Iver på hingstpremiering

 
I fredags tog jag med mig Iver och åkte på hingstpremiering. Jag kom inte iväg så tidigt som jag tänkt, men hann se några av de sista russhingstarna. Det var premiering för russ, nordsvensk och ardenner  dagarna tre. 
 
 
Jag kom på mig med att jag gjorde precis som jag gjort så många gånger förr, framför allt när jag ännu inte var domare. 
 
Jag tittade fokuserat från läktaren, och gjorde små noteringar. Styrkor och svagheter, hingstar jag bedömde skulle kunna räcka till godkännande. Naturligtvis med reservation för att man inte kan se allt från läktaren. 
Men ändå ett sätt att lära lite till, ta chansen att stämma av. Ska det funka måste man vara i sin bubbla och inte prata en massa med grannarna. Iver och jag satt bra, och på russen var det väldigt lite publik. 
 
När det blev dags för ardenner fyllde det på. Jag såg första halvan av treåringar ordentligt, och den andra gruppen på ring, men behövde sedan gå. En stor publik följde visningarna. 
 
Jag utsåg Calle till min favorit, och tyckte också att brunskimmeln Olympiad var riktigt bra. Jag bockade för tre till som jag trodde kunde nå fram till godkänt. 
Jag fick lämna innan kritiken, men kunde läsa resultaten på
nätet sedan. Alla de fem jag noterat blev godkända, plus en till (en i andra gruppen som jag bara såg helt hastigt). Och Calle gick etta före Olympiad. 
Bland russen stämde poängen också väldigt bra med min uppfattning, och de jag tippat som godkända var också det.  
Det är väl bara vad man hoppas och som det ska vara när
man är domare, men det kändes ändå bra att kunna se att vi är
rätt kalibrerade trots att vi inte så ofta dömer ihop. Att vara publik är roligt och utvecklande på sitt sätt. 
 
Iver hade också en bra dag. De flesta kände igen en västgötaspets i Västergötland. En trodde han var corgi, men fick en glad hälsning ändå av min glada hund. Han sa aldrig vilka hästar han gillade bäst. 
 
1 kommentar