Finaste hästen på tävlingen!

I lördags var vi på årets sista dressyrtävling för vår del. Finja gick sin sista tävling på länge, eftersom hon är dräktig och om allt går som det ska så blir det nog inget tävlat alls nästa år. Haldol ska med till Friends och rida dressyr där, så på sätt och vis är det inte slut än för honom. Men det blir en paus i tävlandet, då Ella åker till Frankrike nästa helg och ska vara där och jobba några månader.
 
Finja gjorde en bra avslutning och visade att mycket har fallit på plats under hennes första tävlingsår. Hon gick en lokal lätt C:1 med 60,7% och satte därmed sin tredje godkända lätt C. Så ni skickar vi ansökan om prestationsmedalj i brons för henne, och sen ligger en klar ritt i lätt B och väntar när hon kör igång igen. Om reglerna är lika då förstås. Annars fixar hon nog det i alla fall. Jag tror hon kommer vara ännu bättre när hon så småningom sätts igång igen. När det blir är ännu inte bestämt.
 
Haldol tävlade regional lätt A:P1. Han var superfin på framridningen, och inte minst galoppen var härlig. Han fick med sig fina skolor och ett hyggligt travprogram in på tävlingsbanan, men blev igen spänd i galoppen och tappade för mycket där för att nå upp till ett godkänt kval för nationell nivå. Som nästan alla andra tävlingar han varit på i år så slutade han som första utanför placering. Det är ju bra, men blir lite trist i längden. Denna gång var de fyra i gruppen, alltså en placerad och han var tvåa.
 
De nya reglerna med gruppindelning efter ryttarens ålder samt kategoriindelning gör att det nästan alltid blir väldigt små klasser, och oftast en, ibland två, placerade. Det blir mer spännande med lite större klasser. Till exempel kunde vi konstatera i Finjas klass att det var kört efter första ryttaren som fick 72%, och det var också där fyra startande. Med lite fler placerade finns på något sätt mer möjligheter även om det är lika stor andel placerade.
 
När Finja var i collecting ring sa en funktionär: Det är den finaste hästen på tävlingen! Det visade sig att de också hade fjordhäst på foder, och jag tror att vi bidrog till lite ny inspiration. De älskade sin snälla häst, men hade fått tråkiga omdömen som "kossa" av andra. Varför gör en del så?
 
Om man behöver mer bevis för att se att de kan och duger så räcker det bra att öppna Facebook. Den här helgen har jag hittat massor av fina resultat av fjordhästar. Några exempel som jag har fångat upp är seger i lätt A dressyr bland stora hästar, placering i lätt A dressyr bland stora hästar, placering i lätt C och lätt B dressyr, inofficielle utmärkelser som hopphäst på treårstest och en hel del till. Så vi kan vara stolta över våra fjordhästar, och om någon säger kossa nästa gång så hoppas jag att det beror på att fjordingen presterat bäst. Men då är det trevligare att säga grattis...
0 kommentarer

Leta fel eller kolla om det är bra...

Djurskyddskontroll väcker många känslor, och det förekommer många olika typer av inlägg och debatter. Tyvärr en hel del som spårar ur och blir pajkastning mot tjänstemän eller myndigheter. Jag har tidigare jobbat med dessa frågor med uppdraget att bidra till att göra kontrollen rättsäker och likvärdig samt att få ut relevant information om syfte och mål.

Det är ingen tvekan om att det behövs sådan information, men jag tror också att det kan behövas en balanserad debatt om vad som kan göras bättre. Jag har funderat länge på detta, och tänkt att det kan bli helt fel. Samtidigt blir det nog lika fel om ingen vågar. Då kan det bli som när man inte kan prata om invandring och integration utan att gå SDs ärenden.

Djurskyddskontroll med syfte att säkra att djur hålls på ett bra sätt, och att vi kan visa att de flesta djur i Sverige hålls och sköts som de ska, är i grunden inget konstigt. Det regleras i lagstiftningen, och till viss del har även EU-regler inflytande här.

Och i väldigt många fall fungerar det också bra. I en klok och professionell dialog konstateras antingen att det är som det ska eller att en del saker behöver åtgärdas. I några få fall är djurhållningen långt under den ribba som lagstiftningen sätter, och ett av målen är förstås att uppmärksamma och åtgärda sådana brister så snart det går.

Jag har haft flera kontroller av min djurhållning, och jag har träffat duktiga inspektörer som har genomfört rimliga kontroller i en klok avvägning. Jag har inte tyckt att det har varit obehagligt eller konstigt.

För några veckor sedan var det dags igen. Dels var det tid att förnya mitt så kallade §16-tillstånd, som jag främst har för att jag ibland har många hästar här i perioder av hingsthållning. Dels har jag bytt transport och behövde uppdatera det tillståndet som transportör.

Den här gången var det inte som tidigare. Jag fick en känsla av att inspektören var ute för att leta fel snarare än att kolla om min hästhållning sköttes på ett bra sätt. Jag kände mig också väldigt misstänkliggjord och ifrågasatt.

När jag glatt hade svarat ja på frågan om jag ser till alla hästar dagligen, så fick jag en misstänksam blick och frågan ”Även sommartid på betet?” . Jo, jag har ju hästar för att jag gillar dem, och det är en av dagens höjdpunkter att gå ut och titta till dem. Därför gör jag det minst två gånger per dag. Alla dagar, även när det regnar, och alla åtta hästar, oavsett vad inspektören tror…

När vi kom till foderkammaren stod en nyligen inköpt och oöppnad kraftfodersäck på golvet där. Golvet i foderkammaren är torrt och rent betonggolv, och ligger dessutom högre än alla golv runt om. Men jag fick ändå en kommentar om att den inte borde stå där, utan lastas över i foderlådorna intill. Det skulle den, så snart lådan var tömd och ren för en ny säck…

Vid kontrollen av min nya fina transport kom först glada kommentarer om att dörrar istället för bommar fram verkade praktiskt och bra. Men glädjen varade inte länge, för i reglerna står hur bommen ska vara utformad, så hur skulle man se på det… Det fanns ju inga bommar… Till slut vart den godkänd i alla fall.

Besöket sammanfattades med några mindre anmärkningar, alla om sådant som godkänts utan kommentar vid minst två, kanske tre tidigare inspektioner i samma stall. Jag fick skicka in foton på att en lysknapp flyttats några decimeter och ett par liknande småsaker som att flytta ett boxlås ett par decimeter. Fixat och inskickat på mindre än en vecka, men renderar mig en avgift på 400 kronor för uppföljande kontroll (ta emot mejlet och kolla bilderna). Småsaker alltidhop, men tillsammans fick de mig att känna mig ledsen, sur och som en djurhållare som nog varken vill eller kan sköta mina djur bra. Egentligen…

Jag förstår att jag inte är felfri eller ska slippa kontroll bara för att jag är veterinär och kan lagstiftningen rätt bra om djurskydd. Men jag önskar att vi kan komma till ett läge där jag, och alla andra, får möta inspektörer som har utgångsläget att kolla om djuren har det bra, och först när man ser tecken på något annat dyker ner i detaljer och petar i paragrafer. Jag tror att de flesta vill väl, och även om kunskapen ibland brister så tror jag man kommer längre med en bra attityd.

Kanske är jag allra mest bekymrad över att ett fåtal inspektörer förstör för alla de som gör ett bra jobb och verkligen bidrar till att lyfta kårens anseende och djurens situation.  Efter detta möte kommer även jag att ha en tråkig klump i magen nästa gång det är dags, trots att jag i vanliga fall är glad och stolt över att ha fina hästar som har det bra.

 
3 kommentarer

Bra bete?

Rätt bete hela säsongen är inte lätt, men det är viktigt. På våren är det lätt att betet blir för kraftigt, med övervikt och i värsta fall fång som följd. Längre fram är det risk att det blir för dåligt för fölston, föl och ettåringar. De har stora behov av höga näringsvärden för att få i sig vad de behöver.
 
Jag tycker inte att det är en godtagbar orsak att avvänja föl för tidigt bara för att mamman inte håller hullet. Det gäller att vara med i tid och vara medveten om att digivning är ett mycket tuffare arbete än det vi kräver i form av ridning eller körning. Därför krävs det bra foder. Om inte betet räcker så får man ge tillskott. Och man måste börja innan hon är tunn och har tappat alla muskler i överlinjen. Det kan gälla för ettåringar också, kanske allra mest hingstar, som dessutom busar av sig en del energi.
 
Jag brukar låta ettåringarna, och ibland fölstona beta återväxten på vallen. Ettåringarna får den som en remsa i taget, med några veckors mellanrum då jag flyttar staketet. På det viset springer de inte ner allt gräs, utan tar vara på det bra. De är blanka och lagom runda, och växer fint. Utöver betet får de ännu så länge bara salt och mineraler.
 
Muska får däremot kraftfoder en gång per dag. Vi ger pellets med hög proteinhalt för att hon ska orka med digivningeN. Eftersom hon och Aska går med de vuxna hästarna, som alla är i alldeles tillräckligt hull, så är det inte läge att ge bättre bete. Muska är helt OK i hull, men jag vill inte vänta tills hon tappar, särskilt som hon nu är dräktig. Då kan hon i värsta fall resorbera fostret. Aska är i gott hull, och får nöja sig med att äta lite bredvid mamma så länge. Alla de andra tittar avundsjukt på...
0 kommentarer