En strimma hopp...

 
För några veckor sedan fick vi syn på en röd katt på gårdsplanen. Många röda katter är det som passerar här ibland, och flera av dem känner vi igen. Det här var ingen av dem. Den här var renare och klarare i färg och teckning, och när han rullade sig utanför porten till höskullen såg han ut som Atlas!
 
"ÄR det Gulle?!" skrek tjejerna. Vi kom ut snabbt, och fick anstränga oss för att inte rusa fram och skrämma iväg katten. Han var inte alls så skygg som de flesta andra besökarna. Såg faktiskt ut att känna sig hemma. Så var det...?
 
Eller var han lite för liten, lite annorlunda i ansiktet? Såg vi det vi ville se, och mindes vi rätt? Många vintermånader har gått sedan han försvann. Den här katten var i gott hull och såg välmående ut.
 
Efter lite lirkande fick jag tag i honom. Var det? Eller såg ögonen verkligen ut så här?
 
Vi tog fram chipavläsaren, och scanningen hittade inget chip. Nej, det var en annan katt. En katt som för en kort stund gav oss ett litet hopp om att få återse vår saknade Atlas/Arashi/Gulle - kärt barn har många namn. Men mest troligt får vi nog aldrig mera träffa honom, och antagligen inte heller få bekräftat att han är död.
 
3 kommentarer
Jenny Eriksson

Bodde själv på landet när man var liten. Hade som mest 7 katter på en och samma gång.
Alltid svårt när en katt försvinner för man vet aldrig vad som hänt dem.

Svar: Det är hemskt att säga, men det är ändå bättre att veta att den är död. Och det är förstås mest troligt.
Helena

Jenny Eriksson

Jag håller med 100% att det är bättre att veta, än att gå och hoppas att en dag sitter sin pälskling på fönsterbrädet igen.

Svar: Ja, det är svårt att släppa tanken....
Helena

Elle

Underbar bild... Och jag håller med de övriga ..det är bättre att veta .- Ovisshet är hemskt ... men ge inte upp... han kan komma tillbaks ..finns ju katter som varit borta i många år... Odh kommer han så givetvis finns Er kärlek till honom kvar ... Varmsre kramar ..Eleonor..

Svar: Tack! Givetvis är han välkommen när som helst, men chansen är nog liten...
Helena