stuterikry.blogg.se

 

I det erfarna teamet på Gästgivaregårdens lantbruk vet jag att mina kunskaper som förare väger lätt. Jag är nybörjare, och har knappt kört traktor alls sedan tonåren.

 

Men jag hade ändå inte väntat mig att så brutalt få veta att jag väger för lätt som förare.

 

Jag hade varit med och flyttat en lastmaskin bort till nästa plats för potatissättning, och sedan hade jag kört traktorn med det allra största flaket med potatislådor. Jag hade backat ut ekipaget på vägen, kört till Gästgivaregården och backat in alltihop i lagerhuset.

 

Det kändes ju fint! Så när jag nästa dag fick frågan om att köra en annan lastmaskin till Vartofta gård, där sättningen skulle igång i slutet av påskhelgen, sa jag att det fixar jag.

 

Som tur var bad jag Ingemar vänta och kolla att jag fick igång den och mindes hur man gjorde. Det gjorde jag, men maskinen tjöt.

 

Så fort jag lade ur parkeringsbromsen och ville köra framåt eller bakåt pep den gällt och en röd lampa tändes med text om att parkeringsbromsen inte var i.

 

Ingemar kunde inte se att jag gjort något fel och efter flera försök, framåt och bakåt, och även köra några meter, bytte vi plats. Då gick det perfekt! Hmm. Den tyckte tydligen att den var förarlös med mig i sätet.

 

Jag hoppade i bilen och han körde lastmaskinen några kilometer, till där vi ändå skulle stanna och fixa lite. Bengt och Börje tröstade mig och sa att jag nog vägde för lite.

 

Skönt att slippa höra att man är för tung... Men ändå. Jag bestämde mig för att ge det en chans till. Att kasta sig ner i stolen hjälpte inte. Men att sitta långt fram funkade.

 

Man känner sig inte precis mindre som nybörjare när man sitter långt fram och håller sig i ratten, men jag körde maskinen till Vartofta och det gick finfint. Alltid något ;-)