40 år med fjordhäst i stallet!

Idag är det precis 40 år sedan som Musella klev in i mitt liv. Vi hade varit och tittat på henne på nyårsdagen, och den 14 januari 1978 kom hon hem till oss - ett lurvigt fjordföl med nyfiken blick. Och sedan dess har det varit fjordhäst hela tiden, plus en del andra då och då.
 
Vi körde in och red in Musella. Jag visade henne på premiering som treåring och hon fick 34 poäng. Hon betäcktes och fick ett hingstföl 1981. Musse Pigg, som fick fölsjuka och åkte till Helsingborg i knäet på min far, som satt i bilens baksäte. Han blev återställd, och jag visade honom på hingstpremiering 1984 - då var jag 16 år. Han blev godkänd, och året efter körde jag honom i bruksprovet på hingstpremieringen. Jag tyckte inte att det var märkvärdigare än att jag hade kört Musella på premieringen när hon var tre och jag var tretton. Nu skulle jag tycka att båda var lysande insatser!
 
Så tillsammans med de första fjordhästarna kom jag snabbt in i både att köra, rida, avla och hålla hingst. Sedan har det fortsatt på den vägen... Musella byttes med tiden mot Klarette, som är mor till Muska, så banden bakåt finns kvar, inte bara genom rasen. Och jag kom också tidigt in i fjordhästföreningen. Åkte på stora höstmöten, lärde känna människor, och blev ordförande i Skånes fjordhästförening.
 
Visst kände jag att det var stort den dagen, då Musella kom. Det var en dröm sedan många år. Men inte kunde jag ana vad det skulle leda till. Så är det ju ofta i livet. Ett ganska litet beslut spelar stor roll för mycket senare. Vilken tur att det blev just Musella!
 
1 kommentar

Att få vara delaktig

För några veckor sedan skrev jag inlägget "Den som inget gör". Det handlade om hur tungt det kan vara med föreningsarbete ibland. När kraven är stora, och när grundtanken om att vara med att bidra verkar glömd.
 
Jag tror att det är viktigt att prata om. I varje fall om man vill att föreningsliv ska finnas kvar och fungera. Och det hoppas jag.
 
Men då är det också viktigt att i rättvisans namn berätta om det som är bra också. Jag hoppas att det inte beror på mitt förra inlägg, i varje fall inte bara, men sedan dess har det kommit mycket mer positiv feedback än på länge. Medlemmar har bland annat skrivit positiva kommentarer om snabb rapportering från möten och om en bra medlemstidning. När vi lade ut ett förslag om en ny fjordhästcup så möttes det av många gillande tryck och kommentarer, och tråden fylldes inte alls av åsikter om sådant som kunde varit bättre eller annorlunda. Sådana förbättringsförslag var alla välkomna att mejla in, så att de verkligen kan tas om hand.
 
Det arbetar vi med just nu, och det känns så roligt att kunna presentera en ny rolig sak, som verkar välkommen. Det har också varit väldigt positivt att summera året i fjordhästföreningen. Vi gör vårt tredje år på rad med ökande medlemstal, ökad efterfrågan på fjordhäst och en ekonomi som är i balans och till och med gör ett plus. Allt detta är viktig grund för fortsatt arbete i föreningen - för att kunna göra det som vi vill. Det är förstås inget som har kommit av sig själv, och inget som kommer att fortsätta utan fortsatt arbete.
 
En annan rolig sak är ungdomssatsning, som vi haft förmånen att få genomföra många olika saker för. Handlerklasser och anvisningar för bedömning av dessa tog Ella fram inom Hästnäringens unga ledare, och vi har använt det både på fjord-SM och riksutställningen. Nu är Ella bokad att döma detta i samband med en utställning i vår, och jag hoppas att fler föreningar fyller på med anvisningar om sin ras innan dess - då kan det bli riktigt, riktigt bra! Även exteriörkurserna är roliga, och allra gladast blev jag av att se hur mycket deltagarna utvecklas och tar till sig. Det känns lovande inför framtiden.
 
Och jag hoppas och tror att ju bättre det flyter på ju roligare blir det för fler att engagera sig. Och då blir det enklare och roligare för alla som redan gör det. Jag tror inte att vi någonsin kommer att få alla att vilja vara med och dra, men det räcker om vi är många nog. Och förstås att vi ser till att ha det så bra tillsammans som möjligt. Att få bidra och vara delaktig ger en bra känsla, och bara det kan vara värt att pröva. När man har lyckats genomföra något bra tillsammans - ja, då är det härligt!
 
1 kommentar

En bild som visar något viktigt

På Friends stora hästhelg vid advent samlas många hästmänniskor och olika sorters hästar. Då togs den här bilden, som lades ut på Svenska hästavelsförbundets sida. Det är dressyrryttaren Patrik Kittel tillsammans med en dartmoorponny.
 
 
En bild säger mer än tusen ord, och den kan förstås tolkas på många sätt. För mig som medlem både i Tranås ridklubb och i en avelsförening, och aktiv som föreningsfunktionär samt exteriördomare, så blev det en illustration av något väldigt viktigt. Nämligen hur allt hänger ihop.
 
När jag ser bilden så tänker jag att både elit och nybörjare kan samlas runt hästarna. Vare sig du är nybörjare på liten ponny eller tävlar internationell dressyr så står vi enade kring grunden i att samarbeta med och älska hästar. Den visar också att sport och avel hör ihop och behöver varandra. Sporten behövs för att utvärdera hästars förmågor och kapacitet, och kanske allra mest för att hitta nya köpare och hästvänner. Och aveln behöver få avsättning för hästarna, och förstås underlag för att veta vilka individer som är bäst att avla på. Därför är känd härstamning viktigt för alla.
 
Och en bra exteriör hänger ihop med både hållbarhet och funktion. Så vi behöver samlas för att lära av varandra. För att det är roligt och utvecklande. Och för att det hänger ihop.
 
Patrik tävlar för Tranås ridklubb. Vi ser honom aldrig där. Han har en annan vardag, men han har varit klubben trogen i många år. Kanske vet han inte så mycket om hur klubben arbetar för att ha en bred verksamhet med hästen i fokus, eller att det pågår kurser även om exteriör, smittskydd och mycket annat kring hästhållning på hans gamla klubb, där han gick på ridgymnasiet en gång i tiden. Men jag tror att han vet hur viktigt det är att vi samlas och håller ihop i hästvärlden - vare sig man har en ädel tävlingshäst eller en rufsig ponny. Och jag är glad att han genom att låta SH ta bilden bidrog till att påminna om detta.
0 kommentarer