Rullat fast!

 
En häst som fastnar i ryggläge är illa ute. Jag fick som liten höra om en häst som rullat sig i en plöjningsfåra och inte kom ur den, utan dog. 
 
Vi pratade om detta när vi strödde ligghallen för ett tag sedan. Unni tyckte det verkade överdrivet att jag efter att ha rullat ut halmbalen i mitten, fortsatte med att putta in halm mot innerväggen. För att undvika ett dike där en häst skulle kunna fastna i ryggläge. Tyngden av tarmar påverkar rätt snart andning och cirkulation kraftigt, och i värsta fall så att hästen dör. 
 
Som något av ödets ironi hände det ett tillbud bara någon timme senare. Jag red Desolett och hörde konstiga dunsar från ligghallen upp till ridbanan. Jag tänkte inte så mycket på det. Men något fanns nog ändå i bakhuvudet. För när jag släppt ut Desolett gick jag in i ligghallen. 
 
Där låg Ina på rygg vid väggen. Jag kanske hade fyllt upp för dåligt. Eller så hade de bökat redan. Hon hade i alla fall en kant bakom sig och hon kom inte upp. Jag fick undan lite så hon kom på sidan, men ringde sedan efter hjälp från Peppe. Just innan han kom så hade mitt grävande och dragande gjort skillnad. Vi hann aldrig rulla över henne, som jag tänkt, utan hon sprattlade till och kom upp. Lite tagen, men helt ok. 
 
Det gick bra den här gången. Men en viktig påminnelse. 
4 kommentarer

Kompisar

Med sin bästa vän går det bra att dela foder. Jag ser ofta två hästar stå bredvid eller mittemot varandra i samma hög grovfoder. Men det är bara vissa par som förekommer.
 
 
Ina och Iska förstås, föl och halvsystrar. De trivs ihop och gör gärna allt möjligt tillsammans. Äter också. Samma sak med Aska och Desolett.
 
 
Snälla Desolett kan dela med vem som helst. Ingen verkar kunna bli riktigt sur på henne. Hon äter ofta tillsammans med ett av fölen, oftast Ina. Ina och Iska kan äta ihop med Finja med.
 
 
Muska är helst själv. Iska kan få vara med, men helst ingen annan. Absolut inte Denver. De gillar inte varandra.
 
 
Om man får äta med sin vän är allt lugnt. Det är förresten väldigt lugnt i vår flock, även när de for nytt foder.
 
Jag har ibland undrat över varför det är så stridigt i många flockar. Av naturen slåss ju inte hästar om foder. De är ju inte rovdjur som ska kämpa om bytet. De ska beta och det kan alla göra samtidigt.
 
Klart att något extra gott vill alla ha. Och får man för lite grovfoder vill alla vara framme och förse sig. Kanske är det en konstlad hästhållning som driver fram ett ganska farligt beteende. Ja, jag menar om man råkar vara i vägen. Jag vet inte säkert, men det är värt att fundera på.
0 kommentarer

Hur tänker de?

 
När Iska hade kolik fick hon stå ut med en hel del. Jag stack henne, tempade, lyssnade och klämde. Och avslutade med att tvinga i henne paraffinolja och avmaskningsmedel. Inte mysigt förstås. Nödvändigt, tyckte jag, men inte så kul att vara dum.
 
Hon stod ut, och hade väl inte så mycket val. Men man kan ju undra vad de tänker när man gör sådana saker. Lite extra knepigt kan man ju tänka att det blir när matte är veterinär och den som också får göra allt det obehagliga.
 
Så jag blev faktiskt förvånad när hon ett par dagar senare följde med mig och Desolett till grinden. Hon lämnade hela flocken och följde med oss när jag skulle rida Desolett. Hon verkade tycka att det kunde vara kul att hänga med oss.
 
Hon brukar vara social och mysig, men nu var hon ännu gosigare. Det var ju bra, men kanske lite oväntat ändå.
 
Visserligen har jag upplevt det tidigare också i andra sammanhang. Jag är glad att det ofta kan vara så, trots obehagliga moment. Och jag funderar mycket på hur de tänker. Vilken logik har en häst, hur resonerar de?
 
När hon var sjuk hade jag en känsla av att hon kom och bad om hjälp. Kom till mig och ställde sig nära. Visste hon att jag kunde hjälpa litegrann? Eller hoppades hon bara? Eller var det något helt annat hon sa.
 
Kloka är de, helt klart. Att säkert veta vad de tänker är svårare att veta.
2 kommentarer