Ljuger hon?

När din vän skriver och berättar att hennes häst blev frisk efter behandlingen ljuger hon inte. Det gör hon inte heller när hon förklarar att en håranalys från en avklippt tuss av hästens man gav diagnosen som ledde till den homeopatiska behandlingen. Hon tror på detta, och hon är glad att hästen blev bra.
 
Och det är klart att det är jätteroligt att hästen blev bra, att den kom igång och fungerade som man hoppades igen. Det kan man förstås glädjas åt.
 
Jag förstår att man vill dela med sig av en sådan framgång och lättnad. Men tyvärr kan man inte dra slutsatsen att det var just tack vare håranalys och homeopatisk behandling som hästen blev frisk. Det ligger nära till hands att tänka så, men samband i tid behöver inte alls visa samband när det gäller orsak.
 
Det är ju därför det är så viktigt med vetenskapliga studier av behandlingsmetoder, och för den delen av diagnosmetoder och analyser också. Så man kan veta om djur (och människor) blir bra av en behandling - alltså tack vare denna behandling - eller om de kanske till och med blev bra trots behandlingen.
 
Djur kan ju självläka. Och dessutom har vi den så kallade placeboeffekteten. Den finns även hos djur. Omvårdnad och att ägaren ser det som den vill se är delar av förklaring av denna.
 
Homeopatiska medel har inte kunnat visas ha någon effekt utöver placeboeffekten. Trots vidlyftiga löften om hur bra det är, och trots en hel del undersökningar. Därför får jag som veterinär inte använda mig av dessa metoder. Vår behandling ska grundas på vetenskap. Det känns bra.
 
Det känns  mindre bra att andra kan få lov att lura snälla människor med mindre kunskap på en massa pengar för saker som inte grundas på vetenskap. Dessutom blandar de gärna in ord som analys och diverse sjukdomgsbegrepp för att låta trovärdiga. Jag hittade till exempel följande text: "...databaserat elektro-medicinskt system som avläser cellernas frekvenser. Systemet mäter och registrerar obalanser, via hårprovet som är ett unikt genetiskt material från individen. Man får fram avikelser och obalanser som kan vara tidiga tecken på sjukdom även innan symptom visar sig. Systemet mäter också förekomst av miljögifter, tungmetaller, mikroorganismer och nivåer av olika näringsämnen."
 
Det låter tjusigt, och det innehåller en del sanna delar. Jag förstår att många går på dessa vackra sagor. Men det är helt ologiskt att man skulle kunna uttala sig mikroorganismer som sjukdomsorsak i kroppen, genom att bara titta på en avklippt hårtuss. Eftersom den är avklippt är det dessutom ganska så dött genetiskt material (till skillnad från härsäckarna där man ju kan analysera DNA med seriösa metoder). Det är möjligt att analysera vissa spårämnen i hårprov, men det är i så fall värden som speglar förhållanden en tid tillbaka, och jag är mycket tveksam till att dessa håranalyser verkligen gör en sådan mätning.
 
Så din vän luras inte, men din vän har nog blivit rejält grundlurad. Hon har betalt åtskilliga hundralappar för en analys som helt saknar bevis för att den är korrekt och relevant, och kanske sedan köpt medicin som är lika dåligt undersökt. I bästa fall gör den ingen skada i sig.
 
Men självklart kan det orsaka stor skada att den verkliga diagnosen inte upptäcks, eller att den fördröjs. Sjukdomen kan förvärras under tiden, i värsta fall. Ibland självläker den, men som sagt det får man nog se som läkning snarare trots än tack vare behandling. En viktig fråga att alltid ställa sig, även som veterinär. Ibland blir djuren bra trots en felaktig diagnos. Ibland blir de inte bra, trots att man gjort allt rätt. Men chansen att det går bra är faktiskt mycket större om man har vetenskapligt grundade kunskaper.
 
Då vet man att man inte kan lova att det alltid går bra. Det kan ju låta som osäkerhet, men se det som ödmjukhet och erfarenhet. Och tänk på att djurskyddslagen faktiskt ställer krav på dig som djurägare att ta hjälp av veterinär när ditt djur är så sjukt att det behövs.
 
 
2 kommentarer

Tål inte ensilage

Det är numera välkänt att vissa hästar blir lösa i magen av ensilage/hösilage (inplastat vallfoder). De flesta får inte diarré i egentlig mening, utan har helt normala avföringsbollar, men lite löst som rinner "bredvid".
 
De blir kladdiga på baksidan av bakbenen, pruttar lite extra, men mår oftast bra för övrigt. Så är det med Denver.
 
 
När han går på bete eller äter hö så är han helt normal. Så fort han börjar med ensilage så kommer det. Det fungerar ju inte att ge bara honom hö i flocken, och förresten har jag inget hö. Dessutom tror jag att det lite mjukare ensilaget är bättre än hö för hans ganska slitna tänder. 
 
Fjordingarna är helt normala allihopa. Eller oftast. Om jag missar någon dålig kant i balen, så blir de precis likadana. De blir bra igen så fort deras foder är helt friskt igen. Jag försöker vara noga, men det kan finnas en minimal fläck mögel i en bal, som annars är bra. Kanske finns det också lite som inte syns alls, tänker jag. Trots att vi försöker vara noga. 
 
 
Det har forskats en del på orsakerna till detta. Hittills inga säkra svar alls. Men det pågår fler studier. Här finns en artikel där man tittade noga på få hästar:
https://hastforskning.se/forskningsprojekt/402880f6485f65ff01485f77a8827ba4/
 
Kanske får vi veta mer snart. Jag vet att det prövas lite av varje. Och jag vet också att många hästar, precis som fjordingarna hos oss, blir bra både med och utan något extra. Bra foder räcker för dem. Hö botar som sagt också. Men jag ser fram emot svaret på vad som verkligen är orsaken. Jag tror ändå att vissa är hyperkänsliga för hygienisk kvalitet. Men säker kan jag inte vara. I vilket fall är det ju viktigt med friskt foder, så jag fortsätter göra mitt bästa för att klara det. 
1 kommentar

Vill din häst ha täcke?

Har du frågat din häst om den vill ha täcke eller slippa? Det kan ju låta som att det skulle vara svårt att fä svar, men det finns de som både frågat och fått svar. 
 
I en norsk forskningsstudie, som publicerat flera olika delrapporter i ämnet, har forskarna tränat hästar att på en skylt välja om de ville få ta av täcket, få på sig ett täcke eller ha det som det var. Hästarna svarade genom att nosa på skylten med symboler som de tränats att välja mellan. 
 
Hästarna hade gått ute två timmar innan de valde, så att de hade hunnit kolla in vädret först. Det fanns både varmblodiga och kallblodiga hästar med, och i olika åldrar. Hästarnas ägare tyckte oftast att hästar behöver täcke om det är plus tio eller kallare. 
 
De flesta hästar valde däremot att vara utan täcke i betydligt lägre temperaturer. Det som fick många hästar att välja täcke var då det blåste kraftigt. Och då särskilt om det också regnade. En temperatur runt nollan, regnigt och blåsigt är det väder då täcke kan vara något som hästen önskar. Medan tio - femton minusgrader sällan upplevs som problem, så länge det inte blåser mycket. 
 
Den här studien omfattade 23 hästar och säger förstås inte allt. Men den är en viktig påminnelse om att hästar inte är människor, och därför har lite andra preferenser. Täcken stör hästens egen temperaturreglering, och påverkar också hästars möjlighet att klia varandra. Det är därför inte självklart att täcken ska användas så mycket som sker idag. I varje fall inte om du faktiskt frågar hästen vad som känns bäst. 
 
 
Ref. Poster at NEVC 2018, When do horses ask for blankets? C Mejdell et al. 
2 kommentarer