stuterikry.blogg.se

Unni tävlade igår, lokal lätt D A:0/A:0 i Jönköping. En tidig morgon hemifrån och som vanligt fint putsat och allt väl förberett. Det slutade med besvikelsens tårar och resultatet fyra fel i grundomgång. Frambommen i oxern på hinder nummer tre föll med en duns. Resten av banan klarade de, och även tiden.

 

Ja, det är ju faktiskt inte dåligt alls. Egentligen. Men jag förstår besvikelsen. Precis samma känsla som när min tränare inte tyckte att 58 % var så långt ifrån målet 60 % i dressyr. Det var ju inte alls vad jag tänkt mig, och detta var inte alls vad Unni tänkt sig. Det handlade inte om att inte vinna eller bli placerad. 

 

Hon summerade klokt: Jag är inte besviken att han rev. Jag är besviken att känslan var dålig, att han var spänd och svarade segt, och då red jag dåligt. Jag hade inte alls planerat att rida så.

 

Förstås. Men ibland blir det så ändå. Svårt att säga vad som inte stämde. Underlaget på framhoppningen var läbbigt - släppte i kurvorna. Kan säkert ha bidragit, även om han hoppade OK efter en liten stund. Men det gick inte att få fram den fina galoppen där - i svängen kändes det inte bra. Eller så var det något annat. Kanske är det större skillnad än man tänker att tävla i Jönköpings stora ridhus. Unni tyckte hinderna var höga. Kanske bidrog också.

 

Jag tycker ändå att det var bra jobbat. Och speciellt om man ser till helheten. Nio felfria grundomgångar i år, och två felfria omhoppningar. Detta var bara tredje gången de startade i två faser, och det var klart att det var snopet att inte ens få rida omhoppningen. Men de hade bara fyra fel, de klarade tiden, kom ihåg banan och viktigast av allt: Unni var juste mot sin ponny.

 

Trots tårar skrittades han av i lugn och ro. Sedan fick han morot och klapp, och pysslades om. Han är ju ändå världens bästa Denver. Man får bli besviken. De har ändå gjort en fantastisk resa denna säsong. Och jag vet att de kommer igen!