För hög kadaveravgift?

 
Ganska ofta får jag höra att det kostar för mycket att bli av med en död eller avlivad häst. Det är sant att slutet av hästens liv många gånger blir kostsamt. Vilka alternativ som finns och vad de innebär skrev jag om för ett tag sedan, så kika gärna där om du vill uppdatera dig.
 
För de allra flesta handlar det om flera tusenlappar, och det är mycket pengar. Vare sig hästen ska omhändertas för energiåtervinning eller kremeras så får man betala. Både transport och omhändertagande kostar pengar. I många fall bakas det ihop till en summa som man kan få veta i förväg. Även begravning och att anlita en som gräver innebär för de flesta en kostnad.
 
Sura, tråkiga pengar i en tråkig situation. Så är det. Men inte precis oväntat. Om det nu inte var så att man tänkte slakta hästen, och det inte gick av någon anledning. För det kostar ju inte, även om man förstås inte blir rik på det.
 
Så det är lika bra att förbereda sig för det. Helt enkelt se till att ha de pengarna undanlagda till den dag de behövs. Ett sätt att ta ansvar som hästägare. Tänka igenom hur man vill ha det, och se till att ha råd att göra det. För hästens skull.
 
Tidigare tyckte många att det var orättvist att det var mycket billigare att få en död ko omhändertagen. Ja, det skiljde mycket, men det var nog inte orättvist. För varje ko som slaktades så drogs en summa för att bidra till kostnaden för de kor som istället blev kadaver. Någon sådan gemensam pott har aldrig funnits för hästar. Så olika, men inte orättvist.
 
Man kan tycka och tänka mycket om detta. Jag tänker att jag inte kan förvänta mig att någon annan vill betala för att jag har häst. Om hästen gör nytta som landskapsvårdare så kan det ju vara något att få betalt för. Men att någon annan skulle betala för min döda häst - nej, jag förväntar mig inte det.
 
0 kommentarer

Rätt att säga nej?

 
Har en veterinär rätt att säga nej till att avliva djur? För att man tycker att uppdraget är att rädda liv. För att man inte vill döda, eller vara mördare, som en del drar det till. Ja, det finns de som tycker det. Det finns veterinärer som gör det valet.
 
Jag håller inte med. Jag tycker att det är fegt och saknar helhetssyn. Är det alltså OK att lämna dessa svåra uppdrag till andra, att bara ta de roliga och tacksamma bitarna av ett jobb? Att avsluta ett djurs liv kan ske av många olika skäl, men även om det är väldigt nödvändigt och på så vis bra, så är det aldrig roligt. Det är uppdrag som tar kraft, och dagar som det blivit flera sådana händelser så är jag trött.
 
Men jag gör det, för djurens skull och också för ägarnas. Det behövs någon som finns där även i de svåra stunderna. Det är ofta som detta betyder att lidande tar slut, att en plågad kropp får frid. Ibland är det inget lidande eller sjukdom före, men det kan ändå vara det minst dåliga alternativet.
 
Därför har jag också avlivat friska kattungar, och en del andra friska djur också. Det kan kännas sorgligt, men ibland är det ändå det bästa valet i det läge som är.
 
Jag ser mig inte som ett offer för den skull. Jag har haft mitt val. Valet att bli veterinär eller något annat. Det finns en hel massa jobb med djur (eller utan djur), där man slipper avliva. Det finns även veterinära jobb utan att den delen ingår. Men när jag har ett arbete med att bota och undersöka djur så menar jag att uppdraget att ta ansvar för avlivningar också ingår. Om jag inte vill det så får jag göra ett annat val.
 
Lite orolig blir jag när jag ser hur frågor som dessa blir vanligare. Det senaste och som synts mycket är barnmorskan som inte ens vill dela ut dagen-efter-piller. Självklart har hon ett val - att arbeta som barnmorska eller att välja något helt annat. Eller förstås att hitta en tjänst där bara de gulliga delarna ingår. Nu tror jag inte att det alltid är så gulligt att stå på förlossningen heller. Precis som i det veterinära jobbet så går det inte alltid bra, och det blir inte alltid härligt och ett nytt spirande liv. Och jag är säker att jag på min förlossning ville ha en människa som inte dömer, som vill hjälpa mig på min resa, i mina val. En fegis eller låtsashjälte är inte vad jag behövde att hålla i handen.
 
Klart att vi alla vill vara där när det fungerar som man hoppas. Men att ta ansvar och göra ett jobb fullt ut är att våga och orka ta ansvar för alla delar. Utan att döma den djurägare som tagit beslutet att avliva sitt djur, även om det kanske funnits mer att göra, i teorin. Jag har rätt att säga nej, och är skyldig att ta ansvar för det jag gör och för det jag låter bli att göra. Om man tar med sig alla de delarna så är det nog inte så svårt, egentligen. Jag tycker valet är självklart, om jag inte tänker bara på mig själv. Det handlar om både rättigheter och skyldigheter, för oss alla.
 
7 kommentarer

Underbara läsare

 
Tack alla ni underbara läsare av bloggen! Tack vare er och era kommentarer så får jag inspiration att skriva vidare. Ibland räcker ett kort, men varmt och äkta tack - det kan göra min dag. Ibland får jag ta del av era erfarenheter och tankar eller frågor. Det kan hjälpa mig att se att jag inte formulerat mig väl nog, eller också ge mig en ny tanke eller vinkling.
 
Och så blir jag förstås väldigt taggad av att ni blir fler och fler. Den senaste veckan har över 12.500 sidor visats för mer än 10.000 besökare, varav över 6000 på en dag. Vissa timmar har drygt 700 personer varit inne och läst.
 
Inlägget "Sviker du din gamla häst?" är läst mer än 8600 gånger, och det har över 100 gilla-markeringar i bloggen, vilket fick det att ligga på topplistan i flera dagar. Tack för det! För att ni gillar och kommenterar, och för att ni delar vidare ofattbart många gånger på Facebook!
 
"Döden, döden, döden" var titeln på en installationsföreläsning på SLU för inte så länge sedan. Lotta Berg hade valt en uppseendeväckande titel på ett svårt och viktigt ämne. Det slog mig nyligen att många av mina mest lästa inlägg är på detta tema också. Det fick mig att fundera lite.
 
Det är ju så mycket mer som jag tar upp och vill ta upp. Men kanske är det så att många andra väjer just för dessa svåra frågor. Jag vill inte att de ska skymma sikten för allt som är ljust och bra. Men jag vill å andra sidan att vi också vågar prata om det som är svårt. Faktiskt för att göra det svåra lite lättare. Jag förväntar mig inte att alla ska tycka precis som jag, men jag är nöjd om fler tänker igenom flera olika sidor av en sak.
 
Om jag har kunnat bidra till det, i alla fall lite, så är jag glad. Jag kommer säkert tillbaka till sådana ämnen, men också många andra. Tack också till er som lämnar förslag på ämnen. Ibland tar jag dem nästan genast, ibland dröjer det lite och ibland vet jag inte riktigt hur jag ska få till det, eller vad jag vill säga om det.
 
Men ofta kommer det nog med i någon form, även om den som föreslog kanske inte helt känner igen det. Förhoppningsvis blir det OK ändå. Jag utgår från mig och mina erfarenheter, och det som jag har lärt. Med en stor portion nyfikenhet så blir det lite mer och mer. Så tack än en gång för att ni triggar detta! Och fortsätt gärna dela!
 
 
 
1 kommentar