stuterikry.blogg.se

I rasbeskrivningen för fjordhäst står det: "Vita tecken kan förekomma men är ej önskvärda.". Om man läser vidare i reglementena så kan man konstatera att en hingst som har vita tecken kan inte godkännas för avel. För ston anges att vita tecken inte är tillåtna för diplomston, och för övrigt att de inte är önskvärda. Man ska dock inte få avdrag på typpoäng (eller annan poäng) om det finns vita tecken. Även för valacker innebär vita tecken att de inte kan få diplom.

 

Det har varierat lite genom tiderna hur reglerna sett ut. Länge stod det i de svenska reglerna bara att vita tecken inte är önskvärda. Det innebar att det även fanns godkända hingstar med stjärn, och förstås att ston kunde få diplom trots vita tecken. Sedan blev det en ändring, en skärpning, eftersom man måste följa moderlandets bestämmelser, och där såg man väldigt strängt på vita tecken. Bakgrunden är historisk, då man kopplade förekomsten av vita tecken till inkorsningen av dölehäst, som skedde i samband med den så kallade Rimfaksefejden. Efter flera års stridigheter bestämde man sig för att satsa på renrasig avel, och med det följde även en sträng syn på vita tecken. Även i Norge har det blivit successivt strängare med tiden, om jag förstått saken rätt.

 

Ända tills i år, vill säga. Nu har det i Norge kommit en ny avelsplan, där man skriver att man ska godta en stjärn på max fem centimeters diameter hos ston. Hos hingstar får fortfarande inga vita tecken förekomma. För säkerhets skull förtydligar de att randiga hovar hos en rödblack inte är att se som vita tecken, och det tror jag inte att någon i Sverige har drabbats av. Ljusa och melerade hovar är inte samma sak som opigmenterade. Förstås.

En del tycker att det är orättvist och ologiskt att det skiljer mellan ston och hingstar. Jag kan tycka att det är fullt logiskt. Hingstar kan få många fler avkommor, göra mycket större avtryck i aveln än ston. Om man vill begränsa förekomsten av vita tecken kan det därför vara vettigt att inte tillåta det på avelshingstar.

 

Samtidigt ska man minnas att det finns så väldigt många viktigare saker att prioritera i avelsarbetet. En sund och hållbar häst, med bra rastyp, fina gångarter och ett gott temperament är väl ungefär en sammanfattning av vad de flesta vill ha. Det är svårt nog att avla på utan att fundera för mycket på färg och tecken.

 

Så jag tycker att det är logiskt att godkänna ston med vita tecken i avel. Helst utan att ange exakta centimetrar. För så exakt nedärvs det inte. Inte alls. Det är en ganska komplex historia som ligger bakom hur mycket vitt det blir, och om det blir alls. Slumpen spelar delvis in också, för inte ens enäggstvillingar har identiska tecken. Sedan vet man att fuxar (rödblacka) har mer vitt än svarta (musblacka) och bruna (brunblacka), så det finns flera faktorer som spelar in, förutom själva anlagen för vita tecken.

Jag är tillräckligt mycket fjordnörd för att tycka att en riktig fjordhäst helst inte har vita tecken. Samtidigt vill jag trycka på att detta måste ses i ett större sammanhang. Och även om ett sto som Ina, med sin lilla stjärn, aldrig kan få diplom, såsom reglerna ser ut idag, så kan ett sådant sto fortfarande få alla de poäng hon är värd. Hon kan stambokföras, visas, tävlas och hon kan användas i avel. Och kanske kan hennes förhållandevis ovanliga härstamning visa sig vara av värde i aveln, inte minst för att minska graden av inavel och de risker som det medför.

 

Så även om vita tecken inte är önskvärt på fjordhäst, så är det inte alls samma sak som att individer med vita tecken inte är önskvärda. De kan vara väldigt bra och användbara hästar till alla bruksändamål, och om de är ston faktiskt också till avel. Som alltid är det en helhetsbedömning som man ska göra, och jag tror att alla bra individer behövs för att för aveln framåt, och för att hålla nere inavelsproblematiken.