Vet du vad kvarka betyder?

Det är spännande med ord och deras ursprung och betydelser. Jag lyssnar gärna på programmet Språket, och allra mest intressant kanske det är med ord från djurens värld. Ofta är de ju gamla, då djuren kanske spelade ännu större roll förr.
 
Av en tillfällighet kom jag att prata om kvarka med en kollega. Kvarka är ju en ökänd och otrevlig sjukdom hos hästar. De får feber, hosta, bölder och svårt att andas. Mycket har jag hört om kvarka, och mer skulle jag behöva veta, för att kunna ge ännu bättre råd. Men jag har inte tidigare funderat så mycket över ordet som sådant, utom att det passar bra för att beskriva en jobbig luftvägssjukdom.
 
Kvarka, fick jag veta, är samma ord som i Kvarken, som de pratar om på väderleksrapporten (sjövädret). Inte hade jag tänkt på det. Men båda betyder förträngning. I det ena fallet av vattnet, en trång passage, i det andra av luftvägarna, som svullnar vid sjukdomen. Oväntat bra beskrivning. De visste en hel del för länge sedan också.
 
Black är ett annat sådant gammalt ord. Förstås aktuellt för alla oss som håller på med fjordhästar, numera alltid blacka till sin färg. Här har det hänt att någon trott att det har med det engelska ordet black att göra. Men de är ju inte svarta.... Nej, för det har just inget med svart att göra, utan är ett nordiskt ord med samma grund som blekt. Ja, just det - de har ju en blekt variant av grundfärgen. Till exempel brunblack, som har grundfärgen brun, men som blekts till en ljusare - black färg. Igen så hade de rätt bra koll redan för länge sedan.
 
En brun (Nye) och en brunblack/ljusbrunblack (Brynje):
 
1 kommentar

Mocka och strö

 
Nu är det säsong för att mocka och strö - eller i vart fall snart. Många har tagit in hästarna på nätterna, och vi ska snart strö upp ligghallen och erbjuda dem. Hittills ser de ut att stortrivas i hagen bara. Och sedan lär de inte sova hela natten i ligghallen, men i stället i flera olika sovpass under dygnet. Ser skönt ut.
 
Och skönt ska de förstås ha det på sin bädd. Hur man ska göra för att få en bra bädd finns det lite olika lösningar på. En viktig skillnad är förstås om man har permanentbädd eller bara vanlig ströbädd. Man kan ha permanentbädd även i ett stall, om takhöjden tillåter det. Men då måste man förstås också se till att det verkligen fungerar som en permanentbädd. I alldeles för många fall ser jag hemmagjorda fuskbäddar, som säkert kan ha olika syften och bakgrund, men som inte alls fungerar på ett bra sätt. Då blir det sunkigt, och stinker ammoniak. Det är inte bra för någon, men värst för hästen som ligger med näsan i det.
 
I vanliga ströbäddar duger det inte att bara ta bort gödseln och låta urinen vara kvar. Den sipprar lite längre ner och det är lätt att putta lite spån över, så ingen ser. Men det luktar! Och det kan kännas ibland när man går där med. Jag har aldrig sett att det fungerar att ha en permanentbädd av spån. Om man strör med spån så får man se till att gräva bort det våta, och så förstås all gödsel. Förstås samma sak med en vanlig bädd av halm eller annat också.
 
Om man ska ha en permanentbädd så måste den få bli tjock - så tjock att den kan hålla sig varm och torr, och helst brinna ihop. Man måste grunda med ett rejält lager - jag brukar ta torvströ. Och sedan får man inte vara snål i början, utan se till att hålla bädden torr, tjock och härlig. Om man strör för dåligt och det blir vått - ja, då kan man behöva börja om. Jag brukar fylla på med halm, varje vecka i början, kanske mindre sedan. Och jag tar bort all gödsel jag ser varje dag, men gräver inte på djupet. Men förstås får det inte stinka ändå.
 
Att ha torv är bra, för att det har en stor förmåga att suga upp. Mycket, mycket bättre än spån. Och sedan blir också så fin gödsel på åkern - helt otroligt bra för kommande odlingar. Men sedan ger jag gärna halm ovanpå, och det gör jag för att ge hästarna något att tugga på, när den begränsade givan hösilage är slut. Det blandar sig också fint med torven till en bra bädd. Och så blir det ljusare än med bara torv.
 
Numera finns ännu fler varianter på strömedel. Och olika kan fungera i olika sammanhang. Men det som gäller att alltid reflektera över, för den som är mån om sin häst, är:
- Är bädden så tjock och mjuk att jag kan kasta mig ner på knä där (då är den bekväm för hästen också)?
- Är den så torr att knäna på byxorna är torra även där borta på kiss-stället när jag testat bädden?
- Är luften i stallet frisk och bra, eller luktar det ammoniak (eller damm)?
- Och har hästen möjlighet att äta grovfoder dygnet runt? - det kan vara hö, eller halm för en lättfödd häst, men spån och torv duger inte ensamma för det ändamålet.
 
 
3 kommentarer

Stolt, nöjd och lite vemodig

 
Igår åkte Ella och jag med Nye till hästkliniken i Mantorp för besiktning. Han klev rakt in i transporten, trots att det var så tidigt att det var mörkt. Vi hade tränat kvällen innan, när vi kom på att han nog aldrig lastats i mörker. Även om man kan tända så blir det ju annorlunda. Men det var inte svårt då heller.
 
Väl framme möttes vi strax av köparna, som stigit upp ännu tidigare och rest hela vägen från Västerås. Jättebra när både köpare och säljare kan vara med samtidigt. Då kan man se vad och hur saker kollas, diskutera fynd och andra frågor. Jag kände mig också stolt över att se hur vår unghäst tog allt det nya. Lite fundersam, men allra mest samarbetsvillig, snäll och nyfiken. Han stod still och lät sig undersökas i alla ändar, böjde ben högre än han någonsin provat och såg väldigt förvånad ut när han lurades att visa hur elastisk och fin rygg han har. Men godiset han fick för att böja nacken långt, långt - det smakade visst inte gott. Morot var bättre.
 
Vi har aldrig longerat, för vi tycker inte att det fyller någon viktig funktion, men riskerar att nöta på hästen. Men som den kloka och samarbetsvilliga unghäst han är så var det inga problem ändå. Jag kunde visa honom i både trav och galopp i båda varven, så att rörelserna kunde kontrolleras på alla sätt - som man ju vill. Och ridit honom hade ju Anna gjort när hon kom för att se om han var något för henne - och de såg ut att passa ihop direkt.
 
När allt var kollat och inga allvarliga fel hittats, återstod röntgen. Vi hade enats om att göra en så kallad exportröntgen, sammanlagt tolv bilder på leder i lite olika vinklar. På köpet kunde vi se att tillväxtzonerna vid knäleden inte slutits helt ännu - normalt och förväntat av en häst som ska få växa lite till. Även alla dessa leder var till belåtenhet, och vi fick ett intyg med utlåtande om att han var trevlig. De småsaker som fanns (hans utläkta sårskada med lite ärr, en liten sårskorpa och vargtänderna) bedömdes sakna betydelse. Så efter en grundlig genomgång kunde vi avsluta affären och låta Nye byta ägare. Klart att vi alla var nöjda med det - det var ju dagens mål, och ett beslut som vi tagit. Och jag tror att han får det bra, och hoppas att han ska trivas.
 
Vi lastade in honom i deras transport, och det var han däremot inte helt säker på att han ville. Efter att ha skött sig utmärkt i flera timmar och fått stora guldstjärnan igen, så sa han att han inte hade lust. Så vi fick ta fram linorna och då klev han på - annars lastar vi normalt genom att helt enkelt leda in hästen. Han var ganska pigg, men ändå lite påverkade av det lugnande han fått till röntgen, och då kan de bli lite konstiga - nästan mer stressade än annars, vilket kan låta motsägelsefullt. Lyssnar dåligt, är lite röriga på något sätt. Och han reagerade när övre luckan skulle stängas  - kanske för att han fått lugnande, kanske för att allt fokus låg på en ponny som skrek utanför - eller kanske just på grund av detta tillsammans.
 
Men sedan började han äta hö, efter en stund, och vi kunde ta farväl av en Nye som åter var sig lik. Han rullade bort med sin nya familj, mot nya äventyr. Vi stod kvar en liten stund i solen innan vi också åkte. Stolta över att ha förberett och fött upp honom väl, nöjda att allt gått så bra idag, men också vemodiga. Vi kommer sakna honom och hans charmiga nyfikenhet. Och vi önskar förstås honom all lycka till i resten av livet!
 
2 kommentarer