Dräktighetskoll

Bagarns barn och skomakarens ungar - jag minns inte riktigt hur det var med dem. Men förhoppningsvis är det inte riktigt samma med veterinärens djur.... Eller hur det nu var.
 
Jag har i varje fall varit duktig och dräktighetsundersökt stona i jul. Finja är betäckt i mitten av maj och Muska i början av juni, och båda kollades innan tre veckor av dräktigheten hade gått, och sedan kollade jag Finja igen i samband med koll av Muska. De undersökningarna gjordes med ultraljud, och det var ju tack vare det som jag märkte att Muska var dräktig med tvillingar på den tidigare betäckningen i maj. Eftersom det upptäcktes i tid, så var det lätt att abortera henne och börja om. Om man dröjer till över 35-40 dagar så blir det betydligt svårare, så det är klokt att kolla tidigt, och ultraljudet är förstås en förutsättning för att man ska se att det är två.
 
Jag har inget eget ultraljud, så sedan fick det vara bra med dessa undersökningar, eftersom allt såg bra ut.  Att kolla senare är bra om det påverkar vad man ska göra med stoet, eller om man vill teckna en fosterförsäkring. I vårt fall kändes det inte överhängande av sådana skäl. Däremot är det förstås bra att veta om de fortfarande är dräktiga, så nu fick det bli en koll. Så här långt fram i dräktigheten är det ganska enkelt att känna genom en vanlig undersökning via ändtarmen, i varje fall om man har lite vana som veterinär.
 
Och hos både Muska och Finja hade jag glädjen att kunna konstatera att allt har fortsatt att utvecklas normalt. Båda är dräktiga och det känns som det ska. Så nu håller jag tummarna för att vi ska få två fina föl i vår - någon gång runt månadsskiftet april-maj. Eftersom Finja brukar gå dräktig lite längre än Muska så skulle det kunna bli så att de fölar ganska nära varandra i tiden. Och någon resa till Nordfjordeid blir det inte för mig nästa år, som det verkar. Jag vill nog vara hemma hos mina ston om det går.
Här är fölen från 2016: Rone Kry e. Finslands Ringo u. Muska och Himmer Kry e. Hassle Kry u. Finja.
1 kommentar

Använda skalan


Det har den senaste tiden diskuterats en hel del hur dressyrdomare använder sin tiogradiga skala. Även vid exteriörbedömning används en tiogradig skala, och även om det inte görs på exakt samma sätt som vid dressyrtävlingar, så kan den förstås vara värd att diskutera och fundera över. Det görs säkert också, inte minst när hästägare funderar över resultat de fått. På helgens fortsättningskurs i exteriörbedömning djupdök vi i ämnet, och en av de nya saker som togs upp för deltagarna var just att sätta poäng. På grundkursen körde vi utan poäng, och fokuserade helt på att kunna göra en bra verbal beskrivning. När den är på plats är en stor del av jobbet gjort, och poängen blir mycket lättare att få rätt.
Det betyder inte att det är lätt med poäng, men det kan vara spännande att fundera en stund på det hela. Vedertaget är att man med betygen menar att 10=excellent, 9= utmärkt, 8= mycket bra, 7= bra, 6= mindre bra, 5= ganska dåligt oh 4 =dålig, ej godkänt. Det är alltså inte exakt samma som i dressyr, och det är heller inte precis samma syn som man har på det i andra länder. Det kan man tycka olika om, och det tål att diskutera, men ingen enskild domare kan gå in och ändra på detta ensam. Givetvis krävs en hygglig samsyn för att systemet ska få förtroende av alla berörda. Och samtidigt måste det också vara så att vissa skillnader finns. Gränsen mellan 7 och 8 är ju inte knivskarp, och det blir det inte även om man inför halvpoäng (som vissa raser har). Och det är inte heller så att bara för att det står t.ex. utmärkt så betyder det att det självklart blir en nia i betyg. Det kan ju t.ex. stå "Utmärkt rastyp, något svag könskaraktär" och då kanske betyget landar på 8 för punkten som helhet.
Betyg under 4 används i stort sett inte alls. Jag tror inte någon vågar uttala sig säkert om skillnaden på 2 och 3... Det är i praktiken så att det mest är 7, 8 och 9 som används. Jag sammanställde statistiken för utställningar 2007. 3767 ponnyer bedömningar fanns. 56 % av dessa hade fått 8 på typ, 23 % hade 9 och 18 % hade 7. Bara 2 % hade fått 6. Samma mönster följde för de andra bedömningsgrupperna, med vissa skillnader. Medan typpoängen låg högst i snitt, så var det extremiteterna som fått lägst. Här var det 5 % som fick 6, och bara 2 % fick en nia, men fortfarande hade 52 % (mer än hälften!) en åtta. Om man tittade på sommarpremieringar så mönstret väldigt likartat.
 
Det finns flera förklaringar till att det ser ut som det gör. En viktig förklaring är att materialet är selekterat. Det är inte genomsnittshästarna som visas. På utställning tenderar dessutom de bästa att visas mer än en gång. Men även på sommarpremieringar görs en "förselektion". Det är fler bra hästar som visas. En ras som ligger högt i andel diplom är ardenner, och för några år sedan var det bara 12 % av de födda som visades på sommarpremiering.
Men det kunde nog också vara så att domarna kunde bli bättre på att använda skalan.  En orsak till att den begränsas är att om en häst får en sexa, så är det för de flesta raser så att dörren är stängd till att få diplom eller godkänd hingst. Syftet är att hålla en hög kvalitet. Risken är dock att det kan leda till en glidning i skalan. En häst som är 6,5, men är en trevlig individ kan nog lite lättare få en sjua, för att komma i "rätt" klass. Ibland i varje fall. På sätt och vis rätt tänkt, för det är inte meningen att bli slav under poängen.
Men få visade hästar och begränsad användning av skalan leder till att underlaget blir mindre användbart i utvärderingen av avelsdjuren.  Om alla födda individer visades så skulle det göra den allra största skillnaden. Om domarna var väl kalibrerade så har det också betydelse.
Det här är ett stort ämne. Jag löser inte det med ett blogginlägg, eller ens med en kurs över en helg. Men det är inspirerande och viktigt att diskutera. På kursen hade vi igår ett nytt gäng härliga hästar, och många av dem visade av duktiga unga handlers. Flera av dem var riktigt vassa i att lyfta fram sin häst på bästa sätt - och det spelar ju också roll för bedömningen. Kursens yngsta deltagare på hästsidan: fjordfölet Lindmarkens Brizard bjöd också på ett oförglömligt trick: Han ville klia sig mot sin piskförare, som stod vid hans sida, men tog i lite mycket, och medan Brizard lade sig ner på sidan, så välte han samtidigt Edith, som föll baklänges i en snygg kullerbytta över hans sida. Ett fantastiskt trick, som alla missade att filma. Lika minnesvärd var äldsta ponnyn på plats: new forest ponnyn Eskekärrs Zison som stolt visade upp sig 27 år ung. Ja, vi har haft en fin helg! Och poängen då? Jo, vi använde poäng mellan 6 och 9, och mest sjuor och åttor, så vi var väl som de flesta. Och de var nog bäst så ändå ;-)
 
 
 
 
0 kommentarer

När ska man vaccinera föl?

 
Jag har på senaste tiden fått flera frågor om när man ska vaccinera sina föl. En viktig fråga, och även om jag skrev en del om vaccinationer i allmänhet i våras, så tycker jag att det är värt att fördjupa sig lite. Fölet på bilden har inget specifikt med detta att göra, utan är bara med som ett fint föl. 
 
Statens veterinärmedicinska anstalt är Sveriges expertmyndighet inom djurhälsa, och de har många olika råd inom området och bland annat om vaccination. Jag klistrar in deras text längst ner, om du vill läsa vad de skriver exakt. Och så försöker jag sammanfatta med mina egna ord, för den som vill läsa det så. 
 
Jag anser att alla hästar behöver skydd mot stelkramp, hela livet. Och i allmänhet är det också en bra ide att se till att de är skyddade mot influensa även redan innan det är dags att ge sig ut på tävling. Andra hästar kan ju ta hem smittan, och då är det oftast de yngsta som blir allra sjukast. Så jag brukar alltid vaccinera mina mot både influensa och stelkramp redan från början. 
 
Vaccination av fölet börjar i praktiken redan innan det är fött, alltså under dräktigheten. Man bör vaccinera stoet i slutet av dräktigheten, cirka 1-2 månader före fölning. Då ger hon värdefulla antikroppar till fölet med råmjölken. Det räcker inte att stoet är väl vaccinerat men tidigare under dräktigheten. För att få upp de höga halterna i råmjölken behövs en vaccination i slutet av dräktigheten, men inte senare än två veckor före fölning. 
 
Om stoet är väl vaccinerat, och då helst mot både stelkramp och influensa, så bör man vänta med fölets första vaccination till det är sex månader gammalt. Då ger man sedan nästa vaccination ungefär en månad senare, och den tredje efter ytterligare fyra-sex månader. Även om de flesta tävlingsregler tillåter att man väntar längre så är den en god ide att följa detta schema. 
 
Om fölet får en skada eller hovböld kan man vilja ge en extra stelkrampsspruta tidigare, för säkerhets skull. Det går också att ge serum mot stelkramp om veterinären bedömer att det behövs. Men man bör aldrig ta med en sådan vaccination som något att räkna med för framtiden. De unga fölen har ett outvecklat immunförsvar, och man kan därför inte vara säker på att de svarar som de borde. Man börjar därför om på spruta ett vid sex månaders ålder i sådana fall.
 
Detsamma gäller föl som inte har en väl vaccinerad mor. Dessa brukar man vaccinera från tre månaders ålder, åtminstone mot stelkramp. Tidigare svarar de så dåligt att det inte bedöms lönt, och då får man vid behov ge serum. Det är dyrt, men bättre än att förlora fölet. Stelkramp är en hemsk sjukdom, och prognosen är dålig. Och sedan börjar man som sagt om vid sex månaders ålder, helst mot både influensa och stelkramp. Och om man har tänka kastrera så bör man vänta tills de har fått de båda första sprutorna och sedan ytterligare några veckor (så att de hinner svara på vaccinationen). 
 

SVA:s rekommendationer

Grundvaccinering: 

Föl vaccineras första gången vid sex månader om modern är adekvat vaccinerad och fölet fått råmjölk. Om modern inte är adekvat vaccinerad eller fölet inte fått råmjölk kan vaccination göras tidigare, se vidare nedan.

Andra vaccinationen mot influensa sker därefter inom en till två månader

Tredje vaccinationen tre till sex månader efter den andra

Revaccinering:

Unghästar bör vaccineras varje halvår tills den fyller fyra år

Tiden mellan vaccinationerna ska inte understiga tre månader

Från och med fyra års ålder rekommenderas en årlig vaccination

Inom de flesta hästsporter är det obligatoriskt med vaccination mot hästinfluensa för deltagande i tävling. För hästar som tävlar på internationell nivå tillämpas ofta vaccination var sjätte månad även för äldre hästar. Regelverk kan ändras på kort varsel och SVA kan därför inte garantera att informationen gällande tävlingar alltid är aktuell. Kontrollera därför med aktuellt förbund om osäkerhet råder.

För att försäkra sig om att råmjölk till föl innehåller adekvat mängd antikroppar mot hästinfluensa vaccineras dräktiga ston i senare delen av dräktigheten, men inte senare än cirka två veckor före beräknad fölning.

Föl till icke-vaccinerade ston och om särskild smittrisk föreligger kan vaccineras tidigare än den allmänna rekommendationen, dock tidigast vid cirka tre månaders ålder. Eftersom vaccination ger osäkert antikroppssvar vid denna ålder bör man i sådana fall överväga att inleda en ny komplett grundvaccination från sex månaders ålder.

Föl till adekvat vaccinerade mödrar ska däremot som nämnts ovan vara sex månader innan de vaccineras första gången (se grundvaccinering). Detta grundas på att dessa föl har kvar antikroppar som kommit från modern via råmjölken (maternala). Maternala antikroppar motverkar fölets eget antikroppssvar vid vaccination. Vanligen avtar mängden maternala antikroppar vid fyra till sex månaders ålder. Teoretiskt skulle man kunna mäta halten maternala antikroppar om man vill hitta den optimala tidpunkten att starta vaccineringen av ett föl, men det är inget som görs i praktiken.

1 kommentar