Är det en riktig fjordhäst?

 
I tre inlägg denna vecka har jag presenterat en del av fjordhästens historia. Igår hade vi kommit fram till den tidpunkt då fjordhästen introducerades i Sverige i större skala. I början av 1960-talet hade arbetet för att få fram en kraftigare häst fått tydligt genomslag, och det var fjordhästar av en tyngre modell som dominerade. De var avlade för den tidens behov.
 
Dessa hästar fann många vänner, och aveln blev snabbt större än den är idag. Även om utsidan var delvis annorlunda än den ursprungliga fjordhästens så hade även dessa hästar oftast ett väldigt gott temperament, och blev uppskattade för detta. Samtidigt blev det goda lynnet ibland nästan ett problem. Rasen fick rykte om sig att vara så hygglig att den gick att hantera även utan hästvana, vilket tyvärr ledde till att en del felhanterade hästar gav sämre rykte än rasen förtjänade.
 
Behovet av en stark häst för de små lantbruken minskade dock snabbt. Både på grund av mekaniseringen av lantbruket och på grund av att de små lantbruken ofta lades ner och slogs ihop till större enheter. Det fanns däremot ett behov av en allsidig och trevlig häst för fritids- och sportändamål, och fler och fler upptäckte fjordhästens möjligheter. Igen blev den samarbetsvilliga temperamentet en viktig faktor.
 
Inom de olika ländernas avelsförbund påbörjades ett förändringsarbete. Inte till en ny typ av fjordhäst, utan tillbaka till fjordhästens ursprung, eller som jag skrev för några dagar sedan: Innan mekaniseringen av lantbruket slog igenom, var fjordhästen en väl lämpad och anpassad häst för arbetet på de små gårdarna på Vestlandet. Fjordhästens lättföddhet, hårdhet, uthållighet och goda terrängsinne kom här väl till nytta. Som gårdshäst användes den för ved- och timmerkörning på vintern, skördearbete om sommaren, klövjning och för att köra till kyrkan. Fjordhästen användes också mycket som skjutshäst över hela Norge, samt för transport av post och andra varor. Den var också ofta använd som klövjehäst över den besvärliga fjällterrängen.
 
Så mycket klövjning har vi ju inte nuförtiden i Sverige, men de egenskaper som var till nytta då är fortfarande värdefulla. Det är de som vi som föder upp fjordhästar idag försöker ta tillvara. Samarbetsvilliga, positiva och rörliga hästar, som är både robusta och rörliga. De fjordhästar vi ser idag är duktiga på många olika saker - precis som då. Då var det en livsnödvändighet. Idag är det mest för att det är så trevligt och roligt. Men vi har ett kulturarv att förvalta och vara rädda om.
 
Vi ska inte ändra på fjordhästen. Vi ska vara rädda om dess unika egenskaper, för de står sig över tiden. Jag fick nyligen ett förslag om att vi borde avla bort lättföddheten (eller minska den). Jag kan förstå tanken, men ändå inte. Jag tror att det är bättre om vi blir duktigare på att fodra och sköta dem rätt, och att en ekonomisk, lättfödd och sund häst har viktiga egenskaper, som vi inte har rätt att slarva bort. Vi ska vara stolta över fjordhästen, och inte minst vad den betytt genom historien. Och fortfarande betyder - som en fantastisk vän, som ställer upp på många olika äventyr. DET är en riktig fjordhäst!
 
Bilderna nedan visar Haldol Kry som tävlat i många grenar; dressyr (EM för fjordhästar), skogskörning, bruksridning och hoppning.
 
 
0 kommentarer