Använda skalan


Det har den senaste tiden diskuterats en hel del hur dressyrdomare använder sin tiogradiga skala. Även vid exteriörbedömning används en tiogradig skala, och även om det inte görs på exakt samma sätt som vid dressyrtävlingar, så kan den förstås vara värd att diskutera och fundera över. Det görs säkert också, inte minst när hästägare funderar över resultat de fått. På helgens fortsättningskurs i exteriörbedömning djupdök vi i ämnet, och en av de nya saker som togs upp för deltagarna var just att sätta poäng. På grundkursen körde vi utan poäng, och fokuserade helt på att kunna göra en bra verbal beskrivning. När den är på plats är en stor del av jobbet gjort, och poängen blir mycket lättare att få rätt.
Det betyder inte att det är lätt med poäng, men det kan vara spännande att fundera en stund på det hela. Vedertaget är att man med betygen menar att 10=excellent, 9= utmärkt, 8= mycket bra, 7= bra, 6= mindre bra, 5= ganska dåligt oh 4 =dålig, ej godkänt. Det är alltså inte exakt samma som i dressyr, och det är heller inte precis samma syn som man har på det i andra länder. Det kan man tycka olika om, och det tål att diskutera, men ingen enskild domare kan gå in och ändra på detta ensam. Givetvis krävs en hygglig samsyn för att systemet ska få förtroende av alla berörda. Och samtidigt måste det också vara så att vissa skillnader finns. Gränsen mellan 7 och 8 är ju inte knivskarp, och det blir det inte även om man inför halvpoäng (som vissa raser har). Och det är inte heller så att bara för att det står t.ex. utmärkt så betyder det att det självklart blir en nia i betyg. Det kan ju t.ex. stå "Utmärkt rastyp, något svag könskaraktär" och då kanske betyget landar på 8 för punkten som helhet.
Betyg under 4 används i stort sett inte alls. Jag tror inte någon vågar uttala sig säkert om skillnaden på 2 och 3... Det är i praktiken så att det mest är 7, 8 och 9 som används. Jag sammanställde statistiken för utställningar 2007. 3767 ponnyer bedömningar fanns. 56 % av dessa hade fått 8 på typ, 23 % hade 9 och 18 % hade 7. Bara 2 % hade fått 6. Samma mönster följde för de andra bedömningsgrupperna, med vissa skillnader. Medan typpoängen låg högst i snitt, så var det extremiteterna som fått lägst. Här var det 5 % som fick 6, och bara 2 % fick en nia, men fortfarande hade 52 % (mer än hälften!) en åtta. Om man tittade på sommarpremieringar så mönstret väldigt likartat.
 
Det finns flera förklaringar till att det ser ut som det gör. En viktig förklaring är att materialet är selekterat. Det är inte genomsnittshästarna som visas. På utställning tenderar dessutom de bästa att visas mer än en gång. Men även på sommarpremieringar görs en "förselektion". Det är fler bra hästar som visas. En ras som ligger högt i andel diplom är ardenner, och för några år sedan var det bara 12 % av de födda som visades på sommarpremiering.
Men det kunde nog också vara så att domarna kunde bli bättre på att använda skalan.  En orsak till att den begränsas är att om en häst får en sexa, så är det för de flesta raser så att dörren är stängd till att få diplom eller godkänd hingst. Syftet är att hålla en hög kvalitet. Risken är dock att det kan leda till en glidning i skalan. En häst som är 6,5, men är en trevlig individ kan nog lite lättare få en sjua, för att komma i "rätt" klass. Ibland i varje fall. På sätt och vis rätt tänkt, för det är inte meningen att bli slav under poängen.
Men få visade hästar och begränsad användning av skalan leder till att underlaget blir mindre användbart i utvärderingen av avelsdjuren.  Om alla födda individer visades så skulle det göra den allra största skillnaden. Om domarna var väl kalibrerade så har det också betydelse.
Det här är ett stort ämne. Jag löser inte det med ett blogginlägg, eller ens med en kurs över en helg. Men det är inspirerande och viktigt att diskutera. På kursen hade vi igår ett nytt gäng härliga hästar, och många av dem visade av duktiga unga handlers. Flera av dem var riktigt vassa i att lyfta fram sin häst på bästa sätt - och det spelar ju också roll för bedömningen. Kursens yngsta deltagare på hästsidan: fjordfölet Lindmarkens Brizard bjöd också på ett oförglömligt trick: Han ville klia sig mot sin piskförare, som stod vid hans sida, men tog i lite mycket, och medan Brizard lade sig ner på sidan, så välte han samtidigt Edith, som föll baklänges i en snygg kullerbytta över hans sida. Ett fantastiskt trick, som alla missade att filma. Lika minnesvärd var äldsta ponnyn på plats: new forest ponnyn Eskekärrs Zison som stolt visade upp sig 27 år ung. Ja, vi har haft en fin helg! Och poängen då? Jo, vi använde poäng mellan 6 och 9, och mest sjuor och åttor, så vi var väl som de flesta. Och de var nog bäst så ändå ;-)
 
 
 
 
0 kommentarer

Göra skillnad

 
Det är exteriörkurs på Tranås ridklubb den här helgen. Jag har nöjet att träffa en entusiastisk skara deltagare under två dagar, och få prata om exteriör, prestation, gångarter och avel. Många är unga och har fått förmånen att ta del av ungdomssatsnigen från Svenska hästavelsförbundet och HUS, hästnäringens ungdomssatsning. Det gör ju skillnad även för oss som arrangerar, förstås. Inte minst är det roligt att många kommer, och att de nu får chansen att följa upp grundkursen från i fjol med en fortsättningskurs. Några är äldre och får ta kostnaden själv. Blandningen av olika bakgrund i ålder, erfarenhet och hästraser man kan, ger en bra mix för kursen.
Det är mycket som krävs för att få en kurs som denna att fungera och bli bra. Självklart gör det skillnad att SH bidrar ekonomiskt. Likaså är den positiva inställningen från Tranås ridklubb, och den goda maten som deras funktionärer serverar oss, jätteviktigt. Detta är grundbultar för det hela.
Och så har vi dessa fantasiska hästägare. Som tar sin dag och kommer och visar upp en eller ett par hästar. För att ge oss bra träningsmaterial vid bedömningen, och som lyssnar intresserat på diskussionerna. De springer och springer igen så att alla får se. De tar med sig sina fina tålmodiga hästar, och de berättar stolt om deras meriter och hur exteriör och prestation hänger ihop. Men de visar också svagheter, och säger i slutet att eleverna ska passa på att titta just på den detaljen.
Jag blir alldeles varm om hjärtat. Jag hoppas att jag kunnat säga tack så att de förstår vad de betyder för att nya domare ska få chansen att lära. Eller de som inte blir domare i alla fall får med sig nya insikter och förståelse. Och respekt för allt arbete som ligger bakom. Och inte minst att kärleken till individen finns där, vilka poäng vi än gav. Föreningsarbete när det känns som bäst. Det har varit mycket att förbereda, men när allt rullar på så är det bara så kul! Bilderna visar lördagens hästar: new forest, russ och fjordhästar. Idag kör vi vidare med ett nytt gäng.
 
 
 
 
 
 
0 kommentarer

Kan man påverka poängen?

Hur kan man påverka poängen eller Kan man påverka poängen? Det här är frågor som jag får lite då och då i min roll som exteriördomare. Bra och viktiga frågor, tänker jag. Och jag tror inte att det handlar om att muta domaren (eller så är jag så dum att jag inte ens fattade det, men då har jag inte märkt om jag råkat ut för det), utan om vad man faktiskt kan göra själv. 
 
Att döma häst handlar inte om eget tyckande, utan att jämföra det man ser med vad som eftersträvas i rasstandaden. Det innebär förstås att ändå blir en del egna avvägningar, inte minst när det kommer till gränsfall. Så självklart är domare olika och dömer lite olika. 
 
Men det är också väldigt olika hur hästar presenteras och visas upp. Vid en avelsvärdering försöker man i viss mån se igenom skick för dagen, med mål att faktiskt bedöma hästens avelsvärde. Vid en utställning är det viktigare att toppa dagsform och puts för att nå hela vägen. Men man kan inte bedöma mer än vad man ser i något av fallen. Visar hästen inte fram sina bästa gångarter, så kan man inte ge mer poäng än vad det man ser motsvarar. Här kan en skicklig handler och en väl förberedd häst göra skillnad. 
 
Och på samma sätt blir det svårt att se om hästen är korrekt om den inte visas rak och på ett rakt spår. I rätt hull och fin kondition och puts ser alla hästar trevligare ut. Med en riktigt bra matchning kanske man kan lura domaren till viss del. Och framför allt få den där halvpoängen att väga över åt rätt håll. 
 
Så visst kan man påverka bedömningen. Helt säkert är att en dålig visning riskerar ge sämre poäng än vad som är möjligt. Och med de bästa förutsättningar och en häst som är glad och vill visa sig så kan man nå långt. 
 
Vem som håller i snöret spelar däremot ingen roll för bedömningen, annat än genom kunskapen att visa skickligt. Och så är det förstås så att de som varit med ett tag och fått rutin ofta också har sett till att skaffa ett bra avelsmaterial, och kanske inte alltid tar fram det som inte blir så bra.
 
Hur man ska göra för att trolla fram det allra bästa börjar redan långt innan, med rätt utfodring, hovvård och motion. Det är en lång historia, som jag tror att man till stora delar måste lära sig i praktiken. Det gör det inte mindre intressant, men jag tror jag sätter punkt för idag. 
Ella visade Luna på riksutställningen och det blev en tia på hennes härliga skritt. För det krävs både en bra häst och en duktig handler. 
 
 
 
 
0 kommentarer