Jubileumshelg

 
 
 
 
Det är 50-årsjubileum för Sveriges shetlandssällskap den här helgen. Jag missade tyvärr Svenska new forestföreningens jubileum för ett par veckor sedan, då det firades under en helg som var späckad av attraktiva val för hästvännen. Jag gick på styrelsemöte - kanske inte allra roligaste, men kanske nödvändigaste.
 
Denna helg har jag dock glädjen och nöjet att få njuta av SSSs jubileum. Jag kände mig hedrad av vara en av domarna under helgen, och ser idag fram emot arbetet i ringen tillsammans med Jane Berry, som jag dömt tillsammans med en gång tidigare. Det är nästan alltid väldigt trevligt och utvecklande att döma med domare från andra länder, ja förstås även med svenska kollegor.
 
Jag var också inbjuden till jubileumsfesten, och tog med mig Peppe dit. Tjusig inbjudan, snyggt program för helgen och massor med anmälda ponnyer i utställning och tävlingar. Och fullsatt på festen, där jag hade det trevligt vid honnörsbordet tillsammans med andra domare. Vilken shetlandsfest som arrangeras!
 
Jubiléer inspirerar till att drömma framåt och blicka bakåt. Shetlandssällskapet är jämnårigt med mig (vilken årgång, va?!), och de första åren i föreningens historia är därför inget jag minns eller relaterar till. Och jag hade heller ingen shetlandsponny när jag var barn, utan kom att lära känna rasen ordentligt först i slutet av mina (och föreningens tonår).
 
Jag har jobbat en sommar på shetlandsstuteri, i Kärlingehult hos Ingvar Johansson. Där fick jag lära mig att skilja den ena svarta ponnyn från den andra, och jag fick med mig massor av minnen och intryck, både av ponnyer och människorna runt dem.
 
Jag har varit domarsekreterare på otaliga shetlandsutställningar, och lite senare klev jag in i domarrollen. Men jag har också visat shetlandsponny. Jag har ett gammalt urklipp (som jag inte hittade just nu) på mig i regnställ i Nossebro tillsammans med en av Torsten Jeppsons legendariska hingstar, också han tämligen drypande efter en dag i mycket regn. Hur jag fick äran att visa minns jag knappt, men runt Ingvar Johansson hände det mesta, så det var säkert hans idé. Det var det nog också att jag fick ett medlemskap, 1989.
Ganska många år senare dömde jag på utställningen i Huseby och fick en fin keramikshetlandsponny, som jag sparar som ett fint minne. Det är redan många år sedan nu. Och det finns många fler minnen av shetlandsponnyer och människorna runt dem, men det får jag kanske tillfälle att komma tillbaka till en annan dag.
 
Nu säger jag bara HURRA och GRATTIS till Svenska shetlandssällskapet. Och TACK för att jag får vara med och fira!
 
0 kommentarer

Fler unga uppfödare

Fler unga som är intresserade av avel, av att bli uppfödare, domare... Ja, önskelistan kan göras lång, och tas upp då och då i lite olika sammanhang. Många är det som efterlyser fler unga som engagerar sig i hästavel på ett eller annat sätt.
 
Och visst behövs det påfyllning, av unga entusiaster. Unga som kan ge nya perspektiv, och unga som kan föra arbetet vidare. Tillsammans i olika åldrar kommer vi antagligen allra längst.
Och säkert är att det görs saker för att uppnå detta. Ungdomssatsningarna inom hästaveln har verkligen ökat, och jag har både sett och varit delaktig i flera. Vi har fått stöd till fjordhästföreningen för att ordna avelskurs, ungdomskurser om avel, avelsvärdering och köpa häst, visningstävling och exteriörkurs. Ella har haft turen att få ta vara en del av satsningen Hästnäringens unga ledare, och där fått träffa ungdomar med olika bakgrund inom hästeriet. Roligt och inspirerande.
Ja, och så har vi rosetterna som hade premiär för ett år sedan, Young Handler Award. Fräcka, snygga rosetter, som har den stora fördelen att de kan nå alla de som visar häst och är unga. En enkel, men ändå viktig uppmuntran till alla dessa. En del helt nya som inspireras att prova visa häst, andra mer rutinerade och kanske ändå inne i branschen. Men jag tror att de kan betyda mer än man tänker vid första anblicken. För att de når så många, och kan inspirera till vidare steg.
Jag tänkte lite mer på det när vi var på treårstestet med Nye. Ella, som är 20 år nu, är den som under drygt två år (sedan vi köpte honom) haft huvudansvaret för att utbilda honom, var också den som visade honom och red honom på testet. Jämngamla Amanda var med som medhjälpare under dagen. Hästen är inte född hos oss, men uppfödd och tränad här, så även om vi inte är uppfödare av svenskt varmblod, så känner vi oss i vart fall delaktiga i SWB och Ella har varit med även på deras ungdomssträff på Flyinge vid hingstarnas bruksprov. Men på treårstestet fanns ingen som uppmärksammade unga duktiga hästvänner.
 
Det är ingen tvekan om att även SWB vill satsa på unga, och de skrev en del om detta i sin senaste tidning. Men kanske kunde en viktig utveckling vara att uppmärksamma de unga som visar häst på unghästtesterna, så att de känner sig sedda. Det behöver inte vara märkvärdigt, men om man verkligen vill hitta fler unga som vill satsa för framtiden så tror jag att en liten positiv gest till de unga som visar intresse är viktigt. Och om man börjar bland gräsrötterna så kanske fler vågar och vill ta nästa steg.
 
Jag tror vi alla kan bli bättre på att utveckla detta, för att engagera fler unga. Detta är bara en liten del av de tankar jag har. Om du har fler idéer, som du tror att jag kan bidra till att förverkliga så får du gärna höra av dig. Framför dem annars till någon annan som kan. Allt kanske inte blir genomfört, men vi kan säkert bli bättre. Allesamman. För framtiden.
 
3 kommentarer

Jag blir glad

 
Jag blir glad när jag ser föreningsarbete som fungerar. Ett jättefint exempel var fjordhästföreningens arbete i samband med Eurohorse.
 
Ingemar och Elsa Vendelstrand var där med sin EM-medaljör Lusanna. Hon har varit där många år nu, och i fjol fick de pris för bästa paddockprogram. Ett program som visar på ett väldigt fint samarbete mellan kusk och häst. Precist och lugnt visar de hur långt man kan komma.
 
Såklart att många vill se det. De hade en visning inbokad per dag i paddocken, men de fick göra ett flertal extraföreställningar. Det kom också andra som ville låna den snälla och fina hästen och ha med i sina inslag. Härlig reklam med andra ord.
 
Mellan uppvisningarna fanns Lusanna i en box, och lät sig tåligt i att beundras och klappas. Snäll och bra då med.
I närheten fanns föreningens monter och vår trogna PR-kommitté. Långa dagar står de på mässor och informerar, värvar medlemmar och ger föreningen ett trevligt ansikte. Jag tror att alla som kommer dit kan känna sig nöjda med bemötandet.
 
Då blir jag glad och stolt. Jag hoppas att fler ska bli inspirerade att hjälpa till. Det är inte så glassigt som det kan se ut att stå på mässa, och det finns många andra uppgifter som det också behövs funktionärer till. Om du vill hjälpa till så finns det en uppgift för alla. Ju fler vi blir ju roligare kan vi få.
0 kommentarer