Det är konstigt att så många hittar dit...
Sommarpremieringarna rullar på genom landet, och har nu kommit igång i Småland. För drygt en vecka skrev jag om årets första premiering i Östergötland, och att det kanske inte är så konstigt att det var tunt på publikplats. Igår i Smålandsstenar var det både trevligt och mycket folk, men ett under att de hittade dit.
Vi har varit på premieringsplatsen två gånger förut, och kände oss trygga med vägen. Beskrivningen i programmet var också densamma som vanligt. Men just som vi kört över järnvägen och skulle svänga såg vi att vägen var avstängd. Helt och totalt avstängd... Ojdå - hur kör man då? Vi bor 17 mil från Smålandsstenar, så hittar gör vi inte. Ingen pil eller annat fanns där vi skulle svängt, så vi provade ringa kontaktperson i programmet. Bara hemnummer - inget mobilnummer, och upptaget...
Så vi åkte vidare och hittade en annan väg som efter lite krokar ledde rätt. Tack vare gps och att vi skuggade en annan transport så gick det bra. Men ingen skylt om premiering fanns. Rätt mycket folk på plats ändå - de gamla vanliga mest. Kanske inte så konstigt, men nog vore det väl värt att locka in folk i närheten och de som kommer en bit ifrån med, med en skylt som visar vägen. På hemväg gick vi in i en affär där, och fick frågan om vi kom från Falsterbo... Att det fanns hästevenemang närmare än så verkade okänt. SH gör lite reklam i sin Facebookgrupp, och det är bra, men inte heller där ett ord om att annan väg måste väljas.
Ja, nu gick det ju bra, och vi hade en riktigt trevlig dag. Och jag blir väl kallad gnällig med detta klagande. Jag förstår att det finns begränsade resurser. Men jag tror att det är viktigt att synas, locka nya människor och hålla traditionen levande. Det behövs inte så mycket för att göra skillnad. Här var det trivsamt. Några skyltar, mobilnummer till platsansvarig, och så gärna ett dass (kanske kan man få nyckel till hundklubben intill), så skulle det vara skillnad, som jag ser det. Och jag tycker också att det är något som fler borde få glädjen att uppleva. Putsade och väl visade hästar av olika raser och ett vimmel av hästvänner, och en och annan hund. Så det är klart att de letade sig dit. Men verkar ju dumt att riskera missa några nyfikna, kanske nya entusiaster.
Aska var bara helt fantastisk. Redan i söndags när hon badades uppförde hon sig som en världsvan häst, och tog det hela prima. Igår morse knallade hon frimodigt in i transporten och åkte snällt hela vägen till premieringen. Väl på plats var hon pigg, glad och lite snällt busig. Måste ju showa lite i ringen, till publikens förtjusning, men tog i lite för mycket och stöp. Snabbt var hon uppe igen, och visade sedan sina härliga rörelser, där skritten fick massor med beröm för att verkligen gå genom hela hästen, och ända ner i bakhoven. Ett härligt gung i den. Bra visat av Ella, som fick younghandler-rosett.
Aska överst och nedan:
Askas omdöme blev: "Välutvecklad, utmärkt rastyp. Vackert huvud, väl ansatt hals, naturlig resning. Harmonisk bål. Välbenad. Naturlig, mycket rörlig skritt, Lätt, taktmässig trav" 98898=42 poäng och klass I är lysande för vilken ålder som helst, men verkligen superbra för en tvååring. Så vi är så glada och nöjda. Hon var inte så långt ifrån att igen bli dagens bästa svenskafödda häst (som hon blev i fjol), men det gick välförtjänt till ett ELIT-premierat ardennersto. Att vara nära gav oss lite extra gott skäl att stanna en stund och titta på alla de andra hästarna. Aska var lika snäll att lasta som hemma och mumsade förnöjt på sitt hö medan vi intog publikplats. En fantastisk unghäst på alla sätt alltså. Jag bjuder på blandade bilder, där Unni och jag har hjälpts åt att fotografera.
De andra fjordhästarna är Chalexia, som stambokfördes med sitt föl vid sidan, och så ettåringen Stolplyckans Utina (musblack dotter till Furubäcks Io). De andra kan jag nog reda ut också, men det får bli en annan dag. Det går ju fint att bara njuta av bilder från en fin hästdag - ett riktigt sommarminne.
Du måste varit effektiv som både var med aska och tog så många bilder