Slut och ut innan Knut
Idag är det tjugondag Knut och julen ska ut. Väl uttänkt, för på så sätt har man juleljus och pynt av olika slag jämnt fördelat kring vintersolståndet.
Ungefär sex veckor sedan första advent, då man hjälper till med extra ljus den mörkaste tiden.
Redan nu är dagarna alltså snart lika "ljusa" som i november. Det tuffar på i rätt riktning i bra takt.
Fast jag kastade ut julen redan för en vecka sedan. Trettondagen fick duga lika bra som den trettonde januari.
Det var väder för inomhuspyssel, och jag hade inte lust att invänta granens tredje fall.
Den välte först en gång direkt vi hade satt in den. En stor gran med liten fot kändes svajigt. Det var det... Jag hann bara lämna den för att hämta några saker så hördes ett tydligt swishande ljud. Där låg den. Vatten hade den förstås redan fått.
Jag var beredd att ge upp, men fick låna lite bättre fot av Ella. Den kom in och upp igen, och blev klädd av Unni och Felix.
Den föll en morgon vid jul när jag vattnat precis, och några kulor förlorades. Jag övervägde öppna altandörrarna och låta den försvinna ut. Men just då kändes det som större insats att ta ur allt pynt än att resa den. Så jag reste den, torkade upp vattnet (igen) och sedan har den stått snällt.
Men jag tänkte att det går aldrig väl när städarna ska komma igen. Så för en vecka sedan åkte den ut, efter avklädning och utan fall.
Sedan fick den traditionsenligt gör en sista karriär som godis åt hästarna. Alltid lika uppskattat!
Trots molning och snöigt väder, och trots att en massa lampor packades ner, så kändes det ljusare och mer som vår när alla lådor var packade och undanställda.
Nästa jul blir det nog ingen gran här, för då är alla barn på andra håll troligtvis. Så då har jag nästan två på mig att hitta en bättre fot och se om jag vill ge det en ny chans sedan.
När man har så stora fönster som du så kan man ju ha ljus i en buske utanför och låta det lysa upp inomhus också. Så har vi haft den här julen (och har fortfarande för det var så mörkt och regnigt veckan som gick) och eftersom det är precis där vi sitter och äter har vi stor glädje av det. Ursprungligen var min avsikt mest att det skulle se fint ut utifrån, men nu är det till dubbel glädje.