stuterikry.blogg.se

Jo, jag tycker det är helt OK med måndag och även måndag morgon. Jag trivs på mitt jobb och har inget emot att starta en ny arbetsvecka. Den brukar bjuda många fina stunder, och förstås en del utmaningar.

 

Men i måndags morse kunde dagen börjat bättre. Eller kanske hade jag väldig tur att det gick som det gick. Det beror på hur man ser på det.

 

Jag hade dagen innan fixat med staketen och stängt bort hästarna från fältet, för att det skulle vara redo för veckans gödselkörning. Och jag hade förberett med foder och allt, eftersom jag skulle tidigt med tåget till Stockholm.

 

Det var så länge sedan jag åkte tåg till Stockholm att jag inte ens minns när det var senast. Men nu var det dags. Ett möte över dagen och jag valde ett extra tidigt tåg för att kunna gå från Centralen istället för att trängas i tunnelbanan.

 

Innan avresan hemifrån skulle jag ge hästar och katten frukost och sedan rasta Humle. Jag klev ut i mörkret strax efter fem för att skynda till stallet.

 

Men jag hann inte mer än öppna dörren förrän jag såg Aska och Brimi. De stod nedanför trappen på gräsmattan och tittade på mig. Hoppsan! Vad hade hänt? Och var fanns de andra tre? Och hur skulle det nu gå med min tågresa...

 

Jag öppnade grinden och skyndade till stallet. Bestämde mig för att det var lika bra att köra ut frukosten enligt plan, så det fanns något att stanna vid för hästar som återfördes till hagen.

 

Då hittade jag Finja, Desolett och Fägre! De klev yrvakna upp ur ligghallen och började äta frukost. Skönt! Då behövde jag inte leta efter dem. Bara att leda in de andra båda då.

 

Jag hämtade grimmor och gick tillbala till huset. Inga hästar där! Va? Var fanns nu de då? In efter pannlampan och ut igen. De syntes inte till norrut och inte på åkern vid ridbanan heller. Jag började bli orolig. Hur fort hade nu de försvunnit?

 

Men så såg jag hur det glimmade till av ett öga. De var längst ner i trädgården och mumsade äpplen under äppelträdet! På med grimma på båda, och så ledde jag iväg med Aska. Jag hade hoppats att Brimi skulle hänga på, men det var tydligen för gott eller hon för trygg, så hon blev kvar, och jag fick ta en vända till. Både Desolett och Aska hälsade henne välkomna åter med en gnäggning. Särskilt Aska verkade ha bekymrat sig över att äventyrskompisen var borta.

 

Återstod att kolla staket, så att de inte skulle komma ut lika kvickt igen. Av spåren på gårdsplanen anade jag att de gått ut där. Det var redan öppet mot gårdsplanen för att traktorn skulle komma fram, och man kunde ana hur de kommit ut där. Innan de gått vidare mot trädgården hade de vält två mjökkannor och kastat ut ljungplantan som Ella planterat där. De låg flera meter bort, men var i rätt gott skick.

 

Jag misstänkte och hoppades att de råkat gå genom den grind som ledde till den norra avdelningen. Jag hade stängt den dagen innan, och det var kanske inte så konstigt om de missat det ifall de kommit dit på natten första gången.

 

Och så var det. Undertråden var sprängd i grinden, och den övre fanns kvar. Jag gissar att Brimi eller Aska kommit först i ledet och rasat igenom av bara farten, med andra efter sig. Den andra hade följt med, men resten hade vänt och gått hem till ligghallen. Eller inte varit med alls.

 

Jag lagade grinden, och sedan stängde jag mot gårdsplanen för säkerhets skull. De fick väl trakorföraren öppna själv. Jag hade inte lust att ha hästar på vift när jag var i Stockholm.

 

När jag klev in i trädgården igen hade det bara gått en halvtimme. Jag skulle ännu hinna byta om och åka till tåget, om Peppe tog hand om Humles promenad. Då hör jag en bil närma sig i bra fart. En stor långtradare kommer i mörkret och rullar förbi vårt hus. Det var inte många minuter sedan det fanns lösa hästar nästan precis där. Vilken tur att jag var tidigt uppe just den där måndagsmorgonen!