Man får vara besviken

Det är helt OK att bli besviken när man tävlar. Det var Unni igår. En jämn och stadig runda, felfri på hinder och fina vägar, men lite för lågt grundtempo, och så blev slutresultatet 1 förargligt tidsfel igen. Klart att det känns motigt.
 
"De hade ju så fina rosetter", sa hon. Den meningen speglade hela känslan i att se den där rosetten segla iväg framför nosen på en. Ha tränat, putsat, knoppat och gått upp tidigt. Ridit fram och förberett sig, memorerat banan ordentligt, och så ridit hela banan. Med 0 fel. Nästan...
Men när man är besviken så är det ändå viktigt att vara OK med sin häst. Det var hon också. Klappade om honom, travade av och skrittade en lång stund. Satt sedan av och stod långt borta och småpratade med honom. Man måste få ta tid att låta besvikelsen lägga sig.
Sedan svarade hon lugnt alla som frågade hur det gått. Och fick bra svar tillbaka, om att det var bra, om att felfri på hinder i andra tävlingen är helt OK. Det är det ju. Det är jättebra gjort. Och banan var jättefin och bra, med så fina och rimliga hinder, och ett bra underlag. Arrangören gjorde det bra, och tävlingsplatsen fungerade fint. Vi glömde säga tack när vi åkte, men skickar ett tack så här. Tack till alla som såg till att det blev en bra tävling.
 
Men just då var känslan att lusten att tävla var borta. Vill inte mer. Vi får se hur det blir med det. Man måste inte tävla. Men man måste inte heller bestämma om framtiden precis när man fått veta att målet inte riktigt nåddes idag. Egentligen är det ju ändå superbra - bara drygt ett år efter att hon återupptog ridningen. Och några timmar senare bestämde hon sig för att ge det en chans till om ett par veckor. Kanske kan det bli både felfritt och inom tiden, och annars förhoppningsvis en bra erfarenhet i alla fall. Hon tycker om sin häst och berömmer honom för bra jobb, och det är rätt tänkt.
 
 
 
 
3 kommentarer

Fin framtid för fjordhäst

 
 
Snart är det dags för tävlingar och uppvisningar på Friends. Bland ett stort antal andra raser så finns det också en gäng härliga fjordhästar. Och så de fantastiska människorna runt om dem - fjordfamiljen, som vi ibland säger.
 
Det stämmer bra, inte minst för att här finns en gemenskap mellan många olika åldrar. Man samlas runt hästen man tycker så mycket om. Många är med och jobbar år och efter år, och gör fin reklam för hästen.
 
Hästar som ställer upp på det mesta. Drar vagnar med märkliga lass, galopperar med tolkande tomtar, rids i dressyr eller bruks och WE, och mycket mer. Lite olika år från år, men de är alltid med och visar fint temperament och ett bra samarbete.
Ella med Hjorthöjs Luna ovan. Överst Johan med Kronos. liksom på bilden nedan.
 
Jag blir lite extra stolt när jag ser att vår ungdomssatsning inte bara är på pappret, utan syns även i de stora sammanhangen. Årets kallblod har som vanligt ett sto och en hingst per ras. Fjordhästarna visas i år av två duktiga Young handlers, som båda visat fina framgångar på visningstävlingar. Johan Lundberg Larsson visar Kronos, som varit BIS både på SM och på riksutställningen. Ella Råhlén visar AnnaBelle, som hon fick frågan om att presentera efter att hon visat AnnaBelles mamma på riksutställningen, då ägaren hade skadat knäet.
 
Lunas ägare lade ut en fråga om hjälp att visa. Självklart ställer vi upp i fjordfamiljen, och Ella tyckte bara det var roligt att visa Luna, som fick dagens enda tia på skritt. Det var ändå lite oväntat, men väldigt roligt att frågan om att visa AnnaBelle sedan gick till Ella, som förstås varit och hälsat på och tränat några gånger med en treåring som hon ju inte kände innan.
Ella var även med på föreningens domarkurs, som är en annan av Svenska fjordhästföreningens ungdomssatsningar. I år gick steg 2, och en annan duktig deltagare på kursen var Frida Johansson. Frida fick därför frågan om att vara föreningens representant i juryn för Årets kallblod. En fråga som hon glatt besvarade med ja, och vi vet att hon kommer göra ett bra jobb!
 
Så med två ungdomar vid tygeln och en i juryn känner jag att vi är perfekt bemannande på Årets kallblod. Bakom står lite mer erfarna uppfödare och ägare, som kan ge den uppbackning som man är bortskämd med i fjordfamiljen. Kom gärna och heja på fjordhästarna och de andra fina kallbloden på söndag kväll - både i mässpaddocken och i stora arenan på Friends!
AnnaBelle, och så till sist ett foto från exteriörkursen, med Frida mitt i gänget.
 
 
 
0 kommentarer

Felfritt!

Igår gjorde Unni och Denver sin debut på hoppbanan. Pay and jump 40 cm på Tranås ridklubb var precis lagom start. Lagom långt borta, lagom högt och kända omgivningar och människor. Att få träna på att tävla i lagom svårighet är jättebra.
 Denver är rutinerad på hopptävling, och det märktes. Han var lugn och cool, lät sig inte stressas av andra som fräste omkring på framhoppningen. Men när han kom in på banan spetsade han öronen, och tänkte nästan hoppa hinder nummer sex innan start.
 
Det lyckades Unni avstyra utan problem, och sedan galopperade de runt den sju hinder långa banan i fint tempo. Denver verkade trivas och bjöd bra (kolla ovan!), och Unni följde med mjukt och balanserat. Felfritt över alla hinder! Och beröm från domaren om en riktigt snygg ritt, som hade haft chans på stilhoppning.
 
Rosett får alla deltagare som vill köpa, och det var klart vi ville. Kändes ju extra bra efter en felfri runda, men roligt och bra att möjligheten hade funnits ändå. Ett fint minne från en bra dag. Vi ser redan fram emot nästa tillfälle!
 
 

 
 
0 kommentarer