Stå och sova?

Alla har ju hört att hästar kan stå och sova. Ja, det är ju i alla fall delvis sant. De kan stå och vila, kanske kan vi kalla det att slumra. De låser knäet med hjälp av knäskålen, och så kan de slappna av och vila.
 
Men de kan inte stå och sova djupt. För att kunna komma ner i den livsviktiga drömsömnen (REM-sömn) behöver de ligga ner och sova. De kan hoppa över det en kortare period, och kompensera detta senare. Så gör nog en hel del hästar i en ny flock, eller kanske på tävling om de är ovana. Men i längden funkar det inte. De mår helt enkelt inte bra alls då. Och de kan bli så trötta att de faller ihop.
 
Det finns alltså tillfällen då hästen inte är trygg nog för att lägga sig i nya sammanhang och miljöer, eller ibland om underlaget är riktigt dåligt. Men det finns också hästar som inte vågar lägga sig av andra skäl. Det handlar oftast om äldre hästar, som har ont i benen eller kroppen. De har svårt att lägga sig, och de kan vara rädda att de inte ska komma upp.
 
Att komma upp snabbt och kunna komma iväg är helt grundläggande för ett flyktdjur. Så det är en väldigt stor stress att inte vara säker på att kunna komma upp. För säkerhets skull står de och vilar. Men det funkar som sagt inte så bra. Så till slut lägger de sig, eller faller, av ren utmattning.
 
Jag har träffat några sådana gamla hästar som blivit liggande. I några fall har det gått att få upp dem, men i andra har vi tvingats avliva hästen där och då. Oavsett vilket så tycker jag att det oftast är tecken på att det har gått för långt, alldeles för långt. Läs förra stycket igen så tror jag att du förstår varför, om du inte tänkt på det förut. Ta ditt ansvar som hästägare innan din häst utsätts för en jobbig situation.
Sedan är det en annan sak att de inte sover som vi, alltså inte åtta timmar i en följd. Nej, hästar sover i flera kortare perioder, och vilar ("står och sover") ännu fler. När de sover turas de om att vakta, så att några sover och minst en håller vakt.
 
Föl sover mer än vuxna hästar, men alla sover i flera perioder utspridda över dygnet. När man lär känna sin häst och dess dygnsrytm så vet man att det finns några tydliga viloperioder. Mina sover en stund i slutet på kvällen, och sedan vill de gärna vara aktiva igen på natten - det är faktiskt den tid som hästar allra helst betar. Och så vill de sova förmiddag - det slår aldrig fel om inget har stört dem. Då är det gott att ha en ligghall, så att de kan vila skönt även då, när jag har åkt till jobbet.
 
 
 
 
 
1 kommentar

Vad säger de?

 
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Jag tror att hästar ofta är bättre på att läsa oss än vad vi är på att läsa dem. De är duktiga på att tyda våra signaler. Och de är förvånande duktiga på att uttrycka sig så att även vi ska förstå. Jag hittade några bilder från den senaste tiden och som jag tycker är bra illustrationer av hästarnas försök att kommunicera med oss. Sedan kanske vi inte alltid vill eller ska lyssna när de säger att de vill ha godis. Men nog är det svårt att motstå när de säger att "visst var jag duktig nu?!" Denver är specialisten som har lärt sig en del sådana konster. Men han är rätt gullig även när han kikar fram runt hörnet på ligghallen och frågar efter sin mat.
 
 
 
0 kommentarer

Rangordning?

 
Man har under lång tid pratat mycket om rangordning när det gäller hästar. På alla olika sätt och infallsvinklar. Både om flocken och om vår relation till hästen. Ja, ni vet allt detta om att man ska vara hästens ledare och sånt.
 
Fast ju mer jag tänkt på det så har jag kommit till att det kanske inte är den bästa bilden att förmedla. Jag tror man kommer längre om man får hästens förtroende. Och så att den upptäcker att det är roligt att samarbeta med oss.
 
Självklart ska hästen respektera mig. Den får inte springa över mig, och jag vill att den ska lyssna på mig. Helst för att den faktiskt vill det.
 
Hur krångligt det är med rangordning kan man förresten se i vår flock just nu. Muska är ju den som av gammal hävd "bestämmer". Det betyder t.ex. att om hon väljer en foderplats så får hon den. De andra tar en annan. Det gäller bara delvis nu. För Denver tycker inte att gamla Muska är mycket att bry sig om alls. Så han flyttar på Muska. Men alla andra respekterar henne och flyttar sig för henne. Och Denver får flytta sig för alla de andra fjordingarna, som alltså flyttar sig för Muska. Och så har vi då Desolett som med sin vänlighet tycks kunna funka nästan ihop med vem som helst. Svårt att bli arg på henne. Och hon ser heller aldrig arg ut. Hon går undan ibland, men kommer ofta lugnt och stilla tillbaka sedan.
 
Hängde ni med? Jag sa ju det - det är inte så enkelt detta ;-)
0 kommentarer