Liten fölmage?

Det kan ju vara bara mat, men jag tror nog att det är en liten fölmage man börjar se på Aska. Finja är också dräktig, men efter flera föl så ser hon ungefär lika ut hela tiden. Aska har dock ändrat form på senaste, och breddar lite fint längst ner i buken, som man ju tänker att hon ska.
 
Hon är betäckt i juni. Och precis lika glad och pigg som alltid. Sprallar runt med fölen i hagen, drar en brall och njuter av livet. Hoppas alltid få vara med om något kul.
 
Och jag hoppas hon ska få ett fint föl framåt maj. Man kan ju inte låta bli att undra vem som är där inne...
 
0 kommentarer

Avla för temperament

Nästan alla egenskaper är ärftliga. Det betyder att det går att påverka nästa generation genom avel, om det finns en variation (inte alla är identiska för egenskapen) och det går att mäta skillnaderna. 
 
Det gäller hästars temperament också. Och så klart försöker vi som föder upp hästar att föda upp hästar med bra temperament, gott lynne och allt vad det står i de olika avelsmålen. 
 
Vi mäter så gott vi kan. Genom bruksprov, prestationer och olika temperamentsbetyg. Det räcker en bit. Även om nästan alltihop påverkas betydligt av miljöfaktorer. Som hur hästen är tränad och vem som tränat den. 
 
Jag tror väldigt många skulle vilja kunna mäta bättre, och säkrare. 
 
Jag tänker att det handlar om att först definiera vad som är ett bra temperament. Det är ju också olika. På en travhäst kanske vinnarskalle är bland det viktigaste. För en hopphäst krävs mod, fokus och motivation, att vara tillräckligt orädd och tillräckligt känslig. Även om det skiljer så går ju båda till stor del att utvärdera genom prestation. Det tar lite tid, och det har sina svagheter, men funkar rätt bra. Avel för högpresterande  travhästar ger ett tydligt avelsframsteg. I varje fall om man mäter rekordtider. 
 
Men hur definierar vi det temperament som gör en bra ridskolehäst. Det kanske är olika för nybörjare och lite mer avancerade ryttare. Även om det finns guldklimpar som fixar allt. Som både tävlar bra och tar hand om nybörjaren. 
 
Eller den vanliga bussiga hobbyhästen. Den mest älskade, snälla och trygga. Säker på skogsturen och alltid beredd att lösa nya uppdrag. Den kommer kanske aldrig till tävlingsbanan, inte i någon gren. Men den kan vara så viktig ändå. Som första häst, eller som en vän i vått och torrt för den som inte vill tävla. 
 
Vi behöver ju föda upp sådana hästar också. Och veta vilka individer som lämnar sådana egenskaper. De är ofta konstigt lågt värderade i pengar, vilket inte gör det lättare att utveckla området. Och de finns sällan med i några resultatlistor. Men jag önskar att man kunde mäta deras fantastiska förmågor. En del ligger i deras utbildning. Men jag är säker på att en del ligger i deras gener också. Som det mesta. 
 
 
0 kommentarer

Hästavel - inte tur men tålamod

 
 
För hästavel är generationsintervallet 9-13 år, enligt forskare på SLU som talade vid deras hästgenetikdag. Det var som tur var ingen nyhet för oss som satt där. Annars hade vi kanske gått, och sett oss om efter något mer effektivt att satsa tid och pengar på. Men vi fick en trevlig dag. Och sedan fortsätter man förstås tänka på avel. 
 
Det krävs tålamod och långsiktighet för den som vill hålla på med hästavel, åtminstone om man vill se resultaten av sitt arbete. Och en massa kunskap, för det finns liksom inte tid att hoppas på turen. 
 
Framstående individer är sällan ett resultat av tur, även om man förstås behöver lite medvind i slumpens lotteri. Tvärtom slås jag ofta av hur meriterade stamtavlor de bästa individerna har. 
 
Om jag ska skryta lite för egen del så kan jag ju nämna Aska. Både hennes mor och farmor är premierade med Superelit, den högsta graden som bara ett fåtal ston når upp till. Hennes far hade AB för såväl exteriör som prestation och har varit BIS på riksutställningen och är placerad i regional lätt A dressyr samt på fjord-SM. Han fick aldrig så många avkommor att han kunde avkommevärderas. Askas farfar är däremot Elit-premierad och en av hingstarna i topp för avkommestatistik. 
 
Så det var inte bara tur som gjorde Aska till den hon är.
 
Med det sagt måste jag förstås lägga till att lite tur var det också. Nu kommer hon aldrig få något helsyskon, men om hon skulle fått det så skulle de båda bara vara ungefär 50 % släkt. Alltså lika på en massa saker, olika på en massa. Kanske bättre, kanske sämre. Och knappast helt lika - det är väldigt osannolikt. 
 
Summan av alla egenskaper hos en häst kan illustreras med en normalfördelningskurva. De flesta i en population ligger nära mitten av denna kurva. Ett litet fåtal blir betydligt bättre än snittet. Ett litet fåtal blir betydligt sämre. Om man har hög standard på sina avelsdjur så kommer även genomsnittsavkomman att vara bättre än snittet i rasen, och om man avlar bra så flyttas normalfördelningskurvan åt rätt håll för varje generation i hela rasen. Det är det som jag menar med att det inte handlar om tur. Det handlar om kunskap och om urval. 
 
 Men även i en sådan bra grupp finns en liten svans, som kanske inte alls når upp till genomsnittets nivå. Även om en sådan häst är helsyskon med rasens absoluta toppindivid så är den kanske inte bra alls, och inte heller bra i avel. 
 
På bilden med kurvorna tänker jag att den svarta kurvan är föräldrarna och den röda är avkommorna, som med klok avel i snitt är bättre än föräldrarna. Men stjärnorna bland föräldradjuren (orange) är fortfarande bra jämfört med snittet för avkommorna (toppen på den röda). Dock är stjärnorna bland avkommorna (gula) allra bäst. Även med bra avel så blir det ganska få, och även med bra avel får man en trist svans (till vänster) som inte är precis det man önskat.
 
Jag tänker att Aska inte hör till den trista svansen. Kanske fick hon med sig mycket av det bästa och ligger nära toppen (bland stjärnorna!). Eller så har hennes föräldrar så bra gener att hon faktiskt är närmast en genomsnittsavkomma bland hennes tänkta syskon. Det är nog på sätt och vis mest sannolikt. 
 
Och det gör att det finns god chans att hon kan lämna bra föl. Med rätt val av hingst ännu bättre än hon själv är - det är ju det man hoppas på med avel. Det dröjer några år innan jag får svaret... Nu närmast väntar vi på hennes föl efter Brynje. Han är lite äldre och har inte toppresultat, men han är sund, väldigt trevlig och visar fin hållbarhet - också det är ju oerhört viktiga saker i en helhet. Att vi vill ta hänsyn till så många saker gör att aveln tar ännu längre tid, men det kanske det får vara värt. Det hjälper ju inte att få världens bästa gångarter om benen inte håller. Så man får stå ut med att det tar ännu lite längre tid när flera saker vägs ihop.  Vi har ju roligt medan tiden går!
 
 
0 kommentarer