Den sista dagen i hästens liv

 
Att behöva fatta beslut om att ens häst ska avlivas är inte lätt. Men som jag skrev igår, så blir det oftast bäst om man har tänkt igenom sådant i god tid. Och eftersom man inte vet när något tråkigt sker så är det bra om alla som tar ansvar för ett djur också tänker en stund på att en dag kommer det inte längre kunna leva.
 
När det gäller hästar så handlar det inte bara om att besluta att hästen behöver avlivas. Ofta har man också att ta ställning till hur. Det kan kännas brutalt, tekniskt och hemskt, och tycker du det så ska du kanske inte läsa hela inlägget och titta på bilden i slutet. Den är hemsk, eller bara helt enkelt sann. Men oftast blir det lättare om man har kunskap. Ofta är fantasierna värre än verkligheten, så skaffa gärna kunskap..
 
De vanligaste metoderna är att skjuta hästen i pannan med bultpistol eller att ge den en överdos direkt i blodet. Den senare metoden får bara veterinär göra, medan den andra kan göras även av andra personer med kunskap om detta.
 
Att använda bultpistol hindrar inte att man kan ge lugnande före, om man vill. Ibland är det bra, särskilt om hästen är rädd om huvudet eller väldigt stor. Ibland är den mer rädd för sticket eller det behövs helt enkelt inte något lugnande. Många gånger går det bra bara med en hink godis. Själva skottet går väldigt fort, och hästen blir direkt medvetslös och faller handlöst till marken. Det är dramatiskt för den som är med - ett skott och sedan flera hundra kilo häst som rasar till marken. Och därefter ska den avblodas, vilket betyder att man sticker i nedre delen av halsen och en massa blod rinner ut. Det är en hel del blod, men oftast sjunker det undan fint, och för hästens skull behöver du inte stanna och se det, om du inte vill.
 
Klart att det inte känns så trevligt. Men för hästen är det en skonsam och bra metod. Den hinner inte uppleva obehag, för det går så oerhört fort. En gång avlivade jag en liggande häst, som brutit benet i hagen. Den slog upp med huvudet i samma sekund som jag tryckte av. Då kom bulten för långt ner, och kom i bihålorna. Otrevligt, men genom att ladda om fort och skjuta rätt så var skadan ändå minimal. Jag har alltid med extra skott. även ut i hagen. Något värre än så har aldrig hänt mig med denna metod, som är den jag också väljer för mina hästar.
 
Många vill hellre ha sin häst "sprutad", det vill säga att den ska få en överdos och dö av det. Så gör man ofta med hundar och katter, och de djuren lägger sig ner och blir trötta och lugna. Hästar gör inte riktigt så. De står så länge de kan. Sedan faller de fort och handlöst. Så man slipper inte det hemska fallet ändå. Men man slipper blod, i alla fall blir det bara några droppar, när man sätter kanylen.
 
Om hästen inte är stickrädd så kan detta vara ett alternativ. Jag väljer det dock inte för mina hästar. Jag har varit med om hästar som stått obehagligt länge efter att allt sprutats in, innan de till slut faller. Jag kunde inte låta bli att tänka hur de kände och tänkte då... Och det finns ett antal fall där hästen, trots rätt dos, inte dog utan veterinären måste använda annan metod för att avsluta det hela. För det mesta går det dock bra, men jag tänker att det kan vara bra att veta att det inte handlar om att de stilla lägger sig. Och jag är inte helt förtjust i att det blir starka, giftiga mediciner kvar i kroppen, som kanske sedan begravs.
 
Fundera gärna igenom detta, och du kan förstås prata med din veterinär också. Med kunskap är du redo att ta det bästa beslutet när den dagen kommer och du måste. Det kommer inte vara lätt ändå, men då har du gjort vad du kan. Fundera också gärna på om du kan och vill vara med, eller om någon annan kan hjälpa dig. Ofta är det bra att i varje fall se sitt döda djur efteråt, om man orkar. Man slipper mycket tvivel och konstiga tankar, och för mig har vissheten på något sätt varit viktig. Jag visar längst ner en bild på Rone strax efter han dog, inte för att chockera, utan för att visa att så här är det. Inte värre, inte bättre. Sorgligt, tråkigt och ledsamt, men inte våldsamt eller ett stort blodbad. Han är avlivad med bultpistol och avblodning, och så här såg det ut efteråt.
 
Så här långt är dina val viktiga för hästen. Vad som sedan ska hända med kroppen är nästa stora fråga, så den får bli nästa inlägg.
 
Dela gärna!
 
 
6 kommentarer
Anonym

Mycket bra inlägg!
Det jag saknar är att du gärna fått tala om att djuret kan sparka lite då det dör pga muskelryckningar..

Svar: Tack. Ja, det är sant. Det händer också att de suckar lite, även efter rätt lång stund. Alltid en avvägning hur långt man skriver varje gång. Kan det vara av intresse att gå mer in på dessa saker?
Helena

Frances

Jättebra serie om än sorglig. Jag tillhör dem som verkligen tänkt igenom det här, kanske för att min första häst dog i en trafikolycka och det var så fruktansvärt hemskt. Att inte veta, att inte vara förberred. Jag tänker så här: Det kommer att göra lika ont idag som det kommer göra om ett år. Det går liksom inte att smita ifrån.
Jag har hjälpt till att hålla andras hästar, precis som jag tagit hjälp av vänner ibland när det har känts alltför tungt att hålla själv. Också det med tanken att för en häst man har haft länge inte ska känna min panik inför det som ska hända, och på så sätt bli onödigt oroliga.
Vad jag tyvärr ibland har känt, är att veterinären tycker att man ska behandla mer, när jag tyckt att det fått vara nog.
Det är säkert inte lätt att vara veterinär heller, ni möter säkert alla sorters häst/djurägare som har väldigt olika syn på när det är färdigbehandlat.

Svar: Ja, det är inte lätt för någon. Och precis som djurägare så duckar nog veterinärer ibland för det svåra valet. Många veterinärer blir också anmälda av djurägare som ångrar sig efteråt, trots att det var rätt val, och det kanske gör att de tvekar ännu mer. Jag var en gång orolig att jag alltför tydligt lett en hästägare till ett för henne väldigt svårt beslut om avlivning. Men hon hörde av sig och hade insett att det var klokt och bra, och den återkopplingen var viktig för mig.
Helena

Titti

Viktigt att vi talar om detta. Citerar Shakespeare: "All that lives, must die". Det är något vi måste acceptera. Jag har haft många samtal med olika hästägare om detta och jag brukar säga, att även om själva ögonblicket är sorgligt och obehagligt, måste man tänka på hur man kommer att känna när man tittar tillbaka på sitt beslut. Kommer jag att känna att hästen fick ett gott liv och en värdig död, eller kommer jag att ångra mig att den fick gå för länge och ha ont innan den fick lämna in? Eller som du själv beskriver, tog det för lång tid innan hästen blev medvetslös och vad gick den igenom då? Viktigt också att du tar upp aspekten med avlivningsvätskan, som ju är ett mycket potent gift, i den döda kroppen. är det verkligen lämpligt att gräva ner en häst med detta gift i sig? Viktigt ämne att våga prata om som en given del av djurhållningen. Om som sagts förr, avlivning är ibland det bästa ur djurvälfärdsperspektiv.

Svar: Tack!
Det här är ju inga nya frågor för oss, som verkligen diskuterat dem grundligt. Men jag kände att det var läge att ta upp det igen, och jag ser att det delas och läses väldigt mycket. Ständigt aktuellt, och berör alla som har djur.
Helena

Desirée Arvidsson

sådan bra beskrivning du gör och så viktig. Med kunskap blir man mindre rädd och ett svårt beslut blir lättare.

Svar: Tack!
Helena

Carola Svensson

Har använt bultpistol på alla mina hästar som avlivats. Den sista gjordes hemma i lugn och ro och mannen som gjorde det var mkt lugn med ponnyn. Jag hade gett henne en dos med lugnande gel en halvtimmen innan han kom. Hon var så glad att äntligen få beta lite gräs då hon inte fått göra det under två år från fånganfallet. Hade ägt henne i 17 år så saknaden är stor men jag vet att hon hade det bra hos mig och slapp lida när det var dags.

Svar: Tack för fin berättelse!
Helena

Emma

Det är snart ett år sedan mina två barndomsvänner, som jag kallar dem, fick vandra vidare tillsammans. Vi fick över 20 år ihop. Det var nog det värsta, men samtidigt det bästa beslut jag tagit. Varken jag eller min man klarade av att vara med, men lyckligtvis fick vi hjälp av tre otroligt duktiga personer. De blev bultade och jag har haft så mycket jobbiga tankar och drömmar om hur de såg ut efteråt. Tack vare att du visar vackra lille Rone kan jag släppa deska nu. Han är lika fin som han var innan ju. Då måste ju samma gälla även för mina flickor. Tack Helena❤

Svar: Tack för den kommentaren! Jag hoppades att det skulle kunna leda till detta, men var ändå orolig att någon skulle tycka att det var för brutalt. Men om det har hjälpt en enda så är jag glad för mitt val att visa.
Helena