Flyktdjur var det, ja
Det var väldigt bra att jag hade tagit på mig hjälm och handskar igår. Annars tror jag att jag hade mått betydligt sämre än jag gör idag.
Jag fick en nyttig, men förstås tråkig, påminnelse om att hästar är flyktdjur, och att man ska ha respekt för det. När man blir skadad beror det sällan på att hästen är dum, snarare att den blev rädd.
Vi skulle släppa ut tvååringarna och Aska i somarhagen uppe vid berget igår. Vi hade varit och tränat med Aska på morgonen, och hon fick stå kva och vänta i lastbilen uppe vid mitt hus.
Så skulle Ella och jag leda varsin unghäst upp till hagen. De har ju längtat och hoppats, och de är alltid lite extra laddade just på väg till sommarbetet. Fast de har letts på samma vis som träning så vet de tydligen att nu väntar något extra härligt.
Jag gick först med Hassmyra, och så kom Ella strax efter med Kabusa. Hassmyra kikade lite på Hangvar som stilade längs staketet, och även Daniel som körde med avanten en bit bort, fick en blick. Men hon skrittade fint vid min sida, inga problem alls.
Faktiskt märkte jag inte ens vad som hände. Plötsligt låg jag på marken med ansiktet i gruset och hästhovar som klev på mig. Jag släppte snabbt grimskaftet (och det var ju bra, för kom hon bort från mig). Jag kunde känna att det gjorde ont överallt ungefär.
Efteråt berättade Ella att hon sett hur plåten överst på bärdhögen plötsligt hade vikt upp sig en liten bit och knirkat tydligt samtidigt. Hassmyra, som nog mest hade tankarna åt andra sidan hade reagerat precis som ett flyktdjur kan göra och kastat sig snabbt åt vänster.
Alltså rakt över mig. Jag föll raklång och skrubbade kinden. Hjälmens skärm räddade ansiktet från att gnos ännu värre. Jag tror att jag även fick en smäll i bakhuvudet när hon sprang över mig, men tack vare hjälmen gick det bra också.
Jag reste mig och kunde konstatera att även om det gjorde ont överallt så kunde jag gå och stå. Jag gick tillbaka till gårdsplanen och tog över Hassmyra, från Ella som stod där med båda unghästarna. De fick gå in i stallet en stund medan jag kände efter hur det var med mig.
En stor bula på höger armbåge gjorde mest ont och var nog orsakad av tramp. Även höger lår hade en lårkaka efter en hov. Grus i munnen, lite ont i tån, som väl landat hårt i marken och öm här och där.
Det gick trots allt rätt bra, så efter att ha tvättat glasögonen, fått plåster på såret på armbågen och pustat lite gick jag ut igen.
Ella erbjöd sig att byta häst, men jag tänkte att det var mer otur och dålig timing än något fel på hästen. Så jag ledde upp Hassmyra och Ella tog Kabusa. Nu gick det hur bra som helst, lugnt och fint. Lyckliga hästar kastade sig över gräset, och att se den lyckan kändes bra även i min ömma kropp,
Efter lite smärtstillande och en stunds vila mådde jag bättre, och njöt av att se mina fina hästar beta nära huset.
Usch då. När något sådant här händer kan jag inte lå¨ta bli att tänka på hur m¨¨¨¨ånga gånger det skulle kunna hända och hur otroligt det ändå är att det inte gör det. Du hade väl maximal otur i fråga om vad hästen gjorde, så väl att du var utrustad...