Gott slut och gott nytt år!

 Det vimlar av årskrönikor, och man kan bli rätt trött på dem... Men förstås vill jag passa på att tacka alla bloggens läsare för ert engagemang och den inspiration ni ger. Och jag vill också rikta ett tack till alla människor som jag träffar i olika sammanhang. Året har varit innehållsrikt, och trots att jag under sommaren nådde en känslomässig bottennivå som jag inte upplevt förut, och som jag gärna slipper igen, så är det ändå mest positiva saker jag minns när jag nu blickar bakåt på 2018.
 2017 sa vi adjö till ganska många hästar. Några för många fick sluta sina dagar av olika skäl, och flera såldes. 2018 har vi förlorat katten Fisen, som hittades död på höskullen, men ingen av våra hästar här har dött eller sålts. Jag var ju också ett tag tveksam till om jag någonsin mer skulle sälja en häst, så det har varit sorgligheter ändå. Och sälja kommer jag nog göra, och troligen redan under 2019, men det tar vi då. Nu är det summeringen av 2018 års höjdpunkter som står i fokus.
 Aska är helt klart en som verkligen levererat allt man kunde hoppas och mer därtill. Förutom att hon varenda dag är en glädjespridare så har hon under 2018 varit och visat upp sig vid fyra tillfällen:
1. På stor ponnyutställning i Motala, där hon fick 42 poäng, blev reserv BIR (efter Kronos som blev BIR och även BIS) och lämnade BIS-ringen som trea (översta bilden)
2. På sommarpremiering i Smålandsstenar där hon fick diplom med 43 poäng (99898) och blev utsedd till dagens bästa svenskfödda häst (andra bilden)
3. På riksutställningen på Grevagården där hon blev riksettta (bästa treårssto) och reserv BIR och reservBIS (efter BIR och BIS Kronos - igen!). (tredje bilden)
4. På Årets kallblod på Friends där hon tog en hedrande delad andra plats, och skötte sig strålande. (bilden nedan)
 Unni och Denver har också haft ett toppenår. På tio starter på lokal nivå (fem lätt E och fem lätt D) har de rivit sammanlagt ett enda hinder, och dessutom ridit felfritt på flera pay and ride. Utvecklingen har varit spikrak mot bättre ridning, bättre tempo och hela tiden med omsorg om sin ponny. Sex dagar i veckan rids han av Unni, och han pysslas om på bästa sätt alla dagar.
 
 Jag har ju också tävlat, i WE, bruksridning och dressyr. I dressyr nådde jag inte målet att komma över 60 % på Desolett, men det gjorde Ella, så tillsammans tog vi Desolett till vad som ser ut att bli en sammanlagd tredje placering i den totala fjordcupen med tre godkända grenar - långt över alla våra förväntningar. Desolett och jag står dessutom som segrare i två grenar: bruksridning och WE. Det hade vi aldrig trott i årets början - jag anmälde mig mest för skojs skull. I WE beror placeringen väl mer på att så få var med, men i bruksridning vann vi bland annat DM och är alltså kvalade till SM 2019. 
 
Minst lika glad som för Desoletts resultat är jag att Hangvar Kry vinner fjordcupen totalt. Med godkända resultat i fem grenar är han ohotad segrare, och han vinner även i sportkörning. Så roligt och fantastiskt jobbat! Han gör enastående reklam för fjordhästen när han är ute och visar upp sig i olika grenar. Sportkörning, dressyrridning, brukskörning, brukskörning och hoppning har han tävlat. Han fick dessutom guld och 40 poäng på årets riksutställning.
 Hangvars och Askas mor Muska fick i somras SUPERELIT, och självklart är det en av årets största höjdpunkter. Att hon fick det fina stofölet Iska Kry i våras är jag också mycket glad för. Dessutom börjar barnbarn visa resultat, som Bellatrix som stambokfördes med finfina poäng. Förstås är det lika härligt att Finja fick dottern Ina Kry. Efter att ha förlorat förra årets föl några månader före beräknad fölning var det underbart att få två så fina stoföl i år.
 
Nu har vi två ston, Finja och Aska, dräktiga med Brynje, som vi är glada att vi fick låna i somras. De börjar vara lite runda om magarna, och vi håller tummarna för att allt går bra och att vi får två fina föl i maj nästa år igen.
 
Många andra fina minnen har jag också av 2018. Utställningar och föreläsningar, nya vänner och nya tankar. Men skulle jag skriva om allt det så blev det väl alldeles för långt. Det får räcka så här, och så önskar jag er alla ett riktigt GOTT NYTT 2019!
 
 
 
4 kommentarer

Låga poäng på hingstpremieringen?

Jag hörde flera kommentera att det var låga poäng på hingstpremieringen för fjordhäst i år. Det kan säkert ha funnits olika ingångar i detta, både de som tyckte att poängen var FÖR låga och de som funderade över varför de visade hingstarna inte höll högre kvalitet. Det kan säkert också ha varit så att några jämförde med poäng från tidigare års avelsvärderingar, eller med poäng som samma individer haft vid tidigare bedömning.
 
Jag tänker att det finns några saker som man kan ha nytta av när man funderar på frågor som denna. Det första är det som lyftes av nämnden i samband med kritiken, nämligen att kvaliteten på ben och skritt inte höll samma standard som tidigare år. Med enkel matematik inser man då att det för varje hingst som får lägre poäng på både skritt och extremiteter blir två poäng mindre än "normalt". En 38-poängs häst blir istället en 36-poängare, och går från klass I till klass II. (Ja, nu menar jag inte samma hingst, utan tänker på något slags "normalhingst".)
Vi har varit bortskämda med att fjordhästarna i Sverige håller hög standard på ben och skritt. För extremiteter och rörelsernas korrekthet (som det ju heter om man är noga) har 8 varit en väldigt vanlig poäng. Av tolv visade 2,5-åringar fick hälften betyget 7 i år. En enda (årgångsettan) fick 8, fyra fick en sexa (som innebär att hingsten inte kan godkännas oavsett slutsumma) och en fick en femma. Huruvida domarna var strängare än vanligt ska jag inte uttala mig, eftersom jag var med i bedömningen, men jag kan konstatera att det var alldeles för gott om allvarliga anmärkningar.
 
För skritt sågs samma tendens. Det har tidigare inte varit ovanligt med betyget nio på skritt, men nu var det åter bara en (även det årgångsettan) som fick det. Tre åttor delades ut bland de tolv hingstarna, och åtta stycken fick en sjua för sin skritt.
 
Den andra saken, som är viktig att känna till, är att bedömningen vid en avelsvärdering av hingstar skiljer sig från bedömningen vid en utställning. Det är inte uppenbart, eftersom man ju faktiskt använder sig av samma system, samma bedömningsskala. Men jag tror att många kan påminna sig exempel på att en kasserad hingst lite senare får guld som valack på utställning. Det betyder inte att han skulle ha blivit godkänd som hingst om han fått en ny chans (även om det förstås kan vara så också).
 
Vid avelsvärdering av hingstar bedöms hingsten just för sitt värde  i avel. Det låter ju självklart, men är nog värt att säga ändå. Och det betyder inte att en hingst med en vanlig härstamning straffas för det. Nämnden har inget intresse av att stoppa en hingst även om han har flera helbröder i avel, till exempel. Däremot har nämnden ett ansvar att se till att extra noga utvärdera hingstar som kan tillföra viktiga egenskaper i aveln. Det kan handla om ovanlig stam, eller även ovanlig färg, som både kan ge poängtillägg enligt reglementet. Men det kan också vara andra viktiga egenskaper som behövs för att förbättra rasen.
 
Det betyder att varje hingst bedöms, på varje punkt, jämfört med vad hans egenskaper kan vara värda i avel. Därför kan det bli lite strängare bedömning av fel som man vill undvika att sprida. Dessutom har man visst överseende med dagsform. Dagsform har ju inte med avelsvärde att göra. Men förstås så måste hingsten visas på ett sådant sätt och i ett sådant skick att det finns en rimlig chans att se hans kvaliteter. På utställning däremot kan det bli lite tuffare om hästen inte har sin bästa dag, eller lite extra poäng till en häst i toppskick. Så trots samma skala är det alltså skilda förutsättningar.
Det finns mycket mer att säga om detta, och vi brukar få tillfälle till bra diskussioner och funderingar i samband med kurser i exteriörbedömning. Det brukar vara en bra ögonöppnare om hur stort detta ämne är. Den allra viktigaste frågan just nu är kanske att fundera på hur vi ska se till att utveckla rasen vidare och se till att åter ha individer med väldigt bra ben, som ju är en viktig faktor för hållbarheten. Om hästen inte håller så hjälper det ju inte med tjusig trav och fin rastyp. Avel är en helhet - och det gör det både svårt och roligt!
 
Till sist vill jag påminna om att det finns ett stort värde i att många 2,5-årshingstar visas vid avelsvärderingen. Det ger oss ett viktigt underlag för kommande avelsarbete, när det gäller att bedöma deras föräldrars resultat i avel. Dessutom ger det den unga hingsten en nyttig erfarenhet för livet. Och sist min inte minst är det väldigt uppskattat av publiken att få se många individer. I år var alla dessutom i väldigt fint skick, så ni ska ha stort tack alla som kom! På bilderna ses de fyra nygodkända hingstarna (tvååringarna Solfin, Stormfin, Castro E och femåringen Stald Kiels Tegn).
 
 
0 kommentarer

Årets höjdpunkt

Om jag skulle vara tvungen att välja ett enda hästevenemang att åka till under året, så skulle det nog bli hingstpremiering och riksutställning för fjordhästar som jag valde. Och det är dags den här helgen!
Så trots att det egentligen har varit alldeles för mycket den senaste tiden, och trots att jag vet att helgen innebär rätt mycket obetalt arbete, så är det klart att jag väljer att åka till Grevagården. Idag lördag är det hingstpremiering och bruksprov för hingstar. Imorgon söndag är det riksutställning, tävling för unga visare samt utställning för welsh och Shetland. Dessutom pågår treårstest för fjord och ponny parallellt.
Så det finns mycket att se och uppleva. Och en massa trevliga människor att träffa. Kanske du med - du är välkommen! Om du vill spana in tider och deltagare så ligger katalogen på Svenska fjordhästföreningens hemsida. Eller bara kom till Grevagården, Skövde. Du är välkommen!
 
Bilderna är från förra året. Då fick Aska (som var anmäld) stanna hemma till förmån för andra åtaganden. I år är hon med, och det är förstås extra kul att även deltaga.
 
 
0 kommentarer