Låga poäng på hingstpremieringen?

Jag hörde flera kommentera att det var låga poäng på hingstpremieringen för fjordhäst i år. Det kan säkert ha funnits olika ingångar i detta, både de som tyckte att poängen var FÖR låga och de som funderade över varför de visade hingstarna inte höll högre kvalitet. Det kan säkert också ha varit så att några jämförde med poäng från tidigare års avelsvärderingar, eller med poäng som samma individer haft vid tidigare bedömning.
 
Jag tänker att det finns några saker som man kan ha nytta av när man funderar på frågor som denna. Det första är det som lyftes av nämnden i samband med kritiken, nämligen att kvaliteten på ben och skritt inte höll samma standard som tidigare år. Med enkel matematik inser man då att det för varje hingst som får lägre poäng på både skritt och extremiteter blir två poäng mindre än "normalt". En 38-poängs häst blir istället en 36-poängare, och går från klass I till klass II. (Ja, nu menar jag inte samma hingst, utan tänker på något slags "normalhingst".)
Vi har varit bortskämda med att fjordhästarna i Sverige håller hög standard på ben och skritt. För extremiteter och rörelsernas korrekthet (som det ju heter om man är noga) har 8 varit en väldigt vanlig poäng. Av tolv visade 2,5-åringar fick hälften betyget 7 i år. En enda (årgångsettan) fick 8, fyra fick en sexa (som innebär att hingsten inte kan godkännas oavsett slutsumma) och en fick en femma. Huruvida domarna var strängare än vanligt ska jag inte uttala mig, eftersom jag var med i bedömningen, men jag kan konstatera att det var alldeles för gott om allvarliga anmärkningar.
 
För skritt sågs samma tendens. Det har tidigare inte varit ovanligt med betyget nio på skritt, men nu var det åter bara en (även det årgångsettan) som fick det. Tre åttor delades ut bland de tolv hingstarna, och åtta stycken fick en sjua för sin skritt.
 
Den andra saken, som är viktig att känna till, är att bedömningen vid en avelsvärdering av hingstar skiljer sig från bedömningen vid en utställning. Det är inte uppenbart, eftersom man ju faktiskt använder sig av samma system, samma bedömningsskala. Men jag tror att många kan påminna sig exempel på att en kasserad hingst lite senare får guld som valack på utställning. Det betyder inte att han skulle ha blivit godkänd som hingst om han fått en ny chans (även om det förstås kan vara så också).
 
Vid avelsvärdering av hingstar bedöms hingsten just för sitt värde  i avel. Det låter ju självklart, men är nog värt att säga ändå. Och det betyder inte att en hingst med en vanlig härstamning straffas för det. Nämnden har inget intresse av att stoppa en hingst även om han har flera helbröder i avel, till exempel. Däremot har nämnden ett ansvar att se till att extra noga utvärdera hingstar som kan tillföra viktiga egenskaper i aveln. Det kan handla om ovanlig stam, eller även ovanlig färg, som både kan ge poängtillägg enligt reglementet. Men det kan också vara andra viktiga egenskaper som behövs för att förbättra rasen.
 
Det betyder att varje hingst bedöms, på varje punkt, jämfört med vad hans egenskaper kan vara värda i avel. Därför kan det bli lite strängare bedömning av fel som man vill undvika att sprida. Dessutom har man visst överseende med dagsform. Dagsform har ju inte med avelsvärde att göra. Men förstås så måste hingsten visas på ett sådant sätt och i ett sådant skick att det finns en rimlig chans att se hans kvaliteter. På utställning däremot kan det bli lite tuffare om hästen inte har sin bästa dag, eller lite extra poäng till en häst i toppskick. Så trots samma skala är det alltså skilda förutsättningar.
Det finns mycket mer att säga om detta, och vi brukar få tillfälle till bra diskussioner och funderingar i samband med kurser i exteriörbedömning. Det brukar vara en bra ögonöppnare om hur stort detta ämne är. Den allra viktigaste frågan just nu är kanske att fundera på hur vi ska se till att utveckla rasen vidare och se till att åter ha individer med väldigt bra ben, som ju är en viktig faktor för hållbarheten. Om hästen inte håller så hjälper det ju inte med tjusig trav och fin rastyp. Avel är en helhet - och det gör det både svårt och roligt!
 
Till sist vill jag påminna om att det finns ett stort värde i att många 2,5-årshingstar visas vid avelsvärderingen. Det ger oss ett viktigt underlag för kommande avelsarbete, när det gäller att bedöma deras föräldrars resultat i avel. Dessutom ger det den unga hingsten en nyttig erfarenhet för livet. Och sist min inte minst är det väldigt uppskattat av publiken att få se många individer. I år var alla dessutom i väldigt fint skick, så ni ska ha stort tack alla som kom! På bilderna ses de fyra nygodkända hingstarna (tvååringarna Solfin, Stormfin, Castro E och femåringen Stald Kiels Tegn).
 
 
0 kommentarer

Vilken glädje!

Vilken glädje hästarna ger oss! Det är roligt när det går så bra på utställning som i söndags, men kanske är ändå den allra finaste känslan glädjen över positiva, samarbetsvilliga och härliga hästar.
Vi hade med oss Muskas dotter Aska Kry, och Ella fick äran att visa halvbrodern Hangvar Kry. Hon fick också rida honom ett par pass, och hon bara strålade av glädje. Vilken galopp! Vilken arbetsvilja! Båda dessa Muska-avkommor präglas av en härlig energi och klokhet. Och en alldeles särskild utstrålning, som jag känner igen redan från deras mormor Klarette.
Klarette var ett musblackt diplomsto, med en del exteriöra brister, men med en utstrålning som var fantastisk. Hon nedärvde den bland annat till Muska, som har samma fina attityd, och jag känner igen den hos flera av hennes avkommor också.
Vi passade på att ta bild på Hangvar och Aska tillsammans, och det är roligt att ha. De är förstås bara 25 % släkt ungefär, så en del skiljer, men en del fina egenskaper delar de.
Jag kom också att tänka på att jag nästan precis 17 år tidigare hade tagit bild på Alvedon Kry på samma plats som vi fotograferade Aska. Då var Alvedon två år, och Aska är ju tre. Men nog finns det likheter. Jag är så tacksam och glad att jag fick en dotter till honom innan det var för sent. Han finns inte längre kvar, men jag fick precis den jag önskade av honom. Jag visste det redan när Aska var några dagar gammal. Och hon bevisar det om och om igen. Hon är min alldeles speciella häst. Tack till alla som delar min glädje över henne! Och tack för att vi får uppleva Hangvar så fin!
Alvedon kry 214 som tvååring ovan, och dottern Aska Kry både ovanför och nedanför
 
 
 
 
 
 
 
 
 
3 kommentarer

Visst är han fin!

Jag fick några bilder av Ella, som tittade på dressyrkörningen på fjord-SM. Hon skickade bilder på Hangvar Kry, som vann klassen. Jag är ju partisk som hans uppfödare, men jag kan inte låta bli att dela med mig av några av dem. Han går så fint, och Sara kör honom bra. Härligt att se - jag njuter! Jag måste medge att jag blir sugen att försöka komma igång med sportkörning igen någon gång!
 
1 kommentar