Låga poäng på hingstpremieringen?

Jag hörde flera kommentera att det var låga poäng på hingstpremieringen för fjordhäst i år. Det kan säkert ha funnits olika ingångar i detta, både de som tyckte att poängen var FÖR låga och de som funderade över varför de visade hingstarna inte höll högre kvalitet. Det kan säkert också ha varit så att några jämförde med poäng från tidigare års avelsvärderingar, eller med poäng som samma individer haft vid tidigare bedömning.
 
Jag tänker att det finns några saker som man kan ha nytta av när man funderar på frågor som denna. Det första är det som lyftes av nämnden i samband med kritiken, nämligen att kvaliteten på ben och skritt inte höll samma standard som tidigare år. Med enkel matematik inser man då att det för varje hingst som får lägre poäng på både skritt och extremiteter blir två poäng mindre än "normalt". En 38-poängs häst blir istället en 36-poängare, och går från klass I till klass II. (Ja, nu menar jag inte samma hingst, utan tänker på något slags "normalhingst".)
Vi har varit bortskämda med att fjordhästarna i Sverige håller hög standard på ben och skritt. För extremiteter och rörelsernas korrekthet (som det ju heter om man är noga) har 8 varit en väldigt vanlig poäng. Av tolv visade 2,5-åringar fick hälften betyget 7 i år. En enda (årgångsettan) fick 8, fyra fick en sexa (som innebär att hingsten inte kan godkännas oavsett slutsumma) och en fick en femma. Huruvida domarna var strängare än vanligt ska jag inte uttala mig, eftersom jag var med i bedömningen, men jag kan konstatera att det var alldeles för gott om allvarliga anmärkningar.
 
För skritt sågs samma tendens. Det har tidigare inte varit ovanligt med betyget nio på skritt, men nu var det åter bara en (även det årgångsettan) som fick det. Tre åttor delades ut bland de tolv hingstarna, och åtta stycken fick en sjua för sin skritt.
 
Den andra saken, som är viktig att känna till, är att bedömningen vid en avelsvärdering av hingstar skiljer sig från bedömningen vid en utställning. Det är inte uppenbart, eftersom man ju faktiskt använder sig av samma system, samma bedömningsskala. Men jag tror att många kan påminna sig exempel på att en kasserad hingst lite senare får guld som valack på utställning. Det betyder inte att han skulle ha blivit godkänd som hingst om han fått en ny chans (även om det förstås kan vara så också).
 
Vid avelsvärdering av hingstar bedöms hingsten just för sitt värde  i avel. Det låter ju självklart, men är nog värt att säga ändå. Och det betyder inte att en hingst med en vanlig härstamning straffas för det. Nämnden har inget intresse av att stoppa en hingst även om han har flera helbröder i avel, till exempel. Däremot har nämnden ett ansvar att se till att extra noga utvärdera hingstar som kan tillföra viktiga egenskaper i aveln. Det kan handla om ovanlig stam, eller även ovanlig färg, som både kan ge poängtillägg enligt reglementet. Men det kan också vara andra viktiga egenskaper som behövs för att förbättra rasen.
 
Det betyder att varje hingst bedöms, på varje punkt, jämfört med vad hans egenskaper kan vara värda i avel. Därför kan det bli lite strängare bedömning av fel som man vill undvika att sprida. Dessutom har man visst överseende med dagsform. Dagsform har ju inte med avelsvärde att göra. Men förstås så måste hingsten visas på ett sådant sätt och i ett sådant skick att det finns en rimlig chans att se hans kvaliteter. På utställning däremot kan det bli lite tuffare om hästen inte har sin bästa dag, eller lite extra poäng till en häst i toppskick. Så trots samma skala är det alltså skilda förutsättningar.
Det finns mycket mer att säga om detta, och vi brukar få tillfälle till bra diskussioner och funderingar i samband med kurser i exteriörbedömning. Det brukar vara en bra ögonöppnare om hur stort detta ämne är. Den allra viktigaste frågan just nu är kanske att fundera på hur vi ska se till att utveckla rasen vidare och se till att åter ha individer med väldigt bra ben, som ju är en viktig faktor för hållbarheten. Om hästen inte håller så hjälper det ju inte med tjusig trav och fin rastyp. Avel är en helhet - och det gör det både svårt och roligt!
 
Till sist vill jag påminna om att det finns ett stort värde i att många 2,5-årshingstar visas vid avelsvärderingen. Det ger oss ett viktigt underlag för kommande avelsarbete, när det gäller att bedöma deras föräldrars resultat i avel. Dessutom ger det den unga hingsten en nyttig erfarenhet för livet. Och sist min inte minst är det väldigt uppskattat av publiken att få se många individer. I år var alla dessutom i väldigt fint skick, så ni ska ha stort tack alla som kom! På bilderna ses de fyra nygodkända hingstarna (tvååringarna Solfin, Stormfin, Castro E och femåringen Stald Kiels Tegn).
 
 
0 kommentarer

Kan gentest lösa inavelsproblemen?

Om man är intresserad av avel så är det i grunden samma förutsättningar och frågeställningar oavsett djurslag. Och även med ganska olika mål för aveln kan diskussionen och problemen likna varandra. Jag påmindes om det när jag hade nöjet att ta del av en presentation om inavelsproblem hos den japanska korasen wagyu, som är en svart köttrasko, känd för ovanligt marmorerat och mört kött, när jag deltog i världsveterinärkongressen i Sapporo, Japan. 
 
 
 Rasen Japanase black cattle eller wagyu fick en kraftigt ökad inavelsgrad i början av 1990-talet på grund av att man valde att fokusera på ett fåtal av de tjurar som hade allra bäst egenskaper och med hjälp av semin kunde man använda dem till otroligt många kor. Man uppmärksammade att det började dyka upp fall av genetiska sjukdomar. Det var allvarliga defekter med recessiv arvsgång, och det kom snabbt en hel rad sådana sjukdomar. Blödarsjuka, njurfel, svagfödda kalvar (som dog kort efter födelsen), ögonmissbildning och dvärgväxt nämndes vid föredraget.
 
För de flesta av de kända sjukdomarna finns nu gentest, och för tjurar som ska användas till semin ställs krav på att de är testade för dessa sjukdomar. Det är förstås bra och nödvändigt för att minimera risken för att sjuka eller missbildade kalvar föds. Om den ena parten i en kombination är testad och fri från en viss recessiv defekt så kommer avkomman inte få den sjukdomen. 
 
Men slutsatsen var ändå att det inte gjordes några insatser för en generellt sänkt inavelsgrad. Det helt dominerande avelsmålet var "best performance", vilket i detta fall betydde bästa köttkvalitet och köttmängd. Alla ville använda de allra bästa avelsdjuren, trots de risker som man kände till. Och trots att alla säkert vet att egenskaper går förlorade när man begränsar underlaget för aveln. Egenskaper som kan vara omöjliga att få tillbaka. Kanske är det värre än defekterna, som ju ofta går att testa för. 
 
Min spontana reflektion är att jag känner igen detta från så många andra djurslag och raser. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi minns att gentest aldrig kan ersätta sunt förnuft och en klok avelsplan. Enskilda uppfödare kan inte ta ansvar för sådana saker, men de kan bidra. Som så ofta är det nog ännu mera kunskap som behövs. Både i Japan och här hemma. 
0 kommentarer

Språngrulla på olika sätt

 
Språngrulla kallas hingsthållarens sammanställning över årets betäckta ston. Den första som jag skrev var 1984. Då hade vi fått vår hingst Musse Pigg 131 godkänd och jag skrev språngrulla med andakt. 
 
Året efter kompletterades den med resultat av alla fölningar. Och en ny för 1985 påbörjades. Dessutom skriver man förstås betäckningsrapporter, som är underlag för registrering av fölen. Fast då i början hette de språngsedlar. Så har det pågått år efter år. Ibland med många ston, ibland några få. Som mest hade vi ungefär 25. De flesta till Hugo 179, och så några till Ismo Kry 208, innan han åkte till Gotland. Det var 2004. 
 
För ett par år sedan kom möjligheten att rapportera elektroniskt. Jag hade blanketter kvar, så vi fortsatte med dem. Även i år hade Brynje med sig ett block. Två var kvar av de tio i blocket, så dem tog jag till Finja och Aska. Philippa, som kom i brunst sist, och som nog inte blev dräktig, skulle förstås också ha en blankett. Det är viktigt att alla ston rapporteras oavsett vad man tror om dräktighet. 
 
Det är viktigt av flera skäl. Det första är att man kan ha haft fel. Det har hänt att ston överraskat och ändå fölat. Om hon då är med i listorna så är det en god nyhet, annars problem. Det andra är för att man ska kunna smittspåra, om det behövs. Det kan ta tid innan det uppdagas ett sådant behov. Viktigt att alla ston finns med då, så man inte missar viktiga delar. Och så vill man ju kunna följa resultat, hur fertila olika hingstar är. 
 
Jag tyckte det var smidigt med den elektroniska rapporten. Bara leta upp och klicka på rätt häst i Blå basen. Skönt att slippa skriva läsligt med taskig handstil i små rutor. Så det blir nog det i fortsättningen. Om och när det blir hingst igen.
0 kommentarer