Hur ofta ska man fodra?

Det är sällan jag kan vänta ända in i november innan jag börjar utfodra. Men så har det varit i år. Vi har haft gott om bete på hösten, och genom att skifta till nya hagar så har hästarna trivts och mått bra på bara bete. Att kunna ströva omkring och beta många timmar per dygn är vad en häst gärna vill och trivs med.
 
När man ska börja utfodra så kommer gärna frågan om hur många gånger man ska dela ut foder. Jag har sett det debatteras om det ska vara två, tre, fyra eller fem gånger per dag. Jag tänker att det i grunden är fel tänkt.
 
Hästar ska ha tillgång till grovfoder dygnet runt. För våra lättfödda hästar kan det antingen vara magert naturbete på sommaren, lite bättre bete på vall på hösten eller halm under vintersäsongen. De kan inte äta obegränsat av ensilage, som ger för mycket näring och tjocka hästar. Att skörda senare är ingen lösning, för det blir då lätt alldeles för lite protein, men fortfarande för mycket energi.
 
Så de får fri tillgång till halm, och så får de hösilage tre gånger per dag. Fast oftast fodrar jag en gång per dag. Smidigt och lättskött för mig, och ändå en bra spridning över dygnet för hästarna.
 
Jag kör ut foder i baljor på kvällen, och det äter de genast. Medan de mumsar där passar jag på att stänga två mindre avdelningar av hagen - en frukosthage och en lunchhage. Jag lägger ut foder i baljor i dessa två med. Så har de hela resten av hagen att knalla runt i på natten, om de inte väljer att vara i ligghallen - oftast skiftar de mellan dessa platser.
 
På morgonen går jag ut och öppnar till frukosthagen, och hästarna är inte sena att gå och äta. Sedan vrider jag upp en liten klocka med en krok (köpt från Feedex), och hakar på en fjäderbelastad grind. Sex timmar senare släpper kroken grinden och hästarna får sin lunch. Oftast medan jag är någon helt annanstans och jobbar, men det gör ju dem inget. Jag har skyddat klockan med en gammal dunk - både från hästar och från nederbörd. Enkelt, men det funkar.
 
Jag har provat lite olika typer av grindar, och den som hörde till klockan var med rep och taljor. Den krånglade vid frost, så jag tycker att denna är bättre. En elastisk grind kan fara upp för fort och vara en skaderisk, men den typ jag har nu rullar in lite lagom snabbt och jag har varit nöjd med den. Jag har också provat elektromagnet istället för mekanisk klocka, men den strulade också. Detta system tycker jag är bra och smidigt för alla. Med tillräckligt väl tilltagna frukost- och lunchhagar så kommer alla åt och det funkar fint.
 
Överst ses en bild på att det behövs en krok för grinden som inte är till klockan också - om jag är för trött händer det att jag kopplar fel, och då får de nattmat också, och så får jag göra en ny lunch... Men oftast blir det rätt. Enkelt och bra, så de flesta dagar funkar det. Förhoppningsvis även denna säsong!
 
4 kommentarer

Höstplöjning

Lagom till allhelgonahelgen - som det ska enligt gammal sed, så var vår höstplöjning klar. Vi gör inte mer än ringer till grannen, som har resurserna i form av maskiner, men det känns ändå skönt att vara klar inför vintern. Gödselplattan är tömd, och gödsel från såväl den som från ligghallen (som fick ligga i stuka en liten tid) är nu nerplöjd och redo att göra nytta för kommande växlighet.
 
I vår kommer vi att så havre med insådd av en lämplig gräsfröblandning med en del klöver i. Och så håller vi tummarna för att vildsvinen ska låta det vara så att det blir en fin vall. Förhoppningsvis blir det ett lite bättre år vädermässigt också, så att vi kan få in fin egen halm nästa år.
 
Men först får det vara vinter, och jag tycker plöjningen är rätt fin att se på just nu. Och visst hade det varit tjusigt om vi plöjt med hästarna, men jag är rätt glad att det går att få hit en traktor som fixar det smidigt. Antagligen snyggare också, och helt klart snabbare ;-)
 
1 kommentar

Slut på sommartid

Slut på sommartid... och snart slut på oktober med. En september och oktober, som efter en väldigt torr sommar, bjöd på regn och regn. Det var välbehövligt för att fylla på grundvattnet, men det var kanske inte toppenkul alla dagar ändå. Särskilt inte när det blev svårt att tröska och få halm. Tufft skördeår i år.
 
Men vi har haft bete som har varat längre än vanligt, och det är ju skönt. Hästarna kommer en sväng i ligghallen ibland nu, och det blir några gropar i halmen där de vilat. Men sedan går de igen. Ut på fältet och betar, även när det regnar och blåser.
 
Allra bäst trivs de när det blir klart och kallt. Grannens sinkor såg också ut att gilla det, trots en riktigt frostig morgon för några dagar sedan. Oerhört vackert, och det kanske de inte brydde sig om, vad vet jag. Men de såg verkligen ut att trivas, trots kylan. Och himlen bjöd på klarare färger allt eftersom solen steg.
 
Gräset var rejält frostnupet, och det varnas det ju mycket för till hästar. En gammal sanning, som aktualiserats med ny kunskap om fång. Mina fick ändå gå kvar på sitt fält och beta som förut, dygnet runt. Rätt eller fel, jag vet inte. Kanske har jag haft tur, men ingen har visat tecken på att må dåligt av det, varken nu eller tidigare.
 
Jag tänker ibland att det kanske är mindre risk om de får gå där dygnet runt. Att det kan vara mycket värre att släppa ut hungriga hästar i det morgonfrostiga gräset. Då vräker de ju i sig. Jag ser att de som går ute hela tiden ofta betar en bra stund på natten, men sedan vilar, och ofta just den tid som anses allra farligast. Jag säger inte att det är det som gör skillnad, men jag tänker att det nog finns en del vi ännu inte vet. Och förstås att det kan skilja både på gräs och på olika individers känslighet. En sak vet jag dock säkert, och det är fryser gör de inte. De älskar detta väder - både hästarna och korna (och jag med, fast jag kan frysa om fingrarna lite...).
 
 
 
 
 
 
2 kommentarer