Jubileumsdags!

 
Idag är det ett år sedan Denver flyttade till oss. Och i lördags var det sex år sedan han flyttade till Tilda. Båda sakerna är värda att fira, det vet jag att hans båda senaste ryttare är eniga om. I lördags kom Tilda och hälsade på sin gamle vän. Hur han ska firas idag får jag väl se.
 
Han är en väldigt trevlig och bra ponny. Så vi är glada att han kom till oss för ett år sedan, och för att vi sedan också fick köpa honom. Vi hoppas han ska hålla sig fin och fräsch länge än. Att han är 22 år är faktiskt svårt att tro. Bilderna är från ett dressyrpass för några dagar sedan.
 
 
 
 
 
1 kommentar

33 år senare

 
 
33 år efter att jag red min senaste riktiga dressyrtävling tänkte jag att det kunde vara dags igen. Då minns jag inte ens om det hette lokal. Men jag vet att jag red lätt A dressyr på ridskoleponnyn Glancing Medalong. Vi var i Björbäck och tävlade. Vi red tillräckligt bra för att klara kraven för dressyrdelen i ponnyryttarmärket i guld, men vi fick inget pris. Då var jag junior. 
 
Nu är jag senior, med råge, eller vad man ska säga. Får till och med vara med på tävlingar för 50+, om jag vill. De ska ha en sådan i Väderstad, och det lät ju kul, men jag är redan uppbokad den helgen.  Så det får vara. 
 
Istället tog jag mod till mig och anmälde till hemmaklubbens lokala dressyr i slutet av maj. Hade tänkt välja lätt C:1 och till och med ridit igenom programmet hemma. Och så fanns inte den klassen när proppen kom ut...
Men då hade jag ju bestämt mig. Bestämt att jag ville ha ett träningsmål. Så det fick bli lätt B:1. Bara lära ett program till då...
 
Försöker intala mig att det är ett träningsmål, och att jag tävlar mot mig själv. Men tävlingsnerverna kommer nog ändå. Inte tävlingsmänniska, eller hur det nu var...
 
Och vi har ridit programridning, Desolett och jag. För länge sedan. När hon var ung och inte hade börjat tävla som ponny så red hon och jag ett par programridningar. Första gången tror jag att vi säkert hade bästa tiden av alla. Fast domaren sa att det var inte det som räknas.... Vi får se hur det går nu.
Jag tänker att lite ringrostig får man väl vara efter 33 år :-)
1 kommentar

VÅR ponny!

Vi har fått förtroendet att köpa Denver, som vi haft på foder i ungefär ett halvår. Vi tycker om den snälla och trevliga ponnyn, och han verkar trivas hos oss och i flocken, så vi blev glada för frågan.
 
Vi förstår att det var ett svårt beslut att sälja. Sälja sin första ponny, och en väldigt fin och trevlig ponny som betytt mycket. Det känns förstås.
 
Samtidigt är det ju också en fin känsla att veta att nu är han vår. I praktiken kanske nästan ingen skillnad. Men det är ändå något särskilt att få säga att "Han är min ponny!"
 
Han är gammal, snart 22 år, men vi hoppas få ha glädje av denna duktiga läromästare i flera år. Planen är att han stannar hos oss så länge som han mår bra. Det hoppas vi ska vara länge.
 
 
5 kommentarer