Väntans tider
Jag är ju inte ensam. Det är många med mig som väntar och väntar på fölning.
Jag är dessutom van. Ljosefin gick ungefär tre veckor över tiden varje gång. Inte fick hon några jätteungar för det. I all fall inte när de föddes. De var rätt normalstora, och fölningarna lätta.
Hennes dotter Finja är lik henne, både till utseendet och i att hon också låter oss vänta på fölen. Det har egentligen varit dags redan i förra veckan, men ännu har jag inte börjat vaka. Det ser ut att dröja lite till.
Fast det är klart att jag tittar till dem flera gånger per dygn. Jag vill ju hålla koll att allt är bra och att alla mår bra.
Det är förresten inte så långt kvar innan det kan bli dags för Brimi och Brusali att föla. Ungston är alltid lite lurigare. Inte säkert att Brimi är lika långsam som sin mamma, eller att Brusali är lika snabb som sin mor och mormor. Men chansen finns ju.
Fast säker kan man inte vara. Så jag kollar och följer utvecklingen.
Jag har skrivit om fölning många gånger tidigare. Jag samlade ihop länkar till en del av dessa inlägg, ifall du vill läsa på. Du kanske också väntar. Lycka till i så fall!
