Sälja eller inte...

Jag hade ju sagt att jag skulle sälja det ena eller kanske båda av årets föl. Så hur skulle jag nu välja då? Vem skulle säljas, vem skulle bli kvar? Eller skulle någon få stanna? Jag fick väldigt fort förfrågningar om båda fölen, från olika håll. Det gjorde inte valet enklare...
Men nu har jag bestämt mig. Tror jag. I varje fall för en tid framåt. Jag tror du anar hur det gick...
Båda får stanna. Eller i varje fall: båda får bli kvar ett år. Nästa vår tar jag ställning igen. Då har jag hunnit lära känna båda lite mer, och framför allt hoppas jag att jag har kunnat ge båda en riktigt bra grund. Jag tror att de är bra om de får gå kvar med sina mammor ganska länge, och jag tror på att ge dem tryggheten i sin flock. Och förstås att ha varandra att leka med. När man nu äntligen har fått två stoföl som dessutom är så jämna i ålder - det skiljer precis en vecka - så vill jag ta vara på fördelarna med det.
Och att få njuta av dem. Om du tittar på bilderna så förstår du nog varför jag vill det. De är bara så väldigt härliga - båda två, och redan två fina personligheter, Jag inbillar mig inte att det blir det minsta enklare att bestämma om/vilken jag ska sälja om ett år. Men det behöver jag ju inte fundera på just nu :-)
 
 
 
 
 
 
1 kommentar

Besiktning, men hur?

Vad säger egentligen ett besiktningsintyg? Vad ska kollas, och kan man veta något om hästens kapacitet och framtid?

Många av föredragen på hästveterinärkonferensen i Bergen handlade om besiktning inför köp. Det var spännande att ta del av olika tankar och erfarenheter, och tankeväckande att höra om de skillnader som finns mellan olika länder, även inom Norden.

En av frågorna var den om vem som är uppdragsgivare för besiktningen. Min grundinställning, som stöddes av många, är att man helst har köparen som kund, och förstås helst också har köparen närvarande vid undersökningen.

Andra tyckte att det inte spelar roll, eller att man kan göra det för både köpare och säljare, och kanske till och med samtidigt. Både köpare och säljare har ett intresse av en bra besiktning, eftersom det minskar risken för krångel senare. Bäst är att båda parter närvarar vid undersökningen, och kan ställa frågor.

Samtidigt är besiktning förstås en färskvara. Det säger långt ifrån allt om vad som kan hända senare. Men det är bra om man kan hitta de förändringar som redan finns, och helst värdera vikten av dem. Hur omfattande undersökningar som behövs för att uppnå detta finns det förstås många olika uppfattningar om.

Röntgen, och i så fall av vad, är en sådan fråga. Om det finns fynd vid undersökningen kan det självklart vara intressant. I övriga fall bör man tänka igenom innan i vilken mån det behövs. Särskilt röntgen av rygg och hals kan många gånger vara svårtolkat, och kräver många bilder. Så kallad exportröntgen med ett antal bilder på olika leder är vanligt numera, men man ska komma ihåg att det aldrig kan ersätta en bra klinisk undersökning.

Böjprov brukar ingå för alla utom de yngsta. Vad och hur man ska böja är en fråga som analyserats med en hel del forskning - intressant bara det. Hur omfattande en munhåleundersökning ska vara kan man också ha olika uppfattning om, liksom många andra möjligheter till fördjupade undersökningar som ges. Vad är relevant och rimligt, och vad får det kosta? Eller vad kan man riskera att missa?

För en vuxen häst bör undersökningen omfatta även longering och ridprov (eller körprov). Det finns hältor som inte alls syns på rakt spår, och det kan också vara intressant att se hur hästen fungerar med ryttare på ryggen. Då är även sadling och uppsittning värt att se på. Man ska inte förvänta sig att besiktningen kommer att kunna svara på frågan om det är en passande ponny till nybörjaren eller om hästen har potential att gå grand prix. Däremot kan man förhoppningsvis upptäcka om det finns uppenbara hinder för detta. Resten faller inom köparens undersökningsplikt och att förstås se till att provrida hästen. Om hästen ska tävlas kan det också vara en bra idé att kolla hur den fungerar i en ovan miljö.

Tyvärr händer det då och då att det uppkommer misstankar om att hästen har medicinerats innan provridning eller besiktning. Det kan handla till exempel handla om lugnande eller smärtstillande medel. I vissa länder blir det därför mer och mer vanligt att man tar ett blodprov för att kunna kolla detta. För att det ska hålla vid en tvist är det viktigt hur provet tas och hanteras, så att alla misstankar om kontamination kan uteslutas.

I Sverige är det så vitt jag vet ganska få prov som tas, till stor del beroende på kostanden för analysen, som går på flera tusen kronor. Utomlands finns ett system med säker lagring av proven i sex månader, vilket bara kostar några hundra, och sedan beställer man analys någon gång under denna tid, om det dykt upp frågetecken kring hästen under den första tiden efter köpet. Analysen är förstås lik dyr ändå, men genom att man bara analyserar vid behov och inte direkt, så ökar möjligheten att ta prov. En bra tanke, tycker jag.

Ja, det är inte lätt att köpa häst, och inte att sälja heller. Garantier kan man inte få, för även oväntade saker kan hända. Men en bra början är att köpa av någon som du har förtroende för (och komplettera gärna med en googling) och sedan vara med vid besiktningen och ställa de frågor som du har. Till slut är det ditt beslut som köpare, och också ditt ansvar att ta hand om hästen så att den kan bli det du hoppades.

 
0 kommentarer

Priset kan diskuteras...


"Priset kan diskuteras med rätt köpare" kan man läsa i hästannonser då och då. 
 
Jag kan inte låta bli att undra vad de egentligen menar. Alltså, om jag inte är rätt köpare - får jag då köpa hästen till det pris som står? Jag för min del skulle undvika så långt jag kan att sälja till fel köpare, oavsett pris. Jag vill ju att det ska bli bra för både köparen och hästen. Och hur känns det i så fall att köpa en häst och känna sig som fel köpare?
 
Eller betyder det att priset är fel? Och om jag bedöms vara rätt, då diskuterar vi priset. Självklart är rätt pris en sak som avgörs mellan säljare och köpare. Om de inte har samma uppfattning om vad som är rätt pris så blir de inget av, eller ja, inte om säljarens pris är högre än vad köparen tycker är rimligt. De kanske bara menar att det finns prutmån, kanske. Men jag tycker ändå att det är ett konstigt sätt att säga det. 
 
För min del är det nog snarare så att priset väldigt sällan kan diskuteras. Eller i vart fall inte ändras. Jag försöker sätta det pris som jag tycker är rätt. Och så vänta på den köpare som också tycker det OCH som jag tror är rätt köpare. För det mesta går det bra. 
 
0 kommentarer