Miljöträning

Det är så nyttigt för unghästar att få vidga sin värld och få nya erfarenheter. Ja, även för vuxna hästar förstås. Jag tänker på att vi hade en period när vi åkte runt och lånade olika vänners ridbanor i tur och ordning. För att den sortens mijlöträning behövdes. Det var kul och nyttigt.
 
Jag blev glad när jag fick frågan om tvååriga Bintje kunde få komma en kväll och träna lite på vår bana. Han är anmäld till premiering och har tränat massor hemma. Duktig häst, som kan stå fint stilla och kan visa upp sig. Men han hade bara åkt bort med sällskap, så nu var det dags för ett eget äventyr. Som en grund inför premieringen.
 
 
Jag tänker tillbaka till att vi hade ett liknande besök av Labolina för några år sedan. Då var hon ett år och klev förvånad av transporten hos oss. Var hade hon hamnat? Så här (bilden ovan) såg den ettåriga Labolina ut - resten av bilderna visar Bintje (bra namn, tycker jag!)
 
Det var lite liknande för Bintje. Han spanade nyfiket ur transporten, klev ur fint och det började bra. Men så började våra hästar gnägga och han blev mera uppspelt, tog ett par små skutt. Matte kände inte igen sin lugna unghäst.
 
Efter en stund gick det bättre. Han kunde både ställa upp sig fint och visade bra rörelser i både skritt och trav. Och tänkte så det nästan hördes... Han blev trött efter en stund, det kunde man se.
 
Men han klev snällt in i sin transport igen. Kanske var matte lika trött - det är rätt jobbigt att åka ut första gången. Men det är det oavsett om hästen är ett eller fem år - så lika bra att få det gjort. Och så roligt när man sedan får kvitto lite senare på att de vet och kan, och är lite stolta över det. Det är så roligt med unghästar! Det har jag visst sagt förut, men det tål upprepas. Och det är roligt att få lite inspiration av andras också.
 
1 kommentar