Grattis Hangvar Kry!

 
Hangvar Kry har genomfört sitt första fjord-SM, och det med den äran. Grattis alla runt honom, ägare, kusk och ryttare! Jag är så glad och stolt som uppfödare att få se hans fina prestationer och få njuta av hans härliga utstrålning och gång! Det är något alldeles speciellt med honom - det är en häst som syns.
Hangvar fick över 65 % i båda omgångarna av SM-dressyren, och var trea i både lätt A:1 och lätt A:2. Sammanlagt räckte det till en fjärdeplacering i fjord-SM i dressyr, där det var oerhört jämnt mellan tvåan, trean och fyran (tvåan och trean hade varsin andra och varsin fjärdeplacering, och sammanlagt någon tiondel högre procent än Hangvar). Det var väldigt fina hästar före honom, så det är ett riktigt bra resultat.
Han har under meetinget också hunnit med att vinna en lätt A dressyrkörning, bli tvåa i en lätt B dressyrridning och genomföra SM-klass i både brukskörning och bruksridning. Vilken debut på SM!
Väldigt många andra fina intryck har jag också med mig hem från SM, och en väldig massa bilder. Nu ska jag sortera och välja bland bilderna, och smälta intrycken. Idag blir det bara bilder på Hangvar i bloggen - alla från andra omgången av SM-dressyren. Men på näthinnan och i minneskortet finnas massor av mer bilder på duktiga och fina ekipage. Riktigt roligt var det också att få döma utställningen med genomgående väldigt bra kvalitet och väl förberedda hästar och så duktiga handlers. Och så förstås alla fina pratstunder med människorna på SM.
Tack för fina dagar, och ett särskilt tack för att jag fick njuta av en så fin Kry-häst på SM. Hangvar är den fjärde som är placerad i SM-klass dressyr, om jag räknar rätt.
 
 
 
2 kommentarer

Inte intresserad av andra raser

"Jag är inte intresserad av andra raser" var en mening jag fångade i flykten när jag mötte ett par personer med en häst på en sommarpremiering. Det var tydligt att de kommit för att visa sin häst och sedan åka hem.
Så kan man ju göra, och ibland kanske man måste. Men jag kunde ändå inte låta bli att fundera över vad som sagts. Varför inte ta chansen att lära sig och inspireras av andra?
Det betyder ju inte att man måste köpa en annan häst. Det är väl prima om man trivs med den man har. Jag har ju mest fjordhästar och så har vi haft rätt många olika sorters ponnyer och ett svenskt varmblod. Alla har de varit olika personligheter och alla har de tillfört oss något. De flesta är köpta mer för sin personlighet och utbildningsnivå än för sin ras, men de flesta har ändå varit svenskfödda och renrasiga, och det känns bra, om man nu kan välja.
Det finns raser som jag inte alls är intresserad av att äga. Inte just nu i varje fall. Men det betyder inte att jag inte gärna tittar på dem, njuter av deras särdrag och kanske får tillfälle att lära mig något. Jag hoppas att jag faktiskt hörde fel där i mötet, för en av de allra roligaste sakerna med sommarpremiering är ju att få se så många raser. Tycker jag.
 
Bilderna är från sommarpremieringen i Smålandsstenar för ett år sedan, och har inget med uttalandet om andra raser att göra. Men det visar en liten provkarta på de olika raser och färger man kunde se där - det fanns förstås mycket mer.
 
 
 
 
 
 
 
3 kommentarer

Behövs sommarvila?

Många passar på att ge sina hästar lite vila och sommarbete. Det känns nästan som regel. Fast inte hos oss.
 
Jag tänker att det passar mig bättre att sänka ambitionerna i november ungefär. När det är mörkt och blåsigt och allmänt usligt - då rider jag inte så jättemycket. Varken tiden eller orken vill räcka till. Att åka till ridhus hela tiden hinner jag inte, utan det får bli ibland. Däremellan hankar vi oss fram så gott vi kan på banan ute, och på helgen blir det turer i skogen. På sommaren är det ju härligt att rida, och vi har hästarna på bete från början av maj till framåt oktober, så det funkar ju inte att de vilar hela tiden (helst).
 
Men i år blev det visst en oplanerad sommarvila för Desolett. Och ännu lite längre för mig än för henne. Och på ridbanan växte gräset, trots torkan...
 
 
Jag tävlade dressyr 10 juni, och lämnade sedan över till Ella att träna. Ella var hemma ett par veckor och tränade på fram till dressyrtävlingen 20 juni. Efter det hade jag tänkt ta över och rida lite på vad Ella åstadkommit och lösgjort. Men så blev det inte alls.
 
Desolett fick ledigt dagen efter tävlingen, även nästa dag, för då hände det en massa som fick mig att tappa lusten till det mesta. Sedan red jag ut en kort sväng, och vi tog det rätt lugnt. Dagen efter laddade jag för lite dressyr, men när jag borstade upptäckte jag småsår och svullnad över utsidan av skenan ena fram. Hon var inte halt, och ingen feber, men rida fick vara i en vecka. Svullnaden gick ner utan bekymmer eller behandling, och lagom som hon kändes ridklar åkte jag på semester några dagar.
Hon fick en uteritt med Tilda då, och var visst rätt pigg. Väl hemma igen så kom så äntligen dressyrsadeln på, och precis fyra veckor efter mitt senaste dressyrpass var vi igång igen. Som så ofta tog hon mig med överraskning. Att hon skulle vara pigg och glad var väntat, men hon var också mjukare än jag vågade hoppas och vi fick ett riktigt bra (och ganska kort) pass. Att knalla backe upp och ner på magra naturbeten är nog inte alls så dumt. Tendensen till skav av sadelgjorden hann också läka ut på kuppen, så det fanns poänger med vilan.
Men jag fick bara ha henne i fred en dag. Sedan ville Unni hoppa. Och det ville Desolett med. Det gick med enhärlig energi och bjudning! Det var kul att se dem! Det var första gången Unni hoppade med henne, så vi höjde inte upp hinderna, men det verkade roligt ändå, så det var klart att jag kunde avstå en dag. Jag har hunnit rida Aska ett par gånger under den här perioden, men det är ju inga hårda pass. Vi får se om ridmusklerna är tillbaka när träningarna drar igång om några veckor! Att det kom ett fjord-SM i vägen är ju bara som vanligt. Varje dag i en vecka hinner jag sällan rida, men nu hoppas jag vi är på väg mot lite bättre rutiner igen, och nu har jag hunnit rida ut och dressyr igen efter Unnis pass, så kanske är de goda vanorna ändå åter. 
 
 
 
 
0 kommentarer