Ser allt

 
Hästar gillar att stå högt och ha uppsikt över omgivningen. Då känner de sig trygga. I sommarhagen står de ofta på en kulle och spejar. Där fläktar det lite också, så flugorna trivs inte lika bra.
 
I vinterhagen ligger ligghallen med bra utsikt över hagen. Oftast står någon utanför och vaktar. Man kan tycka det är mest för syns skull, men vakten tar jobbet på allvar.
 
Så när jag såg Denver höja huvudet och spana följde jag hans blick. Vår katt Biceps satt och vässade klorna på ett fallet träd ungefär femtio meter bort. Denver höll koll på rovdjuret och började gå närmare. Aska uppfattade signalen och spejade hon med.
 
Efter en stund kom Muska också och tittade. Men sen gick katten. Ut på en egen liten jakttur. Knappast för att jaga hästar. Så då var det lugnt igen.
 
Ända tills Peppe gick ut med röjsågen i hagen. De flesta brydde sig inte alls. Men Ina och Iska passade på att skaffa nya erfarenheter och följde med runt om i hagen. På några meters avstånd och någon gång med lite bus och skutt. Men oftas kikade de bara nyfiket. De äldre hästarna gav dem någon blick ibland. Det fick räcka.
 
0 kommentarer

En liten filur

En del hästar är klurigare än andra. Nästan alla har sina egenheter, och ibland vet man inte var de kommer ifrån. Ibland är de intränade.
 
Som Denver som gärna "ler" om han tror att han kan få godis. Han gör nästan vad som helst för godis, säger Unni, som håller på att träna in fler trick med honom.
 
 
Desolett står jämt med en hov i badkaret med foder. Ingen vet varför eller hur hon började. Men det slår sällan fel.
 
Iska är en liten filur. Hon påminner mig om sin halvbror Halling. Han kunde öppna grindar genom att ta tag i handtaget med munnen. Den vintern han var föl och fram till han flyttade fick hästarna ofta lunchen direkt efter frukost. Halling släppte in dem. Aska provade samma konst, men med grinden motgårdsplanen. Som tur var slutade hon med det. Kanske fick hon en stöt.
 
Iska riskerar också att få en stöt. För hon tuggar på sladden till den elvärmda baljan. Jag skulle tro att det är hon som drar ur den ibland också. Vattnet fryser till is. Men Iska kan ju dricka mjölk tills det tinar igen. Och när jag fyller vatten så lyfter hon ur vattenslangen ur baljan. Krångelfia! Men charmig i all sin upptäckarlust.
 
Muska är väldigt klok, men aldrig att hon skulle göra sådana saker. Så ibland undrar jag varför en massa av hennes föl har så mycket hyss för sig. De är väl kreativa helt enkelt. Jätteroliga hästar, som också lär sig rekordsnabbt. Det gäller bara att se till att de lär sig vad jag vill ;-)
 
1 kommentar

Liten och stor, samtidigt

 
Ina och Iska är födda i maj, snart åtta månader gamla. Det har hänt mycket under de här månaderna. De har vuxit till sig bra, både i kroppen och mentalt.
De gör allt störra lovar i hagen, ensamma eller tillsammans utforskar de världen, så stor som den är i hagen. Kaxigt modiga traskar de iväg, men ibland kommer de susande tillbaka till mamma med full fart. Om det varit något farligt, eller om de bara låtsas, för att få anledning att susa fram i full fart. Livet är ju kul.
Roligt är det också att få vara med oss och lära nytt. Vara duktig i stallet, lyfta hovar, träffa hovslagaren. Eller gå en kort promenad, se sig om på nya ställen. Tillsammans med sin bästa kompis och syster, eller ihop med en äldre, trygg häst.
De är verkligen duktiga och läraktiga. Och de är väldigt mysiga personligheter. Ina stannar alltid och pratar lite, även när hon är på väg till maten. Iska står lika förväntansfull som storasyster Aska vid grinden och hoppas på något kul.
 
Men fast de snart nått halva sin vuxenvikt, och fast de klarar sig utan näringen i mammas mjölk, så är det gott att ha den trygghet som en slurk mjölk kan ge. Och framför allt behöver de fortfarande få gå med vuxna hästar som lär dem mer om livet och om hur en häst ska vara. De är ju både ganska stora och ganska små, samtidigt.
 
 
 
 
 
0 kommentarer