En veterinär som ljuger
Det kom sig så att denna vinter gick i musikalernas tecken för Ingemar och mig.
Det började med Familjen Addams på Ydre kulturcentrum. En föreställning som imponerade och roade. Så vi såg den igen ihop med goda vänner och fick en trivsam stund båda gångerna.
Med kort framförhållning bokade vi biljetter till Westside story, som spelades i Skövde. En klassiker med ännu lika aktuellt tema. Minst. Tankeväckande och en bra uppsättning med bra dans och sång.
Långt tidigare hade vi köpt biljetterna till Joyride i Malmö. Det var riv efter dem, så det fick bli en torsdagskväll. Inte så dumt alls. Vi fick en riktig långhelg på det viset.
Nästan tre timmar med paus bara flög iväg till välkända låtar och exakta dansnummer.
Jag visste inte innan att en av huvudrollerna karaktäriserade en veterinär. Dessutom en som ljög och trasslade till det mesta. Hmm, här ville man inte gärna prata om sitt yrke. Eller så hade jag kunnat tipsa om något mer vanligt att ha i veterinärväskan än en jättedunk med antisvamp- och parasitmedel 😉
Bonden var förstås inte en bonde utan kor, utan med kor. Fast dem fick vi aldrig se. Kanske tur det. Vi fick bara se lite "blod" på veterinären.
Både bonden och veterinären i publiken hade en riktigt härlig kväll, och tänkte att det är tur att varken alla bönder eller veterinärer är stöpta i samma form.
