Redan fyra månader

 
Fölen är redan fyra månader (födda 10 och 17 maj). Och de har hunnit med en andra avmaskning mot spolmask och sin första vaccination mot botulism. Avmaskningen var äckligare än vaccinationen, tyckte de! Stelkramp och influensa väntar vi att spruta mot ännu ett tag eftersom vi räknar med att de har skydd kvar från mammorna och man rekommenderar att vänta till sex månader för det då. Men det är dags att börja grunda för botulism, som ju kräver tre sprutor.
 
De har verkligen vuxit och utvecklats fint. Stora och välutvecklade och med en positiv nyfikenhet på livet. Men ännu ett tag är mamma bra att ha även om syrran är bästa buskompisen och med på alla upptäcktsfärder. Så här såg de ut för en månad sedan - redan då nyfikna! Bilden ovan är från förra veckan, så det har hänt massor, nästan för varje dag. 
 
0 kommentarer

Ingen som Ina

Ina är en fin fölunge. Men allra finast är hon nog på insidan. Hon har ett så ljuvligt temperament att det är svårt att beskriva. Iska är också väldigt trevlig, och fin hon med.
 
 
Jag försökte sammanfatta det när hovslagaren var hos oss senast. Ina fick titta på medan hovslagaren verkade Finja. Lugn och nyfiken kollade hon in honom. Ni minns kanske att jag betittade att förra gången låg hon kvar på sidan när han kom in. Helcool redan då. Nu stod hon som ett ljus medan hon verkades. Tar ju inte så lång tid, men ändå. Lite ifrågasättande brukar det ju bli. Som när vi sedan kom till Iska. Hon var snäll också, men provade att dra emot lite. 
 
"Hon är mer som snittet" sa jag. Då stannade hovslagaren upp och sa att nej, hon är också väldigt snäll och välhanterad. Men den andra är ju typ unik. Båda är dock långt över snitt. 
 
 
Inte så många dagar senare skulle jag flytta ston med föl till nytt bete. De skulle bara över i andra halvan av hagen, som jag delat av. De var nära grinden när jag kom, så jag bara öppnade. Muska, Iska och Finja hade gått in på nya delen efter bara några sekunder. Ina vågade inte. Der var uppenbart att hon hade känt på strömmen i staketet. Ville inte... Fast strömmen var avstängd.  Och jag öppnade rejält. Nej!
 
Jag traskade hem efter grimma. Snäll att fånga, och gick med mig nästan fram. Vågar inte, sa hon. Otäckt ställe. 
 
 
Så jag ringde Peppe, som kom. Vi lyckades baxa henne genom öppningen och in i nya. Det var lite kämpigt oxh motspänstigt, men till slut gick det! Hon hade tänkt springa tillbaka, men då kom Iska och tog med henne - tack för det!
 
När jag gick hem tänkte jag att det skulle vara så lätt att säga att hon är dum och envis. Men det är ju orättvist. Hon är väldigt snäll och klok. Hon vet att det gör ont där staketet var. Hon är ensam kvar, men låter sig fångas lugnt och ledas. Och jag har haft fler föl som inte vill gå genom öppna grindar, där det varit ström. De brukar snart lära sig att man kan följa människorna igenom där. För egentligen visar det ju bara att de lärt läxan - till och med lite för bra!
1 kommentar

Återväxt

I onsdags tog jag en semesterdag och ägnade förmiddagen åt att stängsla återväxten. Eller återväxt - tja, det har inte vuxit mycket alls på de drygt två månader som gått sedan skörd. Några gröna klöverplantor är det och annars mest torra glesa grässtrån.
 
När det var klart ledde vi dit ston med föl. Fölen är jättefina, och växer bra - så där är det bra med återväxten ;-) Men stona har tappat lite i hull trots kraftfoder. Finja var onödigt tjock innan, och Muska verkar bara må bra av att vara så lätt som möjligt, så ingen fara med det. Men nu var det dags för mera mat.
 
De andra gnäggade upprört sedan vi gått med stona. Kanske saknade de sällskapet. Kanske insåg de att de andra flyttat till bättre hage. Men även om det har varit mysigt att hålla ihop flocken, så är det nog så att de andra tre inte ska gå på klöver. De håller hullet bra, och får nog vackert vänta tills stona plockat undan det bästa. Och för att utnyttja det maximalt har vi delat åkern på mitten. De får resten när detta är slut. 
 
0 kommentarer