Låga poäng på hingstpremieringen?

Jag hörde flera kommentera att det var låga poäng på hingstpremieringen för fjordhäst i år. Det kan säkert ha funnits olika ingångar i detta, både de som tyckte att poängen var FÖR låga och de som funderade över varför de visade hingstarna inte höll högre kvalitet. Det kan säkert också ha varit så att några jämförde med poäng från tidigare års avelsvärderingar, eller med poäng som samma individer haft vid tidigare bedömning.
 
Jag tänker att det finns några saker som man kan ha nytta av när man funderar på frågor som denna. Det första är det som lyftes av nämnden i samband med kritiken, nämligen att kvaliteten på ben och skritt inte höll samma standard som tidigare år. Med enkel matematik inser man då att det för varje hingst som får lägre poäng på både skritt och extremiteter blir två poäng mindre än "normalt". En 38-poängs häst blir istället en 36-poängare, och går från klass I till klass II. (Ja, nu menar jag inte samma hingst, utan tänker på något slags "normalhingst".)
Vi har varit bortskämda med att fjordhästarna i Sverige håller hög standard på ben och skritt. För extremiteter och rörelsernas korrekthet (som det ju heter om man är noga) har 8 varit en väldigt vanlig poäng. Av tolv visade 2,5-åringar fick hälften betyget 7 i år. En enda (årgångsettan) fick 8, fyra fick en sexa (som innebär att hingsten inte kan godkännas oavsett slutsumma) och en fick en femma. Huruvida domarna var strängare än vanligt ska jag inte uttala mig, eftersom jag var med i bedömningen, men jag kan konstatera att det var alldeles för gott om allvarliga anmärkningar.
 
För skritt sågs samma tendens. Det har tidigare inte varit ovanligt med betyget nio på skritt, men nu var det åter bara en (även det årgångsettan) som fick det. Tre åttor delades ut bland de tolv hingstarna, och åtta stycken fick en sjua för sin skritt.
 
Den andra saken, som är viktig att känna till, är att bedömningen vid en avelsvärdering av hingstar skiljer sig från bedömningen vid en utställning. Det är inte uppenbart, eftersom man ju faktiskt använder sig av samma system, samma bedömningsskala. Men jag tror att många kan påminna sig exempel på att en kasserad hingst lite senare får guld som valack på utställning. Det betyder inte att han skulle ha blivit godkänd som hingst om han fått en ny chans (även om det förstås kan vara så också).
 
Vid avelsvärdering av hingstar bedöms hingsten just för sitt värde  i avel. Det låter ju självklart, men är nog värt att säga ändå. Och det betyder inte att en hingst med en vanlig härstamning straffas för det. Nämnden har inget intresse av att stoppa en hingst även om han har flera helbröder i avel, till exempel. Däremot har nämnden ett ansvar att se till att extra noga utvärdera hingstar som kan tillföra viktiga egenskaper i aveln. Det kan handla om ovanlig stam, eller även ovanlig färg, som både kan ge poängtillägg enligt reglementet. Men det kan också vara andra viktiga egenskaper som behövs för att förbättra rasen.
 
Det betyder att varje hingst bedöms, på varje punkt, jämfört med vad hans egenskaper kan vara värda i avel. Därför kan det bli lite strängare bedömning av fel som man vill undvika att sprida. Dessutom har man visst överseende med dagsform. Dagsform har ju inte med avelsvärde att göra. Men förstås så måste hingsten visas på ett sådant sätt och i ett sådant skick att det finns en rimlig chans att se hans kvaliteter. På utställning däremot kan det bli lite tuffare om hästen inte har sin bästa dag, eller lite extra poäng till en häst i toppskick. Så trots samma skala är det alltså skilda förutsättningar.
Det finns mycket mer att säga om detta, och vi brukar få tillfälle till bra diskussioner och funderingar i samband med kurser i exteriörbedömning. Det brukar vara en bra ögonöppnare om hur stort detta ämne är. Den allra viktigaste frågan just nu är kanske att fundera på hur vi ska se till att utveckla rasen vidare och se till att åter ha individer med väldigt bra ben, som ju är en viktig faktor för hållbarheten. Om hästen inte håller så hjälper det ju inte med tjusig trav och fin rastyp. Avel är en helhet - och det gör det både svårt och roligt!
 
Till sist vill jag påminna om att det finns ett stort värde i att många 2,5-årshingstar visas vid avelsvärderingen. Det ger oss ett viktigt underlag för kommande avelsarbete, när det gäller att bedöma deras föräldrars resultat i avel. Dessutom ger det den unga hingsten en nyttig erfarenhet för livet. Och sist min inte minst är det väldigt uppskattat av publiken att få se många individer. I år var alla dessutom i väldigt fint skick, så ni ska ha stort tack alla som kom! På bilderna ses de fyra nygodkända hingstarna (tvååringarna Solfin, Stormfin, Castro E och femåringen Stald Kiels Tegn).
 
 
0 kommentarer

Årets höjdpunkt

Om jag skulle vara tvungen att välja ett enda hästevenemang att åka till under året, så skulle det nog bli hingstpremiering och riksutställning för fjordhästar som jag valde. Och det är dags den här helgen!
Så trots att det egentligen har varit alldeles för mycket den senaste tiden, och trots att jag vet att helgen innebär rätt mycket obetalt arbete, så är det klart att jag väljer att åka till Grevagården. Idag lördag är det hingstpremiering och bruksprov för hingstar. Imorgon söndag är det riksutställning, tävling för unga visare samt utställning för welsh och Shetland. Dessutom pågår treårstest för fjord och ponny parallellt.
Så det finns mycket att se och uppleva. Och en massa trevliga människor att träffa. Kanske du med - du är välkommen! Om du vill spana in tider och deltagare så ligger katalogen på Svenska fjordhästföreningens hemsida. Eller bara kom till Grevagården, Skövde. Du är välkommen!
 
Bilderna är från förra året. Då fick Aska (som var anmäld) stanna hemma till förmån för andra åtaganden. I år är hon med, och det är förstås extra kul att även deltaga.
 
 
0 kommentarer

Varför ska man ha hjälm?

Varför ska man ha hjälm vid veterinärbesiktning på tävling? Och varför rekommenderas hjälm vid visning av häst på premiering och utställning? Ibland är det krav även där, men oftare en rekommendation.
 
Och när det blir en rekommendation så är det inte så många som följer den. De flesta som tävlar i visningsklass (för där kostar det poäng att inte ha) och några få till. I Smålandsstenar i förra veckan var det jag, den andra tjejen med fjordhäst (Bjrökhems Tara), en ung tjej som visade en ardenner (och fick en Young handler rosett, men hon var inte var med i visningsklassen) och så en visare som sprang åtskilliga rundor innan visningen utan hjälm, men drog på den innan hon gick in. Sedan såg jag inga fler. Kanske var det någon till, men de flesta hade keps eller inget alls på huvudet.
 
Och det är klart; då var det jättevarmt, och det är varmt med hjälm. Fast det var typ lika varmt utan också, kan jag hälsa från stunden på publikplats. Och visst kan man tycka att hästen man leder är snäll och stabil, så det behövs inte.
 
Men varför tumma på säkerheten? Och vad vet du vad som händer i ringen? Någon annan häst är orolig eller kommer lös. Vad händer då?
 
 
Jag skulle bli förvånad om Aska skulle stegra eller sparka. Det är inte hennes grej, inte alls. Men jag fick faktiskt en smäll i hjälmen den dagen. När hon blev sur på en blinning och kastade till med huvudet. Jag flyttade mig samtidigt in i precis fel position. Tack vare hjälmen gjorde det inte ens ont. Och kändes inget sedan. Utan hjälm hade det varit skillnad. Bilden ovan på mig och Aska har Åsa Petersson tagit, och den andra på Aska tog Veronica med min kamera.
 
På veterinärbesiktningen är det enkla svaret att Tävlingsreglementet kräver hjälm. Och ibland kräver arrangörer det också, inte minst vid visning av hingstar. Men de andra gångerna tänker jag att det kan vara bra att visa att man har något att vara rädd om. De unga är modigare än vi äldre, men låt oss visa dem att vi också tycker att det är  bra att vara rädd om sig själv. Och så till sist; kom ihåg lämpliga skor som går att springa med och som passar ihop med häst. Varken sandaler eller ridstövlar är så bra.
 En vecka senare var jag på premieringen i Norra Ljunga, och blev glatt överraskad. Väldigt många hade hjälm på huvudet - de har något att vara rädda om. Här är de som jag fångade på bild, och det fanns faktiskt några till:
 
 
 
 
0 kommentarer