Syns inte, finns inte?
Det är mänskligt att vilja runda de svåra frågorna. Och jag tror verkligen på att man ska fokusera på det som är bra. Att fastna i tankar om det som är svårt gör sällan saken bättre. Halvfulla glas känns bättre än halvtomma, tycker jag.
Men för mig har det varit bra att våga prata också om det som är svårt. Att se sanningen i vitögat, och sedan kunna välja väg. Välja något bra, eller ibland det minst dåliga.
Så jag tror att det är klokt att prata om döden, även när allt är lugnt och bra. Jag tycker att det är varje djurägares ansvar att ha tänkt igenom de frågor som finns kring detta redan när man skaffar djur. Det handlar om ekonomi, om praktiska frågor hur det ska gå till och om att veta när det är dags.
Jag vill än en gång trycka på att det inte alltid är så snällt som man kan tro att alltid vilja rädda till liv. Ibland är det viktigaste att rädda från ett dåligt liv. Mer och mer görs de till hjältar som faktiskt vill runda de svåra och nödvändiga frågorna. Den som tar sitt ansvar kan få ta jobbiga ifrågasättanden som om det inte fanns mer att göra. Även om man kan operera, till exempel, så kanske inte det är rätt eller bäst.
Jag har tagit upp ämnet tidigare, och lägger några länkar, en del mer med tankar, andra mer praktiska. För det är ju så att dessa frågor finns och är viktiga, även om man skulle vilja annat. Men lite kanske trollen spricker om de kommer ut i solen.
För mig ligger frågor om djurens död och människors död nära varandra. Det finns skillnader, inte minst då vi kan prata om framtid och stå ut med en del om vi tycker det är värt det. Men jag tycker fortfarande att det känns svårt att en hantering som är förbjuden i djurskyddslagen är det som gäller som standard för människor.
