Inte lätt att vara konsument

 
 
Det är inte lätt att vara konsument. Efter ett tag blir man misstänksam, ifrågasättande och läser det finstilta. Det känns ju inte så kul. Men det verkar nödvändigt. Om man tycker det är viktigt med matens ursprung. Och det tycker jag. 
 
 
I lördags hade Ella och jag en fantastisk dag på EM i Göteborg. Fjordhästar, fyrspann, dressyr och möten med vänner i en fin blandning gjorde vår dag. Och så behövs ju lite mat med. Vi tuffade iväg en liten bit mot stan och såg en inbjudande restaurang med en lockande text vid dörren: Med råvaror som kommer från bondgårdar, åkrar och grönsaksland. Mat att lita på!
 
Mm, nog för att vi var i Sveriges näst största stad, men varifrån tror folk att maten kommer annars? Syntetiskt kött är väl inte så vanligt ännu. Och jo, det var ju inte en fiskrestaurang, men vad sa texten egentligen? Det lät som de ville att man skulle tänka på mysiga, svenska bondgårdar, vårt vackra öppna landskap och så.  Jag gick in och frågade varifrån köttet kom. Såklart. Det gick lite bättre än det besök på en annan restaurang som jag berättat om här. Men inte som jag hoppats. 
 
Tjejen vid kassan plockade raskt fram en pärm, bläddrade lite och sa: Det kommer från ett slakteri i Munchen. Mat att lita på?? Tja, inte jag i alla fall. Inte första gången det tricket körs, men jag blev besviken. Det vore enklare och roligare om man slapp vara så misstänksam. Och ibland är det ju så bra.  En vecka tidigare hade jag sett det tydliga budskapet på Grevagårdens ridcenter: Vi serverar svenskt kött. Bra!
3 kommentarer

Var kommer köttet ifrån?

När jag klev in för att äta lunch på en restaurang för ett tag sedan så frågade jag som så ofta förr: "Var kommer köttet från?" Han som tog emot beställningarna svarade snabbt: "Det kommer från gris."
 
Kanske var min fråga oväntad för honom. Svaret var oväntat för mig. Jag hade redan förstått att kotlettrad troligen kommer från gris. Och det bekymrade mig inte. Frågan var om jag skulle välja detta eller den vegetariska kikärtsgrytan, som också fanns på menyn.
 
Så jag gjorde ett nytt försök och sa: "Jo, det förstår jag. Jag undrar från vilken land grisen kommer. Det är viktigt för mig. Och för hur grisen haft det."
 
"Ingen aning" svarade han. Jag bad honom kolla, trots att han redan då såg ut som att han inte hade så mycket lust med kunder av detta slag. Så han ropade till nästa man, som inte heller visste, men tog frågan vidare in i köket.
 
Under tiden bad killen i kassan mig att kliva åt sidan så han kunde hjälpa nästa kund. När han gjort det så kom en tjej från köket och meddelade att köttet kommer från Tyskland.
 
"Ok", sa jag, "då tar jag kikärtsgrytan." Men det var som om jag inte längre fanns. Killen i kassan vände sig till nästa kund i kön. Jag tittade på honom en stund, men bestämde mig sedan för att lämna brickan där den stod, och gå.
 
Det fick bli en korv på nästa mack istället. Där fanns skyltar om svenskt kött, så där kändes det bättre att stanna och mätta magen innan jag for vidare genom det vackra svenska landskapet. Ett landskap som är beroende av att det finns svenska bönder, som kan sälja sina produkter, och som håller en hög standard både vad gäller djurskydd och smittskydd. Det är viktigt på många sätt. Så viktigt att jag tänker fortsätta fråga, även om jag nog sågs som en jobbig kärring. Det är det värt.
 
 
3 kommentarer