40 år med fjordhäst i stallet!

Idag är det precis 40 år sedan som Musella klev in i mitt liv. Vi hade varit och tittat på henne på nyårsdagen, och den 14 januari 1978 kom hon hem till oss - ett lurvigt fjordföl med nyfiken blick. Och sedan dess har det varit fjordhäst hela tiden, plus en del andra då och då.
 
Vi körde in och red in Musella. Jag visade henne på premiering som treåring och hon fick 34 poäng. Hon betäcktes och fick ett hingstföl 1981. Musse Pigg, som fick fölsjuka och åkte till Helsingborg i knäet på min far, som satt i bilens baksäte. Han blev återställd, och jag visade honom på hingstpremiering 1984 - då var jag 16 år. Han blev godkänd, och året efter körde jag honom i bruksprovet på hingstpremieringen. Jag tyckte inte att det var märkvärdigare än att jag hade kört Musella på premieringen när hon var tre och jag var tretton. Nu skulle jag tycka att båda var lysande insatser!
 
Så tillsammans med de första fjordhästarna kom jag snabbt in i både att köra, rida, avla och hålla hingst. Sedan har det fortsatt på den vägen... Musella byttes med tiden mot Klarette, som är mor till Muska, så banden bakåt finns kvar, inte bara genom rasen. Och jag kom också tidigt in i fjordhästföreningen. Åkte på stora höstmöten, lärde känna människor, och blev ordförande i Skånes fjordhästförening.
 
Visst kände jag att det var stort den dagen, då Musella kom. Det var en dröm sedan många år. Men inte kunde jag ana vad det skulle leda till. Så är det ju ofta i livet. Ett ganska litet beslut spelar stor roll för mycket senare. Vilken tur att det blev just Musella!
 
1 kommentar

Välkommen tillbaka!

Vi hade ju redan valt hingst för 2018 - Furubäcks Io. Men så blev det ju inte alls, utan det fick bli att tänka om och fundera över vad som kunde passa istället. Det är ju roligt och spännande att fundera på, men inte helt lätt.
 
Jag vill betäcka Aska och Finja i år, och troligen låta Desolett stå över till nästa år, så att jag har något att rida på. Aska ska visas på premiering, och därför vill jag inte låta henne vara borta, i varje fall inte för länge. Allra smidigast vore det ju att få låna en hingst, eftersom jag vill ha Aska hemma och Finja förhoppningsvis har föl vid sidan, som man ju också vill ha hemma.
 
Jag har vänt och vridit på olika alternativ, och det finns flera hingstar som skulle kunna passa. Men jag är väldigt glad att jag fick positivt svar av mitt förstahandsval. Det blir Brynje som kommer hit igen, och det ska bli så roligt att få ha honom här igen.
Han var ju här 2015 och betäckte fyra ston, men av olika skäl blev det inget föl alls. Två av stona var gamla, Finja kastade ett stoföl och Hellvi kastade eller resorberade också, i hennes fall kanske mest troligt i samband med flytt till nytt hem. Så det kändes snopet, speciellt som jag blev väldigt förtjust i Brynje, som är en genomtrevlig hingst. Hans härliga temperament, som jag också känner igen från hans halvbror Treo Kry, som vi har fött upp och som har varit uppskattade ridskolehäst i många år, är en viktig orsak till att jag gärna vill ha ett par föl efter honom.
Han är också en sund hingst, kanske inte den som vinner de stora utställningarna, men med en jämn exteriör utan stora fel. Och han har en ovanlig härstamning med linjer som jag tror vi har alla skäl att vara rädda om. Ihop med mina ston så tror jag att det finns förutsättningar att det kan passa bra, och det vet jag ju delvis genom Treo, vars mamma Dalacin är halvsyster med Finja och också halvsyster med Askas far Alvedon Kry. Att ha är lite mindre till formatet tycker jag bara är en fördel, då både Aska och Finja har storlek nog.
 
Så Brynje ska först betäcka ett sto på hemmaplan, i slutet av april, och sedan kommer han hit. Vi räknar med att han kommer runt den 1 juni. Om någon vill ta chansen att använda honom så är ni välkomna att höra av er. Jag ser fram emot att få säga välkommen tillbaka!
 
 
 
1 kommentar

2017 - Redan sista dagen!

2017 är snart slut, och som många andra tänker jag tillbaka och summerar. Ett år av glädje och sorg, med- och motgång. Man kan välja att se glaset som halvfullt eller halvtomt, och jag ser oftast möjligheterna, och sparar de fina minnena. Som alltid finns det många fina saker att ta med sig, och också saker att lära sig av.
Rone Kry
Men visst hade vi en tung start på 2017. Bara några dagar in på det nya året drabbades Rone av tarmvred och jag fick avliva honom, bara drygt ett halvår gammal och snart på väg till sin nya ägare. Ja, det var verkligen både sorgligt och inte alls vad vi hade tänkt.
 
Några månader senare kastade Finja ett stoföl ungefär två månader för beräknad fölning. Ett efterlängtat stoföl, som vi aldrig fick lära känna. Det visade sig senare att det inte blev något föl alls efter Brynje i år, då Muska och Porla aldrig blev dräktiga, och Hellvi som vi hoppats på hade tappat sin dräktighet lite i smyg. Så extra tråkigt att det inte blev en fin dotter efter Brynje och Finja.
Furubäcks Io
Det tredje dödsfallet kom i slutet av året, då Furubäcks Io blev utdömd på grund av en gammal skada i kotleden, och han slaktades i november. Io flyttade till oss vid påsk, och trots den korta tid som vi fick tillsammans så hann vi verkligen bli förtjusta i hans härliga utstrålning och rörelser. Vi hoppas att han ska få tre fina föl 2018, varav två hos oss, och vi har stora förhoppningar på alla tre.
Rena
Men fler hästar har kommit och gått under året - ett år då det verkligen varit dynamiskt i flocken. Rena flyttade till oss i mars, och var precis den trygga läromästare för Unni som vi hoppades på. En stor och charmig personlighet, som i slutet av året fick flytta vidare till en ny liten ryttare som behövde kloka och fina Rena. Att Unni ville börja rida igen är ett av årets stora glädjeämnen, och det har varit fantastiskt att följa hennes utveckling, som minst sagt gått i raketfart. I augusti kom låneponnyn Denver, och med honom har hon redan varit ute på flera pay and jump och hoppträningar. Också Denver är en fin läromästare, så det är fint att vi får låna honom.
Denver
 
Hejde Kry
En tillfällig gäst var Hejde, som kom hit för vidareutbildning under sommaren. Han är en häst som gjorde oss glad varje dag med sin positiva inställning till allt, och det gläder oss mycket att han under hösten har fortsatt att utvecklas hemma och verkar fungera precis så bra som vi hoppades.
New Discovery (SWB)
Nye gjorde treårstest i maj, och vägen fram till det med inridning och träning var en kul och bra erfarenhet för Ella och mig. Mysigare varmblod är svårt att tänka sig, men vi kom ändå till beslut om att sälja på hösten, och jag tror att även han har hittat ett jättebra hem. Det ska bli spännande att följa hans utveckling som dressyrhäst under de kommande åren.
Aska Kry
Det har varit ovanligt tunt med tävling och utställning i år. Bortsett från några träningstävlingar samt Nyes treårstest så är det egentligen bara Askas visning på premiering som är värd att nämna. Hon gjorde det ännu en gång med bravur och fick finfina 42 poäng igen. Nu håller vi tummarna för ett bra resultat som treåring, så att Muska blir klar för superelit. Och Ella fick en fin avslutning på året som handler, då hon fick visa fina AnnaBelle på Årets kallblod på Friends, efter att ha hoppat in och visat AnnaBelles mamma Hjorthöjs Luna på riksutställningen. Det blev ett fint minne!
 
I slutet av året så kom en gammal bekant och kär häst hem igen, då vi köpte tillbaka Desolett igen. Det känns väldigt bra, och jag är så glad att hon är här igen. Jag tror att hon också är nöjd med det. Så med vår lilla flock, som nu består av fem hästar (varav en lånad), och där två ston är dräktiga ser vi fram emot 2018 och hoppas att det ska bjuda på färre avsked och många roliga stunder med hästarna. Gott nytt år!
 
En gammal bild på Ella och Desolett på framridning till tävling. 
 
0 kommentarer