Vegan och ryttare?

 
Fler och fler väljer vego. Det kan finnas olika skäl till det, ibland etiska, ibland hälsomässiga eller förstås något annat. Som att man vill värna miljön. Mer eller mindre underbyggt. Och det kan vara stora skillnader i vad det innebär att välja vego, som ofta sammanfattar veganskt, vegetariskt och lite till.
 
En del av dem är veganer. Vissa verkligen. Andra säger bara det. För mig är veganism ett extremt val. Det handlar om att inte på något sätt utnyttja djur. Förstås inte äta djur. Men inte heller äta ägg eller honung, och inte använda läder eller andra produkter från djur. 
 
Som jag ser det är det oförenligt med att ha häst. Eller hund. För att inte tala om katt, som ju måste äta kött för att må bra. Men alla dessa, och förstås andra sällskapsdjur med, har vi ju främst av egoistisks skäl. För att vi vill det och trivs med det. Många vill säkert att djuren ska ha det riktigt bra också, men lyckas de? 
 
Det är ingen tvekan om att vi kan ge djuren bra liv hos oss, om vi skaffar kunskap. Men nog är det ändå rätt långt från att inte utnyttja. Och för djuret blir det ingen skillnad om vi väljer att kalla köpet för adoption. Det är så lätt att anfalla "den onda köttindustrin", men det är inte alls självklart att våra sällskaps- och hobbydjur lever bättre än korna som så småningom går till slakt. Man kan välja att fokusera på vad som händer efter döden, och som jag tror inte djuren bryr sig om, eller att fokusera på hur livet är. 
 
Hästen äter gräs, och sadel och utrustning kan vara av syntetmaterial. Men ändå. Att hålla hästen för sin egen skull. För att man vill. Passar inte in i veganprinciper, tycker jag. Dessutom är det frågan om det verkligen finns utrymme för att producera foder till hästen om arealen ska räcka till vegansk mat fler alla. I varje fall om hästen ska ha något mer än rent grovfoder. 
 
Nåja, man kan ju vara bara vegetarian. Av något slag. Det finns fler varianter än jag kan reda ut. Lakto-ovo äter mjölk och ägg. En del äter fisk, och några kyckling. Kanske inte så vegetariskt, tänker jag, men något slags val. 
En del vegetarianer, och förstås veganerna, vill att det inte ska finnas någon animalieproduktion. Kanske mjölk, tycker en del vegetarianer, men inte döda djuren. Fast det blir svårt att få ihop tanken om mjölk utan kött, om man ska tänka på miljön och jordens resurser. Eller så får andra äta köttet då, eller kanske katterna? Eller kanske inte mjölk heller.... Det kan man ju tycka. 
 
Men om man då vill ha häst får jag svårt att förstå. Om man ska få foder till hästarna är det bra om markerna kan gödslas. Bättre med gödsel från andra djurslag än häst. Om man nu vill tänka ekologiskt, som ofta är fallet, så är väl konstgödning inte bästa idéen. 
 
Dessutom tror jag att det finns hästägare som skulle överraskas av hur svårt det blir att få fatt i foder utan bönder med kor. De har ju maskiner att skörda grovfoder, och de säljer till hästägarna. I år i torkan blev det inga överskott, och många arga hästägare har ondgjort sig över hur dyrt fodret blir. Det är ju sant. Eller egentligen är det väl väldigt billigt i vanliga fall. Om de skulle ha dessa ofattbart dyra maskiner bara till att producera hästfoder så skulle priset vara ett helt annat alltid. Skulle de ens göra det? 
 
Men att döda djur - det är väl det som är det hemska och onda? Det är ju det som är skillnaden, väl? Nja, det är tyvärr vår tunga plikt som djurägare att kunna ta det tuffa beslutet också. När någon inte orkar det, eller inte vill se hur illa det verkligen är, det är då jag har sett djur som verkligen far illa. Att rädda djur är inte alltid möjligt, och det är inte alltid en bra ide. Ibland är det mera djurvänligt att avliva ett förhållandevis friskt djur också. Olika från fall till fall, och en helhetsbedömning är viktig. Läs gärna mitt gamla inlägg Sviker du din gamla häst, om du har funderingar om detta. 
 
För mig är det viktiga hur livet är, och att avlivningen sker korrekt och skonsamt. Jag förstår och respekterar att en del inte vill äta kött. Men jag förväntar mig också att de ska respektera mina val. Jag vill ha djur, och jag äter kött. Men jag är noga med att välja kött från djur som levt ett bra liv.  Vi kan ha olika skäl till hur vi väljer, men det är inte självklart att något val gör en till en bättre människa än en annan. 
 
6 kommentarer

Utvandrarna är inte bara en film

Utvandrarna är inte bara en film, eller en bok. Det är en del av vår historia. Som en del verkar ha glömt, inte förstår eller förnekar.   
 
Fast det är egentligen inte så länge sedan. Vi har förfäder som upplevt svält och nödår. Som såg utvandring som sin möjlighet. Säkert inte så ofta för att de ville, oftare för att de måste. 
 
För att ha mat på bordet, överleva och kunna se sina barn växa upp. Den oron i nödåren kanske inte man pratat så mycket om. Inget att vara stolt över. Hemska dagar man vill glömma. 
 
Men ändå. Hur kunde det bli så att alldeles för många verkar ha tappat perspektiven? Det viktiga perspektivet att maten kommer inte från affären. 
 
Maten produceras av lantbrukare och andra livsmedelsföretagare. De har blivit så duktiga att allt färre behöver arbeta med detta. Vi andra slipper slitet. Det var inte så länge sedan som många fick slita hårt, för att alls få mat. Men även om vi inte längre har likadana förutsättningar, så måste fortfarande några arbeta med detta, för alla oss andra.
 
Och maten har blivit billigare och billigare. Allt mindre del av hushållens budget används för mat. Ett politiskt val för att alla ska kunna äta bra och må bra. Effekten beror både på effektivisering och på politiska beslut om att mat ska alla kunna köpa till bra priser. Vi har på köpet fått resurser över till annat. 
 
Men är vi tacksamma? Det verkar inte så. Jag blir bekymrad när jag ser debattörer välja ord som bonnjävlar, och tycka att maten kan vi importera. Av andra bonnjävlar då? Om man inte åker utanför tullarna kanske det inte spelar någon roll hur landskapet ser ut i resten av landet. Bara skog, som förresten brinner upp i torkan? Blir det bra? 
 
I en värld med en ökande befolkning och ett överhängande klimathot verkar det som att fakta och perspektiv saknas. Kanske är det bara ännu ett uttryck av nån-annan-ismen. Nån annan kan fixa till bortskämda slöa personer. Jag tror inte att dessa förstått hur hårt bonnjävlarna jobbar. 
 
Eller hur stort hotet med antibiotikaresistenta bakterier är. Alldeles för många människor dör i sådana infektioner som inte kan botas. Redan idag, även i Europa. Och även där, i de länder som vi importerar mat ifrån, så används fortfarande alldeles för mycket antibiotika. 
 
Det finns en hel rad väldigt goda skäl att värna vår svenska livsmedelsproduktion. Och det finns all anledning att göra vad vi kan just nu för att underlätta situationen i den extrema torka som råder nu. Lösningen är inte, som vissa tror, att välja vegetariskt. Lätt att få det att låta som ett gott val, men tyvärr inte okomplicerat alls. Det har jag skrivit om flera gånger förr, och bland annat tagit upp hur omöjligt det är att odla saker som människor kan äta på en stor del av de svenska åkrarna, och hur ännu mer omöjligt det blir utan gödsel som växterna behöver.
 
Vi behöver även i dessa högteknologiska tider äta och få i oss bra mat. Precis som vid tiden för utvandrarna. Och jag vill att den maten så långt möjligt ska vara producerad nära mig. Både nu och längre fram. Jag är trygg med och stolt över den svenska maten, och jag vill kunna ge den till mina barn, och jag vill att de ska få den också i skolan. Jag vill att de ska få både grönsaker och kött, och att det ska vara närproducerat så långt det går.
 
Kyckling från Asien och kött från Tyskland är inte lösningen för oss. Vi producerar mycket bättre mat här. Låt oss vara stolta över det och rädda om dem som fixar det åt oss. Utvandrarnas verklighet är inte så långt borta som vissa tror. Och även om bilderna är från kulturreservatet Åsens by, som finns för att påminna oss om hur det var, så är det ju faktiskt fortfarande så att djuren betar markerna, bonden skördar grovfoder och odlar spannmål. Då som nu. Maten kommer hela vägen från jord till bord, och ofta via en liten omväg via affären.
 
 
6 kommentarer

Stadsvision på landet...

I Tranås kommun har man en stadsvision. En liten landsbygdskommun med knappt 20.000 invånare med ett storhetsvansinne som gör att de missar att marknadsföra sina verkliga kvaliteter.

I Tranås finns fantastisk natur och en levande landsbygd. Vi har sjön Sommen med många öar och både där och runt om finns många platser värda ett besök. Vi bor en bit därifrån, sydväst om Tranås, nära den gamla, vackra kyrkan i Säby.

Där bygger de nu en 2+1 väg med vajerräcke. Medan bygget pågick som intensivast fick vi en lång omväg in till Tranås, och det var knöligt, men är ju övergående.

Det är det däremot inte med vajerräcket och vad det betyder i form av omöjlighet att cykla in till stan. Det finns förvisso en skylt om cykelväg, via grusvägen över Säthälla. Det är vackert där, men att påstå att det skulle vara cykelvägen in till Tranås är ett hån mot vanliga cyklister, som skulle vilja ställa bilen ibland. Vägen är brant och smal. Om man klarar att cykla i backen blir man säkert tvungen att stanna och kliva av om det kommer en bil. Jag skulle inte klara det ens helt ostörd. Dessutom innebär den vägen en förlängning med två kilometer - en sträcka som gör skillnad. Jag har 12 km till jobbet nu, men 14 km om jag tar cykelvägen. Eller 28 fram och tillbaka. Det kunde väl gå, om vägen var vettig.

Att prioritera en cykelbana från Gripenberg till Tranås hade gjort skillnad för alla som skulle vilja cykla till Tranås, och där en viktig del är att slippa den trånga passagen vid Gripenbergs slott, där i varje fall jag inte vill ha mina barn på cykel när det kommer en långtradare. Nu vill väl inte barnen det i alla fall med den hopplöst branta vägen sedan.

Kanske kunde en bra cykelväg västerut också vara något för turister, på väg mot Gränna. Det vore väl något att drömma om i detta vackra landskap!

Tranås politiker verkar tycka det att det är viktigare att bygga trädäck längs Svartån i stan, så att man även där får bort kontakten med naturen. Änderna kommer inte fram, och hindras att må bra, precis som träden längs Storgatan, som har blivit inklädda i elledningar, för att tillfredsställa stadsvisionärerna. Kanske är de rädda att kallas lantisar?

Kanske blir det förresten inte så många kvar på landet. Kommunen förelägger nu en stor mängd privathushåll att göra dyra ombyggnationer av avlopp för Svartåns skull. Klart att vi vill ha bra vatten i Svartån, men är insatsen rimlig? Ger den effekt i förhållande till kostnad? Vi har flera kilometer till Svartån fågelvägen, och vi byggde nytt avlopp några år efter att jag flyttade hit. Men vi måste fixa fosforrening. Trots att inga mätningar har gjorts, trots att ingen vet om det verkligen gör skillnad.

Man gjorde en beräkningsmodell, och vår brunn råkade hamna på precis fel sida gränsen. Hade den legat på andra sidan vägen hade vi sluppit en stor utgift. Men det gick fint att ge tillstånd till en stor deponi med slam från reningsverk bara hälften så långt från ån... Det är inte lätt att se logiken. Särskilt inte när en av kommunens egna handläggare skickligt kom förbi kravet i modellen genom att bestämma att i den lilla bäcken som leder till ån är det inga problem med övergödning. Eller?

Jag hade hellre köpt en elcykel, för mycket mindre pengar. Och jag hade hellre haft en fungerande skola med behöriga lärare än stadsvisionens svårbegripliga projekt. Men så är jag ju bara en lantis, som trivs bättre där än i stan. Jag kan inte låta bli att undra när Tranås ska få en landsbygdsvision värd namnet.

Då hoppas jag att de ska komma ihåg att stödja de som så mycket bidrar till vår vackra landsbygd. Ja, bönderna alltså. Tranås är en av de kotätaste kommunerna, men kommunen verkar inte göra något för att köpa deras produkter. I skolan serveras MSC-märkt fisk, ibland ekologiskt kött (oklart varifrån) och alltid ett vegetariskt alternativ. Men jag har aldrig sett något om svenskt eller närproducerat kött. Tänk vad det skulle göra skillnad. Skillnad för vår bygd, den vackra naturen, näringslivet på landet och för kvaliteten på maten. Och i förlängningen för hälsan, då vi skulle gynna ett kött som är producerat på ett hållbart och djurvänligt sätt, med minimal användning av antibiotika.

Så på min önskelista för landsbygden i Tranås står:
- närproducerade animalieprodukter i offentlig upphandling (kött, mjölk, ost mm)
- cykelbana mellan Gripenberg och Tranås (på riktigt alltså)
- välgrundade underlag innan beslut om pålagor på enskilda (om högre krav på avloppsrening än normal skyddsnivå).

 
 
0 kommentarer