Årets sista tävling

Igår på annandagen var årets sista tävling, eller pay and jump i varje fall. Unni har i år ridit en pay and ride (på Rena) och två pay and jump (på Denver) på Tranås ridklubb. Så har hon tre snygga deltagarrosetter - det är så bra att alla som deltar får köpa rosett, om de vill. Och för Unnis del har det också alla tre gångerna varit godkända resultat, och alla målen för de olika dagarna avklarade.
På höstlovet red hon en 40 cm pay and jump med Denver, och igår var det dags för 50 cm. Det var 10 cm högre hinder, men det också en väldigt fin utveckling i form av bra vägar och fin ridning hela varvet runt. Härligt att se - bättre avslut på året kunde man ju inte önska.
 
Och hela fan-cluben var med - både vår familj och större delen av Denvers familj, så de hade en rejäl supporterskara med sig. Pussa, ta bilder och klappa om från alla håll - klart att en så duktig ponny är värd det.
Och så var det kanske bra att vi var många, så det blev några kvar att bära undan hinder efter tävlingen. Tävlingsbanan försvann i ett huj, men inte många verkade höra att det även ingick att ta bort de tunga hinderna på framridningen. Så bra att vi var några stycken, och vi fick hjälp av ytterligare någon tapper ryttare. Det handlar ju inte bara om att ta hand om sin häst, utan också om att hjälpas åt med allt runt omkring, om det ska bli någon träningstävling alls. Att bära undan lite hinder är verkligen ingen stor uppoffring alls.
Bilderna från ridhuset blev inte bra alls, för ljuset är inte så bra. Så det får bli en hoppbild från träningen hemma dagen före istället.
1 kommentar

Stödjer er förening djurplågeri?

Stöder fjordhästföreningen djurplågeri som tjurfäktning? Jag blev först rätt förvånad när jag läste kommentaren i föreningens inlägg. Hur kunde någon tror det? Och varför ställa en sådan fråga?

Ganska snart insåg jag att det måste vara okunskap och missförstånd som låg bakom. Vi hade lagt ut en bild (se nedan) från en tävling i WE, working equitation, för att fånga läsarnas uppmärksamhet och intresse för vår dag om WE i vår. På den bilden fanns trätjuren med ringen som ryttaren skulle fånga med lansen.

Och det är klart att det finns en bakgrundshistoria här. En historia som påminner mycket om boskapsgrenar i western. När man ska öppna grinden ingår det ju också att ta sig igenom och stänga så att boskapen inte smiter. Helt osynliga och fiktiva djur, till skillnad mot trätjuren som ju syns.

Men inte handlar detta om djurplågeri.  Definitivt inte för tjuren som ju bara är av trä. Inte heller för hästen. Tvärtom menar jag att WE strävar efter att premiera bra ridning, och ofta verkar det som att hästarna gillar det.

När jag svarat och rekommenderat avsändaren att läsa på lite mer om WE och ta reda på vad det handlade om, så ströks kommentaren.

Jag kunde inte låta bli att titta lite mer på personens egen sida. Det var gott om delningar från djurrättsaktivister. Illegal verksamhet, som också bygger på kraftig vinkling och okunskap. Frågan till fjordhästföreningen var i det perspektivet rätt oskyldig. Men den påminde mig om hur viktigt det är att inte döma efter en ögonblicksbild, en känsla. Det behövs kunskap och ett större perspektiv om vi ska göra bra för djuren. Och det vill ju fjordhästföreningen också.

 

 

1 kommentar

Felfritt!

Igår gjorde Unni och Denver sin debut på hoppbanan. Pay and jump 40 cm på Tranås ridklubb var precis lagom start. Lagom långt borta, lagom högt och kända omgivningar och människor. Att få träna på att tävla i lagom svårighet är jättebra.
 Denver är rutinerad på hopptävling, och det märktes. Han var lugn och cool, lät sig inte stressas av andra som fräste omkring på framhoppningen. Men när han kom in på banan spetsade han öronen, och tänkte nästan hoppa hinder nummer sex innan start.
 
Det lyckades Unni avstyra utan problem, och sedan galopperade de runt den sju hinder långa banan i fint tempo. Denver verkade trivas och bjöd bra (kolla ovan!), och Unni följde med mjukt och balanserat. Felfritt över alla hinder! Och beröm från domaren om en riktigt snygg ritt, som hade haft chans på stilhoppning.
 
Rosett får alla deltagare som vill köpa, och det var klart vi ville. Kändes ju extra bra efter en felfri runda, men roligt och bra att möjligheten hade funnits ändå. Ett fint minne från en bra dag. Vi ser redan fram emot nästa tillfälle!
 
 

 
 
0 kommentarer