Har du tänkt på den värsta dagen?

 
Har du tänkt på den värsta dagen - den dagen då din häst (eller något annat djur) inte kan leva längre? Jag har träffat många i den stunden, och inte alls alla är förberedda. Det är klart att man inte vill tänka så tråkiga tankar, men det kan ändå underlätta för alla, då. Då när det behövs och det inte alls är lätt att tänka. 
 
Jag har också förstått att många hoppas att deras gamla djur stilla ska somna in en dag. Det händer ju ibland. En lugn och fin död i slutet av ett långt liv. En dröm för alla.
 
Tyvärr är det inte så ofta det händer. Mera vanligt är att vi som har djur blir tvungna att ta ansvaret hela den tunga vägen till beslut om avlivning. För att vår goda vän inte ska behöva lida, lida för vår skull. Om man inte alls har tänkt innan så händer det lätt att man skjuter på det svåra beslutet lite för länge. Mer än en har ångrat det i efterhand.
 
Ibland blir det akut, och ibland helt oväntat och alldeles för tidigt också. Man måste genast ta ställning till vad man vill och kan göra. Alla möjligheter går förstås inte att förutse och tänka igenom, men att ha funderat på en del är en bra början.
 
Sådana saker kan handla både om djurets välfärd och vad man har råd och möjlighet med. Vill jag låta en allvarligt sjuk kolikhäst åka långt, opereras och ha en lång konvalescens, eller tycker jag att det är bättre att den får sluta sina dagar här hemma, om det skulle vara så illa? Har jag råd att bekosta en dyr operation och en tids vistelse på djursjukhus? Har jag försäkring och vad täcker den? Och är det praktiskt möjligt att åka in, om jag nu vill det?
 
Jag har förstås en fördel i att ha mött många djurägare i dessa situationer. Jag har försökt lotsa dem genom svåra val, och jag har mer kunskap om vad olika sjukdomar och behandlingar innebär. Ändå vill jag påstå att det var väldigt bra att jag tydligt för mig själv hade tänkt igenom redan innan Rone fick kolik hur jag ville göra i ett sådant läge. Jag ville inte utsätta min häst för en lång resa, en tuff operation och eftervård. För att jag inte kan förklara vad som i bästa fall väntar efter en sådan behandling. Det betyder inte att jag tycker att de som åker gör fel, och det är inte ens säkert att det är samma svar i varje situation.
 
Men genom att ha tänkt igenom var min gräns går, så kunde jag bespara min häst onödigt lidande på grund av min tvekan. Det är jag glad för efteråt. Det var inte lätt ändå, men det kunde varit värre, och det kunde blivit värre.
 
Förutom frågan om när det är dags så finns också frågan om hur. Hur ska det göras och vilka alternativ finns. Det återkommer jag till imorgon.
0 kommentarer