En strimma hopp...
"ÄR det Gulle?!" skrek tjejerna. Vi kom ut snabbt, och fick anstränga oss för att inte rusa fram och skrämma iväg katten. Han var inte alls så skygg som de flesta andra besökarna. Såg faktiskt ut att känna sig hemma. Så var det...?
Eller var han lite för liten, lite annorlunda i ansiktet? Såg vi det vi ville se, och mindes vi rätt? Många vintermånader har gått sedan han försvann. Den här katten var i gott hull och såg välmående ut.
Efter lite lirkande fick jag tag i honom. Var det? Eller såg ögonen verkligen ut så här?
Vi tog fram chipavläsaren, och scanningen hittade inget chip. Nej, det var en annan katt. En katt som för en kort stund gav oss ett litet hopp om att få återse vår saknade Atlas/Arashi/Gulle - kärt barn har många namn. Men mest troligt får vi nog aldrig mera träffa honom, och antagligen inte heller få bekräftat att han är död.
Bodde själv på landet när man var liten. Hade som mest 7 katter på en och samma gång.
Alltid svårt när en katt försvinner för man vet aldrig vad som hänt dem.