Examen för Hejde

Hejde har varit hos oss hela sommaren för vidareutbildning. Det har varit roligt att ha denna positiva och snälla unghäst här. Varje gång vi ropat har han kommit förväntansfull. Jag tror att han är lika uppskattad i flocken som av oss. Igår åkte han hem till sina ägare igen. 
 
Förr lördagen åkte vi till ridhus för att checka av de mål som sattes i början av sommaren. Vi skulle i första hand arbeta för att han skulle vara trygg och avspänd i olika miljöer, och att han skulle vara utbildad ungefär motsvarande lätt C dressyr.
Vi har arbetat med utbildningsskalan som grund. I början av sommaren var han ojämn och lite osäker i sin bjudning, och osäker om vad som förväntades. Så det har handlat om att hitta takten (som är grunden för det fortsatta arbetet), att få honom att lugnt och med bjudning ha en fin takt i alla gångarter.
 
Det har fungerat bra. Han visade upp en fin takt och en lugn och stadig bjudning i ridhuset. Han gick lydigt fram i alla gångarter och kunde galoppera med stadig rytm även på en 20-metersvolt, i båda varven.
Han var lite grann spänd i början, men inte värre än att han kunde koncentrera sig på jobbet. Efter en stund gick det riktigt bra. Lösgjordheten är på väg, men han är inte riktigt redo för att kunna arbeta i form än eller att ha ett riktigt stöd på tygeln, utan han rids mest med säte och skänkel och med väldigt mjuk hand. Det är alltid viktigt att skilja på hjälperna så att man inte gasar och bromsar samtidigt, och förstås måste man ha ännu tydligare skillnad i början av utbildingen. Vi tänker att skynda lagom är det som blir bäst i längden.
 
Han är nu riden både ute och på bana/ridhus, och fungerar fint i båda situationerna. Ute är han riden både ensam och med sällskap av människa och/eller ryttare, och han är en lite ovanlig häst som tycker att det är roligt att kolla in nya vägar och platser. Lite otäckt, men mest kul. Han har fått hoppa små hinder, och han har tränat en del på visning, lastning och tömkörning som omväxling. Han älskar att vara duktig och få beröm, och för att inte tala om bästa belöningarna - morot!
Så när han nu har åkt hem så hoppas jag och tror att han ska visa sig lika duktig och härlig som här. Jag tror att det finns goda chanser för det, och hoppas att han ska vara till mycket glädje under många år. Lycka till, Hejde!
 

 
0 kommentarer

Härliga Hejde!

Träningen av Hejde går framåt, och vi tycker verkligen om hans positiva och glada attityd. Han är snäll och han älskar att vara med och få göra saker. Och han är duktig på att utan krångel ta sig fram på nya ställen. Utan sällskap av andra hästar knallar han frimodigt fram på vägar som är nya för honom.
För drygt en vecka sedan var Humle och jag med som sällskap på en lite längre tur. Ella och Hejde lämnade oss ibland för att trava eller galoppera före, och sedan kom de tillbaka och sällskapade en stund igen. Han var lika snäll och positiv åt båda håll. Ingen tvekan bortåt, inget bus hemåt. Vilken härlig häst!
 
Och jo, det tycker jan ju själv också. Han säger det ibland - och det är svårt att motstå hans charmiga stil. Jag tror att han har en hel del drag av pappa Haldol (eller så är det ryttaren som lär honom samma trix...). Eller vad tror du:
Och eftersom bilder säger mest, så bjuder jag på en bildbomb från den mysiga uteritten.
 
 
 
3 kommentarer

Gammalt och nytt

Lite gammalt och lite nytt i lagom blandning ska det vara när man tränar unghästar. Det får inte bli tjatigt och tråkigt, men det behövs repetition också, så att saker blir befästa. 
 
Förra veckan repeterade vi lastning med Nye. Kan man ju tycka att han borde kunna. Han är lastad massor av gånger, och han har varit både på treårstest och träning i ridhus. Men han stannade halvvägs och tvekade. Första dagen var bara huvudet inne. Han kastade sig inte, stimmade inte heller. Men tvekade och stannade. 
 
Nej, han var inte dum, och jo, han var rädd eller i alla fall osäker. Så vi nöjde oss där. Nästa dag gick han in och igenom. Lugnt och bra, men det fanns en spänning. Så en gång fick räcka, tyckte han. Han åt upp sitt kraftfoder halvvägs inne, och vi stannade där den dagen. 
 
Tredje dagen gick han efter en kort tvekan in. Han gick igenom hela vägen, lugnt och fint flera gånger. Och han kunde stå halvvägs ut och mumsa med. Bra för säkerheten att kunna stanna när som helst. Att ha en avspänd häst är grunden. Då kan man jobba vidare.
 
Så han får fortsätta repetera detta. Många gånger till, tills det är hur lätt som helst. Det spelar ingen roll att vi tycker att han kan redan, eller borde kunna. Han måste tycka det själv med. 
 
I ridningen fick han en ny utmaning. Att ta sig över hinder med ryttare. 30 cm var svårt nog och fick honom att fundera en del. Inte stanna eller krångla, men tänka massor. Allra svårast var tre bommar att trava över. Ett hinder i taget kunde nog gå, men hålla reda på både bak och fram samtidigt... Nöjd och trött i huvudet efteråt, och helt säker på att han varit jätteduktig. Och det hade han ju.
 
 
 
0 kommentarer