Är det sant eller inte?

Som jag redan konstaterat flera gånger i bloggen så är det inte lätt att vara en medveten konsument som är noga med matens ursprung. Men det finns ju fler saker att tänka på, och det finns många tvärsäkra påståenden om både det ena och det andra. Vad ska man tro på? Och hur ska man välja? Så idag tänkte jag ge några korta exempel. Fundera gärna igenom vad du vet om varje påstående innan du läser vidare.
 
1. Halalslaktat kött ska man inte köpa om man värnar om djuren.
2. Koscherslaktat kött ska man inte köpa om man värnar om djuren.
3. Opasteuriserad mjölk är nyttigare än pasteuriserad.
4. Det finns ofta antibiotika i importerat kött.
5. Om det finns en svensk stämpel med SE-nummer så har köttet svenskt ursprung i t.ex. en korv.
 
Halalslakt finns i flera varianter, och det importerade halalköttet innebär en risk för att djuren är slaktade utan bedövning. Men om djuren är slaktade i Sverige så har jag inga problem med att äta sådant kött. Då är den enda skillnaden mot "vanligt" svenskt kött att det också funnits en imam vid slakten, och det är inget som jag bryr mig om. Djuren har varit bedövade innan avblodningen, och det är det som spelar roll för mig. Så halalgodkänt kött i skolan går bra, tycker jag, om det har svenskt ursprung.
 
Däremot finns inget svenskt lagligt koschergodkänt kött. För att uppfylla kraven på koscherslakt så får djuren inte vara bedövade innan avblodningen. I klartext betyder det att man skär av halsen på ett helt vaket djur. Inte alls OK enligt mitt sätt att se på saken. Nu köper jag inte importerat kött, men jag vill ändå passa på att visa på skillnaden.
 
Vi började pasteurisera mjölk i Sverige för att stoppa spridning av tuberkulos från kor till människor. Det var väldigt effektivt, och vi har utrotat tuberkulos hos svenska kor. Det finns förstås en viss risk att någon smittas igen, men viktigare är att det finns andra smittor som kan följa med mjölken. Ett sådant exempel är EHEC-bakterierna. Korna blir inte sjuka av dessa, men människor och särskilt barn kan i värsta fall dö. Jag är uppvuxen på en mjölkgård och drack opasteuriserad mjölk hela barndomen, men jag tycker ändå att pasteurisering är viktigt, och att det är en för stor risk att chansa. Det är ju lite skillnad på dem som bor på gården och de som inte gör det dessutom, jag menar att de på gården har ett visst motstånd mot den flora som finns där. Att värmebehandla mjölk varsamt genom pasteurisering är en bra säkerhetsåtgärd, tycker jag.
 
Risken med utländskt kött och den höga antibiotikaanvändningen i vissa länder, är inte att det finns antibiotika i köttet. Det gör det väldigt sällan, för det finns regler och rutiner som förebygger att det sker. Däremot undviker jag utländskt kött på grund av att det ofta är ett sämre djurskydd i ursprungslandet och en högre antibiotikaförbrukning, som innebär risk för antibiotikaresistent bakterier. Dessa skulle kunna följa med köttet hem till mig, men framför allt de kan spridas på många andra sätt över världen.
 
Den svenska stämpeln eller vackra svenska namn är ingen garanti för att djuret är fött och uppfött i Sverige. Man kan titta efter det speciella märket "Från Sverige" eller tidigare "Svenskt kött", och man kan läsa noga i det finstilta. Om det inte står svenskt kött så är det nog inte det, även om korven skulle vara tillagad här.
 
Ja, inte är det lätt, men med kunskap kan man göra skillnad. Jag gör så gott jag kan med mina val. Om du också väljer medvetet så ökar effekten.
 
 
 
0 kommentarer

Vad ska man tro?

 
 
Om man tycker att matens ursprung har betydelse blir det svårare. För mig spelar det roll för upplevelsen, så svårt att låta bli. Jag kan inte välja bort den känslan. Jag vet att det gör skillnad, kanske inte främst för mig, men på många andra sätt. Inte minst viktigt är det att svenska djur i medeltal har haft det bättre, och behandlas med oerhört mycket mindre antibiotika än i andra länder. Det spelar ingen roll för köttbiten på tallriken, för risken att den ska innehålla antibiotikarester är minimal - sådant finns det regler och kontroll av. Men det spelar roll för risken att det finns mindre möjlighet att behandla mig, mina närstående eller andra, inom en kort framtid.
 
Så jag frågar. I fredags var jag ute med några vänner. På menyn stod vackra ord om att de satsade på närproducerat och ekologiskt, och att köttet i flera av rätterna var från en närbelägen, namngiven gård. Det är ju bra. Men det stod inte vilka av rätterna, så jag frågade.
 
Hon som fick frågan var helt ny på jobbet, så hon hämtade en kollega, som snabbt gjorde klart att wallanbergaren och oxfilén liksom fläsksidan var från denna gård. Men förstås inte spättan och hälleflundran... Nej, det hade jag nog inte trott heller. Men fläsksidan - var hon säker på det? Det måste väl vara gris? Jo, det var gris och det kom också därifrån. Jag var inte övertygad, för någon gris (förutom vildsvin) har jag inte sett till där. Så jag sa det - det låter konstigt.
 
Då gick hon och kollade med köket. När hon kom tillbaka fick jag veta att jag hade rätt. Grisen var inte från denna gård, men den var svensk. Det började bli dags att beställa, och då visade sig att vi glömt fråga om ankan. Ny koll med köket (de började nog bli trötta på oss...). Den var från Frankrike. Så det blev ingen anka.
 
Det blev ingen wallenbergare heller för min del. De såg helt OK ut. men jag kände mig inte längre trygg med de svar jag fått. Vad var sant och vad chansade hon bara på? Så det fick bli spetskål, som jag väl också borde kollat ursprunget på, men vid det laget fick det räcka. Grönsaker är också viktigt, och de kan produceras på sämre eller bättre sätt, och sedan har vi transporter till det. Med tanke på tid och pris kändes som god chans att det nog var svensk spetskål. Och med tanke på hur säkra svaren var så kändes det inte meningsfullt att fortsätta...
 
Vi fick en bra kväll, och hade det trevligt ihop. Om jag går dit igen så frågar jag igen. För det kanske inte är samma saker just den dagen. Det står ju inget bestämt på menyn, utan bara fina ord, som delvis stämmer. Allra helst går jag till dem som tydligt skriver sådant som "Vi serverar bara svenskt kött!", eller "allt vårt kött kommer från djur som är födda, uppfödda och slaktade i Sverige". Jag hoppas att fler ska tycka att det är viktigt att fråga och att välja. Och så är det förstås bra om man kan lita på svaren. Det kändes ju sådär den gången....
 
 
0 kommentarer

Inte lätt att vara konsument

 
 
Det är inte lätt att vara konsument. Efter ett tag blir man misstänksam, ifrågasättande och läser det finstilta. Det känns ju inte så kul. Men det verkar nödvändigt. Om man tycker det är viktigt med matens ursprung. Och det tycker jag. 
 
 
I lördags hade Ella och jag en fantastisk dag på EM i Göteborg. Fjordhästar, fyrspann, dressyr och möten med vänner i en fin blandning gjorde vår dag. Och så behövs ju lite mat med. Vi tuffade iväg en liten bit mot stan och såg en inbjudande restaurang med en lockande text vid dörren: Med råvaror som kommer från bondgårdar, åkrar och grönsaksland. Mat att lita på!
 
Mm, nog för att vi var i Sveriges näst största stad, men varifrån tror folk att maten kommer annars? Syntetiskt kött är väl inte så vanligt ännu. Och jo, det var ju inte en fiskrestaurang, men vad sa texten egentligen? Det lät som de ville att man skulle tänka på mysiga, svenska bondgårdar, vårt vackra öppna landskap och så.  Jag gick in och frågade varifrån köttet kom. Såklart. Det gick lite bättre än det besök på en annan restaurang som jag berättat om här. Men inte som jag hoppats. 
 
Tjejen vid kassan plockade raskt fram en pärm, bläddrade lite och sa: Det kommer från ett slakteri i Munchen. Mat att lita på?? Tja, inte jag i alla fall. Inte första gången det tricket körs, men jag blev besviken. Det vore enklare och roligare om man slapp vara så misstänksam. Och ibland är det ju så bra.  En vecka tidigare hade jag sett det tydliga budskapet på Grevagårdens ridcenter: Vi serverar svenskt kött. Bra!
3 kommentarer