En tyngre typ av fjordhäst
Fjordhästens historia under den första halvan av 1900-talet är kopplat till en spridning till flera länder, och en samtidig förändring av typen. Detta skedde såväl i Norge, som i de mottagande länderna, som främst var Danmark och Sverige vid denna tid. De senaste dagarna har jag skrivit lite om aveln under olika epoker, och fortsätter här.
Gårdshästen från det norska Vestlandet exporterades under nittonhundratalet till många länder. Bland de första var Danmark, som har bedrivit en organiserad fjordhästavel sedan 1930-talet. I Sverige var det först på 1950-talet som några lantbrukare i Bohuslän kom på idén att prova fjordhästen som en lämplig småbrukarhäst. Naturligtvis var det inte första gången det togs in fjordhästar till Sverige, utan det har skett i mindre omfattning under alla tider. Det sägs att dessa hästar varit omtyckta och gjort intryck genom sin hårdhet och uthållighet. I allmänhet hade de dock ansetts som alltför lätta i typen för att duga till tungt jordbruksarbete.
Under den första halvan av nittonhundratalet hade det dock skett successiva förändringar av fjordhästens typ. Den eleganta typ från 1800-talet, som bland annat Rosendalsborken (nedan) representerar, hade fått ge vika för tyngre hästar med avsikt att duga till tyngre lantbruksarbete. Man strävade efter att göra om den lilla gårdshästen till en rejäl småbrukarhäst. Detta arbete pågick både i Norge och i Danmark, och man kan i stamböckerna se hur allt kraftigare individer premieras.
Denna förändring av typ gällde fler raser än fjordhäst vid denna tid. Längre tillbaks hade ofta oxar använts för det tyngre jordbruksarbetet, medan hästen används för vägtransporter och liknande. Sedan upptäckte man att tunga hästar var effektivare än oxarna, vilket banade väg för raser som ardenner. På de mindre lantbruken var en så stor häst alltför dyr att föda, och man hade därför behov av en ”småbrukarhäst”. Ett exempel från den danska stamboken:
1953 bildades Fjordhästföreningen, som fick tillstånd av Kungliga lantbruksstyrelsen att starta försöksavel med fjordhäst (på den tiden var det inte fritt att importera en ny hästras), till en början bara till Bohuslän. Man hade då redan importerat några ston, för att pröva hur de fungerade i arbete i jord- och skogsbruk. Hästarna hade visat sig vara lätta att köra, lugna och energiska, och blev allmänt omtyckta. 1954 importerades den första hingsten Linjar 1, och det var med honom aveln kunde ta sin början.
1961 beslutade Lantbruksstyrelsen att fjordhästen fick premieras i Sverige. Detta första år premierades sju hingstar, varav tre svenskfödda. På sommarpremieringarna visades samma år 168 fölston och unghästar, och det betäcktes 301 fjordston. Detta blev också året då Fjordhästföreningen övergick från att vara en lokal intresseförening till att bli Svenska fjordhästföreningen.