Belönas bra ridning?
Hemska bilder och filmer har kommit fram den senaste tiden. Hästar som misshandlas av kända elitryttare väcker känslor och reaktioner. Jag hoppas att det ska leda till att det blir bättre.
Men jag tror att vägen dit är lång. Jag har skrivit om detta tidigare, bland annat här: stuterikry.blogg.se - Där konsten slutar...
Vilken utrustning man använder och får använda, är en del av frågan. Det har jag tagit upp även här: stuterikry.blogg.se - Regler om utrustning
Men ännu mer intressant kan det vara att kolla hur domarna dömer vid tävling. Följer de anvisningarna som de ska, så att hästarna kan vara de "happy athletes" som det anges att ska vara målet? Drar de ner betyget när hästens huvud hamnar bakom lodplanet eller när hästen visar andra tecken på obehag som att slå med svansen eller göra avvärjningsrörelser med munnen?
Det har nyligen publicerats en forskningsartikel om detta, där de studerat hästars huvudposition och tecken på obehag vid framridning och tävling i dressyr Grand Prix special i Tyskland. 49 starter ingick i studien, och förutom att registrera hur hästarna betedde sig så jämfördes detta också med domarnas poäng.
Det var mer vanligt att hästar gick bakom lodplan på framridning än på tävling, 11 % respektive 5 %. Hästarna visade oftare tecken på konfliktbeteende eller avvikande munrörelser när de gick bakom lod än annars.
Däremot kunde man inte se någon sådan korrelation när de slog med svansen. Men det betyder förstås inte att detta är oviktigt, för det kan ju visa sig hänga samman med något annat som orsakar obehag som till exempel användning av sporrarna.
Allra mest spännande var det att se hur de studerade avvikelserna påverkade beödmningen. Tyvärr var resulatet nedslående, om än kanske inte förvånande. De hästar som visade tecken på sämst välfärd, genom dessa beteenden, fick högre bedömning av domarna.
Det finns alltså massor att jobba med om dressyr och ridning ska ha en framtid som trovärdig och hästvänlig. Att arbeta i harmoni och samarbete med hästen, att minnas att våld aldrig är vägen vidare borde vara självklart. Men där är vi inte, inte än. Vi behöver stå upp för kärleken till hästen och bli riktiga hästvänner.
Vill du läsa mer så är hela artikeln här;
