Inte första april

 
Det är inte första april, och det är kanske tur det. För när jag den första april för några år sedan skrev att vi skulle köpa min svägerskas snälla islandshäst, så var det inte många som trodde på det aprilskämtet. Kanske för att jag bredde på rätt bra om allt möjligt.
 
Men det gjorde jag å andra sidan året innan också, när jag skrev att Ella och Haldol hade fått ett wild-card till ponny-SM i dressyr. Jag skrev att de mellan tävlingarna skulle visa rasens bredd och även harva tävlingsbanorna och erbjuda ponnyridning. Bland annat. Ändå överöstes jag av så många gratulationer att jag skämdes litegrann.
 
Men nu är det ju inte första april, så kanske kan jag bli trodd idag. Jo, jag har alltså precis skrivit på kontrakt att köpa en islandshäst. På riktigt. Hon ska flytta till oss i februari, för det är föl som är knappt sex månader just nu, och hon mår bra av att få vara kvar hos sin mamma lite till. Jag är glad att uppfödaren och jag är överens om detta - det känns bra.
 
 
Hon heter Dimmalimm från Kalvefall, och hon är musblack. Jag trodde för några år sedan att OM jag skulle ha en islandshäst så skulle det vara en silversvart. Det har med tiden insett att den ögondefekt som är förknippad med silveranlaget (även hos heterozygoterna) gör att det är jag rätt säker på att jag INTE ska ha. Jag hade nog länge tänkt att jag inte alls behöver en islandshäst.
 
 
Men jag har tänkt om och tycker att det ska bli intressant och roligt att få lära mig lite mer. Om en annan nordisk häst än fjordhästen, och med både likheter och skillnader. Jag får väl se till att lära mig rida tölt ordentligt innan hon ska ridas in, så att jag kan göra det bra. Till att börja med ska vi lära känna varandra, och hon ska få leka med Ina och Iska. Grundhanteringen tänker jag att jag har koll på.
 
 
 
 
2 kommentarer

Liten fölmage?

Det kan ju vara bara mat, men jag tror nog att det är en liten fölmage man börjar se på Aska. Finja är också dräktig, men efter flera föl så ser hon ungefär lika ut hela tiden. Aska har dock ändrat form på senaste, och breddar lite fint längst ner i buken, som man ju tänker att hon ska.
 
Hon är betäckt i juni. Och precis lika glad och pigg som alltid. Sprallar runt med fölen i hagen, drar en brall och njuter av livet. Hoppas alltid få vara med om något kul.
 
Och jag hoppas hon ska få ett fint föl framåt maj. Man kan ju inte låta bli att undra vem som är där inne...
 
0 kommentarer

Inget att verka

 Det finns ju inget att ta. Nej, så är det oftast med fölens hovar. Det finns just inget att verka.

Ändå låter jag alltid dem vara med och träffa hovslagaren varje gång stona verkas. De får träffa honom, lyfta hovarna och får en väldigt nyttig träning. Då blir det inte svårt varken för hovslagare eller unghäst senare.

Minst lika viktigt tänker jag att det är att det ger chansen att i tid korrigera avvikelser. Det är ju bara några få månader alldeles i början av hästens liv som man kan göra det. Lite olika länge beroende på vad det är som är felet.

Att vara noga med sådant och låta hästen bli så korrekt som möjligt ökar chansen för en hållbar häst, som inte snedbelastar sina leder. Och minskar risken att den stryker sig och liknande också.

Ofta räcker väldigt lite, men det gör stor skillnad. Och allra oftast finns verkligen inget att åtgärda. Men ibland kan man göra skillnad. Iska har varit lite tårtrång vänster fram. Det är ett fel som ofta blir värre med tiden. Men ett par tag med raspen på rätt ställe varje eller varannan vecka ger effekt. Jag har haft det i läxa. Och jag ser resultatet. Fast jag tycker jag inte gjort nästan något. Jag bara gjorde det i tid, med hjälp av en duktig hovslagare.

 
0 kommentarer