Regn, regn, regn föll
Äntligen verkar sommaren komma med värme och sol! Visst har det varit fina dagar i maj och tidigare i vår med. Och visst kunde det behövas regn - ingen vågar väl gnälla med torkan 2018 i minnet. Men ändå...
När "regn, regn, regn föll ner, ner, ner i stora floder" som hos Nalle Puh - då är det inte riktigt samma sak att gå till hästhagen som när fåglarna kvittrar och humlorna surrar. Som här - då är det lätt att leva!
När regnet vräker ner tar jag med mig ett stort lass torr och fin halm, för jag tycker synd om dem. Men förutom att Björke rullade sig där ett par gånger, och kanske andra med, så verkar de just inte fråga efter det.
Det finns gräs att beta, och de har det bra i hagen. De hittar skydd mot vinden, och till och med nästan mot regnet. Finja hade hittat en grotta formad av en tall och en en (vem sa att hästar inte gillar grottor...), och där vilade Björke skönt. Han såg ut att ha det hur bra som helst.
Lite spännande blir det också i våra backar. Rätt slirigt kan det bli, men hästarna låter sig inte hindra. Ibland susar de fram obekymrade om halka och branter, ibland tar de det lite mer försiktigt nerför.
Eller så gör man som Brizka. Jag var för långsam med telefonen, eller rättare sagt jag tittade med stora ögon på hennes teknik nerför den slippriga backen. De andra tog snabba, korta steg nerför. Hon lät hovarna glida ungefär en meter innan hon tog ett nytt steg. Alla fyra i backen och så åkte hon. Det måste vara en riktig fjordhäst - som kan åka skidor! Jag fick i alla fall en bild på spåren. Och på hennes kluriga uppsyn - oemotståndligt charmig! Ni har väl sett att det är Björkes farmor?
