Det sluttande planet


Var ska man dra gränsen 
när hälsan och välbefinnandet hos ett älskat djur sakta försämras? Hur långt är rimligt att ta sig nerför det sluttande planet, och hur vet man det?
 
Ibland kommer slutet hastigt och abrupt. Någon gång som ett akut dödsfall, men kanske oftare som ett snabbt insjuknande med allvarlig symtom. Det är jobbigt och tufft, men för de flesta ändå rätt tydligt vad de måste göra.
 
Att ta sitt ansvar för sitt djur, både att ge ett bra liv och att hjälpa dem att slippa när livet inte längre är bra, är viktigt. Ibland kan man rädda till liv genom vård. Ibland är det ett bättre eller nödvändigt val att rädda från lidande.
 
Jag kan inte påminna mig en enda djurägare som efteråt ångrar att de tog beslutet om avlivning för snabbt. Däremot många som är ledsna för att de lät det dröja för länge. Av olika skäl, men i backspegeln känns det inte bra. 
 
Jag tror att det är en bra hjälp att ha tänkt igenom detta i god tid innan, kanske redan när man skaffar djur. Man vet inte när och man vet inte hur.
 
Men man kan tänka igenom var gränsen bör gå. Hur ska djuret kunna leva sitt liv? Vilka kvaliteter ska djuret ha, och vilken vård är jag beredd att låta dem gå igenom?
 
Självklart kan du ta hjälp av din veterinär. Ställa viktiga frågor, ta reda på vad alternativen innebär och vilken tidshorisont som är trolig. Gärna också få hjälp att tolka beteenden. Men kom ihåg att det är ditt beslut och ditt ansvar. 
 
Du känner ditt djur bäst, men inte alla djurägare förstår att tolka signalerna fullt ut. Olika individer och olika arter reagerar och visar saker olika också. Bytesdjur, där jag tycker att kaniner hör till de allra svåraste att läsa, döljer ofta sin ohälsa, då det är livsfarligt att visa sig svag i naturen.
 
Men även andra djurslag har signaler som vi inte alltid förstår. Många säger att den inte har gnällt, eller att den "haltar men har inte". Visst kan det förekomma hälta utan smärta, men det är sällsynt - de haltar för att de har ont oftast. Frågan är hur mycket och vad man kan göra åt det. Gnäller gör de nästan aldrig, inte på det viset. Att låta en veterinär undersöka djuret och fråga om det man sett kan ge en bra helhetsbedömning.
 
Att lista saker som djuret gör när den är frisk kan vara en vägledning. Som att ha bra aprit, kunna och vilja gå på promenader, ta sig upp och nerför trappor, om man är hund. För en häst är det viktigt att kunna och orka följa flocken, kunna äta och hålla hullet (dåliga tänder är ett vanligt problem på äldre hästar).
 
Självklart kan promenaderna bli kortare för en gammal hund, men när livsglädjen inte finns så är det antagligen dags. Och visst kan en häst behöva täcke, men om du har det för att inte grannarna ska se hur mager den är, så kanske det är dags att ställa sig några viktiga frågor. Det handlar inte bara om den kan överleva lite till. Jag tycker att de har rätt att leva. Och det betyder att de har rätt att dö, när livet inte är bra.
 
En annan bra sak är att ha en plan för ungefär hur det ska gå till när det är dags att ta farväl. Både för att vara förberedd rent praktiskt, men också för att träna på att närma sig de svåra frågorna innan de tränger sig på.
 
Våra djur lever oftast kortare än vi. Så även om vi är beredda att kosta på dem all tänkbar vård så finns en bortre gräns. De älskar oss okritiskt, så låt oss ge dem kärleksbeviset att slippa lida, och att ta vårt ansvar hela vägen. 
 
 
0 kommentarer