Ta en bra bild
Jag borde ju veta. Efter alla gånger jag försökt ta en bra uppställningsbild av en häst, borde jag veta hur svårt det är.
Tusen detaljer ska stämma, rätt uppställd, rätt vinklar, rätt position på fotografen och rätt bakgrund.
Och till det rätt humör och hållning. Bra utstrålning och gärna med en riktigt vaken blick. Samtidigt lugn och pigg.
För att inte tala om ljuset. Rätt färger, inte för hårda skuggor, rätt i förhållande till solen.
Så varför tänkte jag att det skulle vara snabbt fixat att ta en uppställningsbild på Iver? Det var det inte.
Eller rättare sagt: vi hade bara lite tid, så vi får nog göra om. Så fort man vill skynda på och ska ha honom på rätt plats slokar han.
Svansen åker ner först, sedan öronen och så hela kroppen. Lite krum, visar att han är världens snällaste. Och gladaste, fast kanske inte som denna...
Men jag ville ju visa att han är den snyggaste och gladaste. På sätt och vid blev spontankortet nog bäst. Utom färg och ljus då. Man ser inte hans färg och teckning. Men han ser ju fin ut.
Det andra från promenaden blev lite snett bakifrån. Annars kunde det duga. Vi får se om vi hittar mellanläget mellan vilda ruscher med pinnen i mun och slokig uppställning. Någonstans där är det vi söker.
