Höstplöjning

Lagom till allhelgonahelgen - som det ska enligt gammal sed, så var vår höstplöjning klar. Vi gör inte mer än ringer till grannen, som har resurserna i form av maskiner, men det känns ändå skönt att vara klar inför vintern. Gödselplattan är tömd, och gödsel från såväl den som från ligghallen (som fick ligga i stuka en liten tid) är nu nerplöjd och redo att göra nytta för kommande växlighet.
 
I vår kommer vi att så havre med insådd av en lämplig gräsfröblandning med en del klöver i. Och så håller vi tummarna för att vildsvinen ska låta det vara så att det blir en fin vall. Förhoppningsvis blir det ett lite bättre år vädermässigt också, så att vi kan få in fin egen halm nästa år.
 
Men först får det vara vinter, och jag tycker plöjningen är rätt fin att se på just nu. Och visst hade det varit tjusigt om vi plöjt med hästarna, men jag är rätt glad att det går att få hit en traktor som fixar det smidigt. Antagligen snyggare också, och helt klart snabbare ;-)
 
1 kommentar

Fina höstdagar

Hösten började med mycket regn, och det kanske både behövs och hör årstiden till. Men det är också så skönt att få njuta av de riktigt fina höstdagarna. Att rida ut en vacker höstdag är verkligen njutning. Vi brukar försöka vara flitiga innan älgjakten och sedan lämna skogen åt jägarna en liten tid. Och vare sig solen strålar eller det är vacker dimma så kan man få en fin tur. Här är några bilder från en mysig promenad med Unni och Denver.
 
 
 
0 kommentarer

Bara vara

 
När man har flängt land och rike kring i både jobb och privata åtaganden - då är det underbart att bo landet och bara vara hemma. Helgen som gick erbjöd många lockande saker såsom unghästchampionat för både fjordhästar och ponnyer (på olika platser), sommarpremiering och en massa mer. En del hade kanske förväntat att se mig på något av detta, och visst hade det varit kul.
 
Men med domaruppdrag, föreningsarbete och så förstås det vanliga jobbet, som alla på senaste tid bjudit på en hel del resor, så kändes det som kvoten var full. Även om allt varit jättekul, och jag har träffat så många trevliga människor och sett så mycket fint och intressant, och helgen erbjöd fler sådana möjligheter, så blev valet att avstå.
Bara vara, hemma, hos djuren, familjen och nära naturen. Jag kände mig verkligen priviligierad när jag gick ut i dimman på lördagsmorgonen och den ena hästen efter den andra dök upp i dimman. Det var alldeles tyst och stilla. Grått och vått så att man kunde ta på det, men höstens färger gick ändå att ana.
Aska kom och undrade om vi skulle göra något kul. Den hästen kan man inte annat än älska. Men dagen gick åt till att stängsla, flytta flocken och se dem glada. Jag hann också fixa en del i ligghallen, för att få den redo för vintern. Och en härlig promenad med Humle och Unni.
Borta bra, men hemma bäst. Men båda behövs för att verkligen minnas och känna det. Och då är det roligt att ge sig ut på äventyr också. Om det finns tid att bara vara däremellan.
 
 
 
 
1 kommentar