Nya vänner

Ofta är det små händelser som leder till bra och roliga saker, som man inte alls kunde förutse från början. Ett sådant exempel är den lilla frågan på Facebook, då Malin sökte hjälp med att visa sitt sto Hjorthöjs Luna på riksutställningen. Luna var anmäld, och Malin kunde ta henne dit, men hade skadat knäet och kunde inte springa. Så fanns det någon som kunde hjälpa?
 
Jag taggade Ella, som svarade och lovade visa Luna - en häst hon aldrig sett. Vi skulle ju ändå dit, och hade ingen häst att visa på söndagen, så det var lugnt. De båda bekantade sig på plats på Grevagården, och vi lånade ut vårt visningsträns, som vi kom fram till kunde passa fint. Ella fick också lov att visa Luna i handlerklass.
 
Det gick alldeles prima alltihop. Luna blev tvåa i sin klass i hård konkurrens, och hon fick dagens enda tia på skritt - bra jobbat med okänd häst, som förstås var väl förberedd av sin ägare. Och Ella blev trea i handlerklassen med finfina poäng hon också.
 
Det kunde slutat med detta - och det var ju vackert så. Men det skulle komma mer, för när Lunas dotter AnnaBelle blev uttagen till Årets kallblod, så kom frågan direkt om Ella kunde visa. I så fall skulle de gärna komma med AnnaBelle, som är uppfödd av Malin, men ägs av Anne.
 
Ella blev stolt och glad för hedersuppdraget, och var hemma hos AnnaBelle ett par gånger för att lära känna henne. Det krävs ju lite mer att visa en treåring på Friends än att visa ett vuxet sto på Grevagårdens gräsplan, minst sagt.
 
Men det gick jättebra, trots en ganska utmanande och svår miljö. Visningen gick bra, och alla var nöjda med en rolig dag, och att få göra fin reklam för sin ras.
 
Och förutom fina minnen så tror jag att Ella har hittat en like i sin syn på hästar och dressyr i Anne. Att det skiljer runt 50 år i ålder spelar ingen roll - de har fortsatt att träffas, och Ella har fått äran att prova att rida både AnnaBelle och dressyrhästen, som bjöd på både piaff och passage. Jag tror att dessa stunder ger alla lika mycket glädje, och tänker att det är fantastiskt ändå vad de kan ge att sträcka ut handen och ge litegrann hjälp till någon.
 
0 kommentarer

Kan man påverka poängen?

Hur kan man påverka poängen eller Kan man påverka poängen? Det här är frågor som jag får lite då och då i min roll som exteriördomare. Bra och viktiga frågor, tänker jag. Och jag tror inte att det handlar om att muta domaren (eller så är jag så dum att jag inte ens fattade det, men då har jag inte märkt om jag råkat ut för det), utan om vad man faktiskt kan göra själv. 
 
Att döma häst handlar inte om eget tyckande, utan att jämföra det man ser med vad som eftersträvas i rasstandaden. Det innebär förstås att ändå blir en del egna avvägningar, inte minst när det kommer till gränsfall. Så självklart är domare olika och dömer lite olika. 
 
Men det är också väldigt olika hur hästar presenteras och visas upp. Vid en avelsvärdering försöker man i viss mån se igenom skick för dagen, med mål att faktiskt bedöma hästens avelsvärde. Vid en utställning är det viktigare att toppa dagsform och puts för att nå hela vägen. Men man kan inte bedöma mer än vad man ser i något av fallen. Visar hästen inte fram sina bästa gångarter, så kan man inte ge mer poäng än vad det man ser motsvarar. Här kan en skicklig handler och en väl förberedd häst göra skillnad. 
 
Och på samma sätt blir det svårt att se om hästen är korrekt om den inte visas rak och på ett rakt spår. I rätt hull och fin kondition och puts ser alla hästar trevligare ut. Med en riktigt bra matchning kanske man kan lura domaren till viss del. Och framför allt få den där halvpoängen att väga över åt rätt håll. 
 
Så visst kan man påverka bedömningen. Helt säkert är att en dålig visning riskerar ge sämre poäng än vad som är möjligt. Och med de bästa förutsättningar och en häst som är glad och vill visa sig så kan man nå långt. 
 
Vem som håller i snöret spelar däremot ingen roll för bedömningen, annat än genom kunskapen att visa skickligt. Och så är det förstås så att de som varit med ett tag och fått rutin ofta också har sett till att skaffa ett bra avelsmaterial, och kanske inte alltid tar fram det som inte blir så bra.
 
Hur man ska göra för att trolla fram det allra bästa börjar redan långt innan, med rätt utfodring, hovvård och motion. Det är en lång historia, som jag tror att man till stora delar måste lära sig i praktiken. Det gör det inte mindre intressant, men jag tror jag sätter punkt för idag. 
Ella visade Luna på riksutställningen och det blev en tia på hennes härliga skritt. För det krävs både en bra häst och en duktig handler. 
 
 
 
 
0 kommentarer

Vad roligt det var!

Vad roligt detta var! Detta härliga omdöme fick jag spontant efter den inofficiella utställningen fär hästar och ponnyer hos Tranås ridklubb i lördags, och där vi också hade tävling i den roliga konsten att visa häst. Jag tror att det var mer än en som fick upp ögonen för att det både är givande och intressant att få en bedömning av hästens exteriör, och att det krävs lite träning för att presentera sin häst på bästa sätt.
 
Jag tyckte det var väldigt trevligt att få se alla de duktiga unga uppvisarna. Alla presenterade sin häst i allra bästa skick, och alla hade kommit ihåg det viktigaste - hjälmen. Många fina uppvisningar fick jag också se, och även se fint samarbete och kontakt med härliga hästar och ponnyer. Och fina hästar fick vi också se, där dagens bästa, nordsvensken Brizzac, imponerade på många med sin härliga utstrålning och typ. 
 
 
Jag tror och hoppas att det gav mersmak. Inspiration att träna mer på detta, upptäcka att exteriör hänger ihop med hästens funktion, hållbarhet och användbarhet. Och att se att faktiskt alla hästar och ponnyer kan vara med i en handlerklass. Att kunna hantera och presentera sin häst från marken är nyttigt att kunna, och svårare än många tror. Och dessutom en rolig tävlingsform, som jag hoppas kommer få ökad spridning. 
 
 
Därför var det förstås jätteroligt att just handlerklass för ungdomar var ett av inslagen på Hästfesten i Tyresö, som vi åkte till i söndags. Ella och jag fick då ännu ett tillfälle att testa det koncept som vi tagit fram för att ha tydliga regler och anvisningar, både för träning och tävling. Vi fick börja med en liten clinic och frågestund med alla deltagare, och fortsatte sedan på eftermiddagen med en tävling. 
 
 
Alla tävlade med lånad ponny eller häst, vilket förstås var en extra svårighet. Deltagarna delades in i tre klasser efter ålder. De båda yngsta, 8-9 år, blev båda förstapristagare. I de andra grupperna utsågs en vinnare upp till 18 år och en vinnare över 18. Här blev jag verkligen imponerad av hur de skickligaste kunde locka fram det allra bästa ur sin häst. Hitta de allra bästa rörelserna, ställa upp den alert och snyggt på bästa sätt. 
 
 
Till sist fick vi en kvart i stora arenan. Alla duktiga handlers var med, och de båda segrarna fick visa upp hur de arbetar med visning. Innan hade alla fått visa häst av annan ras än de brukar i vanliga fall, men nu såg Johan Lundberg Larsson till att få låna fjordhästen Hauk Thun, och fick fram en härlig trav. Emma Kjellman var bäst i den yngre gruppen, och fick full pott i bedömningsprotokollet. Hon visade en welsh mountainponny i arenan, och jag tror att dessa unga skickliga hästuppvisare imponerade på många. Jag är glad att vi fick denna fina chans att visa upp lite av denna del av hästvärlden på ett så bra sätt. Och jag säger det igen: Var roligt det var!
 
0 kommentarer