Välja hingst

Vi går mot ljusare tider. Det märks inte minst på att många har börjat fundera på årets hingstval. Vilken hingst ska jag välja för att få fölet jag hoppas på? En fråga som jag aldrig tröttnar på, och som ju alltid går att fundera lite mer på. Facit finns inte, och även helsyskon kan bli tämligen olika. 
 
Det är lika roligt varje gång någon vill bolla sina tankar med mig. Jo, för det är ju precis så jag ser det. Inte ge ett svar, utan hellre coacha, stötta, fråga och dela tankar. Jag brukar börja med att ta reda på två grundläggande saker, och det är dels så mycket som möjligt om stoet, dels om vad man hoppas på av fölet eller vilka egenskaper som är viktigast. 
 Henja Kry med Grånosa Kry
Vi brukar komma fram till en lista möjliga kandidater. Med lite för- och nackdelar för de olika valen. Här ingår ju också sådant som avstånd och annat som påverkar kostnaden.  Ibland är det viktigtare än annars. Om det är ett sto med sämre möjligheter att bli dräktig så kanske det är dumt att lägga ner onödigt mycket pengar på att försöka. Eller så är det just precis en kombination man hoppas på och är beredd chansa. Det är ju olika. 
 
Någon gång slutar det med beslut att köpa drömfölet. Inte så ofta, men ibland är det rätt val. Då kan man till exempel välja kön. Ibland är det viktigt. 
 
Jag har åkt långt ibland, för att få precis det jag hoppades. Men i valet mellan två likvärdiga väljer jag nog att åka kortare, om inget annat talar emot. Och lite mer känslig för resans längd om stoet har föl vid sidan. Men annars tänker jag att de flesta hästar åker så långt sedan i livet, till tävling, träning och nya ägare, att det är värt att åka för att få det man hoppas. Eller i varje fall hoppas få det. 
 
Jag funderar också massor på mina egna hingstval. I år kommer jag troligen inte ha hingst hemma. Om det nu inte skulle dyka upp någon möjlighet jag inte vet nu och inte kan motstå. Så nu klurar jag massor. Planen är att betäcka Finja och Desolett. Troligen med olika hingstar, eftersom jag kan välja. De är halvsystrar, men ändå med lite olika för- och nackdelar. Jag analyserar dessa och tilltänkta kandidaters egenskaper. 
 
Processen att välja är roligare än vad de som inte är avelsnördar någonsin kommer förstå. Man lär sig hela tiden nytt, lägger till information och erfarenheter. Avel är inga tillfälligheter. Fast lite tur behövs ihop med kunskapen för att det ska bli fantastiskt. Har du gjort dina val för säsongen?
 Hassle Kry 299
0 kommentarer

Glädje, fokus och energi

 
Det är så modernt att prata mål. Och det är klart att det är bra att sätta mål, veta vart man vill. Kanske helst först analysera var man är, för att hitta riktningen. Så jag säger inte att man inte ska planera och ha mål. 
 
Men jag tänker att ibland behöver man tänka på annat, eller på annat sått. Så inte målet blir en stress och skapar hinder. Typ prestationsångest. 
 
Jag har funderat en del på det den senast tiden. Inte minst sedan jag anmälde mig till en lokal kurs Bästa ritten. Den handlar om både mental träning, coachning och att utveckla ridningen. För att få till bästa ritten 2019. Ja, det behöver inte vara bäst på SM. Det kan vara bäst för mig, eller vad jag nu väljer. 
 
Fast jag visste inte om jag ville välja. Om jag ville sätta mål, sätta press och riskera det roliga, det sköna. Jag rider för att jag älskar hästar och för att må bra. Jag har börjat tävla mest för att motivera till träning, att inte skjuta på det som får mig att må bra. Om man ska tävla måste man ju träna. 
 
Så jag har verkligen varit trög i starten. Inte precis gjort min läxa att skriva mål, diskutera och formulera.  Men faktiskt tänkt en del ändå. 
 
Första träffen efter jul anmälde jag mig till trots dåligt gjorda läxor. Förberedde hela dagen för att bli klar i tid att åka. Skulle just gå ut och fodra innan resan när det började snöa. Och kände mig så trött. Det hade varit lite för mycket de senaste dagarna innan. 
 
Jag satte mig igen istället för att skynda vidare. För vems skull gjorde jag detta? Och vad ville jag? Åka bil i snöyra i en timme dit, en timme hem och komma hem ännu tröttare? Nja, det kanske inte var en bra ide. Jag var rätt nöjd när jag hade skickat sms att jag inte kom. Det var redan betalt så inget dåligt samvete. Jag förlorade de kronorna, men vann en lugn kväll. Som jag behövde. 
 
Det var ju också en lärdom. Helgen efter åkte jag på kursen, dagtid denna gång. Jag både red, deltog i clinic och var på teori om coachning. Målen hade jag inte spikat, men kanske börjat närma mig. 
 
En av ryttarna på clinicen var ponnyryttare. Regerande svensk mästare, bara 15 är. Hon både red och berättade om sina förberedelser och framridning. Om hur hon gick in i bubblan, och precis innan start var det tre saker som gällde: energi, fokus och glädje. 
 
Inte vinna, nå vissa procent eller något sådant. Vara just där, fokusera på det, ha energi och kraft och ha roligt, glädja sig åt att få göra just detta, just här och nu. Klokt, tycker jag. Kanske har Ellen Olsson inte kommit på det själv, men hon har visat att hon trots sin ungdom kan förvalta och förstå detta. Hon har alldeles säkert mycket högre mål i dressyr än jag någonsin kommer ha. Men de sätts på lång sikt. I stunden är glädjen viktigare. 
0 kommentarer

Ser allt

 
Hästar gillar att stå högt och ha uppsikt över omgivningen. Då känner de sig trygga. I sommarhagen står de ofta på en kulle och spejar. Där fläktar det lite också, så flugorna trivs inte lika bra.
 
I vinterhagen ligger ligghallen med bra utsikt över hagen. Oftast står någon utanför och vaktar. Man kan tycka det är mest för syns skull, men vakten tar jobbet på allvar.
 
Så när jag såg Denver höja huvudet och spana följde jag hans blick. Vår katt Biceps satt och vässade klorna på ett fallet träd ungefär femtio meter bort. Denver höll koll på rovdjuret och började gå närmare. Aska uppfattade signalen och spejade hon med.
 
Efter en stund kom Muska också och tittade. Men sen gick katten. Ut på en egen liten jakttur. Knappast för att jaga hästar. Så då var det lugnt igen.
 
Ända tills Peppe gick ut med röjsågen i hagen. De flesta brydde sig inte alls. Men Ina och Iska passade på att skaffa nya erfarenheter och följde med runt om i hagen. På några meters avstånd och någon gång med lite bus och skutt. Men oftas kikade de bara nyfiket. De äldre hästarna gav dem någon blick ibland. Det fick räcka.
 
0 kommentarer