En nyttig påminnelse

Jag fick med mig många intryck från världsveterinärkongressen i Sapporo, Japan, i slutet av augusti. Och av många olika slag. Även sådant som man vet sedan förut kan vara nyttigt att påminnas om. 
 
Då tänker jag bland annat på synen på djur och djurvälfärd. Självklart ska vi alltid sträva efter att bli bättre även i Sverige, men jag tycker att det är tråkigt och orättvist när svensk djurhållning ibland anklagas för missförhållanden som inte alls sker här. Och jag tror att den som vill göra verklig skillnad för djuren kunde satsa på insatser för att förbättra i sådana länder. Och framför allt ska vi vara rädda om de duktiga bönder och djurägare vi har. Världen behöver goda exempel. 
 
Jag kommer att ge några få exempel på saker som aktualiserades under resan. Du kan också se det som ett gott skäl att vara noga med att välja varifrån du köper kött. Och om man tänker på levande djur som hundar bör man tänka på att man knappast löser några problem med att "rädda" individer från dåliga platser. Ibland kan det snarare leda till att fler djur hamnar i samma situation. Ett litet axplock av saker jag påmindes om:
 
 
- Hundvalpar säljs i djuraffärer och sitter en och en i akvarielika glasburar utan sällskap, t.ex. i Japan. De ser ofta ut att vara väldigt unga, men är inte tillsammans med mamman eller kullsyskonen. Detta är förbjudet i Sverige, både att sälja dem i djuraffär och att ta dem från tiken för tidigt. 
 
 
- I bland annat Australien används inte bedövning när kalvar kastreras och avhornas. I Sverige är det lagkrav på bedövning, och en stor del av kalvarna får även smärtlindring efteråt, vilket är väldigt bra. Att genomföra detta ingrepp utan bedövning är förstås mycket smärtsamt, men hittills anser australiensarna att det tar för lång tid att ge bedövning. 
 
- I Australien transporteras också väldigt unga tjurkalvar långa sträckor till slakt. De långa transporterna gör kalvarna helt utmattade och är ett stort välfärdsproblem. De kallas booby calves, om du vill söka mer att läsa.
 
- Levande ål i en tunna på gatan hittade jag till försäljning strax utanför hotellet. Jag kunde inte låta bli att undra hur länge de haft det så... På liknande sätt fanns krabbor i drivor i akvarier på restauranger, och även fiskar i trånga akvarier helt utan något annat innehåll än vatten och fisk. Jo, det är klart att fisken är färsk, men det känns inte bra...
 
- För att få optimal köttkvalitet med mört och marmorerat kött är den japanska wagyun så hårt avlad att man har fått stora inavelsproblem och allvarliga genetiska sjukdomar som innebär stort lidande för de djur som drabbas. De utfodras dessutom med stora mängder kraftfoder och minimalt med A-vitamin av samma skäl, och det leder också till sjukdomar. 
 
- Fortfarande använder alldeles för många länder på tok för mycket antibiotika i förebyggande syfte. Tjurar som säljs från Frankrike till Italien för slutuppfödning till slakt transporteras långt och kommer från många olika platser, och denna stress ökar risken för lunginflammation. Därför får de antibiotika som rutin vid ankomst, vilket knappast kan vara ok, och definitivt innebär risker för antibiotikaresistens. 
 
- Det är fortfarande så för världen som helhet att en större mängd antibiotika ges till friska djur än till sjuka människor. Detta är ett sätt att maskera dålig djurhållning. I Sverige är det förbjudet sedan 30 år! I en region i Thailand behandlas 94 % av korna får juverinflammation, och nästan 4 % av prover av tankmjölk innehåller den resistenta bakterien ESBL. 79 % av grisgårdarna där har ESBL. 
0 kommentarer

Köttguiden

 
Köttguiden har funnits några år. Då tänker jag på WWFs köttguide. När den kom hade den många brister och jag upplevde att den var starkt präglad av några personers egna uppfattningar. Sedan dess har den utvecklats med mer information.
 
Det finns också helt andra köttguider. Om man googlar så hittar till exempel en hos Scan. Där får man lära mer om kött som produkt och hur man kan hantera det, och förstås att de endast har svenskt kött. 
 
I köttguiden från WWF är det bara en del av det ekologiska köttet som får grönt ljus. Inte vanligt svenskt nötkött. Hur köttet klassificeras beror förstås på vilka kriterier man har, och hur dessa viktas. 
 
Om man läser under antibiotika, som är det enda delområdet som får grönt för vanligt svenskt nötkött, så hittar man en bra motivering att välja svenskt: Vid val av kött finns det en stor skillnad mellan svenska och utländska djur. Antibiotikaanvändning till djur i Sverige är den lägsta i EU och även i jämförelse med stora delar av resten av världen. Djur i Sverige får endast antibiotika som behandling, inte i fodret som en förebyggande åtgärd. Det senare är vanligt utomlands och ökar risken för antibiotikaresistenta bakterier som idag är ett stort orosmoment för vår hälsa. Svenskt kött är även fritt från hormontillskott som ges i vissa länder för att djuren ska öka i muskelmassa. Detta är förbjudet i Sverige.
 
På djurskydd blir det bara gult, och där står det: 
Djuren inom svensk nötköttsproduktion skyddas av svensk djurskyddslagstiftning som förbjuder kirurgiska ingrepp och slakt utan bedövning och ställer krav på bete sommartid. Dock finns ett undantag för tjurar som tillåts spendera hela sitt liv inne. Eftersom nästan en tredjedel av nötköttsproduktionen utgörs av tjurar blir det gult ljus för det svenska nötköttet.
 
Jag tänker att detta blir lite motsägelsefullt mot det som avslutar den rödmarkerade delen om klimat:
Klimatavtrycket per kg kött beror också på om köttet kommer från system som producerar bara kött, eller både kött och mjölk.
 
Det är ju till stor del tjurar från mjölkproduktionen som föds upp till slakt och hålls inne. Men deras mammor och systrar hålls på bete, och det gäller förstås även köttrastjurarnas mammor och systrar. För den delen finns det också en inte obetydlig del tjurar som kastreras och blir stutar. Och det måste vara betydligt mer tilltalande att ta vara på denna resurs även som tjurar som hålls inne än att tänka sig att de skulle avlivas. Och jag är inte så värst sugen på flockar med tjurar på bete. De är en säkerhetsrisk.  
 
Dessutom går utvecklingen framåt när det gäller hur tjurar hålls inomhus. Spaltboxar är inte det roligaste systemet, men de ersätts allt mer med andra typer av gruppboxar med en mer stimulerande miljö.
 
Och även om det är sant som de skriver om biologisk mångfald...
Betande djur behövs på naturbetesmarkerna i Sverige för att hålla gräset kort och på så sätt ge plats åt den mångfald av arter som finns där. Det är dock inte möjligt att veta om svenskt omärkt kött producerats genom bete på sådana marker.
...så tänker jag att på något sätt bidrar alla svenska nöt till att hålla landskapet öppet, och hänger nära ihop med djur som också betar. Nu har jag inte skrivit om de andra djurslagen, men lite samma sak gäller för slutsatserna om lamm. 
 
Så efter att ha läst köttguiden ännu en gång känner jag att jag kan hålla fast vid min vanliga prioritering: kött från Sverige. Enkelt, och räcker väldigt långt. Om du behöver argument mot en del annat fulkött så kan du ha nytta av guiden, och jag hoppas att det snart ska bli tydligt för alla som upphandlar offentlig mat och på alla restauranger. Hemma väljer du ju själv, och ditt val gör skillnad! 
 
 
0 kommentarer

Vegan och ryttare?

 
Fler och fler väljer vego. Det kan finnas olika skäl till det, ibland etiska, ibland hälsomässiga eller förstås något annat. Som att man vill värna miljön. Mer eller mindre underbyggt. Och det kan vara stora skillnader i vad det innebär att välja vego, som ofta sammanfattar veganskt, vegetariskt och lite till.
 
En del av dem är veganer. Vissa verkligen. Andra säger bara det. För mig är veganism ett extremt val. Det handlar om att inte på något sätt utnyttja djur. Förstås inte äta djur. Men inte heller äta ägg eller honung, och inte använda läder eller andra produkter från djur. 
 
Som jag ser det är det oförenligt med att ha häst. Eller hund. För att inte tala om katt, som ju måste äta kött för att må bra. Men alla dessa, och förstås andra sällskapsdjur med, har vi ju främst av egoistisks skäl. För att vi vill det och trivs med det. Många vill säkert att djuren ska ha det riktigt bra också, men lyckas de? 
 
Det är ingen tvekan om att vi kan ge djuren bra liv hos oss, om vi skaffar kunskap. Men nog är det ändå rätt långt från att inte utnyttja. Och för djuret blir det ingen skillnad om vi väljer att kalla köpet för adoption. Det är så lätt att anfalla "den onda köttindustrin", men det är inte alls självklart att våra sällskaps- och hobbydjur lever bättre än korna som så småningom går till slakt. Man kan välja att fokusera på vad som händer efter döden, och som jag tror inte djuren bryr sig om, eller att fokusera på hur livet är. 
 
Hästen äter gräs, och sadel och utrustning kan vara av syntetmaterial. Men ändå. Att hålla hästen för sin egen skull. För att man vill. Passar inte in i veganprinciper, tycker jag. Dessutom är det frågan om det verkligen finns utrymme för att producera foder till hästen om arealen ska räcka till vegansk mat fler alla. I varje fall om hästen ska ha något mer än rent grovfoder. 
 
Nåja, man kan ju vara bara vegetarian. Av något slag. Det finns fler varianter än jag kan reda ut. Lakto-ovo äter mjölk och ägg. En del äter fisk, och några kyckling. Kanske inte så vegetariskt, tänker jag, men något slags val. 
En del vegetarianer, och förstås veganerna, vill att det inte ska finnas någon animalieproduktion. Kanske mjölk, tycker en del vegetarianer, men inte döda djuren. Fast det blir svårt att få ihop tanken om mjölk utan kött, om man ska tänka på miljön och jordens resurser. Eller så får andra äta köttet då, eller kanske katterna? Eller kanske inte mjölk heller.... Det kan man ju tycka. 
 
Men om man då vill ha häst får jag svårt att förstå. Om man ska få foder till hästarna är det bra om markerna kan gödslas. Bättre med gödsel från andra djurslag än häst. Om man nu vill tänka ekologiskt, som ofta är fallet, så är väl konstgödning inte bästa idéen. 
 
Dessutom tror jag att det finns hästägare som skulle överraskas av hur svårt det blir att få fatt i foder utan bönder med kor. De har ju maskiner att skörda grovfoder, och de säljer till hästägarna. I år i torkan blev det inga överskott, och många arga hästägare har ondgjort sig över hur dyrt fodret blir. Det är ju sant. Eller egentligen är det väl väldigt billigt i vanliga fall. Om de skulle ha dessa ofattbart dyra maskiner bara till att producera hästfoder så skulle priset vara ett helt annat alltid. Skulle de ens göra det? 
 
Men att döda djur - det är väl det som är det hemska och onda? Det är ju det som är skillnaden, väl? Nja, det är tyvärr vår tunga plikt som djurägare att kunna ta det tuffa beslutet också. När någon inte orkar det, eller inte vill se hur illa det verkligen är, det är då jag har sett djur som verkligen far illa. Att rädda djur är inte alltid möjligt, och det är inte alltid en bra ide. Ibland är det mera djurvänligt att avliva ett förhållandevis friskt djur också. Olika från fall till fall, och en helhetsbedömning är viktig. Läs gärna mitt gamla inlägg Sviker du din gamla häst, om du har funderingar om detta. 
 
För mig är det viktiga hur livet är, och att avlivningen sker korrekt och skonsamt. Jag förstår och respekterar att en del inte vill äta kött. Men jag förväntar mig också att de ska respektera mina val. Jag vill ha djur, och jag äter kött. Men jag är noga med att välja kött från djur som levt ett bra liv.  Vi kan ha olika skäl till hur vi väljer, men det är inte självklart att något val gör en till en bättre människa än en annan. 
 
6 kommentarer