2017 - Redan sista dagen!

2017 är snart slut, och som många andra tänker jag tillbaka och summerar. Ett år av glädje och sorg, med- och motgång. Man kan välja att se glaset som halvfullt eller halvtomt, och jag ser oftast möjligheterna, och sparar de fina minnena. Som alltid finns det många fina saker att ta med sig, och också saker att lära sig av.
Rone Kry
Men visst hade vi en tung start på 2017. Bara några dagar in på det nya året drabbades Rone av tarmvred och jag fick avliva honom, bara drygt ett halvår gammal och snart på väg till sin nya ägare. Ja, det var verkligen både sorgligt och inte alls vad vi hade tänkt.
 
Några månader senare kastade Finja ett stoföl ungefär två månader för beräknad fölning. Ett efterlängtat stoföl, som vi aldrig fick lära känna. Det visade sig senare att det inte blev något föl alls efter Brynje i år, då Muska och Porla aldrig blev dräktiga, och Hellvi som vi hoppats på hade tappat sin dräktighet lite i smyg. Så extra tråkigt att det inte blev en fin dotter efter Brynje och Finja.
Furubäcks Io
Det tredje dödsfallet kom i slutet av året, då Furubäcks Io blev utdömd på grund av en gammal skada i kotleden, och han slaktades i november. Io flyttade till oss vid påsk, och trots den korta tid som vi fick tillsammans så hann vi verkligen bli förtjusta i hans härliga utstrålning och rörelser. Vi hoppas att han ska få tre fina föl 2018, varav två hos oss, och vi har stora förhoppningar på alla tre.
Rena
Men fler hästar har kommit och gått under året - ett år då det verkligen varit dynamiskt i flocken. Rena flyttade till oss i mars, och var precis den trygga läromästare för Unni som vi hoppades på. En stor och charmig personlighet, som i slutet av året fick flytta vidare till en ny liten ryttare som behövde kloka och fina Rena. Att Unni ville börja rida igen är ett av årets stora glädjeämnen, och det har varit fantastiskt att följa hennes utveckling, som minst sagt gått i raketfart. I augusti kom låneponnyn Denver, och med honom har hon redan varit ute på flera pay and jump och hoppträningar. Också Denver är en fin läromästare, så det är fint att vi får låna honom.
Denver
 
Hejde Kry
En tillfällig gäst var Hejde, som kom hit för vidareutbildning under sommaren. Han är en häst som gjorde oss glad varje dag med sin positiva inställning till allt, och det gläder oss mycket att han under hösten har fortsatt att utvecklas hemma och verkar fungera precis så bra som vi hoppades.
New Discovery (SWB)
Nye gjorde treårstest i maj, och vägen fram till det med inridning och träning var en kul och bra erfarenhet för Ella och mig. Mysigare varmblod är svårt att tänka sig, men vi kom ändå till beslut om att sälja på hösten, och jag tror att även han har hittat ett jättebra hem. Det ska bli spännande att följa hans utveckling som dressyrhäst under de kommande åren.
Aska Kry
Det har varit ovanligt tunt med tävling och utställning i år. Bortsett från några träningstävlingar samt Nyes treårstest så är det egentligen bara Askas visning på premiering som är värd att nämna. Hon gjorde det ännu en gång med bravur och fick finfina 42 poäng igen. Nu håller vi tummarna för ett bra resultat som treåring, så att Muska blir klar för superelit. Och Ella fick en fin avslutning på året som handler, då hon fick visa fina AnnaBelle på Årets kallblod på Friends, efter att ha hoppat in och visat AnnaBelles mamma Hjorthöjs Luna på riksutställningen. Det blev ett fint minne!
 
I slutet av året så kom en gammal bekant och kär häst hem igen, då vi köpte tillbaka Desolett igen. Det känns väldigt bra, och jag är så glad att hon är här igen. Jag tror att hon också är nöjd med det. Så med vår lilla flock, som nu består av fem hästar (varav en lånad), och där två ston är dräktiga ser vi fram emot 2018 och hoppas att det ska bjuda på färre avsked och många roliga stunder med hästarna. Gott nytt år!
 
En gammal bild på Ella och Desolett på framridning till tävling. 
 
0 kommentarer

Stamboksföra - en viktig sak

Två av våra uppfödningar har i år blivit stambokförda. Det är Humira Kry och Ala Kry, som är visade i somras och nu har fått sitt åtråvärda stamboksnummer. Grattis och tack, säger jag till deras respektive ägare!
 
Att få sitt sto stamboksfört kanske inte alla förstår värdet av, men jag tycker att det är viktigt. Reglerna för vad som gäller skiftar lite mellan raser, men för fjordhäst gäller att ett sto ska ha hunnit bli fyra år, har fått minst ett renrasigt föl och gör godkänt bruksprov. Och så ska de förstås hålla tillräcklig kvalitet och uppfylla härstamningskraven.
 
Både Ala och Humira är diplomston. Humira har hunnit bli 13 år, men fick sitt första föl först i år, en musblack hingst. Hon har tävlat på fjord-SM i dressyr och behövde därför inte göra bruksprov på plats - det hade hon redan bevisat. Ala är åtta år och har i år sitt andra föl. Hon visades redan då den första sonen var föl, men då tyckte ägaren att hon ville vänta och träna ännu mer för att göra ett fint bruksprov, så det blev bara en bedömning av sto och föl den gången. Sedan var de på väg två gånger till, men båda gångerna blev Ala sjuk precis innan premieringen, så det har verkligen varit en strävan för att komma till den åtråvärda stambokföringen. Från början var det tänkt att bli ridprov, och Ala var tränad och klar för det, men på grund av en skada så fick det bli körprov, som hon gjorde galant med fölet vid sin sida.
 
Ala och Humira blev premierade med AB båda två, eftersom de är diplomston, och de har fått fina omdömen. Det är roligt, men det allra viktigaste är att de kommer med i stamboken. Då kan deras söner få bli godkända hingstar, om det skulle vara aktuellt och de duger till det. Men även för döttrar, om de får några, så är det bra att ha en mamma som finns i stamboken. Som uppfödare ser jag ett stort värde i att kunna följa mina hästars anfäder, och i stamboken finns mycket data samlat.
 
Av de ston som vi fött upp så har de allra flesta blivit visade på sommarpremiering, och jag tror att alla som uppfyller kraven för stambokföring också är stambokförda. Utom Humulin Kry. Hon är mor till ett diplomsto, och har själv också diplom, så det som fattas är att hon kommer till sommarpremiering och gör ett bruksprov (ridet eller kört). Det skulle göra mig glad om det skulle bli av. Hon ser så fin ut på de bilder jag ser, så jag tror att hon skulle få ett fint resultat.
 
Sedan finns det förstås några ston till, men som ännu inte fått föl. Jag håller tummarna för att även de ska få chansen i avel, och sedan också komma till stambokföring. För mig som uppfödare så gläds jag varje gång en av "mina" hästar visas i gott skick och väl förberedd. Det var verkligen både Humira och Ala, så tack igen för det!
Och tack för bilderna, Christina och Marion! Humira (som är Muskas dotter) ses ovan, och Ala (som är Ljosefins allra sista föl och med henne är alla döttrarna både diplomston och stambokförda) ses nedan.
De fjordston som vi har fött upp och som är införda i riksstamboken är följande:
Dalacin Kry 3033 e. Dalar 154 u. Ljosefin 2593, prem AB
Divina Kry 3144  e. Dalar 154 u. Ljosefin 2593, prem AB
Desolett Kry 3271  e. Dalar 154 u. Ljosefin 2593, prem AB
Introna Kry 3264 e. Furubäcks Inter 191 u. Ljosefin 2593, prem AB
Isoptin Kry 3471 e. Ismo Kry u. Mumsas Athena 2916, prem B
Humira Kry 3571 e. Hauk Thun 222 u. Muska 3145, prem AB
Henja Kry 3443 e. Hauk Thun 222 u. Muska 3145, prem AB
Djusa Kry 3480 e. Denver 235 u. Ljosefin 2593, prem AB
Finja Kry 3473 e. Perakrossen u. Ljosefin 2593, prem AB
Ala Kry 3584 e. Chalander 259 u. Ljosefin 2593, prem AB
 
Dessutom har vi visat ett inköpt sto för stambokföring:
Furubäcks Ila 3111 e. Trojh 186 u. Inella 2050, prem AB 

Vi har hittills fött upp 14 stoföl, och de fyra som ännu inte är riksstambokförda är Humulin Kry (som har diplom och har fått ett föl) samt tre som ännu inte fått föl: Grånosa Kry, Hellvi Kry och Aska Kry. De som vi själva visat för stambokföring är Dalacin (ridprov), Desolett (körprov), Henja (körprov), Finja (ridprov) och Furubäcks Ila (körprov).
 
De hingstar som vi har fött upp och som har blivit godkända för riksstambokföring är:
Ismo Kry 208
Alvedon Kry 214
Haldol Kry 257
Hassle Kry 299
och dessutom har Hangvar Kry godkänts för avel i Tyskland samt Norge.
 
1 kommentar

Färre visade

Det var färre som visade sin treåriga fjordhäst på sommarpremiering i år. Och det var färre som visade sin treåring på riksutställningen också. Delvis beror det på att vi nu är inne i de allra minsta årgångarna, men det är inte hela förklaringen.
 
Förra året visades 42 treåriga fjordhästar på landets sommarpremieringar. Det var alla treåriga ston utom ett - och det är fantastiskt - och så en hel del valacker. Flera valacker fick också diplom, som var en ny möjlighet, som vi i föreningen hoppades skulle motivera fler att visa.
 
Men i år visades bara 25 treåringar. Visst det fanns färre att välja på, men det var hela sju treåriga ston som saknades i ringarna. Hur många valacker som inte kom är svårare att veta, eftersom vi inte säkert vet vilka som är kastrerade, då inte alla har anmält det.
 
Och ingen valack fick diplom i år. Synd, men vi hoppas att det blir ändring på det till nästa år. Visst finns det många fler chanser att visa sin häst, även senare i livet, men treårsvisningen är ändå viktig. Inte minst för att det inte ska gå alldeles för lång tid innan vi kan värdera föräldrarnas insats i aveln.
 
Bland alla andra ålderskategorier hade vi nästan identiska antal visade hästar, sett över hela landet. Så fjordhästarnas ägare är duktiga på det här med sommarpremiering. Det var faktiskt ett par mer än i fjol, om men undantar treåringarna och lägger ihop alla andra åldrar. Bra att ganska många visar sin unghäst och även äldre förstås. Och det är roligt att vara med. Nästa år hoppas jag att vi får se många hästar i alla åldrar och av många raser på många olika platser. Planeringen är inte helt klar än, men jag ser med spänning fram emot den. Jag hoppas ju kunna visa en fin treåring, och jag tror att hon också ser fram emot en rolig utflykt till sommaren!
 
1 kommentar