Så självklar på något sätt

 
 
 
Jag hörde någon säga att vissa hästar är liksom självklara. Allt är enkelt och roligt med dem, och de är genuint bra. Det är inte gott om dem, men när en sådan korsar ens väg - då vet man.
 
Då vet man att det är självklart att den hästen ska vara hos mig. Man vet att den kommer ge glädje och vara underbar att vara med. Och det lyser om sådana hästar på ett alldeles särskilt och självklart sätt. Oftast är de också bra till både bruksändamål och till avel.
 
Jag tänker att jag har haft turen att ha fått två sådana avelsston, som dock inte var födda i min ägo. Jag tänker på Muska och Ljosefin. Två helt fantastiska ston.
 
Jag menar att även Aska är en sådan häst. Hon har Muska som mamma och Ljosefin som farmor, så varför inte? Hon var så självklar redan som litet föl. När hon var ett år gick hon in på premieringen och hämtade priset till dagens bästa svenskfödda häst med en trygghet som är få förunnad, speciellt när man bara är ett år, och alla andra hästar är på väg bort.
Jag kom att tänka på detta när jag dräktighetsundersökte Aska i helgen. Hon tuffade med mig ner med sina vanliga långa, raska steg. Brynje kom fram runt knuten bakom stallet, och jag tyckte hon kunde stanna och spana in honom lite. Ifall hon var brunstig. Det tyckte Aska var onödigt. Hon var inte sur, men inte intresserad.
 
Så det var klart att hon var dräktig. Det hade hon ju redan sagt. Det var ju det vi hade bestämt. Ser på bilden att datumet är felinställt på ultraljudet. Men annars ser det bra ut!
 
Jag vet att det trots allt inte är självklart att jag får två föl till våren. Men nu finns det chans, och de bör dessutom födas ganska nära i tiden. Det skiljer bara en vecka mellan Finjas och Askas sista betäckningsdatum, så det kan bli vem som helst som kommer först. Jag tror att hon kommer att vara en bra mamma också, min fina häst.
 
 
1 kommentar

Innan det är för sent

Det är mycket bättre att förebygga än att åtgärda i efterhand. Det gäller det mesta, och ibland går det knappt att komma till rätta med vissa saker om man inte ligger steget före.
 
En sådan sak är utfodringen av digivande ston. Allt för ofta läser jag om föl som avvants onödigt tidigt, med hänvisning till att stoet inte klarar att hålla hullet. I de flesta fall är det onödigt att det blir så.
 
Men det kan vara omöjligt att komma i kapp när man ser att stoet tunnar av och blir tunn i ryggen, kanske även över revbenen. Då känns det som att hur mycket mat som helst räcker inte.
 
Så det är nu ungefär det är dags att se till att stoet är i rätt hull även längre fram på sommaren och hösten. Betets näringsvärde sjunker nu och är inte lika bra som i början av säsongen. I år är det dessutom väldigt torrt och dåligt med bete på många håll, vilket gör det ännu svårare.
 
Om du tror att du behöver stödfodra, så kan det nog vara dags nu. Kanske räcker byte till nytt bete, om du har, t.ex. återväxten på vall är ju toppen. Kanske behöver du komplettera med kraftfoder - gärna ett med rejält med protein. Om det är några som kan behöva kraftfoder så är det just digivande ston, och fölen (lite längre fram på säsongen).
 
Dessutom vet man att ett sto som tappar hull riskerar att förlora nästa dräktighet. Så om du har betäckt om henne är det extra viktigt att hänga med och fodra bra.
 
 
 
 
1 kommentar

Elva månader kvar ungefär

Igår dräktighetsundersökte jag Finja med ultraljud. Jag hade gott hopp när jag såg hennes blick mot Brynjes hage. Hon verkade inte det minsta intresserad av att träffa honom, snarare orolig att han skulle komma flängande. Men han hade det fint med Philippa, och de fick nytt bete kvällen före, så han kom inte fram till staketet. 
 
Ina väntade lugnt i boxen när Finja gick in för undersökning en liten bit bort. Vi hade tagit med Muska och Iska, som stod i boxen intill, så då var det lugnt. 
 
Och visst var hon dräktig! Ett härligt besked att se den runda fina fosterblåsan på ungefär 16 dygns dräktighet. Nu kan vi bara hoppas, vänta och ta väl hand om henne. 
 
Mycket kan hända, men så klart hoppas jag på ett fint föl om cirka elva månader. Med tanke på Finjas dräktighetstider hittills så är det väl ungefär vad vi får vänta, om allt går som vi hoppas. Och kanske kan det bli två föl då ungefär samtidigt. Om en vecka är det dags att kolla Aska, och om även hon är dräktig så kan det ju bli två föl på kort tid. Ja, dit är det långt kvar. Men visst hoppas jag!
 
0 kommentarer