Föla inne eller ute?

 
Jag har fått några frågor om val av fölningsplats sedan jag berättat om årets båda fölningar ute. Vad finns det för för- och nackdelar med olika val, och vilka är riskerna? Svaret på det kan förstås variera och listan kan göras lång. Men jag tänkte ändå ta tillfället att ta upp några av de saker som jag tänkt på.
 
För det första är det förstås så att det krävs rätt väder och underlag för att fölning ute alls ska vara ett alternativ. När stona fölar tidigt på säsongen så blir det därför oftast fölning i box som är enda möjliga valet. Vi har haft flera fölningar i box och det har alltid gått bra. Exempel på föl som är födda i stallet är Treo och Hassle.
 
Fördelar med fölning inne i stallet är:
- D
et är lättare att hålla koll. Man kan lätt gå ut i stallet, och vet var stoet är, eller man kan ha en kamera, som också är lätt att arrangera där.
- Ingen annan häst kan komma åt stoet och fölet (men hon kan ändå känna sig stressad/trängd förstås).
- Man har lätt att få tag på både sto och föl om det är något som krånglar.
 
Fördelar med fölning ute är:
-
Det finns forskning som visar att risken för fellägen och förlossningskomplikationer minskar när stoet kan röra sig fritt ute.
- Det är renare och mindre smitta än i den renaste box, så risken för infektioner minskar.
- Det är ett bra underlag (förhoppningsvis och oftast) för både sto och föl. Minskar risk att halka, minskar risk för skav.
- Det är naturligt.
 
 
Risker med fölning ute är:
- Ett annat sto kan stjäla fölet. Detta kan vara ett riktigt allvarligt bekymmer. Så ibland kanske man ska låta ett ranglågt sto gå i annan hage om hon ska föla ute.
- Det kan vara svårt att övervaka fölningen och svårt att kunna få tag på stoet och hjälpa till om något strular.
- Vilt. Jag tänker då i första hand på varg, och har aldrig upplevt att annat vilt skulle kunna vara en risk.
 
Risker med fölning inne är:
- Att stoet fölar mot en vägg och det blir svårt för fölet att komma ut/svårt att hjälpa henne.
- Att miljön innehåller mer smitta och kanske också ett sämre underlag för sto och föl.
 
Har du fler tankar om detta? Du får gärna komplettera i kommentarerna!
Bilden överst visar en nyfödd Hassle Kry, som Muska födde i boxen på natten (i april), och nederst när Iska Kry var nyfödd, utomhus i hagen (i maj).
1 kommentar

Välja namn

Ibland är det svårt att hitta namn till föl, ibland går det nästan direkt. Att hitta rätt namn till Muskas och Ios dotter tog några dagar och en del funderande.
 
Vi följer ett system, eller i varje fall nästan. Mellan 1995 och 2005 fick alla föl ett namn från läkemedel, och så började det på pappans första bokstav (utan stuterinamn). Dalacin Kry, Ismo Kry, Alvedon Kry, Humira Kry och en massa till.
 
2006 hade vi inget föl, men 2007 kom det tre, och då bytte vi till geografiska namn från Norden. Henja Kry, Djusa Kry, Indor Kry, Finja Kry, Hejde Kry och Hassle Kry, för att nämna några. Här bröt vi regeln om pappans första bokstav nästan direkt, för Finja (född 2008) är e. Perakrossen. Jag hittade inget på P som passade henne. Inte alls. Så då fick det bli att jag tog inspiration från mamma Ljosefin, som också redan hade två avkommor med fin i innan jag köpte henne. Och Fin-ja - det var hon ju!
 
De båda avkommorna efter Chalander fick sedan heta Ala och Ajke. C var för svårt, så jag backade till farfar Alexander Lukas, och tog A. A har jag inte haft så många innan, och förutom Ala och Ajke är det bara Alvedon (som är son till Alexander Lukas) och Aska (som är dotter till Alvedon).
 
Många av namnen hittar man på Gotland. Ala, Hejde, Hellvi, Rone, Hangvar och en del till. De flesta i Sverige, men Grånosa finns i Norge. Jag vill ha namn som passar i det nordiska språket och som är lätta att skriva och säga. Och som passar på individen också.
 
Ina kom nästan direkt. Det kändes rätt och bra till Finjas och Ios dotter. Anknyter bra till både Finja och Ljosefin (mormor) och till Ios mamma Inella.
 
Men för Muskas dotter var det svårare. Jag kände först på Ista, men det stämde liksom inte. Idala, Isunda, Ivla eller Ingmår då? Kanske, eller kanske inte... Jag lyfte blicken från de nordiska namnen och hittade Isella. Det var fint, men jag tvekade ändå. Issa kanske?
Så visste jag plötsligt. Iska skulle hon heta! Passar jättebra till Muskas dotter, Likt Aska, men inte för likt. Jag kom faktiskt på namnet innan jag hittade det i kartboken. Googlade och såg att det finns flera. I Ryssland och Afghanistan. Men det funkar fint här i den småländska hagen med. Så Iska Kry får det bli!
 
 
2 kommentarer

Den allra sista

Nu är hon här. Furubäcks Ios allra sista föl. Och Muskas sista också. Muska är en fantastisk mamma, men det här får bli hennes sista föl ändå. Slutet på dräktigheten har varit tung för henne. 
 
Hon fölade natten till torsdag runt halv två. Allt gick så bra som man alltid hoppas. Vi såg på kvällen att hon droppade lite mjölk. Lite senare gick hon en bit från Finja. Stod ensam och väntade. Men nästa gång jag kom gick hon inne i skogen och betade. Försökte se ut som vanligt.
Men när jag kom vid kvart i två så hade hon fölat. Finja höll vakt en liten bit ifrån, och Muska låg med sin nyfödda i gräset. Strax reste de sig, först fölet och sedan Muska. Då hade jag redan sett att det var ett långbent och ganska mörkt stoföl. Så fin! Hon blir nog inte grå, men hon ser ut att bli ett fint föl.
Under dagen blev det sedan en hel del turer till hagen. På morgonen lunchen och flera gånger under kvällen. Jag får klia och mysa lite, och det är en pigg och nyfiken unge. Ina skulle också vilja hälsa. Men det får hon inte, inte än. Så jag får klia lite extra på henne också. Så glad jag är - två fina stoföl!
Ina får också vara med på en bild idag:
För Ios del blev det alltså tre stoföl den sista säsongen. Tyvärr hade Opals dotter, som föddes först, inte någon sugreflex, och hon kom aldrig igen och lever inte. Men jag har glädjen att ha två ljuvliga föl i hagen. Det kommer mer om dem - snart!
 
 
9 kommentarer