Vårt hästår 2024
Många tar chansen summera 2024 i dessa dagar. Ett tillfälle att blicka tillbaka och reflektera. Och sedan snart vända blicken framåt och planera för nästa år.
Sommaren 2023 satte jag målet att halvera antalet hästar på cirka ett år. Så att det vid installning 2024 skulle vara bara fem kvar av de tio som fanns sommaren före. Ett stort steg, men det kändes rätt och bra.
I juni i år nådde vi målet. Den som flyttat först av de fem var Hassle Kry, som såldes till Finland redan hösten 2023. I år har han gjort sin första säsong i avel där, samtidigt som hans sista här har fötts. Fina föl och unghästar har han i Sverige, om dem har jag skrivit nyligen. Och många ston har han betäckt i sitt nya hemland, och det blir spännande att följa resultatet av detta.
Brimi var tingad redan innan hon fölade 2023, och fick sedan bli kvar med sitt föl hos oss fram till sportlovet i år. Under tiden hann Pernilla hälsa på flera gånger och kände sin nya häst lite bättre när det var dags att flytta,
Sonen Hamar blev kvar i sin flock ännu en stund efter att hans mamma flyttat. Han slapp ta alla separationer på en gång, och vi kastrerade honom innan han åkte till sitt nya hem i maj.
Brusali såldes på våren, och hennes dotter Kabusa fick bli kvar hos oss, tillsammans med jämnåriga Hassmyra. När Brusali flyttat var det bara Hilda kvar av de som skulle säljas. Hon hittade snabbt ett nytt hem på en ridskola, och när hon åkt i juni var vi nere på fem.
Alltid en saknad efter att ha sagt adjö, men också roligt att följa dem i nya hemmen. Och det skapar bättre tid att hinna med de man har kvar tillräckligt. Det har väl ändå blivit för lite ridet och kört under året.
Men Hangvar har dragit ut en hel del stockar till både ved och sågning ur skogen. Duktig är han, och Ella har lärt sig köra bra.
Hangvar har inte tävlat så flitigt, och bland annat valde vi bort SM detta år, men han har gjort finfina resultat de starter han gjort.
Ella och Hangvar inledde året med en seger i Lätt A:1 dressyr på dryga 66 %. De följde upp med seger i tvåmoments WE också det lätt A. I maj red de lätt A:5 på hemmatävling, vilket blev årets enda oplacerade start då det blev första oplacerade som trea av åtta på 61 %.
Säsongen avslutades sedan med silver på DM och seger i klassen (lätt A), vilket betydde andra raka silvret på DM, och tredje totalt för Ella.
Nästan samma rubrik på inlägget ett år tidigare:
Ella har också tävlat Aska ett par gånger i år, medan jag har nöjt mig med att vara hästskötare. De segrade i WE lätt B tvåmoment i augusti, och lyckades lite senare även vinna en tremoments lätt B i hård konkurrens. 69,7% i teknik och 62 % i dressyr, och seger i både teknik och speed blev summeringen.
Ska man räkna noga har jag sänkt hästantalet ännu mer, då Ella och jag delat upp dem mellan oss. Hon äger Hangvar och Finja. Jag äger Aska, Hassmyra och Kabusa. Så strikt räknat har jag bara 30 % kvar jämfört med sommaren 2023.
Kabusa och Hassmyra fick åka på sommarpremiering, och visades i Norra Ljunga, där Hassmyra gick etta med 41 poäng, och Kabusa upprepade sitt resultat från året innan och fick 40 med fem jämna åttor, och blev tvåa. Duktiga var de också, våra fina ettåringar.
Strax efter var det dags för Finja att visas och höjas till ELIT. Hon blev omslagsflicka på årets sista Lill-Blakken nu före jul, och finns också med i tidningen. Samtidigt visades hennes son Björke, som fick 39 poäng och klass1.
Under året har jag dömt på många olika platser, och även detta har gett härliga minnen och upplevelser. Allra starkaste minnet är nog den fina dagen på Lojsta hed. Jag började med att vara med vid morgonens drev för att samla flocken, och dömde sedan russen där, både de ur flocken och de ditresta. Superelit bev en höjdpunkt för dagen - inte så ofta man får äran att dela ut det.
Men även andra avelsvärderingar ser jag tillbaka på med glädje. Förutom Lojsta dömde jag sommarpremieringen i Gropen (också Gotland) samt Wången. Jag dömde welshhingstar i Svenljunga och missade därmed shetlandshingstarna. Jag fick också hoppa in och döma några på sommarpremiering i Nottebäck, när antalet blev stort.
Utställningar och treårstest har det också varit. Drop-in i Åmål, ponnyer i Nordmaling, kvalitets och treårstest i Axvall. Några föl på sommarmötet blev ett snabbt inhopp vid ordninarie domares förhinder. Och så fick jag döma final i visningsklass vid hästavelsförbundets jubileum - det var också väldigt roligt!
Jag har åkt och tittat på bedömningar också. Inte minst då Nordfjordeid och fjordhingstarna där, alltid minnesvärt. I år dessutom fantastiskt väder. Domaråret avslutades med internationell domarkonferens för connemara, välordnat och väldigt intressant att möta domare från många länder.
Eller det var ju inte riktigt sant om avslut. Sist på året arrangerade vi i Fjordhorse international en digital utställning. Det blev rekord i deltagande och åter ett tillfälle för domare från olika länder att döma ihop i denna form. Jag ansvarade för finalen ihop med Ella. Syftet med det hela är att ha kul och att få inspiration, och det är kul att få se fjordingar från många olika länder.
Tidigare på året hade jag också dömt en digital utställning för basjkir, vilket jag påmindes om när jag mötte en som varit med tidigare. Vi fick ett bra samtal, och det har jag ju fått under året med fler andra bloggläsare också.
På tal om att döma har även Ella varit ute och använt sina kunskaper. Hon var rasrepresentant i fjordingstarnas nämnd. Personligen är jag tveksam till om det är rimligt att en som har domarbehörighet är med utan rösträtt i en redan stopr nämnd, och menar att det kan bli en svår roll att ha. Men förstås kul att hon fick chansen, och ingen tvekan om att det behövs unga krafter in i ringen.
Så exteriör från publikplats, via datorn, i ringen som domare och vid sidan av en häst - alla varianter praktiserade i år. Det gillar jag. Tillsammans med vardagen med hästarna och så träningar och tävlingar ger det en bra helhet. Det blev ett bra hästår.
