stuterikry.blogg.se

Att läsa om komplikationer vid fölning just medan går och väntar på att ens högdräktiga ston ska föla – ja, det känns förstås inte bra alls. Men ändå är det svårt att låta bli. Särskilt när det kom en intressant artikel i Veterinärtidningen. Anna Sjöholm har sammanställt 65 fall av komplicerade fölningar som kommit in till Helsingborgs djursjukhus under åren 2009 till 2015. Så det var klart att jag läste vad hon kommit fram till, även fast jag får ont i magen av läsningen. Men försöker drömma om pigga föl i hagen...

Nu ska man ju minnas att det inte är de vanliga fölningarna som kommer in till djursjukhus. Det är inte ens alla de komplicerade. Många fellägen och annat krångel fixar veterinärerna i fält, så det är klart; den här sammanställningen handlar om de riktiga svåra fallen. Fast kanske inte de allra, allra värsta. De avlivas eller dör redan innan de kommer in.

Förlossningskomplikationer hos häst är dramatiskt, för alla inblandade. Ston har kraftiga värkar, och går något fel så går det fort åt fel håll. Fölet hinner oftast dö innan man har rett ut situationen. Den vanligaste orsaken till problem är felläge hos fostret. Men det kan också orsakas av stort föl, tvillingar och missbildningar eller problem hos stoet som värksvaghet eller onormalt bäcken hos. Så om något verkar vara fel är det viktigt att upptäcka det snabbt och ingripa snabbt. I Anna Sjöholms sammanställning berodde 83 % av förlossningsproblemen på felläge och nio procent orsakades av missbildningar hos fölet.

Totalt 85 % av stona överlevde och kunde åka hem från djursjukhuset.  Bara 14 % av fölen överlevde till hemgång (20 % överlevde förlossningen,  men sedan dog en del efter förlossningen). Om man räknar bort de föl som inte kunde överleva på grund av missbildning eller att de var alltför tidigt födda, var det 23 % som överlevde till hemgång. Fölets chans att överleva påverkades tydligt av hur länge fölningen pågått. Ju fortare fölet kunde förlösas räknat från fölningens start, ju bättre chans för fölet. De föl som överlevde kom snabbt igång efter förlossningen och hade inte stort behov av intensivvård. Om det behövs är det alltså ett dåligt tecken.

De flesta stona kunde förlösas vaginalt under sövning (60 %), och 28 % kejsarsnittades, medan bara 9 % förlöstes med stoet stående och vaken. Att det var så få som kunde hjälpas på detta sätt beror bland annat på att den behandlingen i de flesta fall görs i fält, och om det lyckas där kommer de förstås inte till djursjukhuset.

Siffror för en grupp säger förstås inte så mycket om ett enskilt sto. Men om man väger ihop statistik med det man vet om stoet och hennes fölning kan sådana här undersökningar vara av stort värde när man ska fatta beslut. Om det är ett gammalt sto utan framtid som bruks- eller avelshäst så kanske man inte ens ska utsätta henne för resan till djursjukhuset. För ett yngre sto kan det däremot vara bra att veta att det i de flesta fall är goda chanser för att stoet överlever.

Till sist: de allra flesta fölningar går ju ändå bra. Men se till att du vet hur förloppet bör vara, håller koll och agerar eller rådfrågar direkt som det inte verkar normalt. Tänk också gärna igenom vad du vill och kan göra om det skulle bli komplikationer. Vad har du råd med, vad är bäst för dig och bäst för ditt sto? Då har du bäst chanser att få ett bra utfall. Lycka till med alla vårens fölningar!