Medlemsavgifter

 
Vid den här tiden trillar det in många fakturor. Lagom till att man är extra fattig efter jul ska det betalas mer än vanligt. Ovanpå alla utgifter för el, mat och annat kommer räkningar för diverse medlemsavgifter.
 
Jag betalade nyss 1325 kr för medlemsskap i tre föreningar. Och jag är inte klar med det. Det kommer några till.
 
Jag förstår att det känns tungt för den som har svårt att få pengarna att räcka. Som tur är så kan man oftast vänta en eller två månader innan detta måste vara betalt. Ja, fast det är klart att om man vill tävla då behöver man betala både medlemsavgiften och licensen för häst och ryttare innan. Andra föreningar är lite mer flexibelt.
 
Men vad är då medlemsskapet? Jag förstår att känslan när man sitter med räkningshögen är att man har köpt sig en massa rättigheter. Och det har man väl också. Rätten att få gå på möten och påverka, göra sin röst hörd, rätten att tävla för sin förening och en del till.
Men man har ju också köpt sig rätten att vara med och bidra. Det är ju därför medlemsavgiften "bara" är några hundralappar i de flesta föreningar. För att vi hjälps åt att ordna allt det som vi vill att föreningen ska ge alla oss medlemmar. Hugger in som funktionärer så att det blir tävling och utställning, fixar fika och säljer lotter.
 
Medlemsavgiften är inte att vi har köpt rätten att andra ska jobba åt oss. De pengarna räcker oftast bara till att betala den grundadminstration som gör att det finns en förening. Tanken med en ideell förening är ju att vi hjälps åt för att det ska bli roligt, billigt och så som vi vill ha det. Det finns ekonomiska föreningar och föreningar som avlönar personal för olka insatser, men de flesta ideell föreningar bygger på ideella krafter.
Att bli medlem och betala sin medlemsavgift är bra. Ett sätt att stödja föreningen. Men det är bara en början. Ska det bli något gjort så får vi också förenas och hjälpas åt.
 
Fundera gärna en stund på vad startavgiften skulle vara om alla skulle ha skälig timlön för sitt arbete med tävlingen. Eller fundera ännu hellre på vad du kan göra för att bidra. Alla kan göra något, och de som redan jobbar blir glada när någon kommer och erbjuder sig. Prova gärna det!
 
Det är ofta mycket roligare än man tänkte, för man kom med i en gemenskap. Och allra roligast blir det när vi är många, för då behöver var och en bara göra lagom mycket. Det är ju det som är själva tanken, från början alltså.
 
 
 
1 kommentar

Prova nytt

 
Ända sedan Svenska fjordhästföreningen fick det fina priset till Årets ungdomsförening har vi pratat om att vi vill hålla webbkurser. Priset från Svenska hästavelsförbundet gav inspiration och mod att våga satsa. Att ha en kurs online gör det så mycket enklare för fler att vara med. Man sparar tid, pengar och miljö på att slippa resa. Bra för ungdomarna, och bra för alla andra.
 
Drygt ett halvår senare var vi äntligen i skarpt läge. Vi hade bjudit in till kursen "Fölning, normalt och komplikationer" och ungefär 25 var anmälda. Någon fick förhinder, men å andra sidan var det i flera fall mer än en bakom samma dator, så det verkar ha varit nästan 30 deltagare, som kopplade upp sig på Skype via en utsänd länk.
 
Kursen var öppen för alla och dessutom gratis, eftersom vi fått stöd för att satsa nytt. Det var deltagare i alla åldrar - som det ska när det blir som bäst - och det var deltagare med många olika hästraser. Att det bara var en massa fjordhästar på bilderna spelar ju ingen roll när ämnet är allmänt.
 
Vi var nervösa för tekniken, att inte alla skulle få det att fungera.  Men det verkar ha gått strålande, alla anslöt i tid, och det trillade in massor av frågor i chatten. Det är tuffare att föreläsa när man inte ser eller hör nästan något av deltagarna under hela kursen - mycket lättare live! Och inte blev det bättre av att Humle fick för sig att det fanns skäl att muttra. När han blev tyst började Peppe plocka ur diskmaskinen - utmaningar i verkligheten för en amatör utan studio.
 
Men på den enkät som vi skickade ut efteråt verkar det som att alla är väldigt nöjda. Och vi fick många konstruktiva förslag. Så det gav mersmak!
 
Och det blir mera! Kurs nummer två med titeln "Att planera sitt avelsarbete" kommer redan precis en vecka efter den första. Då har vi bjudit in Sanna Soleskog att tala, medan jag var testpilot på nummer ett.
Men sedan behöver vi samla intrycken och se hur vi går vidare. Vi har fått massor med bra förslag på ämnen för fler kurser, så idéer saknas inte. Det finns de som tycker att föreläsningarna, som ju nu bara går i realtid, ska spelas in och delas även efter. Det finns både för- och nackdelar med det. Och det kan behövas mer resurser och teknik om vi ska möta alla önskemål. Det här är trots allt gjort på fritid med enkla medel.
 
Det finns också många som säger sig vara beredda att betala för en kurs som denna, vilket ger hopp om att det kan vara värt och möjligt att gå vidare. Det vanligaste svaret för vad man kan tänka sig för en kurs som denna (1,5 timme inklusive frågor) är ungefär 200 kr. Och det är förstås superroligt att snittet i alla betygsfrågor på enkäten ligger över 90 % av maxbetyg. Så först; en kurs till, och sedan känns det redan självklart att vi är på väg in ett nytt sätt att jobba som komplement till alla andra sätt att mötas i föreningen och hästintresset.
 
De som satt tillsammans verkar i flera fall ha fortsatt prata med varandra om kursinnehållet efteråt. Jag tror att det är det allra trevligaste och mest givande sättet att göra detta på. Kanske något som vi kan utveckla ihop med lokalföreningarna. Ja, det ger många tankar att prova nytt, och det är väl det som är meningen! Tack till er som vågade prova och tack för många och snabba svar på enkäten!
0 kommentarer

Ja, man är väl dum

Ja, man är nog dum om man lägger en massa gratis tid på föreningsarbete. Det har de säkert helt rätt i när det skrivs inlägg och kommentarer om hur dåligt föreningsarbetet sköts. Jag ser det inte bara i de föreningar där jag är engagerad, utan det dyker upp lite här och där. Ofta vet jag väldigt lite om bakgrunden.
 
Och ganska ofta tror jag att de som hakar på inte heller är så insatta. Eller i vart fall inte tänker igenom vad de skriver så noga. Skulle de säga detta rakt ut till personerna de syftar på? Kommer de till årsmötet och engagerar sig? Hur ofta hör de av sig och erbjuder sin hjälp?
 
Jag förväntar mig inte att alla ska tycka att mina åsikter är rätt och bra. Självklart inte. Det är ju lite det som är styrkan i en demokrati och i en demokratiskt vald styrelse. Vi tycker olika, vi stöter och blöter. Vi kommer till beslut, ett beslut som majoriteten tagit. Ibland står alla bakom, ibland inte. Om man inte reserverat sig så är man med och delar ansvaret. Och ibland ändrar vi oss senare. Tillsammans. Vi gör så gott vi kan.
 
Men vi kan inte tycka hur som helst. Vi har ett ansvar att agera långsiktigt och utifrån de regler som finns. Tänka igenom så att beslut håller även nästa gång. Så det spelar ingen roll vem som det gäller, det är saken vi diskuterar. Och vi försöker ta vårt ansvar som avelsorganisation, uppfylla de krav som ställs på oss där.
 
Ibland måste vi också besluta sådant som vi inte tycker är toppen. För att klara ekonomin eller för andra skäl. Vi har haft några ganska tuffa år, då vi fått jobba för att vända en ekonomi som gick bakåt, få allt i balans. Det betyder att säga nej till en del. Att ta ansvar, även om det är jobbigt. Jobba med mycket som kanske inte syns. 
 
Och man har väl den styrelse man förtjänar. Vi väljer inte oss själva. Och jag som ordförande väljer inte heller. Det gör stämman. En gång om året. Har man åsikter, tankar, engagemang kan man åka dit. Eller prata med valberedningen. Det är inte de som väljer, men de förebereder valen, försöker hitta kandidater som får stöd. Och som vill bidra med sitt arbete. 
 
Det är lätt att skälla på de som arbetar gratis, som åker på styrelsemöte när de skulle vilja träna sin häst. Det är inte lika lätt att hitta andra som vill lägga så mycket tid och kraft.
 
Vi har som sagt olika åsikter, både inom och utanför styrelsen. Så ska det vara. Det för arbetet framåt. Och det är stimulerande, om än ibland frustrerande.
 
Men jag undrar om de som spyr galla på sociala medier förstår hur ont de gör oss. Hur de tar vår energi, vår ork att jobba vidare. Det kan stå saker som "du vet vem jag menar", och jag mår illa.
 
Jag vet faktiskt inte vem de menar. Men jag tror att allihop som läser det och som är med i den utpekade styrelsen tar åt sig. Kanske även de i lokalföreningarna. Alldeles för många blir ledsna av en sådan kommantar. Det finns väldigt mycket bättre sätt att utveckla föreningsarbete.
 
Jag vill därför ta chansen att tacka alla de som ger mig energi, alla de som är skälet till att jag valt att lägga så många gratistimmar som inte syns, och som också bidrar med eget tid och engagemang. Tack till alla som fortsätter att arbeta ideellt, för alla bra diskussioner vi haft i styrelsen och för allt som detta betyder!
 
Nu är det snart jul, så jag tänker lägga undan de dåliga känslorna. Jag har ju så väldigt många fina minnen att ta fram. Så fortsätt att vara rädda om fjordfamiljen och var snälla mot varandra! Det blir faktiskt mer gjort då. Och jag är glad och stolt över att vara del av vår härliga förening!
 
2 kommentarer