Kor!

Kor är vackra, tycker jag. Nyfikna, kloka djur med värdighet och vänlighet.
I förra veckan var det en så vacker morgon. Frostig och klar, med dimma i dalen och solen som tog sig upp över trädtopparna och spred sitt fina morgonljus. Jag kände att jag måste ge mig ut en liten stund med kameran innan jobbet.
Dagen innan hade jag sett grannens kor gå ut på bete i en rad som avtecknade sig som en siluett mot den gulrosa morgonhimlen. Det ville jag fotografera med en bättre kamera än den som finns i mobiltelefonen! Så jag for iväg efter frukost och kom strax innan korna släpptes ut efter mjölkning.
Men! De hade fått ny fålla, dagen till ära. Så mina planer gick om intet. Jag såg korna gå iväg åt ett annat håll. Någon ropade efter sin vän, och skyndade dit. Någon firade det nya betet och den vackra morgonen med glada skutt.
Jag fick byta plats. Och bilderna blev inte de som jag hade tänkt mig. Som så ofta med djur och natur... Man kan inte arrangera. Man får vara glad om man kan fånga ögonblicken, och tacksam för det som bjuds.
Det var kallt om fingrarna. Men det var så värt att bara stå där och se koflocken, med sina olika personligheter av kor.
 
Det blev många bilder. Några få minuter varade morgonljuset och kornas promenad ut. Sedan blev det dags för mig att börja jobba. Med mig hade jag inspiration och härliga minnesbilder.
Känslan går inte fånga helt på bild. Men idag bjuder jag på en hel rad ko-bilder från vår vackra bygd. Jag är lyckligt lottad som lever mitt i detta!
 
 
 
0 kommentarer

Vegan och ryttare?

 
Fler och fler väljer vego. Det kan finnas olika skäl till det, ibland etiska, ibland hälsomässiga eller förstås något annat. Som att man vill värna miljön. Mer eller mindre underbyggt. Och det kan vara stora skillnader i vad det innebär att välja vego, som ofta sammanfattar veganskt, vegetariskt och lite till.
 
En del av dem är veganer. Vissa verkligen. Andra säger bara det. För mig är veganism ett extremt val. Det handlar om att inte på något sätt utnyttja djur. Förstås inte äta djur. Men inte heller äta ägg eller honung, och inte använda läder eller andra produkter från djur. 
 
Som jag ser det är det oförenligt med att ha häst. Eller hund. För att inte tala om katt, som ju måste äta kött för att må bra. Men alla dessa, och förstås andra sällskapsdjur med, har vi ju främst av egoistisks skäl. För att vi vill det och trivs med det. Många vill säkert att djuren ska ha det riktigt bra också, men lyckas de? 
 
Det är ingen tvekan om att vi kan ge djuren bra liv hos oss, om vi skaffar kunskap. Men nog är det ändå rätt långt från att inte utnyttja. Och för djuret blir det ingen skillnad om vi väljer att kalla köpet för adoption. Det är så lätt att anfalla "den onda köttindustrin", men det är inte alls självklart att våra sällskaps- och hobbydjur lever bättre än korna som så småningom går till slakt. Man kan välja att fokusera på vad som händer efter döden, och som jag tror inte djuren bryr sig om, eller att fokusera på hur livet är. 
 
Hästen äter gräs, och sadel och utrustning kan vara av syntetmaterial. Men ändå. Att hålla hästen för sin egen skull. För att man vill. Passar inte in i veganprinciper, tycker jag. Dessutom är det frågan om det verkligen finns utrymme för att producera foder till hästen om arealen ska räcka till vegansk mat fler alla. I varje fall om hästen ska ha något mer än rent grovfoder. 
 
Nåja, man kan ju vara bara vegetarian. Av något slag. Det finns fler varianter än jag kan reda ut. Lakto-ovo äter mjölk och ägg. En del äter fisk, och några kyckling. Kanske inte så vegetariskt, tänker jag, men något slags val. 
En del vegetarianer, och förstås veganerna, vill att det inte ska finnas någon animalieproduktion. Kanske mjölk, tycker en del vegetarianer, men inte döda djuren. Fast det blir svårt att få ihop tanken om mjölk utan kött, om man ska tänka på miljön och jordens resurser. Eller så får andra äta köttet då, eller kanske katterna? Eller kanske inte mjölk heller.... Det kan man ju tycka. 
 
Men om man då vill ha häst får jag svårt att förstå. Om man ska få foder till hästarna är det bra om markerna kan gödslas. Bättre med gödsel från andra djurslag än häst. Om man nu vill tänka ekologiskt, som ofta är fallet, så är väl konstgödning inte bästa idéen. 
 
Dessutom tror jag att det finns hästägare som skulle överraskas av hur svårt det blir att få fatt i foder utan bönder med kor. De har ju maskiner att skörda grovfoder, och de säljer till hästägarna. I år i torkan blev det inga överskott, och många arga hästägare har ondgjort sig över hur dyrt fodret blir. Det är ju sant. Eller egentligen är det väl väldigt billigt i vanliga fall. Om de skulle ha dessa ofattbart dyra maskiner bara till att producera hästfoder så skulle priset vara ett helt annat alltid. Skulle de ens göra det? 
 
Men att döda djur - det är väl det som är det hemska och onda? Det är ju det som är skillnaden, väl? Nja, det är tyvärr vår tunga plikt som djurägare att kunna ta det tuffa beslutet också. När någon inte orkar det, eller inte vill se hur illa det verkligen är, det är då jag har sett djur som verkligen far illa. Att rädda djur är inte alltid möjligt, och det är inte alltid en bra ide. Ibland är det mera djurvänligt att avliva ett förhållandevis friskt djur också. Olika från fall till fall, och en helhetsbedömning är viktig. Läs gärna mitt gamla inlägg Sviker du din gamla häst, om du har funderingar om detta. 
 
För mig är det viktiga hur livet är, och att avlivningen sker korrekt och skonsamt. Jag förstår och respekterar att en del inte vill äta kött. Men jag förväntar mig också att de ska respektera mina val. Jag vill ha djur, och jag äter kött. Men jag är noga med att välja kött från djur som levt ett bra liv.  Vi kan ha olika skäl till hur vi väljer, men det är inte självklart att något val gör en till en bättre människa än en annan. 
 
6 kommentarer

Utvandrarna är inte bara en film

Utvandrarna är inte bara en film, eller en bok. Det är en del av vår historia. Som en del verkar ha glömt, inte förstår eller förnekar.   
 
Fast det är egentligen inte så länge sedan. Vi har förfäder som upplevt svält och nödår. Som såg utvandring som sin möjlighet. Säkert inte så ofta för att de ville, oftare för att de måste. 
 
För att ha mat på bordet, överleva och kunna se sina barn växa upp. Den oron i nödåren kanske inte man pratat så mycket om. Inget att vara stolt över. Hemska dagar man vill glömma. 
 
Men ändå. Hur kunde det bli så att alldeles för många verkar ha tappat perspektiven? Det viktiga perspektivet att maten kommer inte från affären. 
 
Maten produceras av lantbrukare och andra livsmedelsföretagare. De har blivit så duktiga att allt färre behöver arbeta med detta. Vi andra slipper slitet. Det var inte så länge sedan som många fick slita hårt, för att alls få mat. Men även om vi inte längre har likadana förutsättningar, så måste fortfarande några arbeta med detta, för alla oss andra.
 
Och maten har blivit billigare och billigare. Allt mindre del av hushållens budget används för mat. Ett politiskt val för att alla ska kunna äta bra och må bra. Effekten beror både på effektivisering och på politiska beslut om att mat ska alla kunna köpa till bra priser. Vi har på köpet fått resurser över till annat. 
 
Men är vi tacksamma? Det verkar inte så. Jag blir bekymrad när jag ser debattörer välja ord som bonnjävlar, och tycka att maten kan vi importera. Av andra bonnjävlar då? Om man inte åker utanför tullarna kanske det inte spelar någon roll hur landskapet ser ut i resten av landet. Bara skog, som förresten brinner upp i torkan? Blir det bra? 
 
I en värld med en ökande befolkning och ett överhängande klimathot verkar det som att fakta och perspektiv saknas. Kanske är det bara ännu ett uttryck av nån-annan-ismen. Nån annan kan fixa till bortskämda slöa personer. Jag tror inte att dessa förstått hur hårt bonnjävlarna jobbar. 
 
Eller hur stort hotet med antibiotikaresistenta bakterier är. Alldeles för många människor dör i sådana infektioner som inte kan botas. Redan idag, även i Europa. Och även där, i de länder som vi importerar mat ifrån, så används fortfarande alldeles för mycket antibiotika. 
 
Det finns en hel rad väldigt goda skäl att värna vår svenska livsmedelsproduktion. Och det finns all anledning att göra vad vi kan just nu för att underlätta situationen i den extrema torka som råder nu. Lösningen är inte, som vissa tror, att välja vegetariskt. Lätt att få det att låta som ett gott val, men tyvärr inte okomplicerat alls. Det har jag skrivit om flera gånger förr, och bland annat tagit upp hur omöjligt det är att odla saker som människor kan äta på en stor del av de svenska åkrarna, och hur ännu mer omöjligt det blir utan gödsel som växterna behöver.
 
Vi behöver även i dessa högteknologiska tider äta och få i oss bra mat. Precis som vid tiden för utvandrarna. Och jag vill att den maten så långt möjligt ska vara producerad nära mig. Både nu och längre fram. Jag är trygg med och stolt över den svenska maten, och jag vill kunna ge den till mina barn, och jag vill att de ska få den också i skolan. Jag vill att de ska få både grönsaker och kött, och att det ska vara närproducerat så långt det går.
 
Kyckling från Asien och kött från Tyskland är inte lösningen för oss. Vi producerar mycket bättre mat här. Låt oss vara stolta över det och rädda om dem som fixar det åt oss. Utvandrarnas verklighet är inte så långt borta som vissa tror. Och även om bilderna är från kulturreservatet Åsens by, som finns för att påminna oss om hur det var, så är det ju faktiskt fortfarande så att djuren betar markerna, bonden skördar grovfoder och odlar spannmål. Då som nu. Maten kommer hela vägen från jord till bord, och ofta via en liten omväg via affären.
 
 
6 kommentarer