Tävlingsveterinär


Idag blev det tidigt upp och iväg. Jag ska till fjord-SM, och jag ska vara tävlingsveterinär. Det är ett uppdrag som många inte riktigt vet vad det innebär, så jag tänkte ta chansen att skriva några rader om det.
 
Bestämmelserna om tävlingsveterinär finns i Jordbruksverkets föreskrifter, och de utgår från djurskyddslagen. Det är alltså för att övervaka djurskyddet som det ibland ska finnas en tävlingsveterinär. Du kan läsa föreskrifterna här: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hastar/tavlaochtrana/tavlingsveterinar.4.37cbf7b711fa9dda7a180001323.html
 
Definitionen av tävlingsveterinär är: "Veterinär som har anställts av Jordbruksverket för att övervaka djurskyddet på tävlingar utom trav- och galopptävlingar." För trav- och galopp finns det istället banveterinärer. Och man måste alltså ha ett så kallat förordnande från Jordbruksverket för att räknas som tävlingsveterinär. De bestämmer också hur mycket man ska ta betalt.
 
I uppdraget ingår att besikta hästarna (eller andra djur) och banorna innan tävling. Man ska kolla att hästarna är i tävlingsmässigt skick, och vad det är kan ju delvis bero på vilken tävling de ska delta i. Det är en bedömning för dagen, och därför funkar det inte att komma med intyg hemifrån. Även om det finns en diagnos om en oregelbundenhet som inte gör ont, så kan det ju ha tillkommit något mellan den undersökningen och tävlingsdagen, så tävlingsveterinären kan ändå sätta stopp. Och även om tävlingsveterinären har gett OK så kan t.ex. en dressyrdomare eller överdomare stoppa ekipaget.
 
På vissa tävlingar ska veterinären vara kvar under hela tävlingen. Det regleras också av föreskrifterna. Självklart kan man välja att ha kvar veterinären mer än minimireglerna, men aldrig mindre. Det veterinären är ansvarig för är djurskyddet, och till viss del också smittskyddet. Självklart ligger huvudansvaret på den som ansvarar för varje häst, precis som alltid annars. Det är i grunden den som tävlar som ska se till att hästen är i tävlingsmässigt skick och förberedd för sin uppgift. Där ingår också ett ansvar att se till att hästen inte har fått otillåtna preparat (dopning). Tänk på att även utvärtes mediciner kan vara dopningsmedel.
Många tror att tävlingsveterinären är där för att hjälpa till med diverse småskador, kolik och liknande. Men så är det inte. För akuta olycksfall kan tävlingsveterinären behöva ingripa, t.ex. för att avliva en allvarligt skadad häst, stoppa en blödning eller liknande. Då kan tävlingen behöva stoppas under tiden, eftersom veterinären inte kan sköta sina övriga åtaganden som tävlingsveterinär just då. Och för alla saker som kan vänta, eller som behöver mer omfattande insatser, bör en annan jourhavande veterinär tillkallas. Tävlingsarrangören bör ha informerat denne om att det är en tävling på gång, och också kunna hjälpa till med telefonnummer. Både om det är en jourhavande veterinär och om tävlingsveterinären skulle ha tid att hjälpa till med hästen så ingår det inte i den kostnad som tävlingsarrangören betalar för veterinären, utan är en kostnad som den berörda hästägaren får betala.
Som veterinär hoppas man förstås att alla ska vara friska och må bra hela tävlingen. När du kommer till veterinärbesiktningen så tänk på att hästen inte får ha annan utrustning än träns med nummerlapp (benskydd och annat ska vara av), du ska ha med passet och ha hjälm på huvudet. Håll avstånd till de andra hästarna och var i god tid, så att du slipper bli stressad ifall det är kö. Och lycka till på tävlingarna!
 
Bilderna i inlägget är från fjord-SM 2012 (och då var jag förstås inte tävlingsveterinär eftersom vi hade med egna hästar), och känner du igen ekipagen (jo, jag har koll)?
 
2 kommentarer

Kunde inte stå emot

Jag klarade inte att stå emot längre. Man kan ju annars tycka att jag borde vara van, jag som har haft fjordhästar och ponnyer så länge. Kanske blivit förhärdad. 
 
Men när torkan förvandlade hela hagen till något som liknade en brunbränd golfbana, och när hästarna kom travande förhoppningsfullt så fort jag visade mig - ja, då veknade jag. Jag provade först att ge dem halm ett par dagar. De åt upp det mesta, och det var kanske sista spiken i kistan.
 
Så fast det bara var drygt en vecka till premieringen för Aska så fick de flytta. Jag släppte in Aska, Desolett och Denver till fölstona. De hade gått och betat i sig det godaste i det stora naturbetet, men det fanns massor av förvuxet gräs kvar. Så jag kan lova att det var tre lyckliga hästar som susade in i nya hagen och dök.
 
Fölen kom fram och ville hälsa, och fick en snabb koll. Men det var lugnt direkt. Nykomlingarna ville äta, och mammorna kände igen dem. Så ingen var orolig, inte ens när fölen hamnade mitt bland de tre nya.
 
Näringsvärdet är inte bra i det här gamla gräset, men nu kan de äta sig mätta. Det känns bra. Och det känns viktigt, inte minst för Aska som ju är dräktig och inte bör tappa hull just nu. Hon behöver inte gå upp heller, men jag tror inte hon kommer göra det nämnvärt. Om hon blir bukig får hon återvända till den gamla hagen något dygn innan premieringen, så ska hon nog vara fin då. Och antagligen gladare än om hon är hungrig.
 
Egentligen är det väl så att näringsinnehållet är i lägsta laget för fölstona. Men ännu ser de väldigt fina ut. Så jag avvaktar och håller koll. Jag kan stöta till med lite pellets (proteinrika) om det behövs, och sen väntar åkern med återväxten efter skörden på dem. Det är torrt och eländigt där med, men det växer i alla fall något, och det är en del klöver, så det blir fint till dem. Då tänker jag att de andra får gå kvar och beta färdigt där de är nu.
 
Vi får långt att gå när vi ska hämta hästar att rida. Men det skadar ju inte, och jag är bara så glad att jag ändå har bete att erbjuda när det tryter där man trodde det skulle vara minst en månad till. I år är inget vanligt år, och då kan man behöva rucka på planerna. 
 
0 kommentarer

Det känns bra

Det känns så bra när jag kommer för att titta till Brynje och Philippa och ser hur de står och kliar varandra. De tittar upp en kort stund för att se om jag vill något som kan slå detta. När det inte var så kliar de vidare. Nöjda, goda vänner och som hästar kan vill ha det. 
 
Det tar alltid ett tag innan hingsten godkänns av stona. Är de brunstiga kan han duga som partner rätt snart, men vän dröjer lite längre. Då är han accepterad och kan få vakta föl, om det finns. Och få vara en riktig vän. Det är stort även för hästar. 
 
1 kommentar