Behövs sommarvila?

Många passar på att ge sina hästar lite vila och sommarbete. Det känns nästan som regel. Fast inte hos oss.
 
Jag tänker att det passar mig bättre att sänka ambitionerna i november ungefär. När det är mörkt och blåsigt och allmänt usligt - då rider jag inte så jättemycket. Varken tiden eller orken vill räcka till. Att åka till ridhus hela tiden hinner jag inte, utan det får bli ibland. Däremellan hankar vi oss fram så gott vi kan på banan ute, och på helgen blir det turer i skogen. På sommaren är det ju härligt att rida, och vi har hästarna på bete från början av maj till framåt oktober, så det funkar ju inte att de vilar hela tiden (helst).
 
Men i år blev det visst en oplanerad sommarvila för Desolett. Och ännu lite längre för mig än för henne. Och på ridbanan växte gräset, trots torkan...
 
 
Jag tävlade dressyr 10 juni, och lämnade sedan över till Ella att träna. Ella var hemma ett par veckor och tränade på fram till dressyrtävlingen 20 juni. Efter det hade jag tänkt ta över och rida lite på vad Ella åstadkommit och lösgjort. Men så blev det inte alls.
 
Desolett fick ledigt dagen efter tävlingen, även nästa dag, för då hände det en massa som fick mig att tappa lusten till det mesta. Sedan red jag ut en kort sväng, och vi tog det rätt lugnt. Dagen efter laddade jag för lite dressyr, men när jag borstade upptäckte jag småsår och svullnad över utsidan av skenan ena fram. Hon var inte halt, och ingen feber, men rida fick vara i en vecka. Svullnaden gick ner utan bekymmer eller behandling, och lagom som hon kändes ridklar åkte jag på semester några dagar.
Hon fick en uteritt med Tilda då, och var visst rätt pigg. Väl hemma igen så kom så äntligen dressyrsadeln på, och precis fyra veckor efter mitt senaste dressyrpass var vi igång igen. Som så ofta tog hon mig med överraskning. Att hon skulle vara pigg och glad var väntat, men hon var också mjukare än jag vågade hoppas och vi fick ett riktigt bra (och ganska kort) pass. Att knalla backe upp och ner på magra naturbeten är nog inte alls så dumt. Tendensen till skav av sadelgjorden hann också läka ut på kuppen, så det fanns poänger med vilan.
Men jag fick bara ha henne i fred en dag. Sedan ville Unni hoppa. Och det ville Desolett med. Det gick med enhärlig energi och bjudning! Det var kul att se dem! Det var första gången Unni hoppade med henne, så vi höjde inte upp hinderna, men det verkade roligt ändå, så det var klart att jag kunde avstå en dag. Jag har hunnit rida Aska ett par gånger under den här perioden, men det är ju inga hårda pass. Vi får se om ridmusklerna är tillbaka när träningarna drar igång om några veckor! Att det kom ett fjord-SM i vägen är ju bara som vanligt. Varje dag i en vecka hinner jag sällan rida, men nu hoppas jag vi är på väg mot lite bättre rutiner igen, och nu har jag hunnit rida ut och dressyr igen efter Unnis pass, så kanske är de goda vanorna ändå åter. 
 
 
 
 
0 kommentarer

Prova brunst

Som hingsthållare kretsar mycket fokus kring brunster. Hitta brunster, hålla koll på tider och följa upp. Det verkar ju rätt enkelt när man läser om det.
 
Det är det inte. Ju mer man lär ju mer inser man att det finns kvar att lära. Som alltid. Ston är olika, och det är förstås hingstar också. Jag är glad att jag som ung hade förmånen att sommarjobba på flera stuterier med många ston och av olika raser. Då fick jag se mycket, och jag är tacksam för all erfarenhet och tankar som jag fick ta del av.
 
Man pratar ju om niondedygnsbrunsten och 30-dygnsbrunsten. Om det var så enkelt att man kunde betäcka stona dag 9 (om man nu vill betäcka redan på fölbrunsten) eller 30 dagar efter fölning, så vore det ju smidigt. För det första är detta ju bara tillämpligt för ston som har fölat. För det andra så är det stora individuella skillnader.
 
En del ston har redan brunstat klart dag 9. Det gör inte så mycket om man missar dem, för då tycker jag att det är för tidigt. Om man ska betäcka på fölbrunsten ska det helst vara ett sto som har den brunsten lite senare, så att man kan vänta till dag 10 eller 11. Och så ska förstås allt vara normalt, och helst vill man slippa transportera så tidigt, i varje fall inte långt.
 
De ston som har en tidig fölbrunst, som också är kort, är också färdiga med sin andra brunst innan dag 30. Lätt att missa dessa om man åker till hingst eller börjar kolla dag 30 alltså. Här tror jag mer än en blir lurad. Det finns ston som det är dags att betäcka redan 25 dagar efter fölning, så jag brukar börja kolla då ungefär.
 
Finja är tidigare betäckt från cirka 30 dagar och några dagar framåt, men jag började ändå kolla henne 4/6, när Brynje kommit. Hon fölade 10/5. Eftersom jag vet att hon inte har speciellt korta brunster så kollade jag varannan dag. Och det dröjde till efter 30 dagar innan hon var ordentligt brunstig.
 
När jag kollar brunst så gör jag det ordentligt. En första check kan vara att titta på blygläppar och slemhinna i slidan. De blir lite slappare, mer svullna och får en mer laxrosa, lite mörkare färg vid brunst. Om man ser ett klart, lite gråaktigt slem som kan dras ut till långa trådar - ja, då är det troligen brunst. Om man inte ser det så kan det vara brunst ändå...
 
Så vi traskar ner till hingsten. En första check får jag när stoet får gå förbi hingstens box. Se upp för frambenen om du leder henne dit! Ibland flyger de ut rakt fram! En del ston visar väldigt bra brunst i gången eller när de får stå bredvid hingsten. De lyfter på svansen, kissar, "blinkar" med blygdläpparna och kanske till och med vägrar flytta på sig ("står" för hingst). En del hingstar visas också tydligt om det är intressant eller inte. Men ibland är båda ganska nollade, och det kan vara brunst ändå. Jag har haft mer än ett sådant sto här på besök. När de inte var brunstiga bjöd de på ett litet sidvisp med svansen - det var allt. När de var brunstiga gjorde de inget alls.
 
Så om jag inte är säker på att det är nej så tar jag ut dem. Jag låter hingsten närma sig ute. Många ston visar då brunsttecken när han är på väg, småpratandes och dansande. En del kräver lite mer uppvaktning. Nyttigt för hingsten att få uppvakta och vara beredd även på nej. Jag har också sett exempel på ston som bestäm säger nej, men då hingsten är lite längre bort, på tryggt avstånd, börjar visa brunst. De behöver helt enkelt tid och trygghet.
 
Aska blev väldigt mycket tydligare när Brynje kom ut, jämfört med stallet. Vi hade anat det var brunst, men det blev stor skillnad när vi lämnat stallet. Senare, när hon visste vem han var, så visade hon bra brunst redan i stallet. När brunsten var över berättade hon det stillsamt med ett tydligt svansvift åt sidan - det var allt, men det räckte för mig, speciellt jämfört med hur hon var två dagar innan. Att ett sto slår med svansen åt sidan, och särskilt om hon också kissar då är oftast ett tydligt tecken på att hon inte alls är brunstig (vilket många misstolkar just som brunst, men det är mer ett underkastelse-/osäkerhetstecken).
 
Philippa visade å anda sidan ingen brunst alls, trots att hon gick med Brynje. Så när det gått 18 dagar utan att jag sett något vettigt, och egentligen bara viss uppvaktning första dygnet, var det dags för en koll. Normal, men med en kvarstående gulkropp. Så henne sprutade vi, och efter två dagar var hon fint igång med sin brunst. Vill du läsa lite mer om det så har jag skrivit om det tidigare:
 
http://stuterikry.blogg.se/2015/july/spruta-brunst.html
 
Så nu förbereder vi oss på nästa runda. Normalt sett kommer nästa brunst cirka 16-17 dagar efter förra brunstens slut. Nu hoppas vi ju att alla är dräktiga och att de inte ska brunsta om. Men om de gör det så är det viktigt att veta om brunsten kommer i rätt tid (trots allt ett bra tecken) eller för tidigt (inte så bra tecken, då det ofta beror på infektion), för att kunna ta hand om dem på bästa sätt. Vi har ju fördelen att också kunna kolla med ultraljud och se om de är dräktiga. Det funkar fint från 16-17 dagar, men jag brukar alltså kolla efter brunst redan lite innan dess, från ungefär 14 dagar. Men på dessa tre ston hoppas jag förstås att det är färdigbrunstat för i år och att alla är dräktiga. Det vore toppen!
 
 
 
 
 
0 kommentarer

Jag fick en så bra salva mot sommarsår

 
 
Jag fick en så bra salva av en kompis" sa en tjej till mig för ett tag sedan. Vi stod och pratade om hästar och sommarens vedermödor med flugor. Alla dessa eländigt jobbiga flugor, som irriterar folk och fä, och som hade ätit upp ett sår vid armbågen på hennes häst. 
 
Det var då hon hade pratat med en vän. Denna hade en receptbelagd salva som hon delade med sig av. "Den hette något på S, och var ju superbra." 
 
Jag kände igen det. Alltför väl. Många gånger har jag sett liknande diskussioner på sociala medier. För länge sedan tänkte jag nog likadant själv. 
 
Men sedan har jag förstått lite mer. Denna salva som innehåller sulfa är ingen bra ide att dutta med lite nu och då. Receptbelagda läkemedel ska man inte vara snäll och dela med sig av. Det finns skäl till att de är receptbelagda. I detta fall att den innehåller antibiotika. 
 
Om man använder sådant för mycket eller fel så ökar risken för antibiotikaresistenta bakterier. I värsta fall har man då inget att ta till när det verkligen behövs. 
 
Så vad ska man då göra mot de jobbiga flugorna? Ja, det är väl inte helt enkelt. Men jobba med insektsmedel är en bra början. Jag kör ibland med salva med tjära för att hålla mjukt och avskräcka flugor. 
 
Om det har blivit ett sår så är steg ett alltid att skölja med koksaltlösning eller ljummet vatten. Mycket och väl, så att all smuts och gegga sköljs bort. Inte genom att gnugga och gnida in skräpet djupare, utan just genom att skölja och skölja. Flera liter oftast. 
 
Bandage kan vara av behovet ibland, men ofta är det bättre att ha det luftigt. Då kan man t.ex. skydda såret med en lapp av tunt tyg som limmas på pälsen, och vid behov med möjlighet att öppna och titta. Jag har sett fina exempel med luckor som stängs med kardborrknäppning. 
 
Och om det behöva en salva som torkar in och skyddar så är zinkpasta i varje fall bättre än lånade receptbelagda salvor. Så låna inte ut dem varken till vänner eller till någon annan häst eller sjukdomstillfälle. Tänk på att de kanske behövs mycket bättre en annan gång.
 
Meningen med recept är ju att det är ordinerat just för en särskild patient och ett särskilt tillfälle. Så det kanske inte ens är snällt att ge den vidare till någon vän. Jag funderade efteråt om hon hade tänkr på karensen för tävling. Det glömde jag prata om när jag förklarade varför jag tyckte det var en så dålig lösning. Överblivna läkemedel bör lämnas in på apotek. 
2 kommentarer