En liten tillbakablick

Kommer du ihåg tjejen som inte hade ridit på mer än 1½ år? Som bestämde sig för att börja rida igen, att trotsa rädslan och våga.
Hon började med att sitta på gamla Muska. I hagen, stilla och stabilt. Sedan åkte vi och hittade världens snällaste Rena. Och världens långsammaste Rena. Bromsen fungerade alltid. Gasen var lite trög. Ingen kunde trava så sakta som hon. Men hon var precis vad vi behövde.
Sedan har det hänt massor. I jul åkte vi och hälsa på en stor häst på ungefär 170 cm. Unni har knappt ridit alls på stora hästar, bara provat att sitta ett par gånger.
Nu bara red hon. Som om det var hur lätt och självklart som helst. I alla gångarter och med ett leende. Det var en snäll häst, och det var ju bra. Men när jag tänker tillbaka är det svårt att tro att det är samma tjej.
 
Hon har vuxit en del utanpå. Blivit lång och ståtlig, ungefär 180 cm. Men allra mest har hon vuxit inuti. Tillsammans med snälla kloka ponnyer, som Rena och Denver.
 
 
 
2 kommentarer

Vill inte byta

 
 
"Jag vill inte byta mot någon av de andra", sa Unni efter förra hoppträningen. 22 år gamla Denver hade verkligen jobbat på fint, och Unni lyckades hitta den fina, härliga galoppen så att avstånden på fyra galoppsprång stämde perfekt. De rullade på stabilt, och det såg så fint ut. Känslan var också fin.
 
En vecka innan gick det inte lika bra. Denver var lite seg, Unni fick inte fram honom så bra som hon och tränaren ville. Han är ju bussig ändå, och gör sitt bästa på något sätt. Men när han lyckas peta in ett galoppsprång mellan hinder i studsserien och sedan ändå krånglar sig över det avslutande hindret på 90 cm - ja, ska man skratta eller gråta...
 
Vi  kunde ju inte låta bli att snegla på den snygga connemaran med härlig galopp och fin hoppteknik då... Fast även då, så var det Denver närmast hjärtat. En sådan ponny som alltid är bussig, alltid tar bra hand om sin ryttare och nästan alltid är på gott humör. Det är ju en sådan vi vill ha. Fast han inte är snabbast eller hoppar högst. Hans värde mäts inte i prisrosetter.
 
 Hans värde mäts i att han är trygg och ger glädje. Man kan lära sig rida i lugn och ro, och han ställer upp på det mesta. Till och med när han tycker att man har byggt väldigt kort i kombinationen (studsen...) ;-) Och jämför gärna bilden överst och den nedanför  - det är bara knappt ett år mellan den allra första pay and jump-starten i 40 cm till lokal lätt D med felfri ritt i två faser. Det säger väl en del om denna ponny!
 
 
 
3 kommentarer

Inomhusdebut

Igår gjorde Unni och Denver sin första hopptävling inomhus. Det var lätt D A:0/A:0 i Vetlanda, och alltså bara andra gången som Unni red en tidshoppning.
 
Sedan de började tävla på lokal nivå har de hunnit med mest clear round-klasser. Sex sådana starter har de gjort sedan april, och bortsett från senaste tävlingen för några veckor sedan då Unni red lätt E och lätt D clear round, så har hon aldrig gjort mer än en start per dag. Bortsett från att de två första hade varsitt förargligt tidsfel så har alla rundor varit felfria, och alla alltså felfria på hinder. Även den stilhoppning och den andra A:0/A:0 som hon red i somras, har varit felfria ritter. Inte ett stopp och inte en rivning på hittills nio klasser (och åtta tävlingsdagar).
 
Tempot har blivit successivt bättre, och allt annat med, så nu kände sig Unni redo att satsa på lite snävare svängar och försöka få till en hygglig tid. Denver är inte supersnabb, men stabil och bra, och den mest älskade ponny man kan tänka sig. Dessutom alltid snäll och bra att ha med sig ut.
Det var 24 starter i kategori D, lätt D, och Unni startade som nia. Hon och Denver följde sin plan. Felfritt i grundomgång, ökade lite till andra fasen och red vägar hon bestämt innan, så felfritt även i fas två. Tiden placerade henne fyra efter målgång, men efterhand som klassen gick så kom förstås fler snabba och felfria. Vi räknade inte med något annat, och vi var jättenöjda som det var.
 
De slutade elva av 24, alltså på övre halvan. Riktigt bra jobbat av 22-årig ponny och 14-årig ryttare, som för ungefär ett halvår sedan red sin allra första hopptävling (inte ponnyn - han är van)! Någon tidshoppare blir han väl aldrig - det är han för gammal och klok för. Men jag tror att (bortsett från att det väl blir lite mindre tävlat en tid framöver) att den första placeringen inte är så väldigt långt borta. De har gjort en enastående resa tillsammans i vilket fall! Bra jobbat, Unni!
 
 
 
 
 
 
2 kommentarer