Höstbete

 När fölstona fick komma hem på bra bete på återväxten, fick de andra tre stanna kvar i sommarhagen. Gräset där har vuxit över förväntan, och Desolett är till och med lite för tjock och Aska ser bra ut. Men Denver har tappat lite, trots att han får lite kraftfoder vid ridning. Han är perfekt i hull och fint musklad, men får helst inte tappa mer.
 
Så i helgen fick han flytta hem till fölstona. Toppen, tycker Unni som får mycket närmare att hämta sin häst. Och toppen, tycker Denver som aldrig säger nej till mat.
 
Vi undrade lite om det skulle bli tjafs mellan honom och Muska igen - de båda gillar inte varandra så värst bra. Och Denver har haft svårt att acceptera Muska som ledare i flocken. Men nu verkar det gå bättre. Allt var lugnt vid insläppet och dagen efter såg jag hur Denver svängde av när Muska gav en signal med huvud och blick. Fölen tycker det är roligt med en kompis till i hagen - och de har ju gått med honom tidigare.
 
Den bortre delen av sommarhagen har varit avstängd ett bra tag nu. Gräset har vuxit upp fint där igen efter torkan, och även om det inte är lika näringsrikt som vallen med klöverinslag, så är det härligt grönt och fint. Det är eländigt långt att hämta häst där, speciellt nu när dagarna blir kortare och kortare, men jag kände att detta år kan man inte låta bli att ta vara på de möjligheter som bjuds. Så Aska och Desolett fick komma dit igen, och blev mycket nöjda med det. Så klarar de sig också på bete ett litet tag till.
 
Om det skulle bli några balar hösilage över längre fram på säsongen, finns det säkert någon som vill köpa det. Dessutom gott att ha lite marginal och skönt att slippa börja fodra redan. Den säsongen är dryg nog ändå. Både jag och hästarna trivs så länge betet räcker.
 
 
 
0 kommentarer

Grönare (på andra sidan)!

När jag for till Japan förra söndagen trodde jag att det skulle vara dags att ta hem hästarna från berget när jag var åter i söndags. Och det tänkte nog hästarna med när regnet vräkte ner i stora mängder. Men sedan kom sol och värme igen. Så även om Unni hoppades att det var dags för hemflytt, för att det är en bra bit att gå för att hämta häst för ridning, så väntar vi lite till.
 
Det fanns faktiskt mer gräs i hagen än när jag for. Det är också väldigt mycket grönare överallt än för några veckor sedan. Detta betyder inte att vinterns foderkris är löst, men det känns ju väldigt mycket mer positivt i alla fall. Tids nog kommer hästarna hem och det blir dags att börja fodra. Det gör inget om det dröjer lite till. Vintern är lång ändå. Men det är klart: de ser att det är grönare på andra sidan. Att det ska bli foder till grannen kor verkar de tycka är fel val. Vi har inte riktigt samma syn på vad som är lagom mycket foder till en hungrig fjordhäst eller ponny ;-)
 
 
0 kommentarer

Alternativa fodermedel

 Ett år som detta krävs det kreativitet för att lösa fodertillgången. Många nya foder och foderstater diskuteras, och en del gammal kunskap dammas av.
 
Ett sådant gammalt foder, troligen äldre än att ge hö, är att samla in löv och torka. Vanligen samlade man hela grenar och kvistar och torkade och gav till djuren. Från början antagligen hela buskar och grenar, men efterhand också i form av att man hamlade träd.
 
Om du tänker dig en skånsk pilalleé så vet du vad jag menar med att hamla. Man sågar alltså av höga grenar och tar tillvara, och när nya grenar har skjutit fram så är det dags igen. Det blir kvar en rejäl stam, som också är så hög att djuren inte kan beta löven direkt på träden.
 
Detta var ett vanligt och viktigt vinterfoder under en lång tid, och fortfarande i varje fall på 1800-talet. Jag minns att vi gjorde det i mindre skala när jag hade getter som barn. Mycket uppskattat av dem! De åt både löv och kvistar.
 
Olika trädslag passar olika bra, men vanliga har varit lind, ask, asp och björk. En del andra trädslag passar sämre. Al verkar inte ha någon god smak, och djuren vill inte äta varken blad eller bark.
 
Nu börjar det kanske bli i sista minuten, och det är trögare att torka på hösten, men annars kan löv och kvistar säkert fungera som foder även idag. Jag påmindes om detta när jag såg att flera stammar hade blåst ner i hagen nyligen. En stam var död och drög med sig ytterligare en i fallet. På den friska stammen fanns gott om blad, som hästarna snabbt åt upp, och de passade även på att mumsa i sig en hel del bark. Att fälla ett träd kan vara ett bekvämt sätt att ge lite extra foder.
 
Avslutningsvis vill jag påminna om att även om det finns många bra saker som vi kan bli bättre på att ta tillvara så finns det också risker. Det är inte allt som är lämpligt eller nyttigt. Jag kan förstås inte lista allt detta här, men vill varna för ammoniakbehandlad halm. Det är ett bra tillskott till idisslare, men det är giftigt för de som inte är idisslare. Alltså; det passar bra till kor, men inte till hästar och faktiskt inte heller till små kalvar (som ju inte hunnit utvecklas till riktiga idisslare). Vill du läsa mer så finns det gott om information på olika hemsidor. Www.vxa.se skriver om foder till kor, www.sva.se har bland annat information om risker med smittor mm om man vill importera foder, och hos www.jordbruksverket.se kan du läsa om regler för införsel av foder. 
1 kommentar