Vänjas av till slut
När stona är dräktiga igen brukar de alltid vänja av sina föl själv. Jag tycker det fungerar bra och inväntar detta. Det händer oftast väldigt plötlsigt, och när jag börjat undra om det inte kommer fungera denna gång.
I år var inget av mina ston dräktigt igen. För Brimis och Brusalis föl Hamar och Kabusa löste sig avvänjningen smidigt ändå, eftersom jag sålde deras mammor. Fölen fick dia fram till att det var dags för mamma att flytta.
Eftersom det inte fanns någon mamma att skrika efter var det lugnt i flocken nästan direkt. Ungarna blev också väl omhändertagna, framför allt av Aska, som tog sig an först Hamar och sedan Kabusa.
Men för Hassmyra krävdes en annan plan. Nu i juni tyckte jag att det var dags att den stora ungen, som varit stor från start och vuxit och vuxit, inte längre behövde dia. Det fanns inga tecken på att Finja skulle säga ifrån, och det hade jag inte heller trott.
Så Finja fick flytta till en annan hage, en bit bort vid Hangvar, och Hassmyra fick gå med Kabusa och Aska bara.
Guldstjärna till Finja, som knappt ropade alls. Hon kanske tyckte det var dags ändå?
Hassmyra var också duktig. Hon ropade en del, och travade lite ledsen runt i hagen. Men hon höll sig där.
Och hon blev väl omhändertagen av Aska, hon också. Fast man kunde lite se att Aska suckade över dessa småglin. Kabusa var en trogen bästis och följde henne bra.
Och nog var det fint att se dem en tidig morgon. Aska stod på vakt och de båda små vilade så nära varandra som var möjligt. Att vara del av en bra flock är det bästa för en häst.
De är oemotståndligt söta där de ligger med huvud och halsar omlott p översta bilden!