Glädje, fokus och energi

 
Det är så modernt att prata mål. Och det är klart att det är bra att sätta mål, veta vart man vill. Kanske helst först analysera var man är, för att hitta riktningen. Så jag säger inte att man inte ska planera och ha mål. 
 
Men jag tänker att ibland behöver man tänka på annat, eller på annat sått. Så inte målet blir en stress och skapar hinder. Typ prestationsångest. 
 
Jag har funderat en del på det den senast tiden. Inte minst sedan jag anmälde mig till en lokal kurs Bästa ritten. Den handlar om både mental träning, coachning och att utveckla ridningen. För att få till bästa ritten 2019. Ja, det behöver inte vara bäst på SM. Det kan vara bäst för mig, eller vad jag nu väljer. 
 
Fast jag visste inte om jag ville välja. Om jag ville sätta mål, sätta press och riskera det roliga, det sköna. Jag rider för att jag älskar hästar och för att må bra. Jag har börjat tävla mest för att motivera till träning, att inte skjuta på det som får mig att må bra. Om man ska tävla måste man ju träna. 
 
Så jag har verkligen varit trög i starten. Inte precis gjort min läxa att skriva mål, diskutera och formulera.  Men faktiskt tänkt en del ändå. 
 
Första träffen efter jul anmälde jag mig till trots dåligt gjorda läxor. Förberedde hela dagen för att bli klar i tid att åka. Skulle just gå ut och fodra innan resan när det började snöa. Och kände mig så trött. Det hade varit lite för mycket de senaste dagarna innan. 
 
Jag satte mig igen istället för att skynda vidare. För vems skull gjorde jag detta? Och vad ville jag? Åka bil i snöyra i en timme dit, en timme hem och komma hem ännu tröttare? Nja, det kanske inte var en bra ide. Jag var rätt nöjd när jag hade skickat sms att jag inte kom. Det var redan betalt så inget dåligt samvete. Jag förlorade de kronorna, men vann en lugn kväll. Som jag behövde. 
 
Det var ju också en lärdom. Helgen efter åkte jag på kursen, dagtid denna gång. Jag både red, deltog i clinic och var på teori om coachning. Målen hade jag inte spikat, men kanske börjat närma mig. 
 
En av ryttarna på clinicen var ponnyryttare. Regerande svensk mästare, bara 15 är. Hon både red och berättade om sina förberedelser och framridning. Om hur hon gick in i bubblan, och precis innan start var det tre saker som gällde: energi, fokus och glädje. 
 
Inte vinna, nå vissa procent eller något sådant. Vara just där, fokusera på det, ha energi och kraft och ha roligt, glädja sig åt att få göra just detta, just här och nu. Klokt, tycker jag. Kanske har Ellen Olsson inte kommit på det själv, men hon har visat att hon trots sin ungdom kan förvalta och förstå detta. Hon har alldeles säkert mycket högre mål i dressyr än jag någonsin kommer ha. Men de sätts på lång sikt. I stunden är glädjen viktigare. 
0 kommentarer

Gott slut och gott nytt år!

 Det vimlar av årskrönikor, och man kan bli rätt trött på dem... Men förstås vill jag passa på att tacka alla bloggens läsare för ert engagemang och den inspiration ni ger. Och jag vill också rikta ett tack till alla människor som jag träffar i olika sammanhang. Året har varit innehållsrikt, och trots att jag under sommaren nådde en känslomässig bottennivå som jag inte upplevt förut, och som jag gärna slipper igen, så är det ändå mest positiva saker jag minns när jag nu blickar bakåt på 2018.
 2017 sa vi adjö till ganska många hästar. Några för många fick sluta sina dagar av olika skäl, och flera såldes. 2018 har vi förlorat katten Fisen, som hittades död på höskullen, men ingen av våra hästar här har dött eller sålts. Jag var ju också ett tag tveksam till om jag någonsin mer skulle sälja en häst, så det har varit sorgligheter ändå. Och sälja kommer jag nog göra, och troligen redan under 2019, men det tar vi då. Nu är det summeringen av 2018 års höjdpunkter som står i fokus.
 Aska är helt klart en som verkligen levererat allt man kunde hoppas och mer därtill. Förutom att hon varenda dag är en glädjespridare så har hon under 2018 varit och visat upp sig vid fyra tillfällen:
1. På stor ponnyutställning i Motala, där hon fick 42 poäng, blev reserv BIR (efter Kronos som blev BIR och även BIS) och lämnade BIS-ringen som trea (översta bilden)
2. På sommarpremiering i Smålandsstenar där hon fick diplom med 43 poäng (99898) och blev utsedd till dagens bästa svenskfödda häst (andra bilden)
3. På riksutställningen på Grevagården där hon blev riksettta (bästa treårssto) och reserv BIR och reservBIS (efter BIR och BIS Kronos - igen!). (tredje bilden)
4. På Årets kallblod på Friends där hon tog en hedrande delad andra plats, och skötte sig strålande. (bilden nedan)
 Unni och Denver har också haft ett toppenår. På tio starter på lokal nivå (fem lätt E och fem lätt D) har de rivit sammanlagt ett enda hinder, och dessutom ridit felfritt på flera pay and ride. Utvecklingen har varit spikrak mot bättre ridning, bättre tempo och hela tiden med omsorg om sin ponny. Sex dagar i veckan rids han av Unni, och han pysslas om på bästa sätt alla dagar.
 
 Jag har ju också tävlat, i WE, bruksridning och dressyr. I dressyr nådde jag inte målet att komma över 60 % på Desolett, men det gjorde Ella, så tillsammans tog vi Desolett till vad som ser ut att bli en sammanlagd tredje placering i den totala fjordcupen med tre godkända grenar - långt över alla våra förväntningar. Desolett och jag står dessutom som segrare i två grenar: bruksridning och WE. Det hade vi aldrig trott i årets början - jag anmälde mig mest för skojs skull. I WE beror placeringen väl mer på att så få var med, men i bruksridning vann vi bland annat DM och är alltså kvalade till SM 2019. 
 
Minst lika glad som för Desoletts resultat är jag att Hangvar Kry vinner fjordcupen totalt. Med godkända resultat i fem grenar är han ohotad segrare, och han vinner även i sportkörning. Så roligt och fantastiskt jobbat! Han gör enastående reklam för fjordhästen när han är ute och visar upp sig i olika grenar. Sportkörning, dressyrridning, brukskörning, brukskörning och hoppning har han tävlat. Han fick dessutom guld och 40 poäng på årets riksutställning.
 Hangvars och Askas mor Muska fick i somras SUPERELIT, och självklart är det en av årets största höjdpunkter. Att hon fick det fina stofölet Iska Kry i våras är jag också mycket glad för. Dessutom börjar barnbarn visa resultat, som Bellatrix som stambokfördes med finfina poäng. Förstås är det lika härligt att Finja fick dottern Ina Kry. Efter att ha förlorat förra årets föl några månader före beräknad fölning var det underbart att få två så fina stoföl i år.
 
Nu har vi två ston, Finja och Aska, dräktiga med Brynje, som vi är glada att vi fick låna i somras. De börjar vara lite runda om magarna, och vi håller tummarna för att allt går bra och att vi får två fina föl i maj nästa år igen.
 
Många andra fina minnen har jag också av 2018. Utställningar och föreläsningar, nya vänner och nya tankar. Men skulle jag skriva om allt det så blev det väl alldeles för långt. Det får räcka så här, och så önskar jag er alla ett riktigt GOTT NYTT 2019!
 
 
 
4 kommentarer

Ett tydligt samband med munskador - räcker inte det?

Svenska ridsportförbundet: Nu är det dags att stå upp för hästarna! Om sporten ska utvecklas och få trovärdighet hos folket så kan vi inte ge avkall på hästarnas välfärd! Hur ska sponsorer vilja stötta en sport som går ut över hästen? Och hur ska vi kunna fortsätta kalla ridsport för en folksport?
 
Jag tänkte "äntligen!" när den nya regeln om att nosgrimmor inte får spännas hårdare än att den finns 1,5 cm kvar mellan nosgrimma och näsben. Men den glädjen var kortvarig. Det dröjde inte länge förrän det ändrades till en "rekommendation" och "ryttarens ansvar". Ynkligt!
 
I grunden tycker jag att det är bättre med kunskap än onödiga regler. Men otydliga regler är kanske det värsta av allt. Hur ska överdomaren nu agera? Är det OK med en hårt åtdragen nosgrimma om den stackars överdomaren inte lyckas få syn på skador i munnen? Eller om det är "rätt" ryttare på hästen?
 
Vad säger förresten överdomaren om jag kommer helt utan nosgrimma till dressyrtävlingen? Det kanske bara är en rekommendation det med? Vore väl dags att öppna för detta. Eller, ja, det är inget större bekymmer. Jag har nosgrimmor och jag spänner dem löst, minst 3 cm mellanrum oftast.
Och när det gäller hårt åtdragna nosgrimmor och munskador finns väl dokumenterade samband. Samband som handlar om hästens välfärd, och där vi vet att det egentligen borde vara mer än 1,5 cm mellanrum. Att välja 1,5 cm som minimum kanske är klokt ändå. Då vet vi att det redan är långt över gränsen för det optimala. Du kan läsa mer här: http://stuterikry.blogg.se/2018/november/dar-konsten-slutar.html
 
I Danmark har man förstått detta, och har infört det i sina regler sedan mer än ett år(klistrar in det längst ner i inlägget). De har också anvisningar om hur man mäter. De skriver i klartext att detta är en viktig åtgärd för att få ner frekvensen av munskador. Samma sak gäller här de behöver vi nog inte tveka om.
 
Och visst vore det fint om man kunde nöja sig med att alla har ansvar för sin häst. Tyvärr är det inte så enkelt till vardags, på grund av okunskap. När det kommer till tävling så blir det ännu svårare. Tävlingen ska vara en bra upplevelse för alla! Med alla menar jag hästen, ryttaren, funktionärerna och publiken. Hästen är den enda som inte kan föra sin talan, så låt oss göra det och låt oss hoppas att Ridsportförbundet förstår att de har ett stort och viktigt ansvar här!
 
Fjordhästarna på bilden har inget samband med texten förutom att de får illustrera ett par vanliga typer av nosgrimmor. Sporren nedan är en påminnelse om att även korta sporrar (hela syns dock inte...) kan vara ett problem.
 
Citat från Dansk Ride Forbund:
Bid, næsebånd og hestens mund
I undersøgelsen blev typen af bid og næsebånd registreret, næsebåndets stramhed blev målt, og hestens mundvige blev set efter for sår og blod (mundlæsioner). En andel af hestene blev registreret med mundlæsioner, heraf flest i dressur.

Stramheden af næsebåndet havde en meget tydelig sammenhæng til forekomsten af mundlæsioner. Jo strammere næsebåndet var, jo flere mundlæsioner blev der registreret. Ekvipager der startede på højere stævneniveau havde en højere forekomst af mundlæsioner end ekvipager på lavere niveau.

Vi ser derfor reguleringen af næsebåndets stramhed, som et vigtigt fokusområde i målsætningen om at nedbringe frekvensen af mundlæsioner hos stævneheste på alle niveauer.

Här är länken till den danska sidan: https://www.rideforbund.dk/da/Information/Nyheder/2017/10Oktober/Nyregelfornaesebaandetsstramhedhosstaevneheste.aspx

0 kommentarer