Stadsvision på landet...

I Tranås kommun har man en stadsvision. En liten landsbygdskommun med knappt 20.000 invånare med ett storhetsvansinne som gör att de missar att marknadsföra sina verkliga kvaliteter.

I Tranås finns fantastisk natur och en levande landsbygd. Vi har sjön Sommen med många öar och både där och runt om finns många platser värda ett besök. Vi bor en bit därifrån, sydväst om Tranås, nära den gamla, vackra kyrkan i Säby.

Där bygger de nu en 2+1 väg med vajerräcke. Medan bygget pågick som intensivast fick vi en lång omväg in till Tranås, och det var knöligt, men är ju övergående.

Det är det däremot inte med vajerräcket och vad det betyder i form av omöjlighet att cykla in till stan. Det finns förvisso en skylt om cykelväg, via grusvägen över Säthälla. Det är vackert där, men att påstå att det skulle vara cykelvägen in till Tranås är ett hån mot vanliga cyklister, som skulle vilja ställa bilen ibland. Vägen är brant och smal. Om man klarar att cykla i backen blir man säkert tvungen att stanna och kliva av om det kommer en bil. Jag skulle inte klara det ens helt ostörd. Dessutom innebär den vägen en förlängning med två kilometer - en sträcka som gör skillnad. Jag har 12 km till jobbet nu, men 14 km om jag tar cykelvägen. Eller 28 fram och tillbaka. Det kunde väl gå, om vägen var vettig.

Att prioritera en cykelbana från Gripenberg till Tranås hade gjort skillnad för alla som skulle vilja cykla till Tranås, och där en viktig del är att slippa den trånga passagen vid Gripenbergs slott, där i varje fall jag inte vill ha mina barn på cykel när det kommer en långtradare. Nu vill väl inte barnen det i alla fall med den hopplöst branta vägen sedan.

Kanske kunde en bra cykelväg västerut också vara något för turister, på väg mot Gränna. Det vore väl något att drömma om i detta vackra landskap!

Tranås politiker verkar tycka det att det är viktigare att bygga trädäck längs Svartån i stan, så att man även där får bort kontakten med naturen. Änderna kommer inte fram, och hindras att må bra, precis som träden längs Storgatan, som har blivit inklädda i elledningar, för att tillfredsställa stadsvisionärerna. Kanske är de rädda att kallas lantisar?

Kanske blir det förresten inte så många kvar på landet. Kommunen förelägger nu en stor mängd privathushåll att göra dyra ombyggnationer av avlopp för Svartåns skull. Klart att vi vill ha bra vatten i Svartån, men är insatsen rimlig? Ger den effekt i förhållande till kostnad? Vi har flera kilometer till Svartån fågelvägen, och vi byggde nytt avlopp några år efter att jag flyttade hit. Men vi måste fixa fosforrening. Trots att inga mätningar har gjorts, trots att ingen vet om det verkligen gör skillnad.

Man gjorde en beräkningsmodell, och vår brunn råkade hamna på precis fel sida gränsen. Hade den legat på andra sidan vägen hade vi sluppit en stor utgift. Men det gick fint att ge tillstånd till en stor deponi med slam från reningsverk bara hälften så långt från ån... Det är inte lätt att se logiken. Särskilt inte när en av kommunens egna handläggare skickligt kom förbi kravet i modellen genom att bestämma att i den lilla bäcken som leder till ån är det inga problem med övergödning. Eller?

Jag hade hellre köpt en elcykel, för mycket mindre pengar. Och jag hade hellre haft en fungerande skola med behöriga lärare än stadsvisionens svårbegripliga projekt. Men så är jag ju bara en lantis, som trivs bättre där än i stan. Jag kan inte låta bli att undra när Tranås ska få en landsbygdsvision värd namnet.

Då hoppas jag att de ska komma ihåg att stödja de som så mycket bidrar till vår vackra landsbygd. Ja, bönderna alltså. Tranås är en av de kotätaste kommunerna, men kommunen verkar inte göra något för att köpa deras produkter. I skolan serveras MSC-märkt fisk, ibland ekologiskt kött (oklart varifrån) och alltid ett vegetariskt alternativ. Men jag har aldrig sett något om svenskt eller närproducerat kött. Tänk vad det skulle göra skillnad. Skillnad för vår bygd, den vackra naturen, näringslivet på landet och för kvaliteten på maten. Och i förlängningen för hälsan, då vi skulle gynna ett kött som är producerat på ett hållbart och djurvänligt sätt, med minimal användning av antibiotika.

Så på min önskelista för landsbygden i Tranås står:
- närproducerade animalieprodukter i offentlig upphandling (kött, mjölk, ost mm)
- cykelbana mellan Gripenberg och Tranås (på riktigt alltså)
- välgrundade underlag innan beslut om pålagor på enskilda (om högre krav på avloppsrening än normal skyddsnivå).

 
 
0 kommentarer

Vem behöver en svensk bonde?

Vem behöver en svensk kobonde? Ja, alltså på riktigt. Mat kan man ju importera. Billigare med. Och på våren kör de gödsel och hela bygden stinker skit. De är ju ändå inte så många, så det kanske kunde gå utan?

Ja, kanske inte för mig då. Jag bor ju på landet. Det skulle visserligen bli gott om åkrar för mina hästar om alla jordbruk lades ner. Men vem skulle jag anlita för att skörda mitt hö eller köra ut gödseln? Och hur skulle det se ut häromkring? Det vackra omväxlande landskapet blev väl mest bara skog, kanske gran. Inte så kul... Förresten blev jag väl helt insnöad på riktigt utan bonden som kör snöplogen. Så jag kunde kanske inte bo kvar.

Men det går ju att flytta närmare stan och hyra in hästen. Rida i ridhus och slippa tänka på sly och oframkomlighet. Men alla andra hästägare - de som vill köpa grovfoder. Skulle de kunna det då? Är det troligt att det skulle finnas tillräckligt med bönder som skulle odla vall för att sälja grovfoder? Och som skulle ha maskiner för detta. Nej, jag tror inte det. Och i vart fall skulle priset nog bli väldigt mycket högre.

Jag skulle få bo i stan och inte ha råd att ha häst, kanske. Det går ju det med. En massa människor (de flesta) har det ju så.

En hel del av dessa äter dessutom inte kött. Så då behöver de väl ingen kobonde? Ingen häst som behöver mat, och äter inte kött. Då kan man strunta i om bönderna har det svårt. Klagar i torkan och så. Kan väl inte beröra veganen i stan? Grönsaker kan man väl odla ändå?

Jo, kanske, delvis. Men inte här. Inte i kornas och kvigornas beten här omkring. Det är för stenigt och för dåligt klimat. Så det fick växa igen. Blir inte så mysigt att åka genom landet då, om man skulle vilja ta en tur utanför staden och inom landet. Mörka Småland på riktigt, tänker jag.

Och vad ska man då gödsla grönsakerna med? Gödsel från djur ingår i det naturliga kretsloppet, och gör skillnad för växterna. Ibland gödslar man med köttmjöl också, t.ex. när man ska göra havremjölk. Blir ju svårt att få fram utan djuren. Så odlingarna blir det kanske inte så mycket med utan korna och grisarna.

Jag tänker att det är något av en paradox i detta. Från början blev vi bönder för att kunna skaffa mat. Nästan alla var bönder, utom lite kungar, präster och några till. Då var det självklart att det var viktigt att kunna producera mat.

Sedan blev bönderna duktigare och duktigare. De utvecklade lantbruket, och fler och fler kunde slippa slitet att producera mat, och de kunde göra andra saker. Annat som var bra för dem och för samhället, men mat behövde förstås alla ändå.

Men med distansen kom också okunskap och oförståelse. Man tänkte at mat kan man producera någon annan stans, och det var vackra landskapet var bara naturligt, eller något sådant,. Maten blev billigare än den varit någonsin förr, tack vare duktiga bönder. Då blev den mindre värd, och man ville köpa ännu billigare från andra ställen.

Då var det lätt att glömma att vi hade ställt krav på att maten skulle vara säker och bra, och på att djuren skulle ha det bra. Krav som vi kan kolla i Sverige, men inte alls på samma sätt på andra ställen. I andra länder används antibiotika på ett sätt som leder till resistenta bakterier, korna går inte ut och grisarnas svansar amputeras. Bilder från dessa länder används för att misstänkliggöra den svenska bonden, trots att det ser väsentligt annorlunda ut här.

Som jag ser det behöver vi alla bönder vi har, och gärna några till. Och jag tror att vi alla bverkligen behöver den svenska bonden. För att få svensk mat av bra kvalitet och som är producerad på ett hållbart och bra sätt. Och jag vet att de är måna om sina djur och sin mark.

Just nu har de det extra tufft i torkan, men några saker kan du göra, som kommer göra skillnad om alla gör det:

-          Låt bli att köpa importerade animalieprodukter (kött, mjölk, ost mm) och se till att alltid välja de svenska.  Så långt det går kan det vara en god idé även för frukt och grönt, och satsar du på varor efter säsong så går det bättre än många tror.

-          Kom ihåg att fråga även i restaurangen – det finns en hel del som serverar bara svenskt, och de blir fler om vi visar att vi bryr oss.

-          Tryck på din kommun om att upphandla så att det ställs de krav som vi har enligt svensk djurskyddslag.

Jag hoppas att jag kan få bo kvar i en levande landsbygd – där mår jag bäst, och jag är stolt att vara lantis och bondunge, även om jag nog inte kan räkna mig till att vara en riktig bonde.

 
0 kommentarer

Onödigt!

Jag tycker det är dumt och onödigt att en del kastar ut skräp från bilen. Jag bor vid en liten grusväg som slingrar fram i vacker natur. Jag tänker att här kör väl mest folk som bor här, eller i närheten på landet, och så andra som uppskattar hur fint vi har på den småländska landsbygden. 
 
Men ändå hamnar det betydande mängder ölburkar, vinflaskor och plastskräp på och längs med vägen. Jag och ytterligare nångra grannar plockar upp och städar. Det är väl inte så betungande. Men det känns sorgligt att andra har en så nonchalant inställning till att vara rädd om var fina natur och miljö. 
 
Så här såg det ut i söndags morse. Kanske var det någon som genat förbi oss efter lördagskvällen. Men om de inte kände för att möta polisen så behöver de väl inte snitsla banan efter sig? Och jag gillar inte tanken på att de kanske inte bara råkar tappa plastförpackningar och ölburkar, utan kanske också har en förare som var den som tömde ölburken. Men vad kan man göra?
 
 
1 kommentar