33 år senare

 
 
33 år efter att jag red min senaste riktiga dressyrtävling tänkte jag att det kunde vara dags igen. Då minns jag inte ens om det hette lokal. Men jag vet att jag red lätt A dressyr på ridskoleponnyn Glancing Medalong. Vi var i Björbäck och tävlade. Vi red tillräckligt bra för att klara kraven för dressyrdelen i ponnyryttarmärket i guld, men vi fick inget pris. Då var jag junior. 
 
Nu är jag senior, med råge, eller vad man ska säga. Får till och med vara med på tävlingar för 50+, om jag vill. De ska ha en sådan i Väderstad, och det lät ju kul, men jag är redan uppbokad den helgen.  Så det får vara. 
 
Istället tog jag mod till mig och anmälde till hemmaklubbens lokala dressyr i slutet av maj. Hade tänkt välja lätt C:1 och till och med ridit igenom programmet hemma. Och så fanns inte den klassen när proppen kom ut...
Men då hade jag ju bestämt mig. Bestämt att jag ville ha ett träningsmål. Så det fick bli lätt B:1. Bara lära ett program till då...
 
Försöker intala mig att det är ett träningsmål, och att jag tävlar mot mig själv. Men tävlingsnerverna kommer nog ändå. Inte tävlingsmänniska, eller hur det nu var...
 
Och vi har ridit programridning, Desolett och jag. För länge sedan. När hon var ung och inte hade börjat tävla som ponny så red hon och jag ett par programridningar. Första gången tror jag att vi säkert hade bästa tiden av alla. Fast domaren sa att det var inte det som räknas.... Vi får se hur det går nu.
Jag tänker att lite ringrostig får man väl vara efter 33 år :-)
1 kommentar

VÅR ponny!

Vi har fått förtroendet att köpa Denver, som vi haft på foder i ungefär ett halvår. Vi tycker om den snälla och trevliga ponnyn, och han verkar trivas hos oss och i flocken, så vi blev glada för frågan.
 
Vi förstår att det var ett svårt beslut att sälja. Sälja sin första ponny, och en väldigt fin och trevlig ponny som betytt mycket. Det känns förstås.
 
Samtidigt är det ju också en fin känsla att veta att nu är han vår. I praktiken kanske nästan ingen skillnad. Men det är ändå något särskilt att få säga att "Han är min ponny!"
 
Han är gammal, snart 22 år, men vi hoppas få ha glädje av denna duktiga läromästare i flera år. Planen är att han stannar hos oss så länge som han mår bra. Det hoppas vi ska vara länge.
 
 
5 kommentarer

Besiktning, men hur?

Vad säger egentligen ett besiktningsintyg? Vad ska kollas, och kan man veta något om hästens kapacitet och framtid?

Många av föredragen på hästveterinärkonferensen i Bergen handlade om besiktning inför köp. Det var spännande att ta del av olika tankar och erfarenheter, och tankeväckande att höra om de skillnader som finns mellan olika länder, även inom Norden.

En av frågorna var den om vem som är uppdragsgivare för besiktningen. Min grundinställning, som stöddes av många, är att man helst har köparen som kund, och förstås helst också har köparen närvarande vid undersökningen.

Andra tyckte att det inte spelar roll, eller att man kan göra det för både köpare och säljare, och kanske till och med samtidigt. Både köpare och säljare har ett intresse av en bra besiktning, eftersom det minskar risken för krångel senare. Bäst är att båda parter närvarar vid undersökningen, och kan ställa frågor.

Samtidigt är besiktning förstås en färskvara. Det säger långt ifrån allt om vad som kan hända senare. Men det är bra om man kan hitta de förändringar som redan finns, och helst värdera vikten av dem. Hur omfattande undersökningar som behövs för att uppnå detta finns det förstås många olika uppfattningar om.

Röntgen, och i så fall av vad, är en sådan fråga. Om det finns fynd vid undersökningen kan det självklart vara intressant. I övriga fall bör man tänka igenom innan i vilken mån det behövs. Särskilt röntgen av rygg och hals kan många gånger vara svårtolkat, och kräver många bilder. Så kallad exportröntgen med ett antal bilder på olika leder är vanligt numera, men man ska komma ihåg att det aldrig kan ersätta en bra klinisk undersökning.

Böjprov brukar ingå för alla utom de yngsta. Vad och hur man ska böja är en fråga som analyserats med en hel del forskning - intressant bara det. Hur omfattande en munhåleundersökning ska vara kan man också ha olika uppfattning om, liksom många andra möjligheter till fördjupade undersökningar som ges. Vad är relevant och rimligt, och vad får det kosta? Eller vad kan man riskera att missa?

För en vuxen häst bör undersökningen omfatta även longering och ridprov (eller körprov). Det finns hältor som inte alls syns på rakt spår, och det kan också vara intressant att se hur hästen fungerar med ryttare på ryggen. Då är även sadling och uppsittning värt att se på. Man ska inte förvänta sig att besiktningen kommer att kunna svara på frågan om det är en passande ponny till nybörjaren eller om hästen har potential att gå grand prix. Däremot kan man förhoppningsvis upptäcka om det finns uppenbara hinder för detta. Resten faller inom köparens undersökningsplikt och att förstås se till att provrida hästen. Om hästen ska tävlas kan det också vara en bra idé att kolla hur den fungerar i en ovan miljö.

Tyvärr händer det då och då att det uppkommer misstankar om att hästen har medicinerats innan provridning eller besiktning. Det kan handla till exempel handla om lugnande eller smärtstillande medel. I vissa länder blir det därför mer och mer vanligt att man tar ett blodprov för att kunna kolla detta. För att det ska hålla vid en tvist är det viktigt hur provet tas och hanteras, så att alla misstankar om kontamination kan uteslutas.

I Sverige är det så vitt jag vet ganska få prov som tas, till stor del beroende på kostanden för analysen, som går på flera tusen kronor. Utomlands finns ett system med säker lagring av proven i sex månader, vilket bara kostar några hundra, och sedan beställer man analys någon gång under denna tid, om det dykt upp frågetecken kring hästen under den första tiden efter köpet. Analysen är förstås lik dyr ändå, men genom att man bara analyserar vid behov och inte direkt, så ökar möjligheten att ta prov. En bra tanke, tycker jag.

Ja, det är inte lätt att köpa häst, och inte att sälja heller. Garantier kan man inte få, för även oväntade saker kan hända. Men en bra början är att köpa av någon som du har förtroende för (och komplettera gärna med en googling) och sedan vara med vid besiktningen och ställa de frågor som du har. Till slut är det ditt beslut som köpare, och också ditt ansvar att ta hand om hästen så att den kan bli det du hoppades.

 
0 kommentarer