Kan man kalla sig influencer?

 Vi skojade hemma om att vara influencer. En kompis hade sagt att jag ju var det i och med att allt fler och fler läser och delar bloggen.

Och så kom kommunchefen på studiebesök. Inte för bloggen, men för hästföretaget. Det var oväntat, och jag försökte förklara att jag ju jobbar heltid med annat. Hon ville komma ändå, och vi fick en bra pratstund i hagen. Tror att jag lyckades dela några tankar kring hästhållning och hästföretagande. 

 

Peppe skickade tips om en sida för influencers. Jag kände mig inte alls hemma i sällskapet. Trodde inte på att betala för att få tips för influencers. Jag var för långt ifrån dessa människor i olika poser.

Jag har också svårt att tänka mig att göra reklam för produkter jag inte tror på. Att andra ska styra vad jag skriver.

Så jag har hittills inte tjänat något alls på min blogg. Mitt stuteri driver jag vid sidan av heltidsarbete som anställd. Är väldigt nöjd när kostnaderna täcks av intäkterna i hästverksamheten. Leva på det har jag inga drömmar om.

Så jag skriver på min fritid. För att dela tankar, ge inspiration och förhoppningsvis bidra till bättre förståelse för djuren. Det ger mig annat än pengar.

När jag är ute på mässor, tävlingar och liknande är det ganska ofta någon kommer fram och säger: Jag läser din blogg och jag gillar den verkligen. Och lite då och då kommer en uppmuntrande kommentar i bloggen eller på Facebook.

Jag förstår att det inte gör mig till influencer. Det gör inget. Jag är ändå inte så imponerad av engelska ord och titlar. Jag trivs bäst på landet, utan styling och andra krumelurer.

Det räcker långt för mig att just du läser. Ibland får jag veta att jag gjort skillnad. Då blir jag glad.

 
 
7 kommentarer

Tack och lov för bönder!

 
Ibland används ordet bonde som skällsord. Jag kan inte alls förstå det. För mig signalerar det rejäla människor med bred kompetens och fötterna på jorden. Klart det finns undantag, som i alla yrkesgrupper. Men för oss som lever och trivs på landet är de en oersättlig grund för att det livet ska fungera. Särskilt för oss som inte är riktiga bönder. 
 
När vägen är isig och bilen glider ner i diket, så vem kommer som en räddande ängel med sin traktor? Och vems kompetens är det som behövs för att fixa allt möjligt som krävs bakom kulisserna för att fjord-SM ska rulla smärtfritt? Som kan skruva, snickra, fixa en punka och klippa gräs och mycket mer. Och som inte är rädd för att jobba. 
 
Eller som nu senast, när ligghallen skulle tömmas. En rejäl djupströbädd, som faktiskt byggts upp under flera åt, för den fungerat så bra och varit torr och mjuk. Men nu var det dags. Ett evighetsprojekt med skottkärra och handkraft. Det tog några timmar med minilastare och traktor med, men vilken lättnad att kunna köpa den hjälpen. Och mycket annat. Att det finns någon som har bra maskiner och som finns i närheten. Guld värt för mig. Bilderna visar före och efter. Det blev en rejäl hög som ska ut på fältet senare i höst, när det är dags att plöja. 
 
 
Så jag klagar inte när det luktar gödsel på våren. Inte ens om tvätten hänger ute och får dålig lukt. Inte heller om det kommer en flock kvigor och trampar i min redan knöliga gräsmatta. 
 
Nej, jag är glad att jag har förmånen att bo i en levande landsbygd. Jag vet att det är de riktiga bönderna som är motorn och till stor del en förutsättning för att det är härligt och bra att leva där. Så självklart väljer jag så långt möjligt svenska produkter vad gäller mjölk, ost, kött, ägg och grönsaker. Det är mitt sätt att göra något för att värdera deras arbete, som i en helhet är långt vikrigare än de små insatser som jag kan köpa som tjänster. För deras arbete med att hålla landskapet levande, att ha djur som bidrar till biologiskt mångfald och en vacker natur - det är det som gör att bonde är den finaste titel jag kan tänka mig. 
0 kommentarer

Fem månader på nya jobbet

 
Det har redan gått fem månader sedan jag bytte jobb och började på MSD. Visst, det har varit några veckor semester också under den perioden, men jag måste säga att tiden har gått fort. Och det slog mig att jag lovade dela lite om vad jag gör på jobbet, så idag kommer några rader om det. 
 
Antagligen är det ännu för tidigt att ha den fulla bilden. Det finns ännu mycket att upptäcka, lära och pröva. Som det ska vara. Men känslan är bara bra. Jag hade ett roligt jobb innan, och mitt nya jobb ger mig nya spännande utmaningar, så även om jag var lite tveksam om att lämna, så känns det bra nu. 
 
MSD är ett stort internationellt läkemedelsbolag. Den största delen arbetar med humanläkemedel, och vi på den veterinära delen utgör runt tio procent av helheten. Jag ingår i ett nordiskt team som arbetar med de produkter som vi har för häst och idisslare, och mitt fokus ligger i Sverige, där jag delar arbetsområdet med en kollega. Många intressanta och viktiga läkemedel har vi idag, och MSD är ett företag som ständigt utvecklar nya läkemedel. En stor del av vårt fokus ligger på vacciner och att arbeta förebyggande, för en god hälsa. 
 
Jag känner att det ger mig möjlighet att fortsätta det förebyggande fokus som jag redan tidigare funnit så inspirerande. Jag har redan haft nöjet att få bidra i andra veterinärers arbete och inspirera dem i det förebyggande och utredande arbetet för bättre djurhälsa. Ibland åker jag ut med en veterinär till gård, ibland håller jag kurser, och ibland ordnar vi större seminarier eller står på konferenser och mässor för att informera om våra produkter. 
 
Nästan varje dag träffar jag människor som ger mig inspiration och nya tankar. Ofta åker jag hem med ett leende och känslan av att jag haft tur som fått chansen att prova ännu ett sätt att göra skillnad som veterinär. Jag ser fram emot en spännande höst, där vi har många kul aktiviteter planserade, och jag tror att de kommande fem månaderna ska gå minst lika fort som de senaste. Jag ser fram emot det!
 
 
 
 
0 kommentarer