stuterikry.blogg.se

Både som veterinär och som domare kommer man till platser som man antagligen aldrig hade fått se utan dessa ärenden.

Så var det i lördags, då jag for söderut för att döma irish cob-hingstar. Det var alltifrån halvårsgamla unghingstar/föl som visades för rådgivande bedömning, till importer som skulle poängbedömas och en tidigare godkänd hingst som visades för sundhetskontroll.

Jag reste tidigt på morgonen och körde E4 söderut en bra bit. Vid Strömsnäsbruk svängde jag in i skogen och letade mig fram på allt mindre vägar en strålande vacker höstmorgon.

Jag for förbi först, men insåg det snart och när jag kom tillbaka mötte jag en hingst med riklig hårväxt, som var utborstad och fin, och jag förstod att jag hade kommit rätt.

Vi var två funktionärer allt som allt, så vi fixade id-kontroll, mätning och bedömning. Inga problem eftersom det inte var så många hingstar. Vi hann ta bilder också. På alla hingstarna och på en hund i publiken med.

Efteråt tänkte jag att det är skönt att ha rutin och en arbetsgång i bedömning som jag alltid följer. Då tappar man inte tråden när det är lite annorlunda runt omkring. För även om det inte är så många hästar så måste det bli rätt och bra, och man ska döma lika proffsigt som när det är tio gånger fler.

De kom en och en, eftersom det inte fanns så mycket plats att mötas, och säkerheten är viktig. Det är på sätt och vis enklare att döma om man får in dem klassvis, men det fungerar ju så här med.

Jag tänkte på det när vi var klara att det kändes bra och att allt hade fungerat. Då är det värt den tidiga morgonen och många mil på motorvägen. Att komma in i lugnet och solen på en ridbana i skogen var perfekt denna dag.

Väl förberedda och i gott skick visades alla hingstar, och de hade ett rastypiskt härligt hårsvall - de unga dessutom med häftig ragg på magen som extra bonus. Skäckar i många olika varianter av andra färganlag var det denna gång. se hur de glänser i höstsolen!