Fick avbryta
Vi hade tänkt kastrera Hamar i påsk. Bra att passa på när det finns tillräckligt med medhjälpare till hands och dessutom lämpligt väder.
Jag bestämde mig för att göra precis som med Björke för två år sedan. dvs kasta honom i boxen. De flesta hingstar kastreras stående numera, och det har jag också gjort med väldigt många. Men ettåringar på våren kan ha rätt små och slinkiga testiklar, och dessutom är de inte så stora.
Så dels är det lätta att kasta, dels är det mindre riskfyllt med en så liten och mjuk häst. Att kunna vara inne i en stor box är också bekvämt och skönt underlag för alla.
Allt började bra, utom möjligen då att han vinglade åt fel håll och lade sig på fel sida. Och lite nära väggen. Men jag kom fram till att det kunde gå så med.
Så var det dags för bedövning, men var fanns den ena testikeln? En var där så fin och tydlig, men den andra syntes eller kändes inte. Jag klämde och rotade en stund, men kom fram till att det bara var att avbryta. Att ta bort den ena är ingen mening.
Inte helt ovanligt på så unga hästar. Det har hänt både mig och andra förr, och oftast går det bra rätt snart senare, eller i varje fall till hösten. Jag har känt båda testiklarna tidigare på honom, men när de är så små är de lätta att dra upp.
Det bevisade han en stund senare. Då han rest sig passade jag på att känna ifall båda fanns där då. Men istället för två, som jag hoppades, så var det ingen alls att känna då. Lätt att dra upp ja...
Det har sina fördelar att kastrera tidigt (men inte innan de fått två stelkrampsvaccinationer före), men det har också sina nackdelar...
En av mina allra första kastreringspatienter, en ettåring hos min far, kunde jag inte kastrera förrän på tredje försöket. En gång som med Hamar, en gång var hela skapet kraftigt svullet efter insektsbett, och tredje gången gick det smidigt. Allt inom några veckor.
Så jag hoppas att Hamar snart är valack med. Men den här gången klarade han sig.
