Omodern?

 
När jag började rida var schabrak bara ett ord som fanns i korsord och på tipsrundor. Nu är det istället så att  man knappt kan få tag på en vojlock längre. Barnen säger att jag är omodern. 
 
Men jag gillar vojlock. Tycker faktiskt att det är snyggt och praktiskt. Min häst blir varm nog ändå, och jag är inte så flitig med att färgmatcha hela ekipaget. Så jag använder gärna vojlock. 
 
Vi har ett par vojlockar (och onödigt många schabrak), men de börjar bli slitna. Jag tänkte köpa en ny, men det visade sig lättare sagt än gjort. SÅ omodernt var det alltså.... Till sist hittade jag några, men det stod iceland på dem. Kunde det vara något för min dressyrsadel? 
 
Jag chansade och jag tycker att det blev bra. Helt ok att ha iceland, och kanske är det nästan modernt då? Eller? Och jag lovar att om jag får ha min vojlock så kan jag klara mig utan pannband med flätade plastbandsmönster, som alla också hade när jag gick på ridskola. Det är ju faktiskt en helt annan sak. 
4 kommentarer

Lille-Bert och Bert...

 
Lille-Bert vet alla i vår familj vem det är (det är ett av Ellas mest använda smeknamn på Haldol). Men när det dök upp kommentarer om Bert i bloggen - då var jag inte med. Särskilt inte som det också stod Smedhults Bert.
 
Smedhults Bert? - nog för att jag inte kan rabbla alla Smedhultshästar ur minnet, men jag kände inte ens igen? Jag kollade i Blå basen, men inget napp där heller. Så vad var då detta?
 
Jo, det visade sig att det var smeknamnet på en ponny som inte heller alls heter Bert, lika lite likt som Haldol Kry. Han heter Smedhults Rondhi, och han var med på en bild på ett blogginlägg i somras (Grattis Smedhults-Ella!). Då visste jag mer. Det är Rondhi till höger, tillsammans med kompisarna Birk (skimmeln) och Qusin (den bruna). Även denna Bert verkade vara en högt älskad individ.
 
 
Rondhi föddes sista året jag sommarjobbade i Smedhult, alltså 1986. Han är e. Gandhi u. Smedhults Nova, faktiskt hennes första föl. Nova red jag in sommaren innan, som enda treåring det året, eftersom både Nypon och Nejlika såldes till Finland vintern innan. Nova tyckte jag mycket om, och hade också förmånen att få visa (t.ex. som då bilden nedan togs - det är Nova och jag). Jag var också med på resan till hingst och fick träffa Gandhi.
Rondhi, eller Bert då, känner jag inte lika bra. Han var lätt att hantera som föl, och efter det träffade jag honom bara sporadiskt vid besök i Smedhult.
Men det verkar som att hans karriär blev en riktigt bra ponnykarriär. En bussig ponny som lärt många barn att rida, som kunde hjälpa dem vid deras första trevande galopper, och som arbetade på ridskola i hela 25 år. Fantastiskt!
 
Han är 32 år nu, men åldern tar ut sin rätt även för en riktig kämpe. Så jag har förstått att nu kommer han snart få vila, välförtjänt. Jag tycker att det är fantastiskt att få ha tagit del av en liten bit av hans historia och fått en oväntad återkoppling efter många, många år. Tack för att ni hörde av er! Om du vill se minnesfilmen om honom så är den här: https://www.youtube.com/watch?v=--8xsbaGqxQ
0 kommentarer

40 år med fjordhäst i stallet!

Idag är det precis 40 år sedan som Musella klev in i mitt liv. Vi hade varit och tittat på henne på nyårsdagen, och den 14 januari 1978 kom hon hem till oss - ett lurvigt fjordföl med nyfiken blick. Och sedan dess har det varit fjordhäst hela tiden, plus en del andra då och då.
 
Vi körde in och red in Musella. Jag visade henne på premiering som treåring och hon fick 34 poäng. Hon betäcktes och fick ett hingstföl 1981. Musse Pigg, som fick fölsjuka och åkte till Helsingborg i knäet på min far, som satt i bilens baksäte. Han blev återställd, och jag visade honom på hingstpremiering 1984 - då var jag 16 år. Han blev godkänd, och året efter körde jag honom i bruksprovet på hingstpremieringen. Jag tyckte inte att det var märkvärdigare än att jag hade kört Musella på premieringen när hon var tre och jag var tretton. Nu skulle jag tycka att båda var lysande insatser!
 
Så tillsammans med de första fjordhästarna kom jag snabbt in i både att köra, rida, avla och hålla hingst. Sedan har det fortsatt på den vägen... Musella byttes med tiden mot Klarette, som är mor till Muska, så banden bakåt finns kvar, inte bara genom rasen. Och jag kom också tidigt in i fjordhästföreningen. Åkte på stora höstmöten, lärde känna människor, och blev ordförande i Skånes fjordhästförening.
 
Visst kände jag att det var stort den dagen, då Musella kom. Det var en dröm sedan många år. Men inte kunde jag ana vad det skulle leda till. Så är det ju ofta i livet. Ett ganska litet beslut spelar stor roll för mycket senare. Vilken tur att det blev just Musella!
 
1 kommentar