Priset kan diskuteras...


"Priset kan diskuteras med rätt köpare" kan man läsa i hästannonser då och då. 
 
Jag kan inte låta bli att undra vad de egentligen menar. Alltså, om jag inte är rätt köpare - får jag då köpa hästen till det pris som står? Jag för min del skulle undvika så långt jag kan att sälja till fel köpare, oavsett pris. Jag vill ju att det ska bli bra för både köparen och hästen. Och hur känns det i så fall att köpa en häst och känna sig som fel köpare?
 
Eller betyder det att priset är fel? Och om jag bedöms vara rätt, då diskuterar vi priset. Självklart är rätt pris en sak som avgörs mellan säljare och köpare. Om de inte har samma uppfattning om vad som är rätt pris så blir de inget av, eller ja, inte om säljarens pris är högre än vad köparen tycker är rimligt. De kanske bara menar att det finns prutmån, kanske. Men jag tycker ändå att det är ett konstigt sätt att säga det. 
 
För min del är det nog snarare så att priset väldigt sällan kan diskuteras. Eller i vart fall inte ändras. Jag försöker sätta det pris som jag tycker är rätt. Och så vänta på den köpare som också tycker det OCH som jag tror är rätt köpare. För det mesta går det bra. 
 
0 kommentarer

Bästa julklappen

 
Allra bästa julklappen var nog Desolett, även om hon kom en stund före jul. Hon är hästen som alltid gör oss glad, och jag tror att det är omöjligt att inte tycka om henne. I varje fall tycker jag väldigt mycket om henne, och är så glad att hon är tillbaka och att jag får rida henne igen.
 
Unni har också provat några gånger, och redan första korta dressyrpasset så kom leendet. Det där speciella leendet som jag känner igen att Desolett har lockat fram hos både mig och Ella. Pigg, snäll och glad - klart att det är roligt att rida henne. Hon kom tillbaka i fin form; mjuk och fin i munnen och precis som vi minns henne. Carina och andra som ridit ska ha allt beröm för att de tagit så väl hand om guldklimpen. Och att hon erbjöd mig att få köpa tillbaka henne.
 
Ännu bättre var det att jag i samma veva snubblade över en annons om bästa sadeln. Förvisso hade vi redan en Crown Jessica, men den var reserverad till Aska, så jag tvekade inte lång stund när jag kunde köpa en till begagnad till vettigt pris. Bästa dressyrsadel jag haft. Den passar bra och ligger bra på hästen (wide har vi), och den lyckas på något konstigt sätt förbättra min sits och puttar mig mera rätt än de flesta sadlar. Toppen för dressyr och också helt OK på uteritten, så min favorit.
 
Det började med att vi köpte en Crown Jessica professional när inget annat passade på Henja, med runda rev. Den har så småningom hamnat på Finja, som ju också är stor, så där är den bra. Till Haldol var den dock väl stor och då hittade vi en begagnad Crown Jessica, som vi gillade skarpt den med. Den ska alltså Aska få ärva, och nu har då Desolett och Aska varsin - superbra, eftersom Desolett troligen får bli stöd på Askas turer i början.
 
Så nu rider jag på bästa hästen i favoritsadeln, och de tillsammans har verkligen gjort mitt jullov. Jag fick andra fina julklappar också - verkligen bra. Och att ha förmånen att kunna vara ledig och rida och ha det bra - ja, det är bara att vara tacksam.
 
 
0 kommentarer

2017 - Redan sista dagen!

2017 är snart slut, och som många andra tänker jag tillbaka och summerar. Ett år av glädje och sorg, med- och motgång. Man kan välja att se glaset som halvfullt eller halvtomt, och jag ser oftast möjligheterna, och sparar de fina minnena. Som alltid finns det många fina saker att ta med sig, och också saker att lära sig av.
Rone Kry
Men visst hade vi en tung start på 2017. Bara några dagar in på det nya året drabbades Rone av tarmvred och jag fick avliva honom, bara drygt ett halvår gammal och snart på väg till sin nya ägare. Ja, det var verkligen både sorgligt och inte alls vad vi hade tänkt.
 
Några månader senare kastade Finja ett stoföl ungefär två månader för beräknad fölning. Ett efterlängtat stoföl, som vi aldrig fick lära känna. Det visade sig senare att det inte blev något föl alls efter Brynje i år, då Muska och Porla aldrig blev dräktiga, och Hellvi som vi hoppats på hade tappat sin dräktighet lite i smyg. Så extra tråkigt att det inte blev en fin dotter efter Brynje och Finja.
Furubäcks Io
Det tredje dödsfallet kom i slutet av året, då Furubäcks Io blev utdömd på grund av en gammal skada i kotleden, och han slaktades i november. Io flyttade till oss vid påsk, och trots den korta tid som vi fick tillsammans så hann vi verkligen bli förtjusta i hans härliga utstrålning och rörelser. Vi hoppas att han ska få tre fina föl 2018, varav två hos oss, och vi har stora förhoppningar på alla tre.
Rena
Men fler hästar har kommit och gått under året - ett år då det verkligen varit dynamiskt i flocken. Rena flyttade till oss i mars, och var precis den trygga läromästare för Unni som vi hoppades på. En stor och charmig personlighet, som i slutet av året fick flytta vidare till en ny liten ryttare som behövde kloka och fina Rena. Att Unni ville börja rida igen är ett av årets stora glädjeämnen, och det har varit fantastiskt att följa hennes utveckling, som minst sagt gått i raketfart. I augusti kom låneponnyn Denver, och med honom har hon redan varit ute på flera pay and jump och hoppträningar. Också Denver är en fin läromästare, så det är fint att vi får låna honom.
Denver
 
Hejde Kry
En tillfällig gäst var Hejde, som kom hit för vidareutbildning under sommaren. Han är en häst som gjorde oss glad varje dag med sin positiva inställning till allt, och det gläder oss mycket att han under hösten har fortsatt att utvecklas hemma och verkar fungera precis så bra som vi hoppades.
New Discovery (SWB)
Nye gjorde treårstest i maj, och vägen fram till det med inridning och träning var en kul och bra erfarenhet för Ella och mig. Mysigare varmblod är svårt att tänka sig, men vi kom ändå till beslut om att sälja på hösten, och jag tror att även han har hittat ett jättebra hem. Det ska bli spännande att följa hans utveckling som dressyrhäst under de kommande åren.
Aska Kry
Det har varit ovanligt tunt med tävling och utställning i år. Bortsett från några träningstävlingar samt Nyes treårstest så är det egentligen bara Askas visning på premiering som är värd att nämna. Hon gjorde det ännu en gång med bravur och fick finfina 42 poäng igen. Nu håller vi tummarna för ett bra resultat som treåring, så att Muska blir klar för superelit. Och Ella fick en fin avslutning på året som handler, då hon fick visa fina AnnaBelle på Årets kallblod på Friends, efter att ha hoppat in och visat AnnaBelles mamma Hjorthöjs Luna på riksutställningen. Det blev ett fint minne!
 
I slutet av året så kom en gammal bekant och kär häst hem igen, då vi köpte tillbaka Desolett igen. Det känns väldigt bra, och jag är så glad att hon är här igen. Jag tror att hon också är nöjd med det. Så med vår lilla flock, som nu består av fem hästar (varav en lånad), och där två ston är dräktiga ser vi fram emot 2018 och hoppas att det ska bjuda på färre avsked och många roliga stunder med hästarna. Gott nytt år!
 
En gammal bild på Ella och Desolett på framridning till tävling. 
 
0 kommentarer