Räddningsinsats
Man vill ju ha koll när det är dags för stona att föla. Jag hade kollat Brusali lite extra noga sent kvällen innan. Jag räknade med att hon skulle föla ganska precis när det var dags och det var nu. Många dagar till skulle det nog inte dröja.
Men även om hon började mjukna i bäckenbanden så var det inte mycket med juvret. Tomma spenar, så gott som, och rätt litet juver. Jag drog för första gången ut en liten droppe. Blekgul, genomskinligt och klistrigt. Kändes som att det skulle dröja några dagar till.
Jag hade fel, igen. I år blir jag visst lurad hela tiden. När jag kom upp till Talerydsberget såg jag först ett föl och så ett till! Och det nya lilla fölet stod vid Aska.
Varken Aska eller fölet såg nöjda ut, Brusali stod och hängde bredvid Brimi en bit bort. Finja och hennes föl var de enda som verkade någotsånär nöjda.
Jag försökte ta fölet mot Brusali, men hon såg olycklig ut och gick sakta bortåt. Ingen tvekan om att det var hon som fölat och ingen tvekan om att hon inte kände sig redo att ta hand om fölet.
Det var ingen tid att förlora. Jag ringde Ella direkt och hon insåg att sovmorgonen rök och det utan tvekan. Hon hoppade i kläderna medan jag hämtade grimmor och grimskaft. Vi visste båda att det är bråttom att få i råmjölk och det är viktigt att få bandet mellan sto och föl att fungera.
Ella hämtade Aska och släppte henne på ridbanan. Där kunde hon beta kanter och så slapp vi hennes påträngande nyfikenhet. Förvisso nybliven mormor, men hon fick gå undan en stund. Hon var helt nöjd med det, och verkade nästan lättad att lämna fölet hos mig.
Jag fångade Brusali och ledde henne till fölet, som hade lagt sig nu. Hon slickade på fölet - bra där! - men verkade osäker. Jag tolkade det som att ingen tagit fölet från henne, men alla nyfikna hade trängt bort henne och nu vågade hon inte.
Fölet reste sig och jag flyttade det mot juvret. Brusali snurrade sakta undan. Ella kom snart tillbaka och vi hjälptes åt att komma ut ur hagen, bort från nyfikna kompisar (Brimi). Finja hade nog med sin egen unge och lät oss vara.
Utanför hagen fanns saftigt gräs, och Brusali började äta hungrigt. Jag tog fölet till juvret och drog ut ett par droppar på fingrarna - fortfarande tjockt och klibbigt och inga tecken på att någon diat. Några få timmar gammal, säkert född i gryningen ungefär, bedömde jag henne till.
Jag lyckades locka fölet till spenen nästan direkt, och Brusali var en stjärna. Hon varken pep eller flyttade sig utan lät lugnt ungen dia. Det fanns inte så mycket, men snart tog hon nya tag och fick lite till och lite till.
Jag gick hem och hämtade staketmaterial medan Ella stod kvar med den betande Brusali utanför hagen. Fölet diade och Brusali betade, båda lika hungriga. Daniel och jag fixade en liten hage på södra delen av nya tomten. Där fanns gräs och lugn och ro.
Så när hagen var klar ledde vi dit Brusali och hennes dotter. Ett fint stoföl, mycket mindre än Finjas, men så är ju också Finjas ovanligt stor. Dessutom är Finja större Brusali och så är Brusali förstföderska som inte gått över (medan Finja gick över ett par veckor), så inget konstigt med det.
Under dagen tittade jag till dem många gånger. Allt var bra, och Brusali vågade prata med sin dotter med den milda mamma-rösten och små fladder i näsvingarna. Ungen började följa henne bra också. Och diade och diade.
Jag kunde se att hon bajsade rejält - viktigt att det kommer igång och ett bra tecken på att de också får i sig mjölken bra.
Och efter en lite tveksam start verkar det finnas mjölk i bra mängd. Till och med så mycket att bakbenet blev kladdigt av intorkat mjölksprut.
Jag byggde senare en utbyggnad med lite bättre bete vid den stora hagen. Brimi och Aska fick flytta hem för några dagar, för att ge lugn och ro till Brusali och hennes föl. Vi släppte sedan in Finja där och hämtade Brusali.
Brusali verkade glad att få hjälp att vakta när kvällen kom, och Finja visade tydligt att hon är fullt nöjd med sitt eget föl.
Så det tog det mesta av dagen att fixa och titta till, men om allt går bra så är det värt det. Brusali sköter sig jättebra som mamma, och jag hoppas och tror att vi hann se till att den lilla fick råmjölk i tid.
Hur går det i gissningstävlingen då? Jo, två hade gissat på fölningsdatum för Brusali idag (Desirée och Pernilla A), men båda hade gissat hingst. Men det betyder ändå att nu har vi två som lyckats gissa exakt rätt datum på minst ett föl (ingen hade gissat rätt dag för Finja).
Och dessa båda har dessutom summa bara en enda dag fel för de både första fölningarna, då de gissat 4/6 för Finja, som fölade den 3/6. Närmast efter (Ann-Charlott) har summa fem, så det är nära det med. Mycket kan hända och ingen vet när Brimi tänker föla. Där har de olika gissningar, men skulle Brimi föla 24/6 så kommer de båda i ledning på samma totalt, och så lågt som två dagar sammanlagt fel. Vi får se!
När det gäller rätt kön så har vi två personer även här i topp. Det är bara Bengt och Zebra som gissat rätt att de båda första skulle bli ston. Men för Brimis föl har de gissat olika, vilket betyder att en av dem kommer ha rätt på alla tre och vinna den grenen - vi får se vem det blir (Jag vet vem jag hoppas!).
Så skönt att hon tog till sig sitt föl och att fölet får i sig mjölk.