2017 - Redan sista dagen!

2017 är snart slut, och som många andra tänker jag tillbaka och summerar. Ett år av glädje och sorg, med- och motgång. Man kan välja att se glaset som halvfullt eller halvtomt, och jag ser oftast möjligheterna, och sparar de fina minnena. Som alltid finns det många fina saker att ta med sig, och också saker att lära sig av.
Rone Kry
Men visst hade vi en tung start på 2017. Bara några dagar in på det nya året drabbades Rone av tarmvred och jag fick avliva honom, bara drygt ett halvår gammal och snart på väg till sin nya ägare. Ja, det var verkligen både sorgligt och inte alls vad vi hade tänkt.
 
Några månader senare kastade Finja ett stoföl ungefär två månader för beräknad fölning. Ett efterlängtat stoföl, som vi aldrig fick lära känna. Det visade sig senare att det inte blev något föl alls efter Brynje i år, då Muska och Porla aldrig blev dräktiga, och Hellvi som vi hoppats på hade tappat sin dräktighet lite i smyg. Så extra tråkigt att det inte blev en fin dotter efter Brynje och Finja.
Furubäcks Io
Det tredje dödsfallet kom i slutet av året, då Furubäcks Io blev utdömd på grund av en gammal skada i kotleden, och han slaktades i november. Io flyttade till oss vid påsk, och trots den korta tid som vi fick tillsammans så hann vi verkligen bli förtjusta i hans härliga utstrålning och rörelser. Vi hoppas att han ska få tre fina föl 2018, varav två hos oss, och vi har stora förhoppningar på alla tre.
Rena
Men fler hästar har kommit och gått under året - ett år då det verkligen varit dynamiskt i flocken. Rena flyttade till oss i mars, och var precis den trygga läromästare för Unni som vi hoppades på. En stor och charmig personlighet, som i slutet av året fick flytta vidare till en ny liten ryttare som behövde kloka och fina Rena. Att Unni ville börja rida igen är ett av årets stora glädjeämnen, och det har varit fantastiskt att följa hennes utveckling, som minst sagt gått i raketfart. I augusti kom låneponnyn Denver, och med honom har hon redan varit ute på flera pay and jump och hoppträningar. Också Denver är en fin läromästare, så det är fint att vi får låna honom.
Denver
 
Hejde Kry
En tillfällig gäst var Hejde, som kom hit för vidareutbildning under sommaren. Han är en häst som gjorde oss glad varje dag med sin positiva inställning till allt, och det gläder oss mycket att han under hösten har fortsatt att utvecklas hemma och verkar fungera precis så bra som vi hoppades.
New Discovery (SWB)
Nye gjorde treårstest i maj, och vägen fram till det med inridning och träning var en kul och bra erfarenhet för Ella och mig. Mysigare varmblod är svårt att tänka sig, men vi kom ändå till beslut om att sälja på hösten, och jag tror att även han har hittat ett jättebra hem. Det ska bli spännande att följa hans utveckling som dressyrhäst under de kommande åren.
Aska Kry
Det har varit ovanligt tunt med tävling och utställning i år. Bortsett från några träningstävlingar samt Nyes treårstest så är det egentligen bara Askas visning på premiering som är värd att nämna. Hon gjorde det ännu en gång med bravur och fick finfina 42 poäng igen. Nu håller vi tummarna för ett bra resultat som treåring, så att Muska blir klar för superelit. Och Ella fick en fin avslutning på året som handler, då hon fick visa fina AnnaBelle på Årets kallblod på Friends, efter att ha hoppat in och visat AnnaBelles mamma Hjorthöjs Luna på riksutställningen. Det blev ett fint minne!
 
I slutet av året så kom en gammal bekant och kär häst hem igen, då vi köpte tillbaka Desolett igen. Det känns väldigt bra, och jag är så glad att hon är här igen. Jag tror att hon också är nöjd med det. Så med vår lilla flock, som nu består av fem hästar (varav en lånad), och där två ston är dräktiga ser vi fram emot 2018 och hoppas att det ska bjuda på färre avsked och många roliga stunder med hästarna. Gott nytt år!
 
En gammal bild på Ella och Desolett på framridning till tävling. 
 
0 kommentarer

3 år med bloggen

 
Idag är det precis tre år sedan jag lite trevande började blogga. Det hade blivit allt motigare att uppdatera hemsidan, så jag ville prova något nytt. Det började med sådär ungefär 30 läsare per dag, och det var lite oklart vad jag ville skriva.
 
Nu läser du inlägg nummer 1125, och det hade jag nog inte vågat tro att det skulle bli så många. Men jag får så mycket härlig respons och har så många fina läsare att det faktiskt blir roligare och roligare att skriva.
 
Och visst, det går lite upp och ner. En del inlägg är kanske mer vanliga, men jag tänker att det får finnas sådana också. Andra läses och delas desto mer. Jag tänkte att jag firar treårsdagen med att länka till några av de allra mest lästa inläggen under dessa år, och så återkommer jag med något nytt imorgon. Många av dessa handlar om döden, trots att väldigt lite av de totala gör det, men kanske är det så enkelt som att många andra undviker detta tunga ämne. Som trots att det är svårt är så viktigt att våga prata om. Men som alltid kommer det att blandas inlägg med lite olika teman här framöver också, men här är några av era favoriter:
 
Om att "adoptera" en hund: http://stuterikry.blogg.se/2017/november/ni-verkar-vara-sana-djurvanner.html
 
Om det svåraste beslutet: http://stuterikry.blogg.se/2016/may/doden-ar-ingen-dalig-djurvalfard.html
 
Om att tänka igenom vad man stödjer: http://stuterikry.blogg.se/2016/december/en-riktigt-dalig-julklapp.html
 
Om smittskydd och hästar: http://stuterikry.blogg.se/2016/july/kan-jag-lana-en-hink.html
 
Om att inte ducka för vårt ansvar som hästägare: http://stuterikry.blogg.se/2017/january/sviker-du-din-gamla-hast.html
 
Om det sorgliga slutet på Rones liv (mer finns i fler inlägg i början av januari i år): http://stuterikry.blogg.se/2017/january/den-sista-dagen-i-hastens-liv.html
 
 
 
1 kommentar

Är det fult att prata om pengar?

Är det fult att prata om pengar i samband med hästens död? Jag tycker inte det, men jag har upplevt att många duckar för frågan. Och jag har också sett att det i sin tur kan orsaka problem den dag då det är dags. Helt enkelt för att man inte är beredd och har kunskap.
 
Alla har ju hört att man inte får något betalt för en häst till slakt. Så därför tycker en del att man lika gärna kan "kryssa bort" hästen från livsmedelskedjan. Det spelar ju ändå ingen roll... Och så vill man ju inte hästen ska slaktas.
 
Ibland vill man ju verkligen inte det. Det kan bero på olika saker. Och ibland går det inte. För att hästen har fått mediciner som gör att den aldrig får slaktas, eller den har fått ett ersättande pass, som också gör det omöjligt. Eller för att den inte är frisk nog. 
 
För mig är det snarare så att jag ser flera skäl att faktiskt låta hästen slaktas. Jag tycker att det är ett miljömässigt bra alternativ. Vi tar vara på bra kött från ett djur som haft det bra. Det känns fel att bara destruera en sådan resurs, och det är inte det bästa för miljön att gräva ner kroppen. Speciellt inte om den är avlivad med medicinsk metod, som ju gör att det också finns gifter i kroppen. Känns inte så bra, särskilt inte här, med viktiga vattendrag en bit bort.
 
Om man ska slakta så är det bultpistol som gäller (och det kan man förstå använda annars också). Jag upplever det som det mest skonsamma för hästen i de flesta fall, och väljer alltid för mina hästar. Om hästen är OK med att transporteras till slakteriet så tycker jag alltså att det är ett bra sätt för hästens skull. De gånger jag har varit med (och det har jag både med egna hästar och i andra situationer) har det alltid gått lugnt och fint till. Och sedan behandlas kroppen även fortsättningsvis med respekt - den ska ju bli mat.
 
Att man kanske inte vill äta sin egen häst är en annan fråga, tycker jag. Klart man inte måste. Men jag har inga problem med att äta hästkött. Om det är svenskt, som allt kött jag väljer.
 
Och det är ju inte slakten som är det sorgliga. Det är ju det att hästen inte kan leva längre. Men den frågan kommer vi ju inte undan ändå, om vi är ansvarsfulla hästägare, som står vid hästens sida och vill dess bästa även i den svåraste stunden.
 
Och hur är det nu med pengarna då? Ja, det största problemet är faktiskt att hitta ett slakteri som tar emot häst. De blir färre och färre, och som jag ser det är det verkligen ingen fördel för varken hästar eller hästägare. Tvärtom.
 
Det är sant att priset på hästkött är lågt. Det varierar lite mellan slakterier och hästens klassning (man klassar alla slaktkroppar efter muskelansättning). När vi slakade Io fick vi 7kr kilot. Han var inte en jättestor fjording, och vikten stannade vid 238 kg (slaktvikten är ungefär halva levande vikten), så med moms blev det lite över 2000 kr.
 
2000 kr för en hel häst - det är inte mycket! Fast om jag då jämför med vad det skulle kosta att få honom avlivad och bortkörd med kadaverbilen för att bli energimassa, så är priset 4800 kr upp till 250 kg och 5400 över 250 kg (vet inte om de räknar levande totalvikt eller slaktvikt).
 
Det är en skillnad på 6800 till 7400 kr! Det tycker jag är mycket pengar! Det är inte alls huvudskälet till att jag väljer slakt, men det är klart att det finns med i tanken, och kan göra det värt att göra den tunga resan, som var jobbigare för mig än för hästen. Och jag har träffat mer än en hästägare som haft svårt att i det akuta läget fixa fram dessa över 5000 kr. De ska betalas direkt vid hämtning - inget alternativ ges. Och det är hemskt när hästen inte får sluta sina dagar när den skulle behöva det, bara för att det saknas pengar.
 
Jag har en buffert, så jag kan betala det om det behövs. Men förutom alla andra skäl att välja slakt så tycker jag också att jag kan använda dessa pengar för att göra något bra för de hästar jag har. Kanske en ny uppvärmd vattenbalja eller något annat som är bra för dem. Så jag tror att det ibland är rätt bra att prata om pengar. Och allt annat runt detta med avlivning. Bara för att kunna veta vilket val som är bäst för just dig och din häst, den dag det är dags för det svåraste beslutet.
 
 
 
1 kommentar