Jag visste det....
Iver tycker inte att stallet är så kul. Han följer med, men han vill hem. Hästar är stora och opålitliga - det har han vetat ända sedan Kabusa som föl sprang under tråden och jagade efter honom när han var valp.
Så han går inte in i hagen, och det är bra. Han kikar på behörigt håll utifrån. Lite bättre går det när Gustå är med ute. De kan leka medan Ella och jag fixar allt för hästarna.
Fast i förra veckan fick Iver sina farhågor besannade. Igen. Han och Gustå lekte utanför grinden, och plötsligt hade den nyfikna Kabusa råkat gå under den enda tråden (den andra upphängd medan vi mockade). Och strax efter kom Hassmyra också.
Unghästarna dansade runt på gårdsplan och hundarna visste inte var de skulle bli av. Ella och jag försökte fånga varsin yster unghäst, med tveksam framgång.
Så då bestämde vi att hundarna skulle få gå in. Ett störningsmoment mindre. Iver tyckte idén var utmärkt och sprang före Ella och Gustå in.
Sedan gick det bra att leda tillbaka de två rymlingarna till Aska som oroligt väntade på "sina" ungar, duktigt och snällt i hagen.
Nu blir det till att stänga undertråden efter sig direkt. Unghästarna var mindre än jag tyckte... Och Iver kommer inte älska stallet nu heller....
