Sluta cirkeln
Ingemar fick ofta höra av sin far om gårdens ardennerhästar. Det var ingen tvekan att de hade gjort avtryck. Hästarna var stoltheten. Att ha stamboksförda, kraftfulla ardennerhästar var viktigt för verksamheten. Då kunde man sälja eftertraktade föl, och hästarna utgjorde en viktig arbetskraft.
På Agnestad, som inte var i familjen Gustafssons ägo vid den tiden, plöjdes de enorma åkrarna med många par av ardennerhästar. Det foto som är först i inlägget visar den gårdens hästar för ungefär 100 år sedan. Mäktigt!
När vi sedan hittade de över 100 år gamla priserna till Gästgivaregårdens ardennerhästar startade en process som öppnade en gammal dröm. Inte anade jag då vad det skulle leda till. Ett av de första stegen var att besöka hingstpremieringen på Grevagården.
Jag tänkte att det bara var för nostalgi och kanske lite nyfikenhet. Men det visade sig vara mycket mer konkret än så.
Ingemar hade blick för hur en häst ska se ut för att kunna arbeta effektivt och hållbart. Han såg ut favoriter bland hingstarna, och såg nöjd ut när jag bekräftade hans uppfattning.
När jag pratade med vänner var han plötsligt borta en stund. Jag tänkte inte så mycket på det. Inte då.
Men det visade sig att han knutit kontakter med ardenneruppfödare. Han ville återuppta Gästgivaregårdens stolta traditioner och börja föda upp ardennerhästar igen. Han ville börja med att köpa två avelsston. Men inte nog med det. Här skulle det köras med! Som i gamla tider, men modernt ändå!
Vid en ålder av 66 och 69 för bröderna Ingemar och Birger har de kommit fram till att de vill fortsätta utveckla. Men nu ska det ske på nytt sätt. De vill sluta cirkeln och åter börja köra en del av ägorna med häst. Ardennerhästarna ska successivt ersätta de flesta traktorerna.
Det första året blir det körning av några lite mindre åkrar runt Dimbo, men sedan ska det växlas upp, och det huvudsakliga arbetet med häst ska ske längs vägen vid Agnestad, precis söder om Falköping. Där kan många se arbetet. De vill inspirera fler.
Då behövs fler par hästar, och med tre anställda tänker de att det kommer gå att hålla igång fem par ardennerhästar.
De vill visa många olika färger och söker därför två bruna, två svarta, två fuxar, två rödskimlar och två silverbruna. Men all tradition till trots; de vill också sticka ut och inte göra som alla andra.
Så alla selar och draglinor ska vara gröna, och vid behov se bra ut bredvid gårdens John Deere-traktorer, som blir kvar tills vidare, men med avvecklingsplan.
Kontakter är tagna med Väderstad som genom sina amerikanska kontakter ska kunna hålla med lämpliga redskap, och de blir förstås typiskt röda.
Ingemar hoppas på ökad betalning för potatisen som är producerad under så traditionella och miljövänliga metoder. Med minskad jordpackning ser han också att skördarna kommer överstiga alla förväntningar.
Att han aldrig kört häst, utöver att han fick åka en sväng med Ella och Hangvar, oroar honom inte. Han planerar att i vanlig ordning uppdatera alla redskap efter egen modell. Så det kommer bli gps-styrning på selarna, så precisionsodlingen kommer fortsätta utvecklas.
Det enda bekymret han lyfte med mig var om de skulle lägga en hög med gödsel under körningen. Det kommer ju störa hela den exakta beräkningen. Men han hoppas att det ska komma drönare som kan läsa av sådant och sprida gödningen rätt i förhållande till sådana störningar.
Så tradition och teknik i en häftig mix och modig satsning. Det ska bli spännande att ta emot gårdens nya ardennerhästar!
Första april idag ja