Får man ha en häst ensam?

 
Lite då och då stöter jag på frågan om hästar får vara ensamma. Det kanske inte är alldeles lätt att tolka det som står i Jordbruksverkets djurskyddsregler om hästar. Där står det att hästars behov av social kontakt ska tillgodoses, och att de bör hållas tillsammans med artfränder. Det står också att de dagligen ska ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.
 
För föl och unga hästar upp till ett års ålder står det uttryckligen att de ska rastas tillsammans med artfränder. Det lär då betyda att för hästar över ett års ålder finns inte detta krav, utan bara ett allmänt skrivet krav om att tillgodose hästens behov av social kontakt. Kanske är det mer än jag som kan känna mig lite vilse här.
Kan man verkligen tillgodose behovet av social kontakt genom att hästar får se andra hästar, eller nosa på dem genom boxgaller? Eller genom att de får gå med nötkreatur eller får, som förvisso är flockdjur. En del människor menar ju att hästen är deras bästa vän, och att de också är sin hästs bästa vän.
 
Jag tänker att det inte är så hästvänligt att tänka så. Och jag tänker att egentligen är det inte jätteviktigt för mig att hitta precis den lägsta nivån för vad som är tillåtet. Jag vill ha en hästhållning som når längre än precis till gränsen för det tillåtna. Jag vill att mina hästar ska ha det bra. Att de ska må bra i både kropp och själ.
Och då tror jag att den sociala kontakten - på riktigt - är väldigt viktig för en häst. Att unghästar - även efter att de fyllt ett - får ha någon att leka och busa med. Att alla hästar har någon att mysa med och klia på, och bli kliad av. Inte bara titta och nosa. Jag tror att det bygger starka, glada hästar, som är beredda att verkligen vara vår bästa vän också. Just för att vi ger dem ett bra hästliv. För flockdjur som hästar är andra hästar en viktig del i detta. Så det unnar jag alla hästar.
 
 
 
2 kommentarer

Det går bra ändå...

 
- Det går bra ändå. Så blev svaret när jag frågade om vi inte skulle ta några äpplen ur hinken, som stod i stallet, när jag skulle hjälpa till att spruta en häst med penicillin. Hon som skötte hästen sa att han är jättesnäll att spruta, men själv ville hon ändå inte, så jag hade lovat hjälpa till.
 
- Men vi kan väl göra det lite trevligare för honom ändå, och förhoppningsvis ha en häst som fortsätter att vara snäll, sa jag och tog med några äpplen när jag dragit upp hans dos. Jag sprutade, hästen mumsade, och det kunde verkligen inte varit smidigare, trots att det var sjunde dagen i behandlingen.
 
Jag hade också bett henne hämta en kanyl till när hon kom med sprutan, medicinen och en kanyl. Jag vill ha en vass och ny kanyl när jag sticker i hästen. Redan att låta den gå genom gummimembranet gör den mycket slöare. Då gör det mer ont. För att inte tala om ifall man låter samma kanyl hänga med flera dagar. Det är en så liten kostnad och en så lätt förbättring för alla inblandande. Jag har lånat en bild från nätet på hur spetsen på en engångskanyl ser ut efter användning. Tankeväckande.
 
De hade inte kanylen kvar i flaskan, som man också ser ibland. Det var bra, för om den sitter i så är det ju fritt fram för diverse skräp att landa in i medicinen. Och förstås inte sticka igen med samma kanyl som redan är använd i hästen i flaskan heller. Det gör ju inte ont på flaskan, men det kan bli ont på hästen om man för ner smuts i medicinen.
 
Mycket att tänka på när man ske spruta penicillin alltså. Finns ännu mer att säga om detta, men idag nöjer jag mig med att påminna om att använda nya, vassa kanyler och att göra sprutandet så trevligt man kan för hästen. Det blir ju bättre för alla då.
 
1 kommentar

Antibiotikafritt - är det inte bra?

 
 

Det har börjat dyka upp en ny nisch av produkter som kallas antibiotikafria. Det kan vara kött från djur som garanteras aldrig ha behandlats med antibiotika under hela livet. Det låter ju fint. Friska djur behöver inte antibiotika – ett mantra som vi trummat in från veterinärt håll, och som ett viktigt skäl att arbeta med förebyggande djurhälsa.

Men, för det finns ett stort och viktigt men… Hur blir det då om djuren ändå blir sjuka? Jo, för det händer ju att de blir. Även när rutinerna är bra och det förebyggande arbetet är väl genomfört. Vad gör man då i en antibiotikafri djurhållning? Ja, det kan ju säkert vara olika. I vissa fall flyttas djur som måste behandlas över till den ”vanliga” filen och blir ett djur som förlorar denna fina stämpel. Om de också flyttas rent fysiskt så tänker jag att det blir en rätt stor stress, i varje fall om det är mer än till en box i närheten. I andra fall kanske de avlivas. Och i värsta fall så kanske de helt enkelt inte blir behandlade. Fast det hade behövts.

Problemet med antibiotikabehandling av djur är inte att köttet blir farligt av det. Det har jag skrivit om tidigare, men kan vara värt att påminna om. Det finns tydliga regler som garanterar att kött (och mjölk mm) är fritt från restprodukter av sådana behandlingar. Problemet med antibiotikabehandling av djur är att ju mer man behandlar ju mer ökar förekomsten av resistenta bakterier. Och dessa kan sedan föras vidare till andra djur och till människor.

Därför tycker jag att det är viktigt att stödja bra djurhållning, som arbetar på ett sunt och förebyggande sätt med djurens hälsa. Och som när djur behöver behandlas också gör det – för djurens välfärds skull. Och som då i första hand väljer smalspektriga antibiotika, som innebär en mycket mindre risk för multiresistenta bakterier.

Det är ett viktigt skäl till att jag strävar efter att alltid välja svenska animalieprodukter. För att den svenska produktionen som helhet står för detta, och har kommit mycket längre i detta arbete än nästan alla andra länder (Norge och Island är också bra exempel). Och då känner jag mig mycket tryggare med ”vanliga” svenska djur än nischade ”antibiotikafria” produkter från länder som har en mycket sämre standard som helhet. Jag vill se helheten, och jag vill vara så trygg som det går med att djurhållningen är bra.

I detta ingår det för mig att sjuka djur kan behöva behandlas med antibiotika. Och det är delvis något annat än att friska djur inte behöver antibiotika. Det förekommer fortfarande på en del håll i världen att man ger så kallade ”tllväxtbefrämjande behandlingar”, då friska djur får antibiotika för att undvika att de ska bli sjuka. Detta är inget långsiktigt eller smart sätt att arbeta med djurhälsa, och det förbjöds för länge sedan i Sverige.

Jag förstår att det här kan få vem som helst att bli trött och undra vad man ska välja. Hur ska man kunna ha all denna kunskap? Ja, det är ju inte lätt, men en bra början, och det som jag själv väljer, är fött, uppfött och slaktat i Sverige (eller mjölk från svenska gårdar i mejeriprodukterna). Det är faktiskt lätt att kolla, och jag tycker det är ett bra val.

0 kommentarer