Nytt bete - nu!?

September går mot sitt slut, och många hästar har fått flytta inomhus om natten. I år kanske lite extra tidigt för en del på grund av allt regnande. Ibland kan det vara motiverat och nödvändigt.
 
Men ibland tror jag att vi tar in hästarna för att vi glömmer att de är hästar. Vi jämför med vår önskan om att krypa upp framför brasan med en bra bok. Det är ju inte det hästar drömmer om. De vill ströva över stora ytor med sin flock och beta. De sover korta pass då och då, men en lång natt i en box är inte hästarnas dröm. Så jag förstår inte varför så många tar in hästarna redan i början av september. I varje fall om det finns en bra liggplats ute. Fodra går ju.
Våra brukar få gå ute dygnet runt en bra bit in i oktober, ibland även in i november, om vädret är torrt. Och sedan fortsätter de på sätt och vis vara ute dygnet runt, så mycket som de vill, eftersom de själva väljer när de använder ligghallen.
 
Till igår har våra hästar gått på sommarbetet. Men nu var det slut. Så jag stängslade av en del av återväxten på vallen intill vinterhagarna, och så flyttade vi flocken dit igår. Alla var angelägna om att komma med, och trots att det mest är nässlor och ogräs i vinterhagen så dök de hungrigt ner i detta.
Men när jag började gå ner mot vallen så fattade de direkt. Aska tog ledningen, som snabb, smart och rörlig, och susade ut på fältet med de alla de andra "ungdomarna", dit även 21-åringarna Rena och Denver räknade sig. Till och med Muska kom flängande i galopp - en gångart som hon numera anser helt onödig för det mesta. Men med spetsade öron rusade även hon ut i det frodiga gräset. Jag blev glad av att se deras glädje.
När denna del är nerbetad så utökar jag hagen, men att ge allt på en gång är bara dumt. Och om ett litet tag kommer de att få möjlighet att gå in i ligghallen också. I våra kuperade och omväxlande hagar tycker jag att de har det bra utan den ett litet tag till. När jag ser på hästarna så tror jag att de håller med.
 
 
 
 
 
2 kommentarer

Minska dammet

 När jag var på World Equine Airway Symposium i somras så handlade många av föredragen om hästar med allergiska luftvägsproblem. Hästar som reagerar på dammpartiklar, som består av många olika typer av ämnen. Detta är ju inget nytt i sig, utan en kamp som hästägare fört länge, för att minska dammet och få hästen att må bättre.
 
I de allra flesta fall mår hästarna bättre ju mer de är utomhus (om de inte är allergiska mot t.ex. pollen som det kan finnas mer ute). Men om de utfodras med dammigt foder så är inte så mycket vunnet, även om den friska luften ute i sig gör saken bättre.
 
Jag lyssnade på ett föredrag av MJS Moore-Coyler, som fokuserade på hur man kan minska mängden damm i foder. Hon jämförde olika metoder att minska damm i hö, och missionerade intensivt för produkten Haygain, som också visades på mässan. Reklaminslaget var lite för stort i en annars bra föreläsning, och jag tror inte att detta är ultimata lösningen på problemet, men det fanns en del annat som var intressant, och jag sammanfattar en del av det här.

52 % av hästarna i Storbrittannien fodras med hö under stallsäsongen. Även hö av bra kvalitet innehåller dammpartiklar. För att minska dammet rekommenderas att ha hästarna ute så mycket som möjligt och att se till att ha en bra ventilation med minst 5 luftbyten per timme.

Hösilage innehåller mindre damm än hö, men ju torrare ju mer damm. Det finns också problem med att det förstörs av aeroba bakterier efter att balen öppnats, och bakterier bryter ned det efter ungefär tre dagar.

Att vattna höet är en gammal metod att minska mängden damm. Om man vattnar grundligt i tio minuter reduceras dammet med 99%, men man sköljer också bort många viktiga näringsämnen, som mineraler. Fodret blir också fort dåligt efteråt och efter nio timmar finns betydande mängder sjukdomsframkallande bakterier. Efter 16 timmar finns risk för endotoxiner, alltså förgiftning av fodret.

Att ånga är då ett alternativ som de tittat på. I hemmabygge finns risk för ojämnt resultat. Att använda en färdig lösning med spetsar som fördelar ångan och håller koll på temperaturen ger ett jämnare resultat. Näringsämnen förstörs inte, men mängden lösliga kolhydrater sjunker i varierande grad. Ångningen måste pågå 10 minuter i 104 grader för att fungera. Man kan också ånga halm och hösilage. Processen är dock tidskrävande och den utrustning som finns har begränsad kapacitet. Jag upplevde också att den ånga som kom ut från maskinen var irriterande och innehöll sådant som inte kändes bra att andas in. Så för egen del fortsätter jag med hösilage, mycket utevistelse och så bra foderhygien som jag kan. Jag har heller inga hostiga hästar. Men det var ändå spännande att höra dessa tankar.

0 kommentarer

Vitamingodis

 
Nässlor är ju inte kul. Och det kan lätt bli ganska många på sina ställen i hagarna. Ser inte bra ut. Sticks gör de, så ingen äter. 
 
Men det finns inget tacksammare att slå med lie. Det är lätt och resultatet syns fort. Till och med jag som är halvkass på lie, kan känna mig nöjd när nässlorna ramlar i stora sjok. I alla fall om jag kom ihåg långbyxorna...
 
Nästa dag är de borta. Det finns nämligen inte mycket som är godare än nässlor när väl det vassa torkat bort. Hästarna älskar dem. Vitaminer får de på köpet. Behövs kanske inte nu, men det gör ju inget. Alla nöjda i vilket fall. Och fint blev det. 
2 kommentarer