Den första dagen
Den allra första dagen i livet är så viktig och så stor. När allt är bra är det underbart att följa, och samtidigt är det en väldigt kritisk fas, då det lätt kan gå galet. Så det kändes väldigt bra att Finja valde att föla tidigt en lördagsmorgon. Jag kunde vara hemma hela dagen och med jämna mellanrum gå upp i hagen och njuta av hennes fina dotter.
Jag såg på fredagskvällen att nu var det nära. Tidigare än jag trott, för även om tiden var ute med några dagars marginal så brukar Finja gå över en hel del. Precis som sin mor. Men hon var slapp i bäckenbanden, och juvret hade fyllts på ännu mer mot tidigare dagar och nu var även spenarna fyllda. Det fanns till och med en lite vaxpropp i den ena.
Så jag satte klockan och gick upp på berget några gånger under natten. Vid halv fyra såg jag ett föl som travade omkring sin mor - inte så länge innan hade det bara funnits ett stort tjockt sto och nu fanns redan ett föl som var på benen. Det är ofattbart, fast jag sett det så många gånger.
Finja är fantastisk och förtroendefull, så jag fick klia henne och berömma henne och jag kunde också lyfta på svansen och se att vi fått vår efterlängtade Brynje-dotter. Helsystern förlorade vi för drygt två år sedan, då hon kastades ett par månader före full tid, så denna lilla pigga unge var så efterlängtad. Jag gladde mig åt att höra ljudliga svälj när hon diade, och återvände sedan till sängen en stund till. Nu kunde jag sova lite lugnare.
När jag kom tillbaka ett par timmar senare hade efterbörden gått, och jag såg ett föl som omväxlande diade, skuttade omkring och sov. Det blev ganska många turer dit igår, och redan tidigt på förmiddagen hade också tarmbecket börjat lossa och kom ut i långa gula klumpar.
Några gånger fick jag klia på den lilla. Men jag nöjde mig oftast med att titta på lite håll, eller klia Finja på favoritställen. Tids nog ska jag lära känna hennes dotter lite bättre. Just nu är jag bara glad att hon är här.
Jag bjuder på en massa bilder från gårdagen, mest på Finja och hennes föl, men några andra slank med också. Jag undrar vad Aska tänker på, kanske på när det blir hennes tur:
