Fyra fel och tårar

Unni tävlade igår, lokal lätt D A:0/A:0 i Jönköping. En tidig morgon hemifrån och som vanligt fint putsat och allt väl förberett. Det slutade med besvikelsens tårar och resultatet fyra fel i grundomgång. Frambommen i oxern på hinder nummer tre föll med en duns. Resten av banan klarade de, och även tiden.
 
Ja, det är ju faktiskt inte dåligt alls. Egentligen. Men jag förstår besvikelsen. Precis samma känsla som när min tränare inte tyckte att 58 % var så långt ifrån målet 60 % i dressyr. Det var ju inte alls vad jag tänkt mig, och detta var inte alls vad Unni tänkt sig. Det handlade inte om att inte vinna eller bli placerad. 
 
Hon summerade klokt: Jag är inte besviken att han rev. Jag är besviken att känslan var dålig, att han var spänd och svarade segt, och då red jag dåligt. Jag hade inte alls planerat att rida så.
 
Förstås. Men ibland blir det så ändå. Svårt att säga vad som inte stämde. Underlaget på framhoppningen var läbbigt - släppte i kurvorna. Kan säkert ha bidragit, även om han hoppade OK efter en liten stund. Men det gick inte att få fram den fina galoppen där - i svängen kändes det inte bra. Eller så var det något annat. Kanske är det större skillnad än man tänker att tävla i Jönköpings stora ridhus. Unni tyckte hinderna var höga. Kanske bidrog också.
 
Jag tycker ändå att det var bra jobbat. Och speciellt om man ser till helheten. Nio felfria grundomgångar i år, och två felfria omhoppningar. Detta var bara tredje gången de startade i två faser, och det var klart att det var snopet att inte ens få rida omhoppningen. Men de hade bara fyra fel, de klarade tiden, kom ihåg banan och viktigast av allt: Unni var juste mot sin ponny.
 
Trots tårar skrittades han av i lugn och ro. Sedan fick han morot och klapp, och pysslades om. Han är ju ändå världens bästa Denver. Man får bli besviken. De har ändå gjort en fantastisk resa denna säsong. Och jag vet att de kommer igen!
 
 
 
1 kommentar

Fjordcupen ger inspiration!

 
Fjordcupen går för första gången 2018. Jag vågar påstå att utan den hade det nog inte blivit något tävla alls för mig i år. Men jag tänkte att det kunde kännas kul att vara med och stötta en bra idé, som kom från några av medlemmarna i fjordhästföreningen, och som vi i styrelsen snickrade klart. Inte trodde jag i början av året att vi skulle klä upp oss så här tjusigt - Desolett och jag.
 
 
Så jag löste startkort för bruksridning och dressyr. Det kändes inom räckhåll att starta dessa grenar, men utan knuffen från cupen hade det nog faktiskt inte blivit. Min tanke var först att jag förutom att stötta idén också kunde hoppas på att vinna priset som lottas bland alla startkort.
 
Jag kompletterade senare med ett startkort i WE, och Desolett har också tävlat i dressyr med Ella inom cupen. Så tre grenar blev det för Desolett, och även om det var deppigt att inte nå målet på 60 % i dressyr vid tredje försöket (när jag varit så snopet nära förut) förra helgen, så är ju sanningen med ett total perspektiv att jag nått långt, långt över mina mål från i våras.
 
Vi har inte bara startat, vi har vunnit DM i bruksridning och vunnit Åsens cup i bruksridning. Vi har genomfört WE lätt C godkänt, och som sagt nästan lätt C och lätt B dressyr godkänt, och Ella har ridit Desolett godkänt i lätt B dressyr.
 
Så nu när säsongen går mot sitt slut (cupen går inom ett kalenderår), så ligger Desolett på en tredje plats i den totala cupen, och hon leder i två grenar: bruksridning och WE. Så jag ska inte gnälla att jag inte nådde målen i dressyr. Totalt har vi nått så mycket längre än i mina vildaste drömmar.
 
Och det är väl bäst att njuta nu. För till nästa år tror jag fler kommer att vilja vara med. I dressyr och hoppning är det redan stenhårt, men många andra grenar har lite tunt med deltagare. Så det är förstås en förklaring, delvis. Men jag har tävlat på riktig tävling bland andra raser och nått godkända resultat. Så jag tänker vara glad.
 
Minst lika roligt som mina egna resultat är att Hangvar Kry (bilderna ovan och närmast nedan) leder den totala cupen med fem godkända grenar (dressyrridning, bruksridning, brukskörning, sportkörning och hoppning). Det är bara så fantastiskt bra jobbat av hela teamet. Han leder också sportkörningen av de enskilda grenar han tävlat i. Hur det går för oss alla vet vi först när året är slut. Vill du läsa regler och ställning finns de på Svenska fjordhästföreningens hemsida. Cupen 2019 kommer med lite uppdaterade regler, och blir förhoppningsvis ännu roligare och bättre.
 
Och jag blir förstås inspirerad av alla andra duktiga ekipage med. Jag kan inte låta bli att bjuda på bilder på en del av dem. Titta och njut av några riktigt fina fjordekipage! Förutom resultaten på SM, så är alla andra tagna i konkurrens med andra raser på officiell tävling - ingen tvekan om att fjordhästarna hävdar sig väl! Nästa år tror jag det blir ännu större och betydligt svårare att nå en topp-placering. Det ska bli kul att följa!
 
Ledare i hoppning just nu är Felicia på Timmy, och de vann ju även fjord-SM i hoppning.
 
 
Ronja
 
och Trine ligger sexa i totalen, med två godkända grenar - bland annat distans, som inte så många är med i.
 
Tack vare några fina resultat även i dressyr ligger Johan och Kronos fyra totalt. I hoppning är de trea just nu.
 
 Kanton Unik är med i hoppning.
Trym är en lovande ung fjordhäst, som är med i cupen i dressyr. Nästa år får unghästarna en specialcup, så blir det förhoppningsvis ännu bättre för dem.
Sara är delaktig i Hangvar Krys resultat, då hon är hans kusk. Hon tävlar också sin unga Stjärnegutt så bra att han ligger tvåa totalt. Bild i dressyr ovan och sportkörning nedan.
Moa Belin är med i dressyr med flera hästar, bland annat Themas Tingla (ovan), som nyss kommit igång med tävlingskarriären och just nu är tre i dressyr, och så Lucidor (nedan) som är tvåa! De tävlar på lite olika nivå, men kul att se att även de lägre klasserna kan leda långt med cupens upplägg.
Emma och Lukas är ett ekipage med lång rutin. Även de är med i dressyr
Jutta Halsnaes och Emelie är också med och kämpar på i dressyr.
Stina deltar i dressyr med Gulmåras Zeke.
Leder i dressyr gör SM-vinnaren Rival Skovå, så det blir flera bilder på den vitblacke store valacken.
 
Nytorps Jimmy ledde dressyren ett tag i början, men konkurrensen är hård så de har trillat ner en liten bit.
Både Selene Grönkulla och Sol Grönkulla har resultat från såväl hoppning som sportkörning, och de ligger femma och sjua i totalen.
I hoppning ligger Malexia tvåa:
Stolplyckans Qarat är också ung, och gör fina resultat i dressyr.
 
Rebecca och Svalegårdens Charmör är ännu ett dressyrekipage - största grenen.
 
Till sist några fler bilder på Sara med Stjärnegutt och Hangvar i sportkörning
 
 
Om det är någon som inte vill ha med sin bild i bloggen så säg till, så tar jag bort alla bilder på dig. Om någon vill köpa bilder går det bra att höra av sig. Att ta bilder är förstås inte OK.
 
0 kommentarer

Inomhusdebut

Igår gjorde Unni och Denver sin första hopptävling inomhus. Det var lätt D A:0/A:0 i Vetlanda, och alltså bara andra gången som Unni red en tidshoppning.
 
Sedan de började tävla på lokal nivå har de hunnit med mest clear round-klasser. Sex sådana starter har de gjort sedan april, och bortsett från senaste tävlingen för några veckor sedan då Unni red lätt E och lätt D clear round, så har hon aldrig gjort mer än en start per dag. Bortsett från att de två första hade varsitt förargligt tidsfel så har alla rundor varit felfria, och alla alltså felfria på hinder. Även den stilhoppning och den andra A:0/A:0 som hon red i somras, har varit felfria ritter. Inte ett stopp och inte en rivning på hittills nio klasser (och åtta tävlingsdagar).
 
Tempot har blivit successivt bättre, och allt annat med, så nu kände sig Unni redo att satsa på lite snävare svängar och försöka få till en hygglig tid. Denver är inte supersnabb, men stabil och bra, och den mest älskade ponny man kan tänka sig. Dessutom alltid snäll och bra att ha med sig ut.
Det var 24 starter i kategori D, lätt D, och Unni startade som nia. Hon och Denver följde sin plan. Felfritt i grundomgång, ökade lite till andra fasen och red vägar hon bestämt innan, så felfritt även i fas två. Tiden placerade henne fyra efter målgång, men efterhand som klassen gick så kom förstås fler snabba och felfria. Vi räknade inte med något annat, och vi var jättenöjda som det var.
 
De slutade elva av 24, alltså på övre halvan. Riktigt bra jobbat av 22-årig ponny och 14-årig ryttare, som för ungefär ett halvår sedan red sin allra första hopptävling (inte ponnyn - han är van)! Någon tidshoppare blir han väl aldrig - det är han för gammal och klok för. Men jag tror att (bortsett från att det väl blir lite mindre tävlat en tid framöver) att den första placeringen inte är så väldigt långt borta. De har gjort en enastående resa tillsammans i vilket fall! Bra jobbat, Unni!
 
 
 
 
 
 
2 kommentarer