Forskning om tjocka halsar

Kraftiga halsar förekommer hos många ponny- och kallblodsraser, i större eller mindre omfattning. I viss mån kan det höra ihop med raskaraktären, och hos t.ex. en fjordhäst är det inte rastypiskt med en alltför tunn och muskelfattig hals. Samtidigt är nog alla överens om att en alltför grov hals inte är till någon fördel och kan påverka bruksbarheten negativt. 
 
Jag tyckte därför att det var riktigt spännande att höra Eric Strand tala om ämnet på den stora konferensen om hästars luftvägssjukdomar i somras. Han hade studerat kallblodstravare och hur de kan få problem när luftvägarna blir trånga. Eftersom hästar bara kan andas genom näsan (och inte öka luftflödet genom att andas genom munnen som vi), leder varje förträngning till en ökad lufthastighet. Detta kan man ofta höra som biljud. 
 
Kallblodstravare har ofta en enorm arbetsvilja, och många kämpar vidare trots andningsproblemen. I värsta fall leder det hela till att hästen stupar. Föreläsaren hade kunnat konstaterat att detta problem hängde samman med att hästarna böjde på nacken. Han hade då sett att struphuvudet fördes längre fram, och att det samtidigt blev mindre plats för luftpassagen. Problemet var tydligast hos hästar med grov hals (kraftig och med mycket muskler), och det blev ännu värre om de dessutom hade smal käftgrop (trångt mellan underkäksgrenarna). 
 
Det pågår vidare forskning för att klarlägga genetiken kring detta. Ett spännande område, som säkert kan vara av intresse för fler än kallblodstravarna. Jag ser fram emot att få höra mer, samtidigt som jag tänker på att detta att undvika alltför grov halsansättning och smala käftgropar - det pratade vi om på domarkurser redan i början av min domarbana. Men ändå intressant att få veta mer precis hur det kan påverka hästens välfärd och prestation. 
De allra flesta fjordhästar har idag inga svårigheter att arbeta i rätt form (som denna som har en alldeles tillräckligt smidig hals för att fungera bra). Det har tidigare funnits fler med så grova halsar att det inte fungerade utan bekymmer, och det är skönt att det inte är vanligt längre. 
2 kommentarer

Fem månader på nya jobbet

 
Det har redan gått fem månader sedan jag bytte jobb och började på MSD. Visst, det har varit några veckor semester också under den perioden, men jag måste säga att tiden har gått fort. Och det slog mig att jag lovade dela lite om vad jag gör på jobbet, så idag kommer några rader om det. 
 
Antagligen är det ännu för tidigt att ha den fulla bilden. Det finns ännu mycket att upptäcka, lära och pröva. Som det ska vara. Men känslan är bara bra. Jag hade ett roligt jobb innan, och mitt nya jobb ger mig nya spännande utmaningar, så även om jag var lite tveksam om att lämna, så känns det bra nu. 
 
MSD är ett stort internationellt läkemedelsbolag. Den största delen arbetar med humanläkemedel, och vi på den veterinära delen utgör runt tio procent av helheten. Jag ingår i ett nordiskt team som arbetar med de produkter som vi har för häst och idisslare, och mitt fokus ligger i Sverige, där jag delar arbetsområdet med en kollega. Många intressanta och viktiga läkemedel har vi idag, och MSD är ett företag som ständigt utvecklar nya läkemedel. En stor del av vårt fokus ligger på vacciner och att arbeta förebyggande, för en god hälsa. 
 
Jag känner att det ger mig möjlighet att fortsätta det förebyggande fokus som jag redan tidigare funnit så inspirerande. Jag har redan haft nöjet att få bidra i andra veterinärers arbete och inspirera dem i det förebyggande och utredande arbetet för bättre djurhälsa. Ibland åker jag ut med en veterinär till gård, ibland håller jag kurser, och ibland ordnar vi större seminarier eller står på konferenser och mässor för att informera om våra produkter. 
 
Nästan varje dag träffar jag människor som ger mig inspiration och nya tankar. Ofta åker jag hem med ett leende och känslan av att jag haft tur som fått chansen att prova ännu ett sätt att göra skillnad som veterinär. Jag ser fram emot en spännande höst, där vi har många kul aktiviteter planserade, och jag tror att de kommande fem månaderna ska gå minst lika fort som de senaste. Jag ser fram emot det!
 
 
 
 
0 kommentarer

Kan hästar hållas i flock?

 
 
Att hästar kan hållas i flock, även om åldrar och kön är blandade, var slutsatsen av en forskningsstudie. Självklart bra att sådana saker undersöks och stöds av forskning, men nog kunde man väl räkna ut det redan innan? Eller kanske har vi kommit så långt från naturen och urhästen i vår hästhållning att vi faktiskt måste kolla om det fortfarande fungerar att hålla hästar som sociala varelser med behov av social kontakt.
 
Många hästar hålls ensamma, i små ynkliga hagar, och med utsikt över andra hästar i likadana små hagar. Ofta är de bara där några timmar och står sedan större delen av sin övriga tid i en ännu mindre ruta, en box. Ofta görs det dessutom av omsorg om hästen.
 
Ägaren är rädd att hästen ska skadas av att umgås med andra hästar, bli sparkad eller liknande. Hästägarna kan också vara oroliga för att det ska vara svårt att hämta sin häst om den går i en flock, att de själva ska bli skadade. Ibland är de också rädda för att andra hästar ska förstöra hästens fina och dyra täcken.
 
Forskningsstudien studerade 61 olika flockar i de nordiska länderna. De undersökte hur mycket skador hästar hade direkt efter introduktion av ny häst i flocken och efter fyra veckor. De tittade också på hur det fungerade att hämta en häst från flocken och hur olika individer reagerade på ett skrämmande föremål. De hade både flockar med enhetlig ålder, enhetlig könsfördelning och blandade flockar. I vissa flockar var gruppen konstant, och i andra byttes medlemmar ut.
 
I alla flockarna var skador ovanliga och nästan enbart ytliga. Islandshästar hade färre skador än varmblod och islandshästarna reagerade mindre på skrämmande föremål. Forskarna kunde inte påvisa skillnader mellan olika typer av flockar, utan både blandade och enhetliga flockar kunde fungera bra.
 
Jag har som hingsthållare och hästägare varit med om många olika hopsläpp. Om ytan är stor nog så brukar det så gott som alltid gå bra. Som veterinär har jag vid några få tillfällen fått avliva hästar med benbrott i hagen. Oftast vet ingen om hästen halkat och brutit benet eller om den blivit sparkad. Men jag vet att även ensamma hästar kan få sådana skador.
 
Och jag tror att det ibland är för lätt att titta på fysiska skador, små sår i huden är ju det vanligaste vid hopsläpp. Jag tänker att sådana skador nog är rätt fjuttigt jämfört med den psykiska frustration hos en häst som aldrig får bli kliad av en annan häst, eller busa med en kompis i full galopp i en rejäl hage. För mig är det självklart att sträva efter att hålla hästar i flock. Det är naturligt för dem, och de allra flesta mår bra av det och trivs med det. Åtminstone om de fått lära hästspråket från början - det minskar också skaderisken.
 
Om du vill läsa mer:
1 kommentar