Felfritt!

Igår gjorde Unni och Denver sin debut på hoppbanan. Pay and jump 40 cm på Tranås ridklubb var precis lagom start. Lagom långt borta, lagom högt och kända omgivningar och människor. Att få träna på att tävla i lagom svårighet är jättebra.
 Denver är rutinerad på hopptävling, och det märktes. Han var lugn och cool, lät sig inte stressas av andra som fräste omkring på framhoppningen. Men när han kom in på banan spetsade han öronen, och tänkte nästan hoppa hinder nummer sex innan start.
 
Det lyckades Unni avstyra utan problem, och sedan galopperade de runt den sju hinder långa banan i fint tempo. Denver verkade trivas och bjöd bra (kolla ovan!), och Unni följde med mjukt och balanserat. Felfritt över alla hinder! Och beröm från domaren om en riktigt snygg ritt, som hade haft chans på stilhoppning.
 
Rosett får alla deltagare som vill köpa, och det var klart vi ville. Kändes ju extra bra efter en felfri runda, men roligt och bra att möjligheten hade funnits ändå. Ett fint minne från en bra dag. Vi ser redan fram emot nästa tillfälle!
 
 

 
 
0 kommentarer

Träna vidare

Unni har utvecklats jättebra sedan hon började rida igen. Kanske nästan för bra... Från att inte vilja rida alls till att hoppa hinder på 70 cm och galoppera på uteritter i friskt tempo. Bara sedan i våras.
 
Att åka av på uteritt avskräckte inte. Lite senare blev det mycket bus i samband med hoppning. Denver bockade och busade och Unni hamnade på halsen och gled av. Hon tog det bra med.
Men jag tog det som ett tecken på att det var dags att göra en halvhalt, befästa och bli trygg. Buset hos Denver berodde nog delvis på att det lite för fort blivit lite för svårt. Så vi sänkte tempot och hinderna. Hoppar små hinder igen. Det är lagom för att hitta sits och balans.
Finns ju ändå utmaningar att lägga till. Som att åka iväg och hoppa på annan plats. En gammal rutinerad ponny som Denver tog det avspänt, och det funkade jättebra. Nästa mål blir en pay and jump. Vi har enats om att 40 cm räcker. Och att det är en träning, så skulle han slarva och peta ner ett hinder eller få andra fel så är det inte något nederlag. Detta är ju bara ett steg på vägen. Och framför allt ska vägen vara rolig, helst hela tiden.
 
 
 
 
1 kommentar

Använda skalan


Det har den senaste tiden diskuterats en hel del hur dressyrdomare använder sin tiogradiga skala. Även vid exteriörbedömning används en tiogradig skala, och även om det inte görs på exakt samma sätt som vid dressyrtävlingar, så kan den förstås vara värd att diskutera och fundera över. Det görs säkert också, inte minst när hästägare funderar över resultat de fått. På helgens fortsättningskurs i exteriörbedömning djupdök vi i ämnet, och en av de nya saker som togs upp för deltagarna var just att sätta poäng. På grundkursen körde vi utan poäng, och fokuserade helt på att kunna göra en bra verbal beskrivning. När den är på plats är en stor del av jobbet gjort, och poängen blir mycket lättare att få rätt.
Det betyder inte att det är lätt med poäng, men det kan vara spännande att fundera en stund på det hela. Vedertaget är att man med betygen menar att 10=excellent, 9= utmärkt, 8= mycket bra, 7= bra, 6= mindre bra, 5= ganska dåligt oh 4 =dålig, ej godkänt. Det är alltså inte exakt samma som i dressyr, och det är heller inte precis samma syn som man har på det i andra länder. Det kan man tycka olika om, och det tål att diskutera, men ingen enskild domare kan gå in och ändra på detta ensam. Givetvis krävs en hygglig samsyn för att systemet ska få förtroende av alla berörda. Och samtidigt måste det också vara så att vissa skillnader finns. Gränsen mellan 7 och 8 är ju inte knivskarp, och det blir det inte även om man inför halvpoäng (som vissa raser har). Och det är inte heller så att bara för att det står t.ex. utmärkt så betyder det att det självklart blir en nia i betyg. Det kan ju t.ex. stå "Utmärkt rastyp, något svag könskaraktär" och då kanske betyget landar på 8 för punkten som helhet.
Betyg under 4 används i stort sett inte alls. Jag tror inte någon vågar uttala sig säkert om skillnaden på 2 och 3... Det är i praktiken så att det mest är 7, 8 och 9 som används. Jag sammanställde statistiken för utställningar 2007. 3767 ponnyer bedömningar fanns. 56 % av dessa hade fått 8 på typ, 23 % hade 9 och 18 % hade 7. Bara 2 % hade fått 6. Samma mönster följde för de andra bedömningsgrupperna, med vissa skillnader. Medan typpoängen låg högst i snitt, så var det extremiteterna som fått lägst. Här var det 5 % som fick 6, och bara 2 % fick en nia, men fortfarande hade 52 % (mer än hälften!) en åtta. Om man tittade på sommarpremieringar så mönstret väldigt likartat.
 
Det finns flera förklaringar till att det ser ut som det gör. En viktig förklaring är att materialet är selekterat. Det är inte genomsnittshästarna som visas. På utställning tenderar dessutom de bästa att visas mer än en gång. Men även på sommarpremieringar görs en "förselektion". Det är fler bra hästar som visas. En ras som ligger högt i andel diplom är ardenner, och för några år sedan var det bara 12 % av de födda som visades på sommarpremiering.
Men det kunde nog också vara så att domarna kunde bli bättre på att använda skalan.  En orsak till att den begränsas är att om en häst får en sexa, så är det för de flesta raser så att dörren är stängd till att få diplom eller godkänd hingst. Syftet är att hålla en hög kvalitet. Risken är dock att det kan leda till en glidning i skalan. En häst som är 6,5, men är en trevlig individ kan nog lite lättare få en sjua, för att komma i "rätt" klass. Ibland i varje fall. På sätt och vis rätt tänkt, för det är inte meningen att bli slav under poängen.
Men få visade hästar och begränsad användning av skalan leder till att underlaget blir mindre användbart i utvärderingen av avelsdjuren.  Om alla födda individer visades så skulle det göra den allra största skillnaden. Om domarna var väl kalibrerade så har det också betydelse.
Det här är ett stort ämne. Jag löser inte det med ett blogginlägg, eller ens med en kurs över en helg. Men det är inspirerande och viktigt att diskutera. På kursen hade vi igår ett nytt gäng härliga hästar, och många av dem visade av duktiga unga handlers. Flera av dem var riktigt vassa i att lyfta fram sin häst på bästa sätt - och det spelar ju också roll för bedömningen. Kursens yngsta deltagare på hästsidan: fjordfölet Lindmarkens Brizard bjöd också på ett oförglömligt trick: Han ville klia sig mot sin piskförare, som stod vid hans sida, men tog i lite mycket, och medan Brizard lade sig ner på sidan, så välte han samtidigt Edith, som föll baklänges i en snygg kullerbytta över hans sida. Ett fantastiskt trick, som alla missade att filma. Lika minnesvärd var äldsta ponnyn på plats: new forest ponnyn Eskekärrs Zison som stolt visade upp sig 27 år ung. Ja, vi har haft en fin helg! Och poängen då? Jo, vi använde poäng mellan 6 och 9, och mest sjuor och åttor, så vi var väl som de flesta. Och de var nog bäst så ändå ;-)
 
 
 
 
0 kommentarer