En liten filur

En del hästar är klurigare än andra. Nästan alla har sina egenheter, och ibland vet man inte var de kommer ifrån. Ibland är de intränade.
 
Som Denver som gärna "ler" om han tror att han kan få godis. Han gör nästan vad som helst för godis, säger Unni, som håller på att träna in fler trick med honom.
 
 
Desolett står jämt med en hov i badkaret med foder. Ingen vet varför eller hur hon började. Men det slår sällan fel.
 
Iska är en liten filur. Hon påminner mig om sin halvbror Halling. Han kunde öppna grindar genom att ta tag i handtaget med munnen. Den vintern han var föl och fram till han flyttade fick hästarna ofta lunchen direkt efter frukost. Halling släppte in dem. Aska provade samma konst, men med grinden motgårdsplanen. Som tur var slutade hon med det. Kanske fick hon en stöt.
 
Iska riskerar också att få en stöt. För hon tuggar på sladden till den elvärmda baljan. Jag skulle tro att det är hon som drar ur den ibland också. Vattnet fryser till is. Men Iska kan ju dricka mjölk tills det tinar igen. Och när jag fyller vatten så lyfter hon ur vattenslangen ur baljan. Krångelfia! Men charmig i all sin upptäckarlust.
 
Muska är väldigt klok, men aldrig att hon skulle göra sådana saker. Så ibland undrar jag varför en massa av hennes föl har så mycket hyss för sig. De är väl kreativa helt enkelt. Jätteroliga hästar, som också lär sig rekordsnabbt. Det gäller bara att se till att de lär sig vad jag vill ;-)
 
1 kommentar

Liten och stor, samtidigt

 
Ina och Iska är födda i maj, snart åtta månader gamla. Det har hänt mycket under de här månaderna. De har vuxit till sig bra, både i kroppen och mentalt.
De gör allt störra lovar i hagen, ensamma eller tillsammans utforskar de världen, så stor som den är i hagen. Kaxigt modiga traskar de iväg, men ibland kommer de susande tillbaka till mamma med full fart. Om det varit något farligt, eller om de bara låtsas, för att få anledning att susa fram i full fart. Livet är ju kul.
Roligt är det också att få vara med oss och lära nytt. Vara duktig i stallet, lyfta hovar, träffa hovslagaren. Eller gå en kort promenad, se sig om på nya ställen. Tillsammans med sin bästa kompis och syster, eller ihop med en äldre, trygg häst.
De är verkligen duktiga och läraktiga. Och de är väldigt mysiga personligheter. Ina stannar alltid och pratar lite, även när hon är på väg till maten. Iska står lika förväntansfull som storasyster Aska vid grinden och hoppas på något kul.
 
Men fast de snart nått halva sin vuxenvikt, och fast de klarar sig utan näringen i mammas mjölk, så är det gott att ha den trygghet som en slurk mjölk kan ge. Och framför allt behöver de fortfarande få gå med vuxna hästar som lär dem mer om livet och om hur en häst ska vara. De är ju både ganska stora och ganska små, samtidigt.
 
 
 
 
 
0 kommentarer

Växer och växer

När vädret är rått och grått och ylande midvintervindar drar runt knuten, då passar det bra att ta in unghästarna för lite pyssel i stallet. Lyfta hovar, borsta, mysa och träna på att vänta fast boxdörren öppnas. Små saker som gör så stor skillnad om de kan och vet hur det ska vara.
På bilden ovan: Iska med Aska i bakgrunden.
 
Senast passade jag på att kolla mankhöjden också. Ina och Iska växer så det knakar. Ina var 126 cm och Iska 124 cm i mankhöjd, så det blir bra storlek på båda, som det verkar. Min allra första fjordhäst Musella var 120 cm när hon kom till oss vid nio månaders ålder, och hon blev 142 cm. Att Ina blir större än så är jag ganska säker på, och kanske Iska med. Säker kan man inte vara, för det är rätt olika när och hur de växer.
Ina närmast och bakom henne Iska:
 
Aska fick också komma in en stund. Hon var 145 cm, och jag tror att det är ganska säkert att hon kommer stanna inom ponnymått. Om vi åker och mäter någon gång får vi se - det beror på vad hon ska tävla med tiden. Nu är hon dräktig så i år blir det inte. 
 
Jag passade också på att ta en titt i munnen igen. Allt såg bra ut. Hon har bytt ut de första mjölktänderna mitt fram av framtänderna, vilket får mjölktänderna bredvid att se puttiga ut. Men de nästa står i tur att trilla snart, och sedan ryker de sista av dessa om ungefär ett år till.
 
Hon har inga vargtänder, och det kollade jag senast i somras, men jag passade på att kika efter det en gång till, för det händer att de kommer sent. Men inga alls, så då hoppas jag vi slipper fundera på sådant. Lite mysig borstning fick avsluta hennes stund i stallet, och sedan var det slut - alldeles för tidigt, som så ofta när det gäller Aska.
 
Hur stora är era nyblivna ettåringar?
 
0 kommentarer